Jag brukar kalla Knip för bättre hälsa som kom ut förra året för Cancerboken. Lite skämtsamt, eftersom den liksom värktes fram under värsta cellgiftsångorna. Och kanske också för att cellgiftsbehandlingarna ibland påminde om en graviditet. Men också för att cellgifterna som chockade in mig i klimakteriet gjorde att jag, trots att jag använde mig av yogaknipet ändå, fick det som var tredje kvinna i Sverige har, nämligen någon form av inkontinensproblematik. Så mitt i arbetet av boken fick jag ta itu med knipandet själv, uj vad jag knep. Det är ju inte bara gravida och nyförlösta som bör knipa, utan kvinnor i alla åldrar och kanske alldeles särskilt i klimakteriet.
Men så när alla cancerbehandlingar var över kunde jag börja jobba med boken Frisk och strålande hy på naturlig väg. Kändes liksom lättsammare, men för mig personligen handlade tiden efter alla cancerbehandlingar att liksom älska tillbaka kärleken till min kropp. Och det genom att massera och ta hand om kroppen så bra jag bara kunde och kan. Och nånstans kan jag nog tycka att cancerbehandlingarna var som en graviditet. Kan ju låta lite fånigt, men en ny Karin har fötts.
Men det är inte bara jag som fötts eller ska födas. För det verkar som Hudboken, numera kan kallas bebisboken.
Hilda som ger tips i boken väntar sitt första barn i maj.
Och Sandra fick sin lilla flicka för några dagar sedan.
Om man letar tecken i tillvaron. Vilket ju skapar lite mer spänning. Är inte det ett väldigt fint tecken? Det lär ju inte bli några fler bebisar för mig, men jag tänker ta bebisKarin i hand och kliva in i den visa kvinnans tid - menopausen. Jag har ju skrivit ett kapitel i boken Hej klimakteriet! som kommer ut nu i dagarna. Men mer bebisar, det bådar gott för framtiden.
Och förresten, nu har mer än en miljon unika besökare läst den här bloggen sedan jag blev sjuk. Det är helt fantastiskt att ni vill läsa mina tankar och ord.
Men så när alla cancerbehandlingar var över kunde jag börja jobba med boken Frisk och strålande hy på naturlig väg. Kändes liksom lättsammare, men för mig personligen handlade tiden efter alla cancerbehandlingar att liksom älska tillbaka kärleken till min kropp. Och det genom att massera och ta hand om kroppen så bra jag bara kunde och kan. Och nånstans kan jag nog tycka att cancerbehandlingarna var som en graviditet. Kan ju låta lite fånigt, men en ny Karin har fötts.
Men det är inte bara jag som fötts eller ska födas. För det verkar som Hudboken, numera kan kallas bebisboken.
Hilda som ger tips i boken väntar sitt första barn i maj.
Och Sandra fick sin lilla flicka för några dagar sedan.
Om man letar tecken i tillvaron. Vilket ju skapar lite mer spänning. Är inte det ett väldigt fint tecken? Det lär ju inte bli några fler bebisar för mig, men jag tänker ta bebisKarin i hand och kliva in i den visa kvinnans tid - menopausen. Jag har ju skrivit ett kapitel i boken Hej klimakteriet! som kommer ut nu i dagarna. Men mer bebisar, det bådar gott för framtiden.
Och förresten, nu har mer än en miljon unika besökare läst den här bloggen sedan jag blev sjuk. Det är helt fantastiskt att ni vill läsa mina tankar och ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar