Alla hjärtans dag, uj, det kan vara en jobbig dag. Förväntningarna är stora. Hur mycket är jag älskad? Så himla lätt att hamna i den materialistiska sidan av vad som är "att visa kärlek". Men också att ha någon att ge den till, eller ännu mer och kanske ännu värre. Kommer någon att visa mig kärlek?
Och vad är en kärlekshandling?
Men man kanske inte ska vänta på att få. Kanske är det bästa att själv "ge kärlek", för när du ger får du alltid tusenfalt tillbaka. Men risken, eller chansen är att du får tillbaka från oväntat håll.
Jag kommer ihåg en redaktion jag jobbade på för en massa år sedan. Där fanns en skitsnygg tjej, hon hade alltid extremt snygga och ganska dyra kläder. Hon fick bud till jobbet. En enorm bukett. Men hon blev inte så där glad som man kanske skulle önskat. Hon fick faktiskt ofta presenter från sin partner, men hon verkade ändå inte nöjd. Sedan kom det ju fram, hon hade velat ha hans tid mer. Han jobbade jämt. För henne ekade liksom de där presenterna tomt.
Men jag som var singelmamma, med liten och tajt budget jag hade gärna tagit emot den där buketten.
Men om vi plockar bort det där med presenter och huruvida man är mer älskad om man får nåt dyrt, så är idag en chans att visa sin kärlek.
Jag tänker att jag vill ge er läsare mitt hjärta. Att ni stöttat mig så enormt i hela den här skärselden. Att ni varit och är så trofasta.
Tack. Jag tror jag älskar er alla.
Just nu är det också ganska aktuellt, eftersom jag skriver på min bloggbok för Pocketförlag. Den ska vara klar i april. Jag går igenom mitt år under cancerbehandling. Det är tufft. Mycket som jag förträngt. Nu måste jag läsa allt igen. Jag slås över hur gulliga ni läsare varit under hela den tiden. Som en liten kärleksarmada. Så jag tänkte ge nåt tillbaka. Vad sägs om en liten tävling?
Ni skriver vad ni vill att jag ska skriva om här framöver. Vad vill ni att jag ska ta upp. Vad vill ni ha mer av? Eller skriv vad ni vill. Berätta nåt fint ni gjort för någon annan. Eller som någon gjort för er? Skriv här i kommentarsfältet. Jag tänkte att skulle några vinnare, som får Yogaerotica, eller Knip för bättre hälsa eller Perfekt och strålande hy.
När jag går igenom bloggen hittar jag ju också bilder. Det här är kärlek för mig. Pino är som ett levande gossedjur. Men hur underbar och kärleksfull var han inte under hela min sjukdom.
Nu ska jag ner i tvättstugan. Jag tänkte att det är en fin kärlekshandling. Byta lakan och tvätta den stora högen av smutsig tvätt.
Jag önskar er alla en fin och kärleksfull dag, men försök våga se de små tecknen av kärlek också. Idag hedrar jag mitt hjärta, lite extra. I mars förra året förvandlades jag från cancerpatient till hjärtpatient, då jag fick hjärtsvikt efter herceptinbehandlingen och säkert också som en biverkning av cellgifterna. Jag skippade att ta betablockerare och den andra tunga medicinen som den oempatiske cardiologen ville tvinga mig att äta. jag tänkte hjärtat är en muskel. Jag bokade upp ett antal akupunkturbehandlingar på aaa-kliniken, inhandlade kosttillskottet Q10 och började med kettlebells för att få upp hjärtpumpen. Några månader senare var mitt hjärta som normalt igen.
Och vad är en kärlekshandling?
Men man kanske inte ska vänta på att få. Kanske är det bästa att själv "ge kärlek", för när du ger får du alltid tusenfalt tillbaka. Men risken, eller chansen är att du får tillbaka från oväntat håll.
