Jag
glömmer ofta bort att jag varit sjuk, jag har ju så fullt upp med att
leva. Ta för mig. Vara i livet. Men varje gång jag knäpper upp min
skjorta, tar av mig min tröja, så bli jag påmind av att jag i november
2012 opererade bort hela mitt högra bröst. Fick en pdf på en tidning skickad till mig av en läsare. Tack!
Så himla intressant. Ibland önskar jag att jag hade bott i Usa. För det verkar som att de kommit så mycket längre vad gäller rehabiliteringen och rekonstruktion av bröst.
Vi får ju ofta höra att Sverige är så bra på just bröstcancer. Men det finns liksom inte utrymme för patienten att tänka annorlunda än vad svensk sjukvård bestämt. I alla fall inte när det kommer till rekonstruktion av ett bröst.
Visst det kan låta som att man är fåfäng. Och JA jag är fåfäng. Men jag vill helst ha två lika tunga, lika små bröst på min kropp. Det handlar inte bara om fåfänga utan om att jag inte vill ha ont i ryggen. Att ett bortopererat bröst också är avsaknaden av låt säga 400 gram bröst. Klart det blir skevt i kroppen.
Alternativen som finns är silikon, dvs implantat som de sätter in under bröstmuskeln. Och bara på den sidan som jag inte har nåt bröst.
Landstinget kan erbjuda mig ett implantat på ena sidan, men inte på den vänstra, så att det blir lika.
Jag tänker det måste ju bli skevt i ryggen. dels för att man går in under bröstmuskeln, men också att det blir ett hårt och ett mjukt bröst.
De andra alternativen är att bygga upp ett bröst med hjälp av en ryggmuskel, rumpmuskel eller hud från magen. Jag vill inte ha fler ärr på kroppen, eftersom jag vet att varje ärr skapar en obalans i kroppen. Jag vill inte ha ont i ryggen, eller ont i höften vilket jag tror är vad som händer om man börjar ta muskler från kroppen.
Ni vet ju att jag vill göra min operation på Akademikliniken, där kan de nämligen erbjuda den här formen som de skriver om i tidningen. Eller snarare en variant på den här formen.
Det vill säga att man tänjer ut huden kring ärret, som man sedan fyller helst med stamceller och bygger upp en liten rundning.
Så tar man ner mitt vänstra bröst rejält så man inte behöver spänna ut så mycket, men tillräckligt för att jag ska ha två små rundningar.
En dag kanske det blir så här i Sverige. Metoden finns ju. Frågan är väl när Sverige är tillräckligt modernt för att ta in den? Jag tror vi är många kvinnor som skulle tycka det här var ett bra alternativ till kniven efter en bröstcanceroperation.
Så himla intressant. Ibland önskar jag att jag hade bott i Usa. För det verkar som att de kommit så mycket längre vad gäller rehabiliteringen och rekonstruktion av bröst.
Vi får ju ofta höra att Sverige är så bra på just bröstcancer. Men det finns liksom inte utrymme för patienten att tänka annorlunda än vad svensk sjukvård bestämt. I alla fall inte när det kommer till rekonstruktion av ett bröst.
Visst det kan låta som att man är fåfäng. Och JA jag är fåfäng. Men jag vill helst ha två lika tunga, lika små bröst på min kropp. Det handlar inte bara om fåfänga utan om att jag inte vill ha ont i ryggen. Att ett bortopererat bröst också är avsaknaden av låt säga 400 gram bröst. Klart det blir skevt i kroppen.
Alternativen som finns är silikon, dvs implantat som de sätter in under bröstmuskeln. Och bara på den sidan som jag inte har nåt bröst.
Landstinget kan erbjuda mig ett implantat på ena sidan, men inte på den vänstra, så att det blir lika.
Jag tänker det måste ju bli skevt i ryggen. dels för att man går in under bröstmuskeln, men också att det blir ett hårt och ett mjukt bröst.
De andra alternativen är att bygga upp ett bröst med hjälp av en ryggmuskel, rumpmuskel eller hud från magen. Jag vill inte ha fler ärr på kroppen, eftersom jag vet att varje ärr skapar en obalans i kroppen. Jag vill inte ha ont i ryggen, eller ont i höften vilket jag tror är vad som händer om man börjar ta muskler från kroppen.
Ni vet ju att jag vill göra min operation på Akademikliniken, där kan de nämligen erbjuda den här formen som de skriver om i tidningen. Eller snarare en variant på den här formen.
Det vill säga att man tänjer ut huden kring ärret, som man sedan fyller helst med stamceller och bygger upp en liten rundning.
Så tar man ner mitt vänstra bröst rejält så man inte behöver spänna ut så mycket, men tillräckligt för att jag ska ha två små rundningar.
En dag kanske det blir så här i Sverige. Metoden finns ju. Frågan är väl när Sverige är tillräckligt modernt för att ta in den? Jag tror vi är många kvinnor som skulle tycka det här var ett bra alternativ till kniven efter en bröstcanceroperation.