för mycket att ta in

Jag orkar inte ta in all information jag fick idag. Det är liksom för mycket. Idag hade jag möte med kirurgen som ska operera bort mitt bröst, Jana De Boniface. Min barndomskompis Åsa följde med. Jag är så tacksam för mina vänner som följer med och sitter bredvid när det blir för mycket för mig. Som ställer de där frågorna de vet jag undrar över. Så att jag kan, i den mån det går, ta in vad läkaren eller i det här fallet kirurgen säger, men inte behöva oroa mig över att glömma vad jag har frågor om. Vi hade förberett frågorna innan ordentligt, sånt jag undrar över och Åsa la också till frågor som hon förstod att jag undrade över. Fyra öron hör mer än två, så det är så bra att ta med en person.  Och att Åsa följde med mig är också en extra bonus. Hon har jobbat med Rosa bandet i många år och också intervjuat så många kvinnor som fått bröstcancer.
Men summasummarum, jag har inflammatorisk cancer och den är aggressiv och det allra viktigaste är att den ska bort.
Och hur man än lindar in det.
Hur man än försöker förstå så är sanningen så smärtsam.
Bröstet måste bort. Det måste bli platt, för det ska inte vara några veck i huden.
Men aj,aj,aj vad ont det gör i hela mig. Hela  min kropp säger bara nej jag vill inte. Ta mig bort härifrån. Låt mig slippa, varför i helveteshelvete ska jag behöva genomlida denna jävla skittortyr.
Jag vill ha mina bröst. Jag vill ha båda mina bröst. Men jag vill också leva och tyvärr finns det en återfallsrisk och för att minimera den måste bröstet och en massa körtlar väck, och det ska strålas på det. Och det där året, som jag trodde jag skulle behöva vänta för en bröstrekonstruktion har i mitt fall och med min typ av cancer förlängts till två år.
Det är det här jag inte riktigt orkar ta in, och jag ska försöka att göra det sakta men säkert. Vänja mig vid tanken. Nu tror jag det är dags för mig att träffa andra i samma situation som jag kan prata med.
Skulle vilja gå i gruppterapi med andra kvinnor som varit och som är i samma situation.
Dessutom är jag ledsen för jag fick inte rehabilteringsstödet från Curo som jag sökt. Fan, fan, fan. Jag som såg fram emot att åka till Livingfood i Valdemarsvik. Nu vet jag inte riktigt hur det ska gå till.
Nej, idag är ingen bra dag.
Idag är en jävla pissdag rent ut sagt. Men det kommer bättre. Förhoppningsvis.