Det regnar på landet.
Igår orkade inte Magnus Härenstams kropp längre. Det är så sorgligt. Han är så mycket min barndom, Så många vuxna barns barndom. Fem myror är fler än fyra elefanter är en klassiker. Så härligt det var. Tittade även fast jag blivit för gammal. För tonen. För värmen. För barnsligheten. Magnus var en snäll gubbe i rutan med förkorta byxor som gav så mycket. Tack för det du förmedlade.
Blä för cancer som tar människor ifrån oss.
För Magnus dog av sviterna av cancer läser jag i tidningen. Han fick återfall. Det skapar ju också oro. Oro i många som haft cancer. Gode gud låt fem år gå. De fem åren som visar och säger att man är friskförklarad.
Hade svårt att sova i natt. Oroar mig för torsdag. Oroar mig för undersökningen. Oroar mig för att det ska bli ännu en midsommar i töcken. För det tar ju alltid tid att få svaret. Jag säger Nej till cancer. Nej till cancer i min kropp. Ge mig hundra friska år. Jag vill också gå på bröllop som 99åring. Som Dagmar von Arbin som är äldst i släkten Bernadotte. Och höra släktingar säga Ja till kärleken.
Det här med att säga ja och nej.
När jag gick i högstadiet hade jag en "badge" med texten Nej till kärnkraft. Då var jag fortfarande i tron att det gick att förändra saker i samhället om man sa ifrån, visade vad man tyckte. Jag är inte lika fast i min övertygelse längre. Jag trodde på att man kunde säga Ja eller nej. Men så var det ju inte, för det blev en mellanväg, ett kanske. En förlängning av kärnkraften. Ibland är den där mellanvägen bra. Jag vet att jag brukar säga att allt är inte så enkelt, det är inte svart eller vitt. Så brukar jag säga och tänka när man blir ledsen över relationer som går i kras, vänskap som tar sig en annan väg. Reaktioner hos en själv och andra. Man försöker förstå sig själv många gånger. Man kanske vågar fråga sig själv, varför sa jag så. Varför gjorde jag så. Vad menade jag med det.
Men när det kommer till kärnkraft, jag tycker det är obehagligt.
Läs den här boken Bön för Tjernobyl Som förövrigt min pappa översatt. Så stark. Så viktig.
Eller läs det här Greenpeace om Fukoshima
Jag tycker att vindkraftverk är vackra. Men de är inte bara vackra. Läs
Vi har ett litet berg här på landet. Tänk om man kunde placera ett vindkraftverk där. För DET är ja till livet. Till det som kommer efter oss. Till våra barn och barnbarns framtid.
Sofias sång till CarlPhilip
Igår orkade inte Magnus Härenstams kropp längre. Det är så sorgligt. Han är så mycket min barndom, Så många vuxna barns barndom. Fem myror är fler än fyra elefanter är en klassiker. Så härligt det var. Tittade även fast jag blivit för gammal. För tonen. För värmen. För barnsligheten. Magnus var en snäll gubbe i rutan med förkorta byxor som gav så mycket. Tack för det du förmedlade.
Blä för cancer som tar människor ifrån oss.
För Magnus dog av sviterna av cancer läser jag i tidningen. Han fick återfall. Det skapar ju också oro. Oro i många som haft cancer. Gode gud låt fem år gå. De fem åren som visar och säger att man är friskförklarad.
Hade svårt att sova i natt. Oroar mig för torsdag. Oroar mig för undersökningen. Oroar mig för att det ska bli ännu en midsommar i töcken. För det tar ju alltid tid att få svaret. Jag säger Nej till cancer. Nej till cancer i min kropp. Ge mig hundra friska år. Jag vill också gå på bröllop som 99åring. Som Dagmar von Arbin som är äldst i släkten Bernadotte. Och höra släktingar säga Ja till kärleken.
Det här med att säga ja och nej.
När jag gick i högstadiet hade jag en "badge" med texten Nej till kärnkraft. Då var jag fortfarande i tron att det gick att förändra saker i samhället om man sa ifrån, visade vad man tyckte. Jag är inte lika fast i min övertygelse längre. Jag trodde på att man kunde säga Ja eller nej. Men så var det ju inte, för det blev en mellanväg, ett kanske. En förlängning av kärnkraften. Ibland är den där mellanvägen bra. Jag vet att jag brukar säga att allt är inte så enkelt, det är inte svart eller vitt. Så brukar jag säga och tänka när man blir ledsen över relationer som går i kras, vänskap som tar sig en annan väg. Reaktioner hos en själv och andra. Man försöker förstå sig själv många gånger. Man kanske vågar fråga sig själv, varför sa jag så. Varför gjorde jag så. Vad menade jag med det.
Men när det kommer till kärnkraft, jag tycker det är obehagligt.
Läs den här boken Bön för Tjernobyl Som förövrigt min pappa översatt. Så stark. Så viktig.
Eller läs det här Greenpeace om Fukoshima
Jag tycker att vindkraftverk är vackra. Men de är inte bara vackra. Läs
Vi har ett litet berg här på landet. Tänk om man kunde placera ett vindkraftverk där. För DET är ja till livet. Till det som kommer efter oss. Till våra barn och barnbarns framtid.
Sofias sång till CarlPhilip
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar