onsdag 4 juli 2012

en lite bättre dag

Jippie, idag mår jag bättre.
Stegen är lättare, känns inte lika svårt att le idag.
En gladare och lättare dag helt enkelt.
Idag träffade vi Maria som ska vara min sjuksköterska under hela den här resan. Hon verkar jättefin. Vi blev informerade om vad som ska hända, men också om att jag kommer att behöva äta Hercaptin, tror jag det heter under ett helt år. Jag ska operera in en port på bröstkorgen, där man ska kunna spruta in alla mediciner lättare. Så nu kommer vi att angripa cancern från alla håll och kanter. Den kommer inte att komma undan. Jag kommer att äta en tuff cellgiftsbehandling, men jag säger som en av mina bästa kompisar Cissi säger: Ont ska med ont bekämpas...
Och i det här fallet tänker jag bara JA!
Idag vaknade jag gladare, igår var en sån fruktansvärd dag. Men idag fick jag fatt på kämparglöden igen. Jag yogade och det kändes bra. Vi gick till sjukhuset och gick igenom min behandling med Maria och hämtade ut all medicin. En hel papperskasse, mediciner och motmediciner. Jag som inte gillar mediciner, men i det här fallet, med den cancerform jag har, medicinen kommer att hjälpa mig. Radiumhemmet har stor erfarenhet. De har hjälpt så många kvinnor och de är bäst i världen.
Så tacksam för dessa sjuhusänglar, alla som jag hittills mött är så gulliga och snälla.
Känner mig så väl omhändertagen.
Jag och Ray åt en rawfoodlunch på centralbadets Ecobar. Där fick vi samtalet som gjorde oss så glada. Som att vi fick livet åter. Det fanns INGET på alla röntgenundersökningar som jag gjorde igår. Cancern har inte spritt sig. Den är koncentrerad till mitt högra bröst och körtel.
Tänk att man kan bli så glad över ett sånt besked och tänka; Vad skönt det är bara cancer i bröstet. Men precis så känns det.
Jag känner mig glad.
Jag ska överleva det här.
Dessutom mitt hjärta är jättebra. Levern också och mina blodvärden är jättefina och bra. Så jag kan väl inte ha en bättre grund att bekämpa det här än jag faktiskt har. Nu ska den krympa, och sen ska bröstet bort. Jag ska bli den häftigaste enbröstade femtioåringen nånsin. Nej, när det är tid och möjlighet, ska jag försöka få ett återskapat bröst och göra det andra mindre. Jag har ändå aldrig gillat, om nu sanningen ska fram att ha så stora bröst som jag har. Och jag hoppas det funkar. Men det är inte nu, utan sen. En dag i taget. Men idag kände jag starkt. Jag kommer att överleva det här. Och det är så härligt för jag vill verkligen leva.

Här är jag väldigt nyvaken på väg in till mitt andra hem.
Kortare hår, men det här är dagarna innan första cellgiftsbehandlingen, så jag får vara glad att där är hår.

17 kommentarer:

  1. Vad skönt att höra att det "bara" var bröstet och körteln. go girl du fixar detta:) varm kram från mig

    SvaraRadera
  2. Härligt att höra! Vi är många i den "yttre cirkeln" som skickar dig kraft! En stor cirkel runt dig och de dina.
    Och du, jag gillar det där med "ont skall med ont färdrivas" På dom bara!!!

    SvaraRadera
  3. Härligt att höra att du har en bra dag!

    SvaraRadera
  4. Grattis! Så bra att inte det är spridning! Å såååå himla bra att du har fina värden! Allt blir bra till slut fina Karin! Kram mimi

    SvaraRadera
  5. Åh vad skönt att höra goda nyheter. Nu är det bara att kämpa på. Tack för att du delar.
    Kram Agneta

    SvaraRadera
  6. Men vilka underbara nyheter!!! "Bara" bröstet!! Och hela du sjuder av styrka och optimism idag! Så härligt! Kraaam!

    SvaraRadera
  7. Vad härligt!
    Här går jag och funderar på att förstora andra bröstet...om jag nu låter göra ett nytt bröst...hihihi...känns lite tokigt alltihop ibland.

    SvaraRadera
  8. Väldigt goda nyheter! Pust!! Och vad FIIIIIN du ser ut på bilden! Som vanligt, värsta pinglan. Puss!

    SvaraRadera
  9. Härliga nyheter!
    Ett bröst är ju inget alls i jämförelse med livet!
    Kämpa på Karin!

    Kram Anna langtanefterlivet.wordpress.com

    SvaraRadera
  10. Åh, härliga nyheter. Du är verkligen så fin och det är ärligt att dela så som du gör. Tack! Kramar

    SvaraRadera
  11. Härligt Karin! Du är stark, du är fin du grejar det. Du behöver din styrka för denna viktiga tid. Vi tänker på dig! Fint att du delar med dig av dina erfarenheterr. Lyssnade på ett fantastiskt program på P1 som jag tror heter Cancerland. Mycket hörvärt.
    Underbart med röntgenreslutatet!
    Vänligen Ewa

    SvaraRadera
  12. Kram Karin. Så klart du fixar det här. "ont ska med ont fördrivas", haha det sa alltid min fina pappa också :-).
    //Anna (mitt ute i skärgården, nära himlen)

    SvaraRadera
  13. Såå glad för din skull!

    SvaraRadera
  14. Tina Arnesson Holmedahl5 juli 2012 11:42

    Fantastiskt att höra att inget spridit sig. Tack för att du så naket delar med dig av din rädsla, tacksamhet, styrka, hopp och ditt mod. Värmer i hjärtat att följa dig, all kärlek till dig. Kram Tina

    SvaraRadera
  15. åååhhh, vad glad jag blir för din skull!!! Det är kraft och styrka i dig, så du kommer att klara det här. Det kommer att gå upp och ner, men efter regn kommer sol.....
    Varm kram Ebba

    SvaraRadera
  16. Jag känner inte dig och brukar inte kommentera, men har läst din blog av och till eftersom jag också yogar. Känner nu att jag vill kommentera, för du är så stark som berättar så rakt och öppet om din resa. Och JA du ska överleva det här!

    Om shanti <3

    SvaraRadera
  17. Underbara nyheter! Kram

    SvaraRadera