långsamhetens dag

Juldagen.
Långsamheten infinner sig.
En dag när man gör ingenting, jo kanske går till gymet och lyfter lite tyngder.
Förväntningarna har avtagit. Nu bara några dagar kvar till nästa högtid, som har andra förväntningar med sig. Nyår.
Ett helt nytt år.
Men, det tar vi sen. Nu är julafton över.
Har ätit som en toka. Mest blinier faktiskt. Och umgåtts.
Vi firade ju med Mira och Anthony i söndags på landet. Så härligt. Det blev monopolspel och irish coffe.
Igår var vi hos min mamma och pappa på lunchen och sen till Rays syster och systerdotter. En fin jul fick vi. Där hos Babette blev jag kär i Michelles lilla Peanut. Och på riktigt, jag hade nästan glömt bort hur mycket jag älskar djur och alltid gjort. Att jag vill ha ett hem fullt av djur. Att jag älskade, älskade den där leksaken jag fick av nån. Ni vet bondgården med alla djuren. Som ett dockskåp, fast för djur.

Och så pendlar jag mellan det här.
Att lägga förväntningar åt sidan.

Nästa jul, kanske att jag volontärar nånstans där man behövs. För kanske är den ultimata glädjen, den sanna friden just ingenting. Det inre lugnet.
Hoppas ni, vad ni än gjorde och var ni än befann er, fick somna i ro och känslan av att allt blir bra. För att sagor alltid ska sluta med ett lyckligt slut.
Men tills dess, god fortsättning och njut av det som går att njutas av. 

P.s om ni vill hålla koll på mina kurser och lite sånt, kom med i min YOGAVITA-grupp på facebook Klicka här  och bli medlem. d.s