lördag 17 november 2012

här på sjukhuset samsas en hel värld

Det här är inte bara ditt land Erik. Det är också mitt. Du är inte Sveriges dörrvakt, även om din hybris verkar tro det. Vilken vecka, men vem blev förvånad. Inte jag. Det var väl bara en tidsfråga.
Så tänker jag att Jimmy Åkessons svärmor gick i min klass, hon gick också på den här ayurvediska hälsorådgivningsutbildningen jag gick i våras innan jag blev sjuk.
Hur chockad jag blev när hon förutom att presentera sig också sa att hon var riksdagsledamot i sd.
Undrar om hon nu diagnosticerar Jimmy, om han är kapha, pitta eller vata. Kanske är hela hans inre i obalans och han behöver balanseras upp med varm massage med sesamolja. Några droppar på hans hjässa så han kan tänka klart, det är vad han skulle behöva.
Eller ett glas varm mjölk med lite ghi på kvällen för att lättare komma till ro.
Men Margareta som svärmor heter, hon sökte i alla fall urgammal kunskap i den indiska ayurvedan. Ja, tänk vad härligt det är när man kan blanda kulturer och kunskaper.
Ligger på sjukhuset, andra natten avklarad. Tänker på alla händer som tagit hand om mig i vården. All världens händer. Bruna, ljusa, snälla, hårda, varma. Jag är så inihelskotta tacksam för alla snälla händer i vården. Och jag struntar fullständigt i om handen och empatin föddes i ett annat land, eller i det här landet, bara jag möts av snällhet och förståelse.
Och jag tänker ge det tillbaka, jag ska bara bli frisk först.
Kanske borde du hamna på sjukhus Erik, se att det mångkulturella är något väldigt positivt. När du själv är utsatt och hänvisad till den bästa expertisen.
Jag kommer ihåg precis när jag fått min  diagnos och mitt hjärta skulle kollas. Den unge läkaren kom från Brasilien. Han hade varit här precis ett år och han pratade redan svenska. Hur han diskret tog ultraljud på mitt hjärta och så empatin, hur han lugnade min oro med orden; Det ser bra ut.
De här månaderna jag ägnat till att åka fram och tillbaka till Karolinska, har jag träffat expertis från all världens hörn.
För så är det.
Jag opererades av en tysk kirurg som berättade att hennes man var engelsman. Narkossköterskan var norska. Operationssköterskan från ett afrikanskt land.
Den somaliska kvinnan, sjukbiträdet som smekte min arm när jag grät efter att ha gjort mammografin, såg mig och lugnade min oro. Eller den ryska sjuksköterskan som kom med en extra filt när jag frös.
Eller den gulliga sköterskan på provtagningen som bär sjal, hon som lärt sig att mitt finger behöver värmas upp för då kommer blodet så fint.
Listan kan göras lång.
Jag är så tacksam för alla som jobbar inom vården. Här på sjukhuset samsas en hel värld om att vi ska bli friska, må lite bättre.





6 kommentarer:

  1. Vad fint du skriver, jag blir alldeles rörd! Jag arbetar själv i vården och tycker det är så roligt att få samarbeta med och möta patienter och personal från hela världen.
    Fortsätt kämpa på! Många kramar!

    SvaraRadera
  2. Jag har också mött så många olika människor inom vården från alla möjliga hörn av världen och det har varit och är en fin upplevelse.
    Den senaste operationen gjordes av Sewar. Vet ej vilket land han kommer ifrån.....skit samma, han är bra.
    Och så all övrig personal. Danska narkosläkaren som jag hade ett trevligt samtal med precis innan jag skulle in i operationssalen. Han la sen en ryggmärgsbedövning så mjukt och icke-ont.
    Tack. Och den grymma nattsköterskan Rosette, en färgad kraftig bestämd kvinna med mycket humor och värme. Ja listan kan göras lång......en ukrainsk psykiater som mötte mig med sån värme på psyket när min son dött för ett år sen. Och så alla andra, svenskar, finnar, iranier, greker.....you name it.

    Peace Love & Understanding!

    kram från mig idag en novembergrå lördag.

    Lena

    SvaraRadera
  3. Riktigt bra skrivet!!

    SvaraRadera
  4. Håller med, vi är alla människor som lever under samma himmel. Kram & kraft

    SvaraRadera
  5. Verkligen fint skrivet av fin människa. Kram

    SvaraRadera
  6. Verkligen fint skrivet av fin människa. Kram

    SvaraRadera