I morse gick jag ner till sjukhuskyrkan. Hur märkligt det än må låta, det var läkande. Det är något med rummet, det heliga rummet. Lugnet som lindrar och mildrat sorg. Men också vetskapen att jag för lite mer än 48 år sedan döptes just i det här rummet. Ja, jag döptes i sjukhuskyrkan här på Karolinska. Som en uppmaning, ett hopp döptes jag till Karin Ina Margareta Björkegren (numera Jones). Det hoppet, det livet ska ingalunda släckas, inte nu, inte snart. Jag ska åldras, bli en riktigt skrutt, ett äppelskrutt med rynkiga kinder. Idag sökte jag ro i rummet. Titta vad fint det är.
Idag fortsätter meningen med livet. Fortsätt att mejla mig era tankar. Här kommer Helles tankar om meningen med livet.
Namn: Helene ”Helle” Ekfors
Ålder: 44
Yrke: Onkologisjuksköterska, Yogalärare i Viryayoga, driver
egna företaget Finn Flytet
Civilstånd/Familj: Gift, 4 döttrar (17,16, snart 6 och snart
4), labradoren Gimli
Bor: I eget hus utanför Lund
Vad är meningen med livet?
För mig har det hela livet varit
att prova på så många saker som möjligt, knyta många kontakter och ha kul längs
med vägen. Ju mer man gör, desto mer orkar man göra. Ta hand om är väl en
central livsmening för mig, oavsett det är mina patienter på sjukhuset jag
pysslar om, yogaeleverna eller min familj. Om jag får pyssla om andra, då mår
jag fint!
Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?
Både jag och nej. Jag har ju fått vara frisk och har i princip kunnat göra det
mesta av de idéerna som jag har fått för mig att jag vill göra. Inte råkat ut
för någon större ”sjönöd” utan det mesta har gått att reda ut. Sedan jag kom i
kontakt med yoga och senare själv utbildade mig till yogalärare har det hänt
jättemycket häftiga grejer med mig själv – en möjlighet jag vill ge så många
som möjligt!
Vilken är din livsfilosofi?
Live, Laugh, Love. The most important things in
life aren´t things.
Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara
utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?
Jättesvårt, det där
gör jag ju hela tiden med mina tonårsdöttrar fast det är lite teflonmottagning
ibland. Jag skulle nog vilja säga att ge dig själv möjligheter, gör så mycket
av livet som du kan!
Precis som du Karin, så älskar jag kyrkorummet, trots att jag inte är kristen . Det är något magiskt och jag känner en sorts vördnad när jag befinner mig i kyrkor, vilken kyrka som helst, det har ingen betydelse. Jag tror det är bra för oss att älska att vistas i kyrkor. Krya på dig och Lycka till i fortsättningen. Jag är säker på att allt kommer att gå bra, du har så fin inställning. Kram/Maggan
SvaraRadera