söndag 19 oktober 2014

rosa masspsykosen

rosa månaden.
Jag har haft cancer. Jag ska vara tacksam för att jag finns här. Att jag lever. Och det är jag. Mycket tacksam, men också förvånad över det här rosa.
I oktober färgas månaden rosa.
Plötsligt är det som att  kämpa mot cancer är detsamma som att stötta rosa bandet och  Cancerfonden. För annars är man emot.
Som att Cancerfonden är det enda rätta och att deras insamling är den enda som kan ta bort cancern. Vi förenar oss mot cancer tillsammans med Cancerfonden.
Vet ni, det är inte bara Cancerfonden som kämpar mot cancer. Det finns andra och andra sätt.

Jag bestämde mig att inte gå all in och kritisera Rosa bandet och Cancerfonden det här året. För att jag orkar inte kämpa mot en så stor fond, som verkar fått med sig alla. Journalister, programledare alla bara köper det här. Men om ni är intresserade av att kan läsa , så kan ni läsa mina tidigare tankar här i bloggen.

För det som gör mig mest förvånad är att det nästan är som en rosa masspsykos under oktober månad.
"Vi som vill få bort cancer" är liksom Cancerfondens slogan.
Men hallå, dont we all?!
Men för mig är inte att få bort cancern detsamma som att ge pengar och bidrag till Cancerfonden. Jag har läst på deras hemsida vart pengarna hamnar, vilka de ger forskninganslagen till.
Läs läkemedelsbranschen.
Och ja, vi behöver hitta läkemedlet mot cancer. Men jag skulle vilja veta siffran på de som fått cancer och dött av biverkningarna av cancer. Hur många som dör av någon form av hjärtfel efter en cancerbehandling.
Men först av allt vill jag att vi på allvar pratar om varför vi får cancer.
Är det inte där vi ska börja.
Varför får vi cancer?

Jag har så många tankar och jag ska skriva mer, en dag.

När vi får cancer hamnar vi i chock. Läkarna säger ofta till oss att inte googla. Varför tänker jag? Idag säger jag till alla som blir sjuka, googla. Ta reda på mer. Ta reda på så mycket att du kan ställa frågor till läkarna och för att du ska kunna väga för och nackdelar. När jag blev sjuk, jag ni vet ju historien om mitt hjärta. Om att jag fick hjärtsvikt av alla behandlingar, men att jag läkte mitt hjärta utan läkemedel. Läkemedel som hade kunnat ge mig andra biverkningar som njursvikt och ännu sämre hjärta.
Jag har skrivit om det här i bloggen.
Men det här handlar om antihormonerna som jag vägrade ta. Men som jag rekommenderades. I fem år skulle jag äta antihormoner där min sort kunde ge mig både artros och förlorad sexlust.
 Idag vet vi att det är en låg procent, av alla de som äter läkemedlet som faktiskt blir hjälpta av antihormoner. Men de kvinnor som har haft hormonell cancer uppmanas att äta de här tabletterna i minst fem år. Jag har träffat tjejer som fått antihormoner utskrivna i upp till tio år.
Så mycket pengar som dras in av Cancerfonden, så mycket pengar som ges till forskning. Varför hittar jag ingen forskning där man försöker ta reda på VILKA kvinnor som blir hjälpta, så att de som inte blir hjälpta av de slipper äta den här medicinen i onödan?
Nä, för jag tror det handlar om ekonomi. Det drar ju så klart in en massa pengar till de läkemedelsföretag som har ett stort antal kvinnor som äter de här mediciner år efter år.
Men varför försöker man inte hitta medicin som är biverkningsfria?
Varför samarbetar man inte med den komplementära vården?
Varför hittar jag inte sån forskning bland den forskning som Cancerfonden stödjer?
Läkemedelsföretagen stödjer så klart Cancerfonden. Det är väl deras huvudsponsorer.

Det är också väldigt intressant att se vilka andra företag som stödjer cancerfonden. En hel del livsmedelsföretag. För mig kändes det helt fel när det var kanelbullar mot cancer. Idag vet vi ju att gluten och socker är nåt som vi helst inte ska äta och i alla fall inte när vi väl fått diagnosen. Det var det första jag tog bort när jag fick mitt cancerbesked. Socker göder cancercellerna det finns det forskning på. Det här gör mig glad mitt i alltihopa, ett gäng läkare gått ihop och startat Läkare för framtiden 
Om jag hade möjlighet så skulle jag gå på den här föreläsningen som de håller i Stockholm på onsdag. Finns 30 platser kvar. Inflammationer boven bakom sjukdomar

läste det här inlägget
Det är en tjej som ifrågasätter Rosa kokboken som kom ut mitt under bokmässan. Det är ett samarbete mellan ett bokförlag OCH Cancerfonden.

