det nya året har börjat

2014, började bra. Jag badade som en toka. Solade min näsa och höjde mitt D-vitamin till höjder som kanske kan hålla fram till i vår, när vårsolen tittar fram.
Vad vi behöver sol.
Känslan av att gå runt i tunn klänning och flipflops, den är oslagbar. Det är då i det ögonblicket som jag kommer på, vad lite det är jag egentligen behöver. Den här gången packade jag visserligen lätt, men hade kunnat packa ännu lättare. Det hade räckt med en strandklänning, ett par skor (flipflops) och max ett linne, ja, ni fattar. Man använder inte allt man tar med. Det vi verkligen använde var den lilla mixern som vi tog med till Gran Canaria. Vad mycket gröna smoothies jag gjorde. Och hur god var inte den självmogna avocadon? Den var som smör. Gjorde alldeles lena, fantastiskt goda smoothies varje morgon. Hade tagit med vetegräspulver. Köpte grapefrukt som jag pressade. Försökte få till mitt sätt att äta också i Spanien.

Men tillbaka till det här med vad man verkligen behöver. Jag tänker att 2014, ska bli ett år när jag städar ut, rensar. Både i hemmet, men också i mig själv. Ut med gamla och in med nya, det positiva. Jag tänker att jag är en otrolig kaospilot. När det verkligen krisar är jag som en maskin som fokuserar, tar reda på allt, skannar hela bilden och har en disciplin, som jag nästan kan bli avundsjuk på själv. Men så när det mesta lagt sig, när det blivit lugnt. Då är det svårare. Då knackar rädslan på dörren. Oron.
Jag ska lära mig att säga tyst till oron med ett leende på läpparna, mota bort rädslan med de mjukaste händer och vinka åt ångesten. Jag har en lugnochro-inspelning som Inger Lundmark spelat in till mig under en av mina hypnoser. Jag lyssnar på det så ofta jag har möjlighet. Det skapar lugn i mig. Det är helt fantastiskt faktiskt, för det känns som att jag är i en saga. Min saga. En vacker mening som jag tar med mig från henne är: Bara för att det knackar behöver du inte öppna dörren.
Och så är det.

 Bildtext: Jag vet jag ser helt galen ut i håret, men det bjuder jag på...

2014, är också året jag fyller femtio år. Jag har kommit till halvlek i mitt liv.  Tänker att allt som hänt innan 50strecket är hur jag sådde. Nu är det dags att skörda. Läser mitt horoskop och tänker, ja det stämmer kanske.

LEJONET
24/7-23/8
Årets tema: Väntan.
2014 innebär mer förberedelser än handling. Under hösten rullar det dock igång, spännande utmaningar dyker upp!
KÄRLEK:
En flirtig vårvinter kan ge napp. Du har talets gåva och vågar ta initiativ. Juni inspirerar till romantik, kanske en kärleksresa...
JOBB:
Jobbet ger dig gråa hår. Du vill framåt men något bromsar. Odla tålamod och var redo när det lossnar igen.
PENGAR: 
Trevliga tillskott är möjliga under hela året. Oktober är en bra tid för affärer och investeringar!
Bästa månaden: Oktober.
Det här stjärntecknet får extra betydelse för dig: Vattumannen,


Jag får mycket mejl om frågor som ni vill att jag ska besvara. Försöker svara i så stor utsträckning jag kan. En fråga är huruvida jag tänker ha någon sommaryoga, ett retreat eller kurs. Jag har svårt att boka in så mycket eftersom jag förhoppningsvis har en bröstrekonstruktion framför mig. Ska träffa kirurgen 9/1, får då reda på lite mer. Håll tummarna för att jag får göra den nu, att huden läkt i det strålade området så att de tycker att det är dags. Jag måste säga att jag känner oro för den här operationen. Eller operationerna, för det kommer att bli flera. Vilket i sin tur betyder rehabilitering och sjukskrivning. Och ingen yoga på ett tag.

Ni ser Wendela spanar. Glödhett är snippgympa. Jag är så glad för detta. Hur viktigt är det inte att vi tar hand om och värderar våra snippor. Att rikta fokus till vårt underliv och bygga upp styrka där är en gåva till dig själv och din kropp. Köp min Knipbok här

Och som grädde på moset, kom och gå en Knipkurs med mig. Du hittar om kurserna på min hemsida Yogavita

Just nu finns det ett par platser kvar på Knipkurs 19/1 i Stockholm Info här

Nej, nu måste jag sluta. Jag ska träffa min vän och kollega fotografen Anneli Hildonen och vi ska planera stordåd. Jag älskar att jobba med Anneli. Tack tidningen Tara, eller var det Amelia, som förde oss samman för mer än tio år sedan. Tack för det!