Idag tar hälsoskolan paus. Fortsätter i morgon, eller en annan dag. Njuter av ledighet. Och hittar saker på nätet. En gråtmild afton.
Så här kan man också göra Jag har aldrig varit sugen på en tatuering. Men nu när min kropp mest ser ut som ett lapptäcke, är kanske en tatuering nåt att tänka på. Eller så fyller jag i alla mina ärr med guldtråd. Det är ju beviset att jag varit igenom en skärseld.
"When the Japanese mend broken objects they aggrandize the damage by filling the cracks with gold, because they believe that when something’s suffered damage and has a history it becomes more beautiful.” – Barbara Bloom
Jag är ett kantstött gods. Kanske tänker jag extra mycket på just ärret på min bröstkorg. Det stora. Jag har ju tre ärr. Men bara ett där bröstet en gång satt. Jag har fått en tid att träffa kirurgen. 9 januari. Jag börjar året med att få reda på hur de tänker om min rekonstruktion. Tid har gått. Det har börjat närma sig. Jag vet inte vad jag vill. Men jag lever och jag tänker på de som lämnat oss. De som lämnat familj, barn. De som inte klarade den här sjukdomen.
Det här är så hjärtskärande klicka här Vi får aldrig glömma att den här sjukdomen, cancerjäveln tar liv.
I morgon är den stora demonstrationen. Önskar jag varit i Stockholm. Vill vara där i Kärrtorp, men nu är vi här och ska fira lilla julafton. Man måste också ta hand om det lilla livet. Men jag har skrivit på det som ska skrivas på. Hoppas du gjort det också.
Stockholm vår vackra stad. Tänk på de som har det tufft i jul, de som inte har ett hem, eller som vi ett sommarhus att fira jul i. Sakta vi går genom stan
Det här måste vara vackraste låten Magnus Carlsson och Petra Marklund. Som en godnattsvisa för oss som känner oss kantstötta, för oss som inte har den vackraste fasaden. Vi som krackelerar. För oss där det inte alltid blir som vi drömmer, men som ändå försöker. Igen och igen. Gång på gång.
Så här kan man också göra Jag har aldrig varit sugen på en tatuering. Men nu när min kropp mest ser ut som ett lapptäcke, är kanske en tatuering nåt att tänka på. Eller så fyller jag i alla mina ärr med guldtråd. Det är ju beviset att jag varit igenom en skärseld.
"When the Japanese mend broken objects they aggrandize the damage by filling the cracks with gold, because they believe that when something’s suffered damage and has a history it becomes more beautiful.” – Barbara Bloom
Jag är ett kantstött gods. Kanske tänker jag extra mycket på just ärret på min bröstkorg. Det stora. Jag har ju tre ärr. Men bara ett där bröstet en gång satt. Jag har fått en tid att träffa kirurgen. 9 januari. Jag börjar året med att få reda på hur de tänker om min rekonstruktion. Tid har gått. Det har börjat närma sig. Jag vet inte vad jag vill. Men jag lever och jag tänker på de som lämnat oss. De som lämnat familj, barn. De som inte klarade den här sjukdomen. Det här är så hjärtskärande klicka här Vi får aldrig glömma att den här sjukdomen, cancerjäveln tar liv.
I morgon är den stora demonstrationen. Önskar jag varit i Stockholm. Vill vara där i Kärrtorp, men nu är vi här och ska fira lilla julafton. Man måste också ta hand om det lilla livet. Men jag har skrivit på det som ska skrivas på. Hoppas du gjort det också.
Stockholm vår vackra stad. Tänk på de som har det tufft i jul, de som inte har ett hem, eller som vi ett sommarhus att fira jul i. Sakta vi går genom stan
Det här måste vara vackraste låten Magnus Carlsson och Petra Marklund. Som en godnattsvisa för oss som känner oss kantstötta, för oss som inte har den vackraste fasaden. Vi som krackelerar. För oss där det inte alltid blir som vi drömmer, men som ändå försöker. Igen och igen. Gång på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar