Fick den här kommentaren på mitt förra inlägg:
Annika: Illusionen av att allt skulle vara bättre om det var varmare och vi hade ekologisk frukt året runt, runt hörnet. För att använda en sliten klyscha, det är inuti det sker. Jag tänker att vi ofta kopplar ihop våra dippar med vädret i det här landet. Som om inte människor hade dippar där det är varmt... Jag förstår inte riktigt det tänket. Sedan är jag med dig fullt ut att vi inte mår bra av stress. Gör någon det? Jag tycker att du verkar vara en mästare på att ta hand om dig själv och hitta vägar till välmående. Samtidigt är vi alla mänskliga och har våra dippar då och då. Livet helt enkelt. Varm kram!
Hej Annika. Good for you :) Jag tänker att det är väl fantastiskt att du inte känner så vad gäller vädret. Egentligen var det ju inte det mitt inlägg handlade om, utan mer att jag inte fixar stress. Och nej, det är väl ingen som fixar stress. Men jag tror att jag har svårt med spärren. Låter det gå för långt. Det är det jag vill lära mig. Jag mår som bäst på landet (i både snö och sol) och jag mår som bäst när tillvaron runtomkring är lugn. Jag tror på allvar att jag har en nerv som snurrar för fort och ofta älskar jag att det är så. Men ibland har jag så svårt att sortera ut mina steg och allt blir ett virrvarr. Men det är jag. Det är min lilla inre kamp till att bli en bättre människa både gentemot andra, men också mot mig själv. Att inte ha så stora krav på mig själv.
Inte ta åt mig.
Inte tro att jag kan rädda världen. Eller att just jag måste driva de olika frågorna.
Någon annan kommenterade med att jag kan ju vara var som helst. Jag kan ju sitta och skriva vid en strand. Jag har ju inga barn, inget som binder mig här i vinterkalla Sverige. Jo, det är mycket som binder mig här. Jag har en familj här, som går i skola och jobbar i Stockholm. Och är man i en relation, visst ska man kunna känna sig fri och göra mycket av det man vill. Men jag vill ju göra det med dem. Och de kan ju inte hänga med på allt som jag vill. Men en dag kanske. Sedan vet jag att man kan åka runt jorden, göra allt det där man drömmer om men precis som Annika skriver jobbet är ju inuti en. En inre resa. Mitt hemma är där de jag älskar är.
Men det är mina funderingar. Men era kommentar fick igång mig, så jag skrev helt enkelt in i google: Mår vi bättre i varmare väder. Och vet ni? Jag hittade det här:
Vädret och hälsan
Jag tror också att vi mår bättre i varmare väder. Jag säger bara D-vitamin...
Den här bilden är från sommaren 2012. Jag sitter i min yogastudio i Båstad. Petri är gästlärare och det är så härligt. Jag har på mig ett linne från Goa och jag är så glad för om en månad ungefär åker jag dit igen. Vi ska fotografera för nästa bok. Jag lovar att berätta mer om det.
Annika: Illusionen av att allt skulle vara bättre om det var varmare och vi hade ekologisk frukt året runt, runt hörnet. För att använda en sliten klyscha, det är inuti det sker. Jag tänker att vi ofta kopplar ihop våra dippar med vädret i det här landet. Som om inte människor hade dippar där det är varmt... Jag förstår inte riktigt det tänket. Sedan är jag med dig fullt ut att vi inte mår bra av stress. Gör någon det? Jag tycker att du verkar vara en mästare på att ta hand om dig själv och hitta vägar till välmående. Samtidigt är vi alla mänskliga och har våra dippar då och då. Livet helt enkelt. Varm kram!
Hej Annika. Good for you :) Jag tänker att det är väl fantastiskt att du inte känner så vad gäller vädret. Egentligen var det ju inte det mitt inlägg handlade om, utan mer att jag inte fixar stress. Och nej, det är väl ingen som fixar stress. Men jag tror att jag har svårt med spärren. Låter det gå för långt. Det är det jag vill lära mig. Jag mår som bäst på landet (i både snö och sol) och jag mår som bäst när tillvaron runtomkring är lugn. Jag tror på allvar att jag har en nerv som snurrar för fort och ofta älskar jag att det är så. Men ibland har jag så svårt att sortera ut mina steg och allt blir ett virrvarr. Men det är jag. Det är min lilla inre kamp till att bli en bättre människa både gentemot andra, men också mot mig själv. Att inte ha så stora krav på mig själv.
Inte ta åt mig.
Inte tro att jag kan rädda världen. Eller att just jag måste driva de olika frågorna.
Någon annan kommenterade med att jag kan ju vara var som helst. Jag kan ju sitta och skriva vid en strand. Jag har ju inga barn, inget som binder mig här i vinterkalla Sverige. Jo, det är mycket som binder mig här. Jag har en familj här, som går i skola och jobbar i Stockholm. Och är man i en relation, visst ska man kunna känna sig fri och göra mycket av det man vill. Men jag vill ju göra det med dem. Och de kan ju inte hänga med på allt som jag vill. Men en dag kanske. Sedan vet jag att man kan åka runt jorden, göra allt det där man drömmer om men precis som Annika skriver jobbet är ju inuti en. En inre resa. Mitt hemma är där de jag älskar är.
Men det är mina funderingar. Men era kommentar fick igång mig, så jag skrev helt enkelt in i google: Mår vi bättre i varmare väder. Och vet ni? Jag hittade det här:
Vädret och hälsan
Jag tror också att vi mår bättre i varmare väder. Jag säger bara D-vitamin...
Till dig Karin igen :) Jag skrev det här också "Jag tycker att du verkar vara en mästare på att ta hand om dig själv och hitta vägar till välmående." Och ja, jag står fast vid att jag tycker att vi är besatta av sol och värme i det här landet, att vi tror att mycket skulle vara enklare där det är varmare. Som du själv skrev: "Livet skulle vara så mycket enklare om man bodde