måndag 29 oktober 2012

vad tycker ni?


Igår var vi ute på stan, det var så härligt. Varje söndag är det stor loppis på Hötorget. Å, vad jag älskar det. Jag älskar att fynda fina grejer. Älskar att pruta, att med glimten i ögat försöka få ner priset. Ni vet man går därifrån med orden; Alldeles för dyrt. Försäljaren försöker få en att komma tillbaka, man vankar dit lite motsträvigt med orden: "Å, vad är ditt slutpris då?" Och så är hela ordväxlingen igång. Man kan gärna dra in: "Ge mig ett bra pris för det väntade barnets skull". Det jag drog till med i Turkiet, när jag var där på en hälsoresa när jag var i femte månaden för en hisklig massa år sedan. Prutade ner priset rejält med de orden. Försäljaren skickar efter lite te, så sitter man där och "fajtas" om det rätta priset. Ett sätt att umgås som jag gillar. När jag var i Marocko tackade några försäljare mig efter en halvtimmes prutning på en matta. De menade att det finns en respekt i att pruta. Det är som en lek.
Jag brukar jämföra det med när man löneförhandlar. Man ska inte ta det på för blodigt allvar. Humor är super att ta till vid såna tillfällen. Jag tror det handlar om att inte låta någon förlora, att det liksom ska bli en win-win-situation för båda parter. Att ingen tappar ansiktet. Man kan gärna avsluta med ett handslag och säga att jag är nöjd, är du nöjd?

För det är liksom det det handlar om båda parter ska vara nöjda.

Jag har ju nämnt min oro över vårt dricksvattnen, och vad som kan finnas i det. Att vi kanske får i oss onödiga hormoner och gifter via vattnet. Min cancerform är hormonell. Jag har inte cancer i släkten. Jag kan tycka att det är märkligt att vi kvinnor med våra ups and downs i vår menscykel inte tas på allvar. Jag har besökt vårdscentraler och doktorer innan jag blev sjuk, med just mina tankar om varför jag mår så dåligt under min menscykel.
Alltid känt att mina hormoner spelat mig spratt. Att det blivit jobbigare med åren. Mitt liv var mycket indelat i hur det kändes i kropp och själ innan mens, under mens och efter mens. Det var typ bara några dagar i månaden som jag mådde som mig själv.

Fick ofta svaret att jag är på gång in i klimakteriet. Men nu när jag tänker efter vad är det för ett svar? De borde ha tagit mina hormonella ups and down mycket mer på allvar. För jag tror att det på något sätt är en obalans i min kropp, och att den obalansen kanske lättare kunde bjuda in cancer än om jag haft mina hormoner i balans. Jag har inga som helst vetenskapliga bevis på det. Förutom att jag från människor inom den traditionella cancervården fått bekräftat att den hormonella cancern ökat. Att kvinnor som genomgått IVF, där man ju använder sig av hormoner har en viss ökning av just den hormonella cancern, och att detsamma gäller för män som gör om sig till kvinnor med hjälp av hormoner. Alltså trixandet av hormoner verkar vara farligt.

Fick ju också reda på att man märkt en viss ökning av gravida kvinnor som får bröstcancer, så läser jag det här i tidningen: Här kan du läsa om det I Sverige finns ingen undersökning ännu, men i Australien har man alltså märkt av ökningen. Och när man är gravid är ju verkligen hormonerna lite all over the place...

Förra året var Mia Lundin här i Stockholm. Jag hade betalat för att gå på en hennes föredrag, men blev sjuk. Nu måste jag beställa hennes bok; Kaos i kvinnohjärnan. Känner att det nog är en bok för mig. Så när jag var ute och googlade på nätet hittade jag det här:


Hörrni, vad tycker ni?
Vad tror ni?
Låt mig veta era tankegångar om våra kvinnliga hormoner. Hur står det till med era mensperioder. Har ni pms? Hur mår ni under menscykeln? 

Nu alldeles snart ska jag iväg till KS. Ska göra ultraljudsundersökning och kolla om cancern minskat och hur det ser ut i lymfkörtlarna. Håll tummarna för mig.  Jag är glad att jag slipper Mammografi. Jag kommer aldrig mer att behöva göra det. Stod på mig och fick min läkare att också tycka att det är onödigt. Min cancerform syns ofta inte på mammografi, dessutom har jag täta bröst och då är det också "onödigt" med mammografi. Täta bröst undersöks lättare med ultraljud. Ta reda på om dina bröst är täta. För varför ska man utsätta sina bröst för strålning om det ändå är en onödig handling?

8 kommentarer:

  1. God morgon
    Efter att ha klickat på intressant läsning läste jag bla "Förebyggande cancerbehandling-Bioidentiskt progesteron". Har du läst den ännu?
    Det står 3. Den luteala fasen (två sista veckorna i menscykeln) är den mest passande tiden för bröstcanceroperationer eftersom progesteronreceptorerna är som mest aktiva denna del av menscykeln. 4. Operationstrauma aktiverar sovande metastaser. Händer detta under den tid i menscykeln när man är östrogendominant (de två första veckorna i menscykeln) har man sämre överlevnad. Vad tror du om det? Vill inte påverka bara informera.

