torsdag 4 oktober 2012

vampyrKarin

Precis när jag trodde att allt var bra. Att det gick åt rätt håll, så ringer "min" sköterska Maria från Radiumhemmet  och frågar mig hur jag mår.
- Bra, svarar jag. Eller ska jag inte må bra?
Då säger Maria att de ringer mig för att meddela att mina värden inte är så bra. Mina vita blodkroppar är låga, men inte katastrofala. Nu är det sämre med de röda. Det är straffet för att jag glömt att köpa Blutsaft och fått i mig för lite av grönagröna blad. Och det är ju sant, jag har känt mig andfådd. Haft lite snurr i huvudet, när jag tänker efter det. Det hänger ju ihop.
Så nu vill de förbereda för en blodtransfusion på fredag.
Det ger mig ångest.
Jag är ju så spruträdd och rädd för det här med blod och sånt.
Så nu känner jag bara största oron att få in en annan människas blod i mig. Jag är så rädd att jag ska få panik när de hänger upp en blodpåse och att jag ska ligga där och det blodet ska pumpas in i mig. Ni tycker kanske att jag är dum som tänker så, men jag har inte så mycket rädslor längre. Det värsta har ju redan hänt, men tydligen har jag åtminstone en rädsla kvar. Blod, transfusioner och sprutor ligger inte särskilt högt på min gilla-lista.
Det tar ju så lång tid att bygga upp depån för de röda blodkropparna, men om man får en blodtransfusion så får man snabbare den där känslan av att känna sig frisk och bra.
Och de säger att de inte vågar lämna mig en helg med så dåliga värden.
Fan, fan, fanihelvete.
Jag är så inihelskotta trött på det här. Vill inte vara sjuk mer. Vill vara frisk och kry. Vill leva mitt liv.
Så nu ska jag till Karolinska på fredag och ta blodprover och prover för att ta reda på exakt vilken blodgrupp jag tillhör.
Jag känner mig som en vampyr och lite är jag väl det. Jag är upp på natten, när ni andra sover. Som nu. Vaknade klockan ett med oro i hela kroppen. Gick upp och drack min blutsaft. Och ska snart ska jag dricka någon annans blod. Måste tänka att det är en snäll en som lämnat blod till mig och alla andra som kämpar för att bekämpa den här cancerjäveln, eller någon annan jävla sjukdom.
Och jag ska tänka som en klok en skrev till mig igår; Så fort blodet kommer in i dig, är det ditt blod.

14 kommentarer:

  1. Önskar jag kunde ge dig några tröstande ord! Du har all rätt att vara arg o ledsen..Ja stanna upp o tilllåt dig att få vara förbannad o unna dig sen något extra när det är klart på fredag. varma kramar från norrköping

    SvaraRadera
  2. Vilken tur att du kan få blod. Det är allt som betyder något nu. Jag hör din oro och rädsla och förstår att det är ännu en sak att ta sig igenom. Men du har målet där framme. En frisk och stark Karin. Vägen är så krokig, jag önskar dig all lycka till och skickar mina tankar efter min morgonyoga till dig. Kramar

    SvaraRadera
  3. Jag fick ta emot blod efter att ha fött barn. Jag hade panik inför att nån annans blod skulle strila in i min kropp. Jag försökte vägra in i det sista. Jag vädjade om att äta tonvis med blodpudding istället men de sa att jag skulle behöva äta flera ton för att kompensera min blodbrist. Jag fick blod och blev genast piggare. I och med det såg jag transfusionen med lita andra ögon, jag kände mig tacksam och glad att det faktiskt fanns blod till mig, som nån hade lämnat mot en ostmacka. Är det inte så att man gör nytt blod hela tiden,byter ut blodet, vilket betyder att man egentligen bara lånar lite blod tills ens egna blivit stabilt? kramar!

    SvaraRadera
  4. Kanske nässelpulver kan hjälpa till, innehåller mycket järn. Håller tummarna för att allt ska gå lätt & smärtfritt, & håller med föregående talare. Styrkekram

    SvaraRadera
  5. Tänk på att det oftast är goda människor som ger blod! Styrkekramar till dig!

    SvaraRadera
  6. Kan inte skriva tröstande ord, måste vara för jävligt...men vill så gärna ge något...så jag kan ge lite kunskap från den kinesiska medicinen...troligen vet du redan det...men om inte....

    Blod i kinesisk medicin ses som en kraft med möjlighet att kunna påverka Chi/Prana. Chi/Prana och blod hänger intimt ihop, där blod representerar modern till Chi och som moder till Chi bör hon ge näring åt Chi med bästa kvalitet av sig själv...Tänker därför att det är såååå viktigt för dig att skapa och behålla god Chi för att kunna bekämpa cancern, så blod med goda värden är en livsnödvändighet för dig.....

    Mina tankar går mycket till dig
    A


    SvaraRadera
  7. Varma tankar till dig.

    //ninni

    SvaraRadera
  8. Jag förstår din oro. Jag kände likadant efter Emilias förlossning då jag blödde mycket och hade ett blodvärde på 65. Trots att jag arbetar med blod, sprutor och blodtransfusioner dagligen så tyckte jag att det kändes obehagligt att få in någon annans blod i kroppen. Nästan integritetskränkande. Men så fort jag hade fått mina två påsar så mådde jag så mycket mycket bättre så det var värt all oro i världen. Jag riktigt kände hur kraften kom tillbaka på bara någon timme. Det kommer gå jättebra, Karin! Jag ska tänka på dig imorgon! Kramar från Sofia

    SvaraRadera
  9. Varma kramar till dej <3

    SvaraRadera
  10. Här kommer lite styrkekramar till dig! Tänk vad du ska behöva gå igenom. Jag tänker att det måste vara såå jobbigt att hela tiden tänka framåt, att snart är det klart osv man vill ju också njuta i nuet. Jag har genom din sjukdom lärt mig hur viktigt nuet är och att försöka ta tillvara livet, vi vet ingenting om morgondagen. Men för dig, Karin, är det viktigt att se framåt för en dag är du där...då du kan njuta igen av nuet. All styrka!

    Kram från Annika

    SvaraRadera
  11. Emilia heter jag. Jag är 21 år gammal och jag ger blod så ofta jag kan. Och jag är snäll. Det kommer gå bra. Jag tänker på dig!!

    SvaraRadera
  12. Eller så kanske du får mitt friska och snälla blod, från en mamma till en annan :-) Tänker på dej, du skall se att det går bra! :-)

    SvaraRadera
  13. Jag förstår din rädsla.

    Ni som kan, bli blodgivare. Jag har försökt men jag är inte lämplig donator. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att jag kunde ge blod. Speciellt efter att min pappa, som hade myelofibros (en typ av leukemi), och alla generösa blodtransfusioner som han fick tack vare alla änglar som donerar blod. Gör slag i saken, du som kan och är frisk, donera blod. Det saknas blod i sjukvården.
    /Lotta J

    SvaraRadera
  14. Jag är blodgivare trots att jag är superrädd för sprutor.. men jag gör det för den goda sakens skull.. dels ger jag mitt friska blod till någon som behöver det.. och vem vet när och om jag behöver samma hjälp någon gång? sen, är det ju snälla och ger alla blodgivare en gåva endera som presenter eller så får man ge pengarna till någon fond - jag stödjer bröstcancerfonden.
    så - fast jag darrar som ett asplöv när jag kliver in på mottagningen...så har jag mitt mantra med mig.. jag är kärlek- jag delar kärlek - jag är frisk - jag delar min friskhet...:)

    Sen tror jag alla som är blodgivare är fina snälla människor.. som inte vill något annat än hjälpa! :)

    Kram på dig

    SvaraRadera