lördag 22 september 2012

pippiglad


I natt hade jag så ont i benen att jag bökade runt i sängen som en toka, innan jag insåg att jag skulle lägga mig som Pippi Långstrump med fötterna på huvudkudden. Fast jag hade flera huvudkuddar än hon. Först började jag med att ha benen mot väggen i sängen, men det blev för jobbigt att försöka sig på att sova så. Istället bullade jag upp med fem kuddar under vaderna och då blev det bättre. Lyckades ändå sova till kvart över fem. I morse kunde jag yoga mycket mer än jag hittills gjort den här cellgiftsomgången. Så härligt att bli svettig och varm och andningen funkade så bra. Så nu känner jag mig så glad, som Pippi faktiskt.
Pippiglad.
När jag var liten älskade jag verkligen Pippi och det var också min första peruk, Pippiperuken. Nu har jag en blond, lite mer tjusig peruk som jag aldrig använt. Den bara hänger där på sin peruk-hängare i sovrummet och ser deppig ut. Jag undrar om jag kommer att använda den någon gång? Kanske i vinter när det blir kallt och en liten mössa inte räcker för att värma huvudet.

 Vad jag önskade mig en liten apa när jag var liten. En Herr Nilsson som jag också kunde ha på axeln, precis som Pippi. Jag önskar mig fortfarande en liten apa, fast jag tycker nog att aporna ska få leva fritt och med sina mammor i träden. Men "fyfabian" vad apor är gulliga.

Här är jag med en gullig apa som räddats från elaka människor, som tar apbebisen från sin mamma för att visa upp för turister. En apa måste leva med sin mamma tills den blir två år gammal. Annars lär den sig inte sånt som är viktigt för en liten apa att veta. Man riktigt ser hur jag spänner mig för att sitta helt blickstilla, så att apan ska sitta kvar hos mig och inte hoppa iväg på direkten. Den satt i alla fall länge nog för att fotografen Tove Falk Olsson skulle hinna med att ta bilden.

Förstå vad härligt det var när jag gjorde det här reportaget på John, en superhäftig engelsman som bor i Goa och som startade Animal rescue där. Här kan du läsa mer om Animal Rescue i Goa och gå in och ge ett bidrag. Det behövs!!!
 John räddar alla djur som behöver räddas världen runt numera och ni skulle se hur han och hans fru bor. De har kanske 35 katter, 25 hundar och 40 apor på sin gård. Helt fantastiskt. De bor där i samklang, så gott det  nu går med alla djuren. Och just när vi var där hade de precis fått in den här lilla apan som jag har på axeln. Hon hade blivit skild från sin mamma och behövde små docktrosor på natten som blöjor. Så liten var hon.
  

2 kommentarer:

  1. Å så underbart! Klart apbebisar ska leva med sina mammor.
    Fast Pippi är bra.
    Kram

    SvaraRadera
  2. ...och jag blev så glad när du gav mej dendär pippidockan, minns du?! Den sitter på en hög med yogaböcker i min bokhylla och jag påminns ofta om det du sade - fortsätt vara en sån här! :) Åh, du anar inte vad gott det har gjort mej! Så nu säger jag till dej - fortsätt vara en pippi du med, du har ju kvalitéerna! KRAM fina fina Karin!

    SvaraRadera