Jag kommer ihåg en redaktion jag jobbade på för en massa år sedan. Där fanns en skitsnygg tjej, hon hade alltid extremt snygga och ganska dyra kläder. Hon fick bud till jobbet. En enorm bukett. Men hon blev inte så där glad som man kanske skulle önskat. Hon fick faktiskt ofta presenter från sin partner, men hon verkade ändå inte nöjd. Sedan kom det ju fram, hon hade velat ha hans tid mer. Han jobbade jämt. För henne ekade liksom de där presenterna tomt.
Men jag som var singelmamma, med liten och tajt budget jag hade gärna tagit emot den där buketten.
Men om vi plockar bort det där med presenter och huruvida man är mer älskad om man får nåt dyrt, så är idag en chans att visa sin kärlek.
Jag tänker att jag vill ge er läsare mitt hjärta. Att ni stöttat mig så enormt i hela den här skärselden. Att ni varit och är så trofasta.
Tack. Jag tror jag älskar er alla.
Just nu är det också ganska aktuellt, eftersom jag skriver på min bloggbok för Pocketförlag. Den ska vara klar i april. Jag går igenom mitt år under cancerbehandling. Det är tufft. Mycket som jag förträngt. Nu måste jag läsa allt igen. Jag slås över hur gulliga ni läsare varit under hela den tiden. Som en liten kärleksarmada. Så jag tänkte ge nåt tillbaka. Vad sägs om en liten tävling?
Ni skriver vad ni vill att jag ska skriva om här framöver. Vad vill ni att jag ska ta upp. Vad vill ni ha mer av? Eller skriv vad ni vill. Berätta nåt fint ni gjort för någon annan. Eller som någon gjort för er? Skriv här i kommentarsfältet. Jag tänkte att skulle några vinnare, som får Yogaerotica, eller Knip för bättre hälsa eller Perfekt och strålande hy.
När jag går igenom bloggen hittar jag ju också bilder. Det här är kärlek för mig. Pino är som ett levande gossedjur. Men hur underbar och kärleksfull var han inte under hela min sjukdom.
Nu ska jag ner i tvättstugan. Jag tänkte att det är en fin kärlekshandling. Byta lakan och tvätta den stora högen av smutsig tvätt.
Jag önskar er alla en fin och kärleksfull dag, men försök våga se de små tecknen av kärlek också. Idag hedrar jag mitt hjärta, lite extra. I mars förra året förvandlades jag från cancerpatient till hjärtpatient, då jag fick hjärtsvikt efter herceptinbehandlingen och säkert också som en biverkning av cellgifterna. Jag skippade att ta betablockerare och den andra tunga medicinen som den oempatiske cardiologen ville tvinga mig att äta. jag tänkte hjärtat är en muskel. Jag bokade upp ett antal akupunkturbehandlingar på aaa-kliniken, inhandlade kosttillskottet Q10 och började med kettlebells för att få upp hjärtpumpen. Några månader senare var mitt hjärta som normalt igen.
Du skriver om så många intressanta saker, svårt att välja. Jag tror ändå att jag skulle önska mig mer om detta med kost, och kanske framför allt kosttillskott. Har läst en del av Mia Lundin och allt som både du och hon skriver låter väldigt trovärdigt och underbyggt i mina öron. MEN så läser jag i tidningar om att forskning visar att kosttillskott kan framkalla cancer - vem ska jag tro på? Det vore intressant att höra hur du resonerar där. Vad som fick dig att välja den ena vägen framför den andra. Och så önskar jag dig en kärleksfull alla hjärtans dag! /Mia S
SvaraRaderaJag tycker ditt förra inlägg och länken till bloggen där är otroligt viktiga frågor att lyfta fram. Du är som en krigare i kvinnofrågor, det är beundransvärt! Kärleksfulla hälsningar till dig idag.
SvaraRaderaTack vad snällt och fint sagt. En krigare i kvinnofrågor. Kram
RaderaEn alla hjärtans dag hälsning till dig, du utstrålar sådan värme och energi med din positiva inställning den smittar. Jag önskar höra mer om strålande hud. kram
SvaraRaderaKosten är svår som cancerpatient, nya råd och rön hela tiden. Jag har hållt mig till IFD, och läser nu att keton kost dödar cancerceller...vad ska man satsa på? Älskar tex frukt och så läser jag att fruktsocker också triggar cancern...villrådig...
