tisdag 31 december 2013

Det är över och du har klarat dig

Idag. Läser allas statusrader på Facebook, alla stora ord och önskningar. Hoppet om förändring eller kanske fortsatt framgång. Jag vet inte, men i mig finns en sorgesam känsla. Ett år av kamp tar slut. Ett nytt år tar vid. Ett år som är blankt, ett oskrivet blad.
Jag saknar hoppsahoppsastegen. Fnissandet. Skrattiga kompisträffar. Kanske är det det jg ska önska om nästa år?
Men 2014 kommer kanske vara mitt mest produktiva år, eller snarare så var 2013 det. 2014 är kanske året jag får skörda? För nästa år kommer först boken Frisk och strålande hy på naturlig väg ut på Bonniersemic i februari. Och i mars kommer boken Hej klimakteriet! Ut på BonnierFakta där jag skrivit ett kapitel och i Oktober ska min blogg bli bok och ges ut på Pocketförlaget.
Man producerar bra med ångest i kroppen. Oro är en stor drivkraft.
Mitt löfte är att lära mig hantera min inre oro. Att hitta inre frid.
Att jobba med rädslan och den stora oron för att inte bli sjuk igen. För återfallet.
Men samtidigt det är bara ett halvår som jag varit fri från cancerbehandlingar eller av medicinska biverkningar av just cancerbehandlingarna. Så lite tid som gått och hur bråttom jag har och haft att bli jag själv igen. Men återigen måste jag påminna mig själv att tiden också är en bra kamrat. Att låta saker få ta sin tid. Att man inte kan skynda fram något hur mycket eller lite man än vill det. Tid. Tid är vackert. Att se tillbaka och känna att varje dag var lika viktig för att uppnå den där känslan jag önskar mig. Tilltro till livet och att alla sagor har vackra slut och att jag bara är i mitten av min livssaga.
Och alla ni som läser min blogg. Ni som kämpar med sjukdomar och rädslor. Ni som fått återfall, jag skickar alla mina förhoppningar om glädje mitt i sorgen. Med lugn mitt i kaoset. Med tilltro mitt i stormen. Att ni är mina hjältar alla ni som kämpar i motvind.
Jag önskar er alla som läser den här bloggen fler glädjeögonblick i livet. Mer sol på näsan. En varm kram när du behöver det. Förnöjsamhet och den stora konsten att se guldkornen i vardagen.
Jag önskar alla att vara friska, känna sig starka och älskade. Ett bra nyårslöfte kan vara att släppa in yogan i sitt liv. Det önskar jag er.
Mer yoga i tillvaron, eftersom yogan är en så bra vän att ta i handen när allt stormar både utanför en, men också inuti en. Hur jag krampaktigt hållit yogan i min hand både de bra dagarna, men också de ledsna, de rädda. de där dagarna som höll mig i sitt grepp, då rullade jag ut mattan och yogade mig lugn och glad. Men mest av allt önskar jag er alla framförallt mer andning. Andetaget som är vårt bränsle. Det som gör att vi lever. Och hur viktig är inte kvaliten på andningen? Hur viktigt är det inte att andas djupa och långa andetag. Med andetaget kan du lugna ner ilska och sorg. med andetaget kan du skapa energi och mer kraft i livet. andetaget är din bästa vän som lugnar dig när du är ledsen och som manar på dig när du behöver en liten extra spark därbak. Jag har använt yogaandningen som en livlina. fyllt på kroppen med bra andetag och andats mig ur ångest och oro. det önskar jag dig. Andas in allt det du vill ha i ditt liv. Mer glädje och energi och andas ut allt det där du vill bli av med. Det är över! Och du har klarat dig. Vad som än har hänt i ditt liv. Det är över och du ha klarat dig. Njut av det, för det ska jag göra. Tack Ludde för de orden. Ibland behöver man upprepa gång på gång sånt som är så viktigt.

2 kommentarer:

  1. Såg i nya numret av Hälsa att du är en av finalisterna till Hälsas Guldäpple. :) Grattis! Så roligt tycker jag som var en av dem som nominerade dig.

    SvaraRadera
  2. Hej! Och god fortsättning! Jag behandlas för närvarande för bröstcancer (4 månader med cellgifter, mastektomi med omedelbar rekonstruktion, nu cellgifter igen i 3 månader och sen strålning efter det, sen hormonpiller). Jag kan relatera till dina tankar om återfall, och jag kan tänka mig att när alla behandlingar är över så kommer de tankarna som på posten. Tankarna finns där redan nu, men jag försöker hålla dom på avstånd, men lyckas inte alltid. Jag har haft halsont i en vecka cirka och naturligtvis finns tanken där att det är något annat än bara vanlig halsont. Tankar man får lära sig att leva med gissar jag, och försöka hantera på bästa sätt.

    Jag har inte riktigt kommit igång med träning än efter operationen, förutom promenader och stretching. Med PICC line i armen är man ju lite begränsad. Jag yogar inte på din nivå, men yogade i 1 år ca innan jag blev drabbad av denna "utmaning". Jag hoppas på att komma igång med yoga igen efter alla behandlingar är över, men är lite orolig över lymfödem. Har du någon erfarenhet-kunskap om yoga och risk för lymfödem? Är yoga förebyggande? Är det många övningar som man inte bör göra pga operationen? Jag vet att detta säkert är väldigt individuellt och svårt att svara på..

    Jag vill också säga tack för din blogg! Jag följer den och tycker att du skriver klokt och inspirerande! Och det är en tröst att läsa om andra som har gått eller går igenom samma resa!

    Och må 2014 bli ett år i hälsans tecken!


    SvaraRadera