    Varma hälsningar

    Gia J

    SvaraRadera
  2. När jag skulle kommentera ditt inlägg visste jag inte vilken profil jag skulle välja först skrev då mitt namn och webadress. Den står nu med bland de andra hur tar jag bort den därifrån? Går det?

    Tack på förhand

    Gia J

    SvaraRadera
  3. Ja, inte helt enkelt med hormoner och undrar så klart om min livslånga användning av p-piller, förutom graviditerna, samt hormon tillförsel i flera år år bidragit till min bc. Min doktor säger att det kan man inte säga men klart man funderar...ett råd är väl att noggrant ta reda på vad du befinner dig i hormonnivåer, började med Arimidex då jag trodde enligt tidigare provtagning att jag var i klimakteriet och läkaren gick på det, men då jag fortfarande hade menstruation så gick jag själv och testade mig och mina hormonnivåer var normala...! Klart konstigt så nu har jag bytt medicin till Tamoxifen, men tog "fel" medicin under ett antal månader. Har själv drivit den processen, så be om test innan du börjar med din hormondämpande medicin, (utgår ifrån att du ska äta den med hormonell beroende bc). Lycka till med undersökningen och ta med positiva besked./L

    SvaraRadera
  4. Hej Karin!
    Intressant, absolut. Det finns mycket att fundera på kring det här. En sak som jag alltid haft besvär med är nedsatt immunförsvar innan mens. Under många år fick jag också upprepade svampinfektioner hur jag än bar mig åt. Efter avväganden satte jag för ca 7 år sedan in en levonovaspiral (det aktiva ämnet är levonorgesrel, liknande kroppens eget gulkroppshormon). Läkaren sa då att detta skulle kunna hjälpa mot svampinfektionerna. Och det gjorde det. Har inte haft några problem med detta sedan dess. Med spiralen minskade mensen för att sedan i stort sett utebli. I samband med detta blev jag mer stabil i både sinnestämning och fysisk form. Inte samma dippar i immunförsvaret.
    Vad detta betyder vet jag inte. Men att mensen och hormonerna har stor påverkan råder det ingen tvekan om.

    SvaraRadera
  5. Måste bara få kommentera din syn på prutande :) Den ger också mig en helt annan syn på saken.
    Jag gillar ju inte att pruta och har svårt för det där att sätta en halv timme på att få ett par skor till ett pris som jag vet att är det rätta... och sen att få höra att jag får köpa dem till det priset men bara för mina ögons skull.. Tjaa men när du beskriver det så där så då kanske jag tänker lite annorlunda näsat gång ! Tack för ditt perspektiv på saken, alltid lika klok. När det gäller hormonerna brukar jag fundera på varför jag ofta är sjukare och har mera humörsvängningar under ägglossningen än under mensen? Ha det bra, jag tänker på dig!

    SvaraRadera
  6. Hej Karin
    Intressant diskussion. Själv har jag alltid varit otroligt påverkad av hormoner.
    P piller mådde jag aldrig bra av. Och har i många år lidit av PMS som inte blir bättre med åren precis. Är i dag 37 år. Provat akupunktur utan att bli hjälpt.
    Genomgick tre täta Ivf försök, med alla hormoner helvetet på jorden. Aldrig mått så dåligt psykiskt och fysiskt. Skulle aldrig göra om det. Har än i dag sviter kvar i form av nattliga svettningar. Har bestämt mig för att inte tillföra hormoner till min kropp om jag inte måste. I dag tar jag hjälp av yogan.
    Finner din blogg full av inspiration och önskar dig allt gott. Och tack för att du delar dina tankar med oss som läser
    Med värme
    Petra

    SvaraRadera
  7. Som ung tjej är det svårt att bli tagen på allvar för sina menstruationsproblem. Jag har svår PMS och svåra menssmärtor men har mött läkare som har sagt åt mig att motionera bort värken. Väldigt lätt när man ligger med huvudet i toalettstolen och spyr av smärtan. Angående PMS-problematik finns det en svensk forskare som håller på att utarbeta en medicin just mot detta för att man ska slippa ta SSRI för PMS.

    Som ung yogini läser jag din blogg varje dag och beundrar din styrka. Ditt ljus lyser starkt, även genom en datorskärm.

    /O.M.P.H

    SvaraRadera
  8. Fin text (som alltid här hos dig). Jag har inga problem med pms eller mensvärk längre, för mig räcker det med en regelbunden yogapractice för att hålla det borta. Okej, "räcker", jag yogar 6 ggr i veckan så det är ju ingen liten insats, men ändå (och jag yogar ju inte för att slippa mensvärk och pms, det är bara en bonus). Under mens blir jag dock ganska känslig fysiskt, får ofta lite feber. Brukar vila från den fysiska yogan då, men gör gärna yinyoga, det känns uppbyggande.

    Det finns rätt mycket forskning som visar att kvinnors känslighet för olika saker ökar under mens, till exempel sensorisk känslighet. I synnerhet ökad luktkänslighet under mens är ett rätt väl dokumenterat fenomen.

    SvaraRadera