måndag 8 juni 2015

saker man inte förstår, gör ni?

Saker man inte förstår. Gör ni?
Camilla Läckberg och alla tjejer som har yngre killar får liksom hela tiden höra om det. Lite som att de är modiga, tar för sig. Men också försvara sig. Försvara vad?
Exakt varför är de modiga, eller mer modiga än exempelvis Hasse Aro?
Jag fattar inte, för det bara passerar att typ Hasse Aro fått barn med en 25 år yngre tjej. 
Kul för honom. Kul för dem.
Kul för alla som blir kära.
Men varför är det modigt när det kommer till tjejer att vara ihop med en kille som är sju år yngre. Men om en äldre tjej är ihop med en yngre kille, ja då måste hon också vara vältränad. Men äldre män, ja de kan gärna få se ut som män i den åldern de är.
Larvigt.
Konstigt.
Varför är det så tabu med äldre kvinnor och unga män, och inte så tabu med äldre män och unga kvinnor?
Tänker på min coola farfar som först var ihop med Betty som var 14 år äldre (till hon dog) och sen fick barn med min farmor Ina som var 30 år yngre.
Apropå det här med ålder:  KOlla

Ibland tänker jag att det modigaste man kan göra är att strunta i att träna. Ibland tar det här med träning liksom lite för stora proportioner. Att vara vältränad, med synliga muskler är liksom det man måste ha, särskilt om man är kvinna och över 40. Träning är vår största drog. Kanske är jag med och skapar den. Men om kokboken var det heta för ett antal år sedan, så måste nog träningsböckerna. Kom i form fort. Ja, det måste vara det nya. För herregud vad många såna böcker som kommer nu. Men samtidigt är de flesta redan ganska vältränade.
För ibland verkar det som att man måste vara smal och vältränad för att göra en träningsbok.
Men mod, skulle ju vara om typ Leif GW Persson eller någon som har övervikt, som inte är hälsosam, skriva en Så här kom jag i form.
Från ax till limpa, skulle man ju inte direkt kalla den, men kanske från limpa till ax...
Kanske är det därför Biggest loser och såna program blir så populära, för att man får följa en askunge bli prinsessa. För det blir ju också konstigt, det är det som är lycka att vara smal.
Är smal detsamma som att vara hälsosam?
Är alla smala hälsan själva?
Varför kan man inte bara få vara. Varför har vi den här hetsen att se unga ut, vi får inte åldras. Vi ska vara smala.
Härligt tal av Amy Schumer

Den här tjejen. Blir så glad av henne. Följer henne på instagram. Men kollar också hennes hemsida då och då som börjar så här: Hi, Im Jessamyn. Im in love with yoga





2 kommentarer:

  1. Ja det är så mycket som är skevt idag. Vi ska helst gå igenom hela livet utan minsta "skavank". Varken åldrande, barnafödande, sjukdom eller skador ska helst få sätta några spår. Tänker att en del av att jag är lite ledsen över min magmuskeldelning och svaga inre magmuskler t.ex. så klart handlar om det funktionella, att jag vill kunna vara aktiv och leva på, göra det jag drömmer om, utan att kroppen ska säga stopp genom smärta och andra problem, men den här extra grejen, obekvämheten som kommer av att magen putar så jag kan se halvtidgravid ut även när jag inte är det, det känns så onödigt. Det är lite lustigt faktiskt. Min stomipåse gör mig inte ett dugg obekväm och det är jag glad för, där jag kan vara med och stärka andra som tycker jag är modig. Men varför bryr jag mig då om om magen putar? Tror det har mkt att göra med detta prestationssamhälle vi lever i. Där man liksom måste fixa till allt. Blir också galen på när folk lägger upp som inspiration "kan jag så kan du". Nja, så enkelt är det inte riktigt.... Att en person t.ex. föder 5 barn och sedan blir supertränad igen utan några spår betyder inte att alla kan det. Vi har olika förutsättningar, fysiskt, mentalt, känslomässigt o.s.v. Mycket var sämre förr helt klart. Men när jag tittar i familjealbumen hemma på landet och ser äldre generationer så ser jag starka, bestämda kvinnor. Inte ett dugg trådsmala med platta magar, men vackra ändå. Och det tycker jag är fint. Samhället är så ytligt och det är svårt att inte dras med hur mycket man än själv värderar skönhet annorlunda. Särskilt om man alltid haft prestationsångestläggning och varit typiskt "duktig". Ett steg i taget...

    SvaraRadera
  2. Jag tänker ofta på något jag läste för länge sen - att ju mer rättigheter vi vinner lagligt med ökad jämlikhet etc, desto fler "informella rättigheter" tas ifrån oss. Vi har vunnit så mycket med rösträtt, föräldraledighet, rätt att gå på universitet osv och så läggs det hämsko över oss att börja oroa oss över om vi är håriga, otränade, rynkiga mm. Och att när vi kvinnor får tillträde till makten (riksdag o regering) så flyttar makten någon annanstans (finans och global ekonmi). Det verkar ibland bara vara ett nollsummespel. I alla fall de dagar jag är som mest pessimistisk.

    SvaraRadera