Ibland vaknar man med oro i kroppen. Som om man har myror i hela kroppen, som biter, krafsar och har sig. det var ingen skön känsla i kroppen när jag vaknade. En anledning till den här oron är säkert för att jag åt en massa socker igår. Ray fyllde år och vi firade också min systerdotter, som dessutom hade dansuppvisning. Kanske är det bara att acceptera, jag mår inte bra av bullar, kakor, tårta och sånt som jag absolut kan tycka är gott. Men jag tror inte att det är bra för mig.
Men det är inte alldeles enkelt att leva som jag vill leva, när alla runt omkring inte gör eller vill leva som jag. Jag vill inte äta mjölk, mjöl eller sockerprodukter. Inte kött. Lite fisk. Jag mår så mycket bättre när jag äter så. Men man kan inte ändra världen, inte ens den lilla världen som jag lever i, hur mycket man än vill och försöker. Så jag har lagt ner det och vi äter istället olika sorters mat.
Jag vet inte om ni ser julkalendern? Jag tittar varje dag. Älskar den. Men i ett avsnitt så får stenåldersflickan äta godis för första gången i sitt livoch hon blir som en duracellkanin. Precis så känns det när jag äter sötsaker. Sen låg hon på golvet, helt utslagen och skrek efter mer godis. Som knark. Det var ett rätt roligt grepp. För socker är som knark. Man blir beroende.
Jag trotsade oron och gick iväg och gjorde min yoga och idag är jag tacksam för att jag tecknade upp mig på Juicy Sunday. Juicy sunday är ett samarbete mellan Josefine Jäger och Martin som driver Kallpressen på Svartensgatan 10 i Stockholm. Så idag ska jag bara juica braiga drinkar. Ser väldigt mycket fram emot nötmjölken som ska få avsluta hela dagen. Jag ska återställa mig själv.
Men innan jag får dricka min nötmjölk ska jag ha en knipworskhop på Odengatan 36 mellan 13-15 och sen iväg till min gulliga privatyogagrupp på söders höjder.
Så här såg det ut igår när ett femtiotal barn och ungdomar hade dansuppvisning och alla avslutade med att dansa till blame it on the boogie
Men det är inte alldeles enkelt att leva som jag vill leva, när alla runt omkring inte gör eller vill leva som jag. Jag vill inte äta mjölk, mjöl eller sockerprodukter. Inte kött. Lite fisk. Jag mår så mycket bättre när jag äter så. Men man kan inte ändra världen, inte ens den lilla världen som jag lever i, hur mycket man än vill och försöker. Så jag har lagt ner det och vi äter istället olika sorters mat.
Jag vet inte om ni ser julkalendern? Jag tittar varje dag. Älskar den. Men i ett avsnitt så får stenåldersflickan äta godis för första gången i sitt livoch hon blir som en duracellkanin. Precis så känns det när jag äter sötsaker. Sen låg hon på golvet, helt utslagen och skrek efter mer godis. Som knark. Det var ett rätt roligt grepp. För socker är som knark. Man blir beroende.
Men innan jag får dricka min nötmjölk ska jag ha en knipworskhop på Odengatan 36 mellan 13-15 och sen iväg till min gulliga privatyogagrupp på söders höjder.
Så här såg det ut igår när ett femtiotal barn och ungdomar hade dansuppvisning och alla avslutade med att dansa till blame it on the boogie
Hej Karin!
SvaraRaderaJag känner precis samma som du när jag har ätit socker eller mjölk, det leder till oro i kroppen och psykiskt. Jag brukar trösta mig själv med att det tar inte så lång tid innan man kommer tillbaka till sitt normalläge igen, av rawfood, juicer osv :) Jag kan inte förstå hur dåligt man mådde innan, alltså innan man lärde sig vad man mår bra av att äta. Jag kan numera verkligen få sjukdomskänsla när jag ätit socker/mjölk/mjöl. En utmattning och depression ledde till att jag började med mycket raw food (ca 1 1/2 år sedan) och numera nästan helt vegan. Jag lagar alltid vegan mat till mig själv, och när jag är bortbjuden brukar jag äta mjölkprodukter i små mängder för jag vill inte va "jobbig". (Hur sjukt är inte det egentligen?!) Så småningom tar jag nog det där hela klivet och tackar nej till det som jag inte mår bra av att äta.
Jag hajade också till när jag såg klippet på julkalendern - så sant!
Hoppas du får en fin dag! Kram Madelene