När jag jobbade på Bullenredaktionen och var ute i skolor för att leta ungdomar som ville prata om problemet i brevfilmen med psykologen Margareta Berggren så träffade jag så många bra lärare och kuratorer och fritidspersonal. Jag åkte från skola till skola och gjorde på eget bevåg som ett kartotek med unga som ville och kunde prata om olika saker. Det var mitt första journalistiska jobb, jag var 22-23 år och hade hamnat på Bullen då jag skulle ha en tio veckors praktik när jag gick på Kulturvetarlinjen på Universitet. Men jag blev kvar efter de där veckorna i nästan fyra år. Jag lärde mig så mycket om tvjournalistik. Om att bygga reportage. Om vilka som funkar framför kameran. Om att få folk att vara naturliga framför kameran. Bildspråk. Jag hade min första löneförhandling och fick höra de legendariska orden: "Du ska veta att det är många som vill ha det här jobbet". Det var liksom svaret på om man tyckte att man borde ha högre lön, eller åtminstone betalt för en heldag, eftersom man ju faktiskt jobbade heldag. Ja, jag lärde mig en massa grejer som jag haft stor nytta av. Men jag lärde mig också om hierarki och hur svårt och motigt det kunde vara att vara en ung researcher och framförallt att vara en ung tjej. För det var inte att var att vara högst på den stegen. De unga killarna som kom till redaktionen seglade lätt förbi och upp på karriärstegen. Bereddes plats på ett alldeles lättsamt sätt av de äldre kvinnorna. Det jag lärde mig där och då det var att aldrig trycka ner, hålla nere en ung tjej med ambitioner, med drömmar. Eller bemöta unga söta tjejer med att just trycka ner dem.
Många tjejer möts av det här
Jag la upp den artikeln igår på facebook med frågan och uppmaningen: "Vem är Gunther? Och jag som trodde att det typ var just fjortisar som styrde musikinköpen, eller hajparna. Jag gillar att Zara Larsson säger att hon är besviken, när hon är besviken. Det borde fler mänskor göra. Heja Zara"
På facebook var det en del killar, eller gubbar som svarade aningen gubbigt, lite som Gunther. Men jag tror inte att killar fattar grejen. Då när jag jobbade på Bullen var det en lärare på Rålambshovsskolan, vill jag minnas, som gjorde sin egen undersökning. Hon gav varannan fråga till killarna och varannan fråga till tjejerna. Efter lektionen kom både killar OCH tjejer fram till henne och sa att lektionen varit orättvis, för att killarna fick för få frågor. Det här är många år sedan och man vill ju gärna att det ska ha förändrats. Men har det det?
När jag gick på Kulturvetarlinjen, läste jag filmvetenskap. En stor del av utbildningen gick ut på att skriva uppsatser och analyser om film. För första gången under min skolgång fick jag beröm för mitt skrivande, vilket var så härligt. Jag älskade att skriva. Vet ni, då bemöttes jag av sura kommentarer från tjejerna i min grupp: Det är bara för att läraren är förälskad i dig". Blä. Det är ett annat sätt att hålla nere en tjej.
PÅ bussen ut till landet träffade Ray en av tjejerna i den här videon. Hon skulle jobba på kollo på Barnens Ö. Han skickade den direkt till mig.
Vem vill vara gubbe, eller gubbig, när man kan vara tant. (för fjortis är det ju lite svårt att bli, även om Gunther verkar vilja vara kvar där...) Men jag tror att tant är det nya inne och gubbe är ute. För ordet kärring har liksom klingat ut, möt sin övergubbe. Och JA även kvinnor kan vara gubbiga.
Jag jobbar i en mansdominerad bransch och ja, jag har fått stångas mycket med "gubbar". En gång när jag var yngre och en kollega hade varit på ett branschmöte med ovanligt mycket tjejer berättade hon efteråt för mig: "Du hade trivts, kodord var "gubbjävel"." Men jag har blivit äldre och branschen kanske har förändrats. I alla fall lite. Jag upptäckte att det finns många män som inte heller kanske trivts till 100 % med det "grabbiga", utan söker sig till de få kvinnor där är. Jag har sett att sticka ut har sina fördelar, inte bara nackdelar. Och jag vet att jag tyvärr måste generalisera och säga att jag föredrar det "manligt raka" och att min humor nog kan vara rätt grabbig, vilket "kvinnokvinnor" rynkar på näsan åt. Så jag håller på att arbeta mig bort från manligt/kvinnligt. Jag är inte säker på att maktstrukturerna är så enkla. Jag vet att många män faktiskt blir uppriktigt ledsna över att hela tiden pekas ut som djävulen själv och roten till allt ont, när de kanske inte har så mycket mer att säga till om än jag själv. Så jag försöker se Människor. Och som du säger så finns hår av hin av båda könen. Men jag säger inte längre gubbjävel.
SvaraRadera