en dag att fira

Jag hade en så härlig dag igår, som avslutades med julglögg på BonnierFakta. Jag var inbjuden för att jag har skrivit ett kapitel i boken Hej klimakteriet! som kommer 8 mars.
 Först kände jag mig lite blyg, ni vet när man inte känner några på festen. Men det var så trevligt och det visade sig att jag kände så många, och flera gamla vänner från förr. Som jag hängt på discon och barer med i min ungdom och som nu ger ut böcker på BonnierFakta. Bland annat träffade jag Paolo Roberto. Vi har inte setts sedan jag blev sjuk. Men skrivit några rader till varandra på facebook och instagram. Det är så konstigt, eller det är det ju egentligen inte. Men jag kan prata om min cancer och göra det utan att få tårar i ögonen. Men när jag träffar någon jag tycker om, och som jag känt sedan länge så är det så svårt. För man vet att den andra vet att man haft det tufft. Men vi fick båda tårar i ögonen. Jag blir alltid glad när jag träffar Paolo. Första gången jag träffade honom var när han skulle vara gäst i talkshowen med Maj Fant som jag jobbade på. Kan det ha varit 1993-94. jag kommer ihåg att Mira var en liten flicka. Några år senare var vi båda programledare för talkshowen Menhallå på TV4 och Mira tittade fascinerat när han visade henne sin örntatuering som han har på ena armen. Nu är han en framgångsaga och äger 900 olivträd. Jag vill också äga olivträd...
Jag träffade också Lisen Sundgren som skriver så fina böcker. Hon kom med den stora nyheten  Läs här. Det här är helt fantastiskt.
Iscador klassas numera som ett läkemedel. Vilket jävla framsteg.
Alternativvården kommer närmre skolmedicinen.
Jag bekostar mitt iscador själv. Nu kanske jag slipper det. Har redan mejlat min onkolog.
Idag är en dag att fira.
Det är stort.
Och jag hoppas det är början till nåt nytt.