söndag 30 september 2012

nyhetsmorgon

De ringde från Tv4 i fredags och ville att jag skulle vara med idag söndag. Men eftersom jag var rädd att må så där dåligt som jag gjorde förra gången, sa jag att jag kan inte garantera att jag kan komma. Att det faktiskt är dag för dag för mig när det gäller vad jag ska göra. Vet ju inte hur jag mår. Kan inte bestämma så mycket i förväg.  Vad jag längtar att de här cellgiftseländet ska ta slut.
 Så istället blev det bandat.
Men hon var så fin Jenny som intervjuade. Jag kände mig trygg.

Idag flyttar vi, så jag rymde efter inspelningen ut till Cissis land och sov över. Jag är som på spa. Vi tittade på inslaget på Nyhetsmorgon, och det känns märkligt att se sig själv i en sån utsatt situation. Som att vara naken. Här är inslaget, om nivill se det: Jag på nyhetsmorgon

SEdan gick jag och Cissi en lång promenad längs vattnet och snart ska vi se på film. Och jag ska åka till nya lägenheten när allt är flyttat senare ikväll. Sån lyx.

9 kommentarer:

  1. Intervjun va jättebra. Du har ordets gåva. Det får vi andra tacka för. Du gör en insats.

    SvaraRadera
  2. Bra att du länkade. Jag missade dig precis i rutan i morse. Du är bra rakt igenom. Tack!

    SvaraRadera
  3. Det var en stark intervju med många känslor. Den berörde mig djupt liksom alla berättelser gör som kommer från de människor som kämpar mot cancern. Jag följer en del bloggar och är verkligen imponerad över allas er styrka. Men när livet plötsligt ändrar riktning tror jag att den där styrkan och livsviljan kommer. Det var en ära att få lyssna på dig.

    SvaraRadera
  4. Du och jag gick i samma skola under en period, har följt dig lite genom åren som gått. I morse slog jag mig ner för att titta på nyhetsmorgon och hörde att du skulle vara med. Hade väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat förställa mig i vilket syfte...
    Du gjorde ett starkt och gripande intryck, och det är så fint att du orkar och vill förmedla din kamp!

    Ta hand om dig!!!

    Kram M

    SvaraRadera
  5. Fina, kloka ord från en vacker kvinna (i en ovanligt fin tröja om man får vara lite ytlig:) Du verkligen lyser och strålar. Kram!

    SvaraRadera
  6. Hej Karin, såg dig i morse i TV4. Jag har precis själv fått diagnosen bröstcancer och är nyopererad. Jag blir så himla trött av att man hela tiden möts av cancer, cancer, cancer när man antingen slår på tv:n eller öppnar en tidning. Men jag inser att jag inte är ensam. Och du gjorde ett starkt intryck på mig. Jag har i dag läst igenom din blogg. Jag själv var mycket orolig inför min operation eftersom jag aldrig ens varit på sjukhus, förutom då jag födde mina barn. Men det orosmolnet är över för mig nu. Nu är jag orolig för mina efterbehandlingar som jag antar blir cellgifter. Du nämnde själv i inslaget att du oroar dig för din operation. Vi kanske kan byta erfarenheter med varandra :)
    Stor kram och tack för att du satt där i soffan i morse!
    /elisabeth

    SvaraRadera
  7. Hej Karin!
    Jag lyssnade på dig på TV i morse och blev väldigt berörd. Jag tänkte att du kanske var i min ålder och går igenom detta nu. Jag fick bröstcancer -08 nästan 42 år och har gått igenom allt du beskriver här i din blogg. Jag hade inte inflammatorisk, men aggresiv hormonkänslig och Her 2 positiv. Så fem behandlingar (Op. cellgifter, strålning, Herceptin och nu Tamoxifen i fem år, ett år kvar)som satt sina spår...Just nu är jag hemma med feber så jag tillät mig att läsa din blogg från maj och framåt. Tårarna stömmade ner för kinderna när jag läste din text som berör så mycket. Oj, vad jag känner igen mig...Jag kommer följa dig f.o.m nu:-) Jag startade min blogg året efter jag varit som sjukast -09, men då skrev jag inte om min sjukdom, men nu lägger jag in en del, speciellt nu när jag och många andra stöttar Rosa Bandet.
    Ta hand om dig och stor kram!
    Susanne

    SvaraRadera
  8. Tack för att få ta del av dina kloka tankar som berör o i all sitt utlämnande o sorg ger kraft o eftertanke.. kram o varma tankar tillbaka

    SvaraRadera
  9. Fina fina Karin, jag såg dig i morse. Du sa allt det där exakt som jag kände det. Sen såg jag att du kommenterat på min blogg... jag hade helt missat det. Ursäkta! Ja, du vet ju hur skåningar är...tröga...hahaha! Ska fixa till det så att jag ser alla kommentarer. Jag VET att du också fixar biffen. Stor enorm yoga kram!!!

    SvaraRadera