SvaraRaderaKram
Jag tycker att det är så befriande att läsa din blogg. Jag har inte haft cancer själv men däremot mött den som anhörig vid fyra tillfällen varav ett med dödlig utgång. Jag skulle gärna vela veta lite mer om yoga. Hur du började och när/hur du märkte av att din kropp ville ha mer yoga. Jag har precis börjat nosa lite på yoga och meditation och jag är faschinerad. Kramar i massor
SvaraRaderaVilken underbar bild idag på dig o Pino! Så full av kärlek och ömhet o den där ordlösa, tysta relationen... Gillar allt du skriver om, så skriv på, du berör!!!
SvaraRaderaHej Karin! Jag slukar allt du skriver - med hull och hår. Fortsätt med allt: yogan, livet, kroppen, engagemanget, skönhetstipsen, sorgen och glädjen. Du är en sådan fantastisk inspiration för mig i mitt stressiga småbarnsliv som just nu består av massor av sjuka barn, lite tid, munsår och snöblask. Men också yoga - tack för att du tog in den i mitt liv. Varje torsdagkväll har jag min lilla stund och det betyder mycket. Nu har jag köpt mandelolja till mitt nariga ansikte och siktar på ett genomhopp i vår! Namaste��
SvaraRaderaJag har nyss hittat till yogan och därmed till dig och jag är så tacksam för det. Känns som om jag upptäckt en ny dimension i och med yogan, jättehäftigt. I veckan fick jag de tre dvd av dig som jag beställt. Ska bli så skönt att träna här hemma till dem. Annars går jag två gånger i veckan på medicinsk yoga hos en kvinna som har sin studio ute på landet och det är toppen. Små grupper, lugnt och skönt och vill man så finns det alltid tid till att stanna och prata en stund med yogakompisarna efteråt om man känner för det.
SvaraRaderaJag slukar allt du skriver här på bloggen, allt fångar mitt intresse! Men det jag kom att fundera på är hur du tyglar din ångest/oro för det måste du väl känt en hel del under din tuffa tid? Många känner oro över mycket här i livet och tar säkert tacksamt emot tips och råd....
Ha en skön helg!
Angående Mia Lundin, varför finns ingen sådan hjälp i Sverige? Mer undersökande angående den sjuka vården. Varför dålig vård till kvinnor? Vad händer med förbudet mot viss örtmedicin? Alternativ? I boken Överlista din cancer finns mycket fakta, varför tar inte onkollgerna till sej fakta? Varför är Livsmedelsverket så dumma? Finns det alternativ till livet i ekorrhjulet? Det finns mycket att skriva om.....Jag slukar allt du skriver!
SvaraRaderaJag önskar mer av yoga vilket jag tyvärr inte kommit igång med riktigt än..men läser din yogabok för kvinnor över 40 för inspiration och mer kunskap! Även alla dessa hudprodukter intresserar mycket som du skrivit om. Ja det finns mycket som är intressant,även din positiva livssyn. Kram Rita
SvaraRaderaHej Karin! I din blogg har du nämnt att lusten, den sexuella, försvann pga din medicinering. Lusten kan ju även försvinna av andra anledningar t. ex. stress, andra sjukdomar än cancer, hormonförändringar osv. Vad kan man göra för att locka fram den igen? Kanske tänker jag mest på hur man ska gå tillväga psykologiskt men det finns säkert andra sätt också. Just det här hade det varit intressant att du skrev om, här på bloggen eller i bokform.
