Just nu, faktiskt precis nu skulle jag varit i Goa och haft ett yogaretreat på ett ayurvediskt center i Goa, Indien. Istället för sol, bad, härliga ayurvediska behandlingar och möten med nyfikna-på-yoga-glada-seniorer ska jag ägna den här dagen åt läkarbesök, allt inför operationen nästa vecka. En vecka med lätt ångest och oro. Det som skulle bli en härlig vecka i solen med ett gäng seniorer blev något helt annat.
Ibland känns livet allt bra orättvist. När de kommer hem från Goa, bruna och just goa, ja, då ligger jag på sjukhuset och försöker förstå min nya kropp.
Jag har börjat redan nu.
Livet är så märkligt.
Jag vet att jag ska vara glad för att jag lever, men jag måste också få möjlighet att sörja att jag faktiskt tvingas till en förändring.
Jag oroar mig över skevheten som kommer att uppstå när jag tar bort ena bröstet, om det kommer att på något sätt skapa oro i min kropp. Det är ju ändå en tyngd på höger sida som försvinner. Kommer det att sätta sig i ryggen?
Nej, idag känns det tufft.
Märkte det på min yoga också.
Just nu skulle det vara lätt att bara ge upp.
Lägga mig på sofflocket och skita i allt.
Inte orka, tappa lusten.
Inte vilja mer.
Inte pyspunka, utan bara schabrak, bom-krasch-bom.
När jag ser mig i spegeln ser jag att jag förändrats. Visst håret är på väg tillbaka, men just nu ser jag inte kul ut. Ögonfransarna är så glesa att det inte är någon ide att försöka sig på att sätta på mascara. Jag är svullen runt ögonen.
Jag känner mig inte fin.
Det är tufft och motigt.
Men jag måste fixa det här.
Nu till Karolinska, ska snart möta upp Åsa som ska följa med på alla möten.
Ibland känns livet allt bra orättvist. När de kommer hem från Goa, bruna och just goa, ja, då ligger jag på sjukhuset och försöker förstå min nya kropp.
Jag har börjat redan nu.
Livet är så märkligt.
Jag vet att jag ska vara glad för att jag lever, men jag måste också få möjlighet att sörja att jag faktiskt tvingas till en förändring.
Jag oroar mig över skevheten som kommer att uppstå när jag tar bort ena bröstet, om det kommer att på något sätt skapa oro i min kropp. Det är ju ändå en tyngd på höger sida som försvinner. Kommer det att sätta sig i ryggen?
Nej, idag känns det tufft.
Märkte det på min yoga också.
Just nu skulle det vara lätt att bara ge upp.
Lägga mig på sofflocket och skita i allt.
Inte orka, tappa lusten.
Inte vilja mer.
Inte pyspunka, utan bara schabrak, bom-krasch-bom.
När jag ser mig i spegeln ser jag att jag förändrats. Visst håret är på väg tillbaka, men just nu ser jag inte kul ut. Ögonfransarna är så glesa att det inte är någon ide att försöka sig på att sätta på mascara. Jag är svullen runt ögonen.
Jag känner mig inte fin.
Det är tufft och motigt.
Men jag måste fixa det här.
Nu till Karolinska, ska snart möta upp Åsa som ska följa med på alla möten.
Är helt säker på att din kvinnliga aura som är så stark kommer lysa stark och klar även när ditt ena bröst är borta. Somliga kvinnor är som magneter , man vill vara i dess närhet. Du är en av dom och det sitter definitivt inte i de fysiska attributen.
SvaraRaderaGoa flyttar inte på sig utan finns kvar tills efter din operation och det att du återhämtat dig. Det spelar ingen roll hur många bröst du har 1, 2 eller 3, du är lika fin ändå. Ge inte upp, du kommer gå starkare ur detta!!
SvaraRaderaKram på dig
Det är två år sedan jag var i Goa med dig. Det var helt fantastiskt och det är en resa som jag kommer minnas länge tack vare dig. Nästa år kommer du vara i Goa och jag hänger gärna på.
SvaraRaderaKramar Malin