Jag var så konfunderad över den kokboken, men bestämde mig för att inte skriva om den. Men nu gör jag det.  Jag tror jag aldrig sett en en kokbok få så mycket uppmärksamhet som den. Anna Benson som hon heter, som drog igång den här boken hade stor lansering på Bokmässan med Rosa kokboken.

Varje dag utanför stora ingången till mässan stod den här bilen med hennes bild över halva bilen parkerad utanför dörrarna.

Under oktober månad har jag sett stora annonspelare på stan med Anna Benson och hennes uppmaning att köpa boken för att just förena oss i kampen mot cancer.

Så läste jag de här raderna i senaste Amelia, där de har en stor intervju med Anna Benson med anledning av hennes Rosa kokbok. "I samarbetet med Rosa kokboken har jag blivit mer medveten om vad jag stoppar i mig. Jag värnar om bra råvaror, äter ekologiskt, gärna gluten- och laktosfritt. Jag funderar till och med på vad jag smörjer in kroppen med, säger Anna"



Tjena! Motsägelsfullt på nåt sätt... Och recepten i kokboken? Kanelbullar, löjromstoast etc. Tänk om Cancerfonden hade satsat på en anticancerkokbok? Med bra och goda recept som faktiskt kan hjälpa? Tänk om de tagt kontakt med Läkare mot en framtid och alla de här hälsorådgivarna vi har i vårt land som kanske till och med läkt sig själva med hjälp av maten?
Nej, för då hade man kanske inte fått med sig kungsörnen, eller arla eller alla stora företag som pumpar in stora pengar i en fond som säger att den är emot Cancer.
Eller vad tror ni?

8 kommentarer:

  1. Klockrent. TACK ! och den här Rosa bilen som jag tyvärr passerar ganska ofta med Anna Benson själv över halva bilen. Läskigt.

    SvaraRadera
  2. Bra tänkt och skrivet - jag bestämde mig också att absolut inte köpa Rosa kokboken, var lite oklar över varför, men nu har jag fått bättre bakgrund till min tveksamhet - drivna marknadsförare av allt det rosa, blir till slut svårsmält även för oss som ännu inte drabbats av cancer, Tack!

    SvaraRadera
  3. Humla Einarsdottir21 oktober 2014 11:29

    Hej, min mamma som är död sedan länge fick sin cancerdiagnos, leukemi, 1973.Hon skulle inte leva mer än sex månader högst sa man. Min pappa som var genetiker smugglade in Iscador från Tyskland vilket han gav min mamma - som levde i femton år, i långa perioder ett normalt liv. Hennes läkare intresserade sig för hennes mirakulösa förbättring men då hon började prata om Iscador vände de henne ryggen, då var hon inte lika intressant.
    Visste inte att Läkemedelsverket godkänt Iscador, alltid något. Men tänk att det skulle ta 35 år tills dess.
    Lycka till Karin, ska läsa din bok.
    /

    SvaraRadera
    Svar
    1. Humla, kan du mejla mig privat? yogavita@telia.com kram

      Radera
  4. Super intressant..undrar också över varför det inte finns rapport om hur många av dessa kvinnor som blivit hjälpta av hormonerna.
    Härligt att du agerar och skriver om detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du läser och för att du hejar på

      Radera
  5. Inget fel egentligen, men liiite skumt är det att ingen, i reklamen för rosa bandet, upplyser om att inget av vinsten går specifikt till forskning om bröstcancer. Visst är det viktigt med forskning om all cancer, men nästan alla jag fr talat med har förknippat rosa bandet enbart med bröstcancerbekämpning. Samma sak gäller ju Rödabandetgalan.

    SvaraRadera
  6. Om jag förstått saken rätt är cancer en svampinfektion. Svampar trivs i sura och fuktiga miljöer som skuggiga och våta gräsmattor. Om man översätter det till kroppen bör man ha högt PH-värde, en alkalisk (basisk) kropp för att inte drabbas av svampinfektion. Man bör undvika raffinerade produkter som är syrabildande och äta mer naturligt.
    En sak som hjälpt mig höja kroppens PH-värde och rensa ut orenheter från huden är bad i Miracle 2 soap. Man kan slänga i ett par matskedar magnesiumsulfat för att göra v