vardagslycka

Min gårdag var toppen. Det är så härligt när jag inte behöver oroa mig för att bli sjuk, i alla fall inte på samma sätt som när jag gick på cellgifter. Känns lite som att jag blivit friare, att jag har fler möjligheter att jag lite får börja leva mitt liv. Började med att yoga, stod på händer och gjorde djupa bryggor. Älskar att jag kan yoga. Att jag är så pass stark. Tjejerna på yogastudion på Odengatan Här är yogastudion har varit så fina hela vägen. Charlotte har varit helt fantastisk mot mig. Så uppmuntrande. De dagar jag varit extra infektionskänslig har jag fått komma dit redan halv sex för att yoga samtidigt som hon. De har handsprit i studion och är noga med att sprita sina händer, så klart inte bara för min skull, utan också för att det på hösten och vintern är många sjukdomar och förkylningar som är i omlopp. Så himla omtänksamt och det har liksom inte varit nåt snack om saken. Jag har inte känt att jag har varit en jobbig jävel, för det är ju oftast det som är det jobbiga. Jag har bara känt en sån där snäll och väldigt empatisk känsla. För ni ska veta att det är inte världens enklaste att ställa sig i en studio utan hår och utan ögonfransar. Man känner sig naken och inte särskilt läcker. Nu menar jag inte att man behöver känna sig läcker hela tiden. Men många är dagarna när jag inte vill bli sedd. När man känner sig ful med bebisfjunet på huvudet, med de svullna ögonen, att inte ha ögonfransar. Det kräver en hel del av en, men framför allt min kärlek till yogan och känslan jag vet infinner sig efter att jag gjort min yoga gör att jag övervinner allt. 

Jag fylls av en sån tacksamhet för livet. Att cancern har gått ner. Att jag ändå efter sex extremtuffa cellgiftsbehandlingar mår så bra som jag gör. Jag vågar liksom känna mig så där lycklig. Sen efter yogan lämnade jag Pino på hunddagis och åkte till Karolinska för att ta prover. Jag flängde runt lite på stan, åkte förbi finaste affären Oikos och hämtade upp några Moonsunprodukter som ska till Karolina i Goa. Hon blev helt förtjust i Moonsunprodukterna när hon jobbade hos mig i Båstad i somras, så nu ska hon bunkra upp med serumet. Sen kom jag på att min kompis Lena Alinder hade 10 procent på allt i sin butik EsterAdele på Hornsgatspuckeln just denna dag. Det har hon en gång i månaden. Ser fram emot december, då har hon tagit in en massa annorlunda och fina julpryttlar.

Här gulligaste Lena. Lena lärde jag känna i Indien. Hon kom på ett av mina retreats i Goa. Sedan dess reser hon ofta till Indien och hon är också en av mina änglar. Som pushat och varit så himla gullig under min djävulusiska resa. Vi lånade också hennes lägenhet när vi plåtade Knipboken. Lena är inredare och hon är så bra på att med enkla medel skapa mysstämning. Lena är en sån person jag gärna skulle vilja jobba med. Jag älskar att jobba med människor som jag gillar. Vill alltid vara i team där folk är snälla och precis som jag gillar att jobba hårt, men att det alltid måste finnas plats för skratt och framförallt mys. 

Köpte en sån här svart nyckeltavla för alla våra nycklar och Pinos koppel. Enligt Feng shui är det tydligen bra att ha en massa nycklar i hallen. Jag tror det var nåt med att det betyder att ens nära relationer är bra. Och det är det viktigaste i mitt liv nu sedan jag blev sjuk. De jag väljer att ha nära. De jag bjuder in i mitt liv, det ska vara bra och givande relationer. Det har nästan varit min tuffaste lärdom. Jag tror inte jag sett det förut, då när jag var frisk. När någon varit dum mot mig har jag oftast tyckt lite synd om den personen. Det är inte så trevligt drag, varken för mig eller för personen i fråga. Men nu är jag i första hand mer rädd om mig själv. Nu är jag också skörare. Jag har inte råd att låta någon skövla runt i mitt liv, utsätta mig för stress, medvetet eller omedvetet göra illa mig, såra mig. Alla människor är inte snälla. Jag har nog inte velat se det tidigare. Inte velat ta till mig det. Men nu, man behöver inte älska alla. Man behöver inte bli "kompis" med alla, man kan vara trevlig men man behöver inte släppa in alla. Jag fyller kroppen med Ganesha. Ni vet finaste elefant/mänska guden. Han är dörrvakten. Den första man ofast sjunger mantror till. Han som öppnar porten, men också han som väljer vad och/eller vem som ska släppas in.

Om Ganapathaye namaha

Och så köpte jag några såna här koppar, två ljusrosa och två beiga. 

Men dan var inte klar. Hämtade Pino och åkte till hundvänliga kafet Vurma på Gästrikegatan och träffade Maggan, som jag inte träffat sen jag blev sjuk. Maggan är en yogakompis som numera bor i London. Det var så mysigt att träffa henne. Nu är jag så sugen på att hälsa på henne i London. Hon berättade att typ alla stora yogalärare har workshops där, flera stycken under året. Donna Fahri är där regelbundet och senast samlade hon femtio kvinnor på en fem dagars kvinnoyogaworkshop. Låter som nåt helt i min stil.

Sen kom Rays kompis Magnus hem till oss och hjälpte oss borra upp lampor och klädkrokar, eftersom både Ray och jag är ganska dåliga på såna grejer.

Sen toppades dagen med ett avsnitt av Revenge. 

Och idag ska vi åka till landet. Lycka

Vad är lycka för dig? När är du som lyckligast?