urbota dumt

Ska tillbaka till sjukhuset idag för att ta prover. Mina värden, de vita blodkropparna hade sjunkit så där katastrofalt som första gången. Neutroxxxxx-nånting var nere på 0,2. Då när man är som allra mest infektionskänslig. Jag mådde verkligen piss igår. Vet inte hur det blir idag, men det känns inte hundra. Å, vad jag längtar efter att de här jäkla biverkningarna ska klinga av. Cellgifter är verkligen inte att leka med.

För några veckor sedan när Ray var med mig på sjukhuset, så åt vi lunch nere i entren på Karolinska. Då kom en kirurg ner med hela sin mundering och sin hätta. Vi tyckte det var ganska obehagligt, och frågade honom om han varför han hade operationskläderna på sig nere i matsalen. Han fann sig fort och sa att det var för att han frös. Jaha, tänkte vi, men vad vi inte visste var att han tydligen gjorde något som är förbjudet.

Igår när jag var på sjukhuset berättade en av sjuksystrarna att hon frös så. Att det var kallt med kortärmat, men att de måste ha så av hälsorisk. Om du tänker efter så har alltid vårdpersonalen kortärmat. De har liksom inga ärmar som släpar och kan bli smutsiga och sprida sjukdomar och bakterier. Jag tipsade henne om underställ i ull som man har i Italien och berättade sedan om kirurgen som vi sett i matsalen.

Vet ni vad hennes svar var? Operationskläderna får tydligen inte lämna operationsrummet. Det kirurgen gjorde var förbjudet. Dessutom är hättorna bland annat engångsartiklar, så de ska slängas direkt.

Hon suckade och sa att det är läkarna som är värst.

Förstår ni hur jag tänker inför min operation? Ska jag behöva fråga kirurgen om hon varit nere och ätit lunch i kläderna? Att hon bytt om efter sin förra operation? Det är när jag tänker efter helt sjukt. Min stora skräck är ju att få in sjukhussjukan i mina operationsärr. Förstå vilken ångest.

Det visade sig att sköterskan jag pratade med var tvättansvarig och hon berättade att läkarna är de som låter sina rockar bli tvättade mest sällan om de ens lämnas in. Det har tydligen gått så långt att man försökt genomföra att helt och hållet ta bort läkarrocken, just på grund av snuskrisken. Men då har läkarna protesterat, de vill inte bli av med den prestigefulla rocken.

Vad viktigt det kan vara med den där prestigen. Varje gång jag ska till  Radiumhemmet, måste jag gå förbi sjukhusets rökruta. Tänkte på rökrutan som fanns på skolgården när jag gick på högstadiet. Hur tufft var det inte att ingå i rökrutans rökgrupp? Nästan nån sorts status. När jag går förbi Karolinskas rökruta idag tänker jag inte längre så. Jag tänker inte "Hon röker, vad tufft". Jag tänker snarare "Hon röker, vad synd för henne." Tänk hur det kan ändras. Jag tycker inte det är tufft att en kirurg stövlar ner till matsalen i operationsmundering, jag tänker vad urbota dumt.

En av rökrutorna på KS