SvaraRaderaVad gäller vad du ska skriva om så tycker jag att det är roligt med matinspiration m.m. och annars lite allmänna funderingar som du brukar komma med ändå här på bloggen. Annars vill jag berätta om några av de finaste saker min man gjort för mig. Jag hade en förlamningssjukdom som barn som gett diverse restskador och i vuxen ålder fick jag svåra problem med IBS och behövde gå igenom jobbiga undersökningar och tjata och kämpa en massa för att få hjälp. När jag och min man gifte oss 2009 hade vi varit ett par i nästan 10 år och jag mådde äntligen bra så vi kunde ha en riktig glädjedag utan att behöva fundera på min mage och annat. Han hade gått igenom denna tid av nöd med mig och det kändes därför inte alls svårt att lova trohet i nöd och lust. Han har redan från start varit så stöttande och kärleksfull och aldrig ytlig. Vi hade inte varit tillsammans speciellt länge när jag fick en kraftig migränattack och kräktes och han tog hand om mig, tömde min spyhink o.s.v. När jag behövde utredas för magproblemen drog han in tv-kabel till toaletten så jag kunde se på tv medan jag gjorde den vidriga tarmrensningen inför koloskopin jag skulle genomgå och han följde också med och satt och höll mig i handen under själva undersökningen. Och när jag sedan efter drygt 3 år med handikappande magproblem fick min kolostomi tyckte han inte att det var något konstigt alls och han har aldrig tyckt att jag skulle vara mindre attraktiv eller så p.g.a. den. Sådant tycker jag betyder så mycket i ett förhållande. Att veta att det håller även genom svårare tider och att det är en djupare kärlek. Han får mig också att skratta varje dag vilket också är helt underbart. I sommar firar vi 5 år som gifta och 15 år tillsammans och vi väntar vår 3:e pojke nu till våren/försommaren. :) <3
SvaraRaderaSkulle vara jätteroligt om jag vann en bok. ;) Har p.g.a. mina förlamningsskador nedsatt viljestyrd knipförmåga och dessa graviditeter frestar ju på en del även om jag föder med snitt och försöker träna bäckenbotten så gott jag kan. (Har gått på biofeedbackbehandling så vet att jag kan knipa på rätt sätt i.a.f.) Har dessutom nervsmärtor i underlivet vilket kan vara jobbigt speciellt som jag måste tappa blåsan med kateter när jag går på toa. Så detta område av kroppen är verkligen i behov av extra omtanke för mig.
Hej Ulrika, tack för din kommentar. Och tack för att du delar med dig av din historia. kan du mejla mig din adress. Jag vill skicka Knip-boken till sig. Varm kram karin min mejl är yogavita@telia.com
RaderaTack detsamma Karin och för att du delar med dig av kloka tankar om livet självt, samt genuint grundade råd & tips om att försöka leva sunt & balanserat, både för kropp & själ.Jag har inspirerats massor av det du delat med dig av. Har sagt det förut, jag läser ju gärna mer om dels hudvård, men även om juicer och mat etc, det hänger ju såklart ihop, att man vårdar sig inifrån och ut, och för den delen även utifrån & in. (tror att många tex.inte tänker på att det vi tex.smörjer in oss med tas upp av kroppen organ osv.) Så med det sagt, fortsätt skriva som du redan gör:) Ha en fin vecka./Lan
SvaraRaderaHej Karin!
SvaraRaderaTack för en inspirerande blogg!
Jag vill gärna berätta om någonting kärleksfullt som någon annan har gjort för mig, som ledde till att jag äntligen kunde börja vara riktigt kärleksfull mot mig själv!
Jag har alltid haft förmågan att engergera mig lite för mycket.
I relationer, i arbete, i skola, i träning, i kost, ja i det allra mesta.
Är 26 år och har ångat på utan att ta hänsyn till vad min kropp egentligen har behövt.
Jag har visserligen försökt att underhålla mitt välmående genom att yoga, motionera, äta sunt och jobba med min "personliga utveckling" aktivt på olika sätt.
Även fast jag gjort detta har jag ändå inte kunnat lyssna in vad jag behöver.
