onsdag 28 november 2012

i natt jag drömde

Hade en så märklig dröm i natt. Mitt bortopererade bröst spänner så väldigt. Det stramar och drar. Vid det här laget vet ni att jag måste tömma det på sårvätska. Det känns så ofräscht och äckligt. Jag var inte beredd på det. Jag vet inte vad jag hade tänkt, men det hade inte skadat om jag fått veta det lite innan. Ja, att det är vanligt att bröstet vätskar sig extra mycket när man fått cytostatika. Det har fyllts på med ganska mycket vätska ibland, så att det är som ett litet bröst. Ganska gulligt faktiskt. Det är liksom så små jag vill att mina bröst ska bli sen.
Men det är ju samtidigt det, det där vätskandet som gör att det spänner så. I natt drömde jag att jag drömde... Låter ju lite konstigt. Men jag drömde att det spände så mycket där min bröstvårta skulle ha suttit. Liksom riktiga fantomspänningar. Och när jag vaknade ur drömmen, så hade det växt ut en bröstvårta i mitt bortopererade bröst.
Jättemärkligt.
Men min känsla i drömmen var liksom glad och alla tyckte det var så fantastiskt och väldigt ovanligt, eftersom det ju inte är det enklaste att återskapa en bröstvårta. Jag har ju lite tappat tron på mirakel sen jag blev sjuk och sen Thomasine togs bort från jordelivet av canceraset. Men tydligen har inte mitt inre, mitt undermedvetna gjort det. Tappat tron på att mirakel kan ske.
Känn er fria att tolka min dröm. Vore kul att höra vad ni tror.

Min egen tolkning är att mitt bröst gråter, det är därför det vätskar sig så. Jag tror någon var inne lite på det. I en kommentar stod det om ett träd som grät. Jag älskar träd. Vem gör inte det? Men jag känner mig som en björk. Björken har också så många ansikten, hängbjörk, dvärgbjörk... Men jag tänker att kroppen också har sina minnen. Att min kropp minns bröstet som tagits bort. Att kroppen har sin sorgetid, sina tårar. Att det kommer att vara framochtillbaka i mitt känsloliv ett tag framöver. Livet är en process som Cissi så fint sa i förrgår när vi träffades. Och jag är i en process just nu och idag kommer jag inte kunna få något svar på när det går över. En dag kommer jag att känna att det lättat lite.

Jag behöver er hjälp. Jag förbereder mig nu för att varje dag i fem veckor strålas. Någon som gjort det efter sin operation? Hur kan jag hjälpa mig själv bäst under den tiden?
Finns det nåt jag bör äta?
Vad ska jag smörja in området med?
Tacksam för era tips.
Är så rädd att huden ska bli hård och läderaktig, eller kanske till och med gå sönder. Nu ska jag ut i regnet med Pino. Vad det regnar. Nu får det snart sluta regna man blir galen, inte ens herr Pino gillar regn.



5 kommentarer:

  1. Jag är övertygad att gränsen mellan dröm o verklighet är ibland är hårfin! O visst "baske mig" så kan vi hitta vägledning i våra drömmar!
    Jag gjorde tårtbits operation -09 med efterföjande strålning! Självklart är alla biverkningar individuella. Jag hade dock önskat att någon förberett mig på att man skulle bli så Ofantligt trött!!!! i slutet. För mig slog det till rejält det 2 sista veckorna. Matt ihela kroppen!
    Blev tipsad om bra hudvårdprodukter då skinnet ganska snabbt blev rött o irriterat. ( minns att det var tufft att inte lika hårt kunna krama om sina barn). Men produkter har ju du!
    varma tankar från en i norrköping som även hon är trött på regnet, blev dock lite upppiggad när det dök upp lite snö i allt det blöta!
    Sofie

    SvaraRadera
  2. Hörde idag en opublicerad artikel om cancerceller.
    När man odlar fram celler från stamceller så behöver all utom de röda blodkroparna tryck (de röda blokropparna behöver flöde)men de andra behöver alla olika mycket tryck.
    De som behöver hårdast tryck att "avla" fram är cancercellerna.
    Då slog mig iden med den exploderande bröstcancerna och alla vår stenhårda åtsittande bh-ar.
    Med stålpinnar och hård inlägg som trycker.
    Tänkte också på männen med prostatacancer som sitter på kontoren och i sina bilar etc.
    Undrar om detta kan ha någon innebörd i cancerexplosionen??

    SvaraRadera
  3. hej
    jag har precis som du opererat bort höger bröst och är nu på min fjärde vecka med strålning. Det som fungerar för mig är mjukgörandde creme från apoteket efter dusch och tee tree lotion från hälsokosten efter varje strålning. Hittills har jag bara fått lite mörkare hud vid strålningen och lite sveda men inga sår eller torr hud.

    SvaraRadera
  4. Lite tips inför strålningen: Jag strålades utan creme - smörje in mej direkt efteråt med apotekets oparyrmerade fuktlotion, vågade ej använda något från växtriket. Jag köpte vitt bomullstyg som jag placerade på det strålade området det kändes rent o bra. Hemma gick jag med bar överkropp för att lufta. Strålningen tar bara några minuter och det är en bekväm brits man vilar på och i taket är det stjärnor men jag föredrog att blunda och lyssna på min musik i ipod.I samma hus ligger gymet för cancerpatienter och det var skönt att ibland gå dit o träna lite. Jag blev ganska trött av behandlingen och vilade ofta - den största tröttheten kom när allt var klart. Jag fick lite torr fnasig hud och använde då kvällstid aloe propolis creme. Kanske kan detta vara nåt att testa för dej.....det värsta ondaste fysiskt har du redan gått igenom. Du är på slutspurten................Många kramar till dej! Undrar om du börjat med dina antihormoner? jag äter Anastrozol - dom gav mej efter några månader hemska svettningar men fick då akupunktur som hjälpte mej helt. Kram från mej Mimi

    SvaraRadera
  5. Hej Karin!

    Jag hade bröstcancer för 14 år sen. Op bort tumören och hade ingen spridning och tumören var inte agressiv så jag slapp cytostaikabehandling.
    Strålning och antihormonmedicin i fem år. Jag påverkades inte mycket av den.
    Strålades i fem veckor, fem dagar i veckan. Jag blev trött och fick magkatarr. (Inre stress pga allt det jobbiga tror jag) Mitt bröst ömmade väldigt och jag kunde inte kramas så som jag ville och fick ha lite mer distans till barnen på förskolan där jag jobbade.
    Mot slutet av strålningen så blev bröstvårtan sårig och lite hud lossnade.
    Jag smörjde in mig med Idomin....och kanske nåt mer, men jag minns inte så bra (bortträngning?)
    Det kändes inte så muntert att vara på Radiumhemmet så mycket. Men det gick ju bra ändå och när sista strålningen var så "firade" jag det med att ge personalen prinsesstårta och blommor.

    Jag tror....typ vet! att du kommer fixa det och det kommer även att vara skitjobbigt också förstås. Ingen dansar väl in på behandlingar när man har cancer.'Men dansa gör man ändå när man har såna stunder, hemma eller så.
    Jag sitter ju i rullstol och jag dansar i den....var på konsert i tisdags och jävlar vad jag dansade, mest med överkroppen.....då är jag glad och livet är gott!

    Love Peace & Understanding

    Kram!
    Lena

    SvaraRadera