Tack alla gulliga som skickat så fina mejl, meddelande, sms och inlägg till mig. Ni anar nog inte vad mycket ert stöd betyder. Att veta att ni finns där som en armada som stöttar när det är grått i hela mitt inre, hjälper mig att lättare hitta rätt i all sorg. Er pepp blir som supersmarriga karameller som jag kan gå runt och suga på när det är som mörkast. Jag är jätteledsen och sorgsen, men jag är också så glad att jag steg för steg går mot att göra mig av med cancerhelvetet. Nu ska vi operera bort bröstet, sedan ska området där cancern tidigare var synlig strålas. Det viktiga nu är att jag inte ska få återfall.
Nu ska jag bli frisk.
Och leva som i sagan Lycklig i alla mina dagar. För prinsen har jag ju redan hittat.
Och TACK ovandär, eller vem man tackar när man känner att åtminstone några saker går åt rätt håll, eller att livet är lite snällt mot en. Om förrgår var en ledsen dag, så var gårdagen en mycket snällare dag.
Jag hade en så härlig yogapractice i går morse efter att jag gråtit en skvätt på morgonen. Inte för att man ska värdera sin yoga, men igår var det lättare än på länge. Jag kände mig stark och gjorde mer än jag hittills brukar göra.
Efter frukosten ringde jag hit: Läs här och det visade sig att jag fått tre veckors rehabilitering till Vidarkliniken i februari. LYCKA!
Hur underbart är inte det?
Det ser jag så fram emot.
Så efter mastodontstrålningspasset som börjar 17/12. Jag ska strålas varje dag i fem veckor, ja, efter det får jag åka till Vidarkliniken och fullständig snöa in på eurytmi och alla andra härliga och alternativa grejer som de gör där. Så glad och tacksam för det.
På lunchen kom min bästis Cissi förbi med matpaket och det var så mysigt.
Sedan hade jag träff med en ängel som tog emot medicinerna som jag inte använt. Ni vet ju att jag hade en hel kasse med dyrbar medicin, som inte får återanvändas, utan kaseras om man lämnar in den till sjukhuset eller apoteket. Nu kan mina oanvända mediciner hjälpa en papperslös flykting. Hur bra känns inte det?!
Vi måste hjälpa varandra och särskilt i det här klimatet som hårdnar.
Och dagen avslutades med att min älskade dotter Mira och hennes kille Anthony kom förbi och åt middag.
Jag är boostad.
Somnade glad.
Nu ska jag till Radiumhemmet och få herceptin intravenöst och sen ska jag åka till landet.
tack för idag, tack för en undebart vanlig dag
Nu ska jag bli frisk.
Och leva som i sagan Lycklig i alla mina dagar. För prinsen har jag ju redan hittat.
Och TACK ovandär, eller vem man tackar när man känner att åtminstone några saker går åt rätt håll, eller att livet är lite snällt mot en. Om förrgår var en ledsen dag, så var gårdagen en mycket snällare dag.
Jag hade en så härlig yogapractice i går morse efter att jag gråtit en skvätt på morgonen. Inte för att man ska värdera sin yoga, men igår var det lättare än på länge. Jag kände mig stark och gjorde mer än jag hittills brukar göra.
Efter frukosten ringde jag hit: Läs här och det visade sig att jag fått tre veckors rehabilitering till Vidarkliniken i februari. LYCKA!
Hur underbart är inte det?
Det ser jag så fram emot.
Så efter mastodontstrålningspasset som börjar 17/12. Jag ska strålas varje dag i fem veckor, ja, efter det får jag åka till Vidarkliniken och fullständig snöa in på eurytmi och alla andra härliga och alternativa grejer som de gör där. Så glad och tacksam för det.
På lunchen kom min bästis Cissi förbi med matpaket och det var så mysigt.
Sedan hade jag träff med en ängel som tog emot medicinerna som jag inte använt. Ni vet ju att jag hade en hel kasse med dyrbar medicin, som inte får återanvändas, utan kaseras om man lämnar in den till sjukhuset eller apoteket. Nu kan mina oanvända mediciner hjälpa en papperslös flykting. Hur bra känns inte det?!
Vi måste hjälpa varandra och särskilt i det här klimatet som hårdnar.
Och dagen avslutades med att min älskade dotter Mira och hennes kille Anthony kom förbi och åt middag.
Jag är boostad.
Somnade glad.
Nu ska jag till Radiumhemmet och få herceptin intravenöst och sen ska jag åka till landet.
tack för idag, tack för en undebart vanlig dag
Hej Karin! Har en tid följt med dig på bloggen, därför att du finns i mina tankar. Vi har träffats på andra sidan viken i yogans tecken! Allt gott till dig och en jättestor KRAM!
SvaraRaderaDU är en ängel som ger dina mediciner till en papperlös flykting. Mitt i allt som du går igenom så tänker du på dem, vilken fantastisk förmåga att kunna ge kärlek då! <3
SvaraRaderaNu har jag hunnit läsa ikapp de senaste inläggen.
SvaraRaderaJag blir så berörd av alla dina ord, du skriver så himla bra och jag känner igen mig i mycket.
Jag fick också Herceptin var tredje vecka. Första gången fick jag en allergisk chock, men sen gick det bättre.
Jag förstår att dina dagar går upp och ner, det är verkligen en tuff tid du går igenom. I morgon tar jag tåget till Sth och ska gå sista helgen på kontaktpersonskursen genom BRO, bröstcancerföreningen. Vi ska träffa en psykolog och beteendevetare och prata om kriser och hur man ska vara som kontaktperson. Vi har alla varit med om sjukdomen och nu ska vi vara en lyssnande medmänniska:-) Jag tror att det är bra för att beartbeta det man gått igenom.
Ta hand om dig, du är en kämpe!
Kram Susanne
Ta hand om dig nu!
Det där med återanvändning av mediciner...jag har funderat på vad som händer med alla peruker? Jag kommer aldrig att använda min och det måste finnas en massa peruker som folk som blivit friska inte använder längre. Borde inte de skickas till något land som inte är så frikostigt som Sverige? Det känns som slöseri att de bara ligger där i någon låda.../Vilmas Cancertant
SvaraRadera