Efter ett tuffare år än någonsin, med oerhört hög press och som grädde på moset en kraftig infektion som jag drog på mig vid en resa i Indonesien så orkade min kropp helt enkelt inte mer.
Jag ignorerade det och jag mådde sämre och sämre.
Min kropp värkte något enormt och betedde sig inte alls som den brukade. Jag var konstant nedstämd och jag kom hem varje kväll och grät i timmar.
Min älskade livskamrat, som jag försummat i allt, tog hand om både mig och det mesta hemma, tills han fick nog.
Den mest kärleksfulla och förstående personen jag träffat, ställe ett ultimatum. Han sa: du måste gå till en läkare och berätta hur du mår, det här håller inte och jag kan inte leva såhär längre.
2 veckor senare brakade det ihop och jag kunde varken göra en fysisk eller psykisk ansträngning längre.
Min sambo tog ledigt från jobb och följde med mig till läkare där han förklarade det jag inte klarade. Jag blev där och då sjukskriven för utmattningssyndrom.
I min resa tillbaka så har han stöttat mig och hjälpt mig att hjälpa mig själv. För varje dag blir jag bättre på att lyssna och känna in min kropp och mina behov.
Jag säger nej och jag ger mig själv kärlek.
Jag börjar dagarna med att massera min kropp med olja, yoga och meditera en kärleksfull meditation där jag öppnar mitt hjärta för att både våga ge mig själv kärlek och ta emot kärlek från andra.
Dag för dag blir mitt liv bättre och jag är så tacksam för att det här har skett så jag äntligen kunde stanna upp och lära mig hur man ger och tar emot kärlek till sig själv.
Det jag gärna hade läst mer av är hur du använder dig av Ayurvedan i det vardagliga livet och gärna andra tips kring det!
Jag hade gärna läst mer om dina resor i världen och kanske tips om bra ställen för behandlingar, yoga och välgörande mat!
Gav för övrigt mig själv en kärleksfull present här om dagen, din bok "Frisk och strålande hy: på naturlig väg!". Har lusläst den och vill passa på att tacka för en inspirerande och upplyftande bok!
Allt gott.
/Linn
Linn, jag skulle vlija ge dig Yogaerotica. Som en present till dig i första hand (och till din man). Jag hoppas du kan hitta ro och kärlek till dig själv i den boken. Snälla kan du mejla mig din adress? yogavita@telia.com kram Karin
RaderaJag hade velat läsa mer om din relation till yogan. Att du verkligen gå in på den på djupet. Vad betyder yogan för dig? Varför yoga? Varför yoga nu?
SvaraRaderaAngående en kärlekshandling ... jag antar att jag måste kalla min egen väg den största kärlekshandlingen i mitt liv, riktad mot mig själv. Min resa just nu handlar om att läka kontakten mellan kropp och själ. Jag vill integrera de två delarna av mig själv och hitta tillbaka till den enhet jag så innerligt tror på är mitt naturliga tillstånd. Det spelar ingen roll vem som är ansvarig för att de här två delarna har glidit isär - det är mitt uppdrag att sammanlänka dem igen.
Jag faller ofta. Jag försöker ta hand om min kropp för att nå mitt psyke och jag försöker rå om mitt psyke för att värna om min kropp. Jag går ofta vilse. Jag äter dåligt, sitter still, stressar för mycket och håller fast vid relationer som gör mig illa. Jag antar att mitt tålamod måste ses som en kärlekshandling. Oavsett vad som händer så fortsätter jag sträva mot att integrera min kropp och min själ i mitt väsen. Det går inte alltid så snabbt, men jag tror att jag är på väg.
Det tålamod jag visar mig själv är nog den kärlekshandlingen som väger tyngst för mig nu. Det är mitt svar och mitt tävlingsbidrag :)
Åsa, tack för ditt inlägg. Jag skulle så gärna vilja skicka dig frisk och strålande hy. Du har vunnit den i min lilla tävling ;)
RaderaMen behöver din adress. Kan du mejla mig den? yogavita@telia.com tack och kram