oj, vad jag flängt idag

Vilken dag jag haft. Vaknade tidigt och gick iväg och yogade. Men huvudet var inte med, så det blev det jag lite på skoj kallar för Tantyoga. Men jag yogade i alla fall i en och en halv timme. Sen hem i rasande fart för att äta frukost och gå igenom frågorna för mötet med min läkare. Lämnade Pino på ett hunddagis i mina kvarter. De är så snälla, så jag får lämna in Pino lite halvdag och någon heldag här och där. De vet min situation och vill hjälpa mig. De tar bara emot små hundar och Pino är faktiskt äldst.
Efter lämning, vilket inte är så lätt. Det är svårare att lämna Pino, som gnyr så där litet ledset och inte vill att jag ska gå, än det var att lämna Mira på dagis. Hon ville ju typ aldrig gå hem från dagis, tyckte alltid att det var så kul med sina kompisar. Så är det inte med "mammagrisen" Pino. Han gör sig väldigt ynklig, gråter och darrar.

"Lämna mig inte..."

Och så alla småkompisar som vill hälsa och kolla läget.

ÅÅÅ, vad jag tycker det är gulligt. Det är bra för Pino att lära sig socialisera lite med andra hundar. Han tror liksom gärna att han är en människa. Jag spionerade lite på Pino när jag lämnat honom, eftersom bussen till Karolinska går precis utanför djuraffären Stor & liten tass, som också är ett litet hunddagis på Sveavägen 52. Var tror ni Pino satt när jag kollade in? Jo, i dagisfröken Patriks knä...

Här har ni Pinos dagisfröknar Patrik och Catharina.

Sedan fick jag störta iväg till Radiumhemmet för att ta prover inför morgondagen, och så mötte jag upp min kompis Åsa som följde med mig för att träffa min onkolog.
Vi hade frågor att ställa till henne,  det är så tryggt att ha en kompis med sig när man har en massa frågor och man är rädd för att man inte får fram vad man vill säga, för att man gärna blir lite för känslosam.

Den här bilden säger precis det jag alltid känner när jag kommer till sjukhuset för att ta någon form av prover. Jag vill rymma, springa iväg, lägga benen på ryggen som den gröna gubben på bilden.

Efter det hade jag ett väldigt mysigt lunchmöte med CarinaNunstedt som är chefredaktör för tidningen Books and dreams som jag frilansar för.

Vi åt lunch på restaurangen högst upp på Pub. Det var supertrevligt att träffa Carina så, vi brukar mest träffas på tidningen, så det var ett väldigt trevligt sätt att prata jobb på. Carina la också ut ett kul jobb på mig. Det tackar vi för, måste ju dryga ut min låga sjukpeng med lite frilanseri.
Hann med ett väldigt kort möte med Anna Fannberg från Yogamarathon innan vi blev avbrutna av ett samtal från vår fastighetsskötare som stod med ett badkar i entren som skulle installeras i vår lägenhet.
Jag har flängt idag kan man lugnt påstå. Men jag har också velat göra grejer innan morgondagen, för jag vet inte hur sista cellgiftet tar på mig.
Ni vet bocka av lite på To-do-listan.
Om jag kommer att bli helt utslagen. Man vet ju inte.
Nu har jag börjat med kortisonet inför behandlingen i morgon, så det lär väl inte bli så mycket sova av idag. Håll tummarna för att jag slipper fler blåa tår, och att de här cellgiftsomgången blir mild.

Jag hann också gå in och boka tid nästa vecka för en behandling här 20 procents rabatt på bästa Moonsun. Gör det du med, du kommer inte att ångra dig. Deras hudvård får mig att må så bra och min hud fullständigt dricker deras insmörjningsprodukter nu när jag tar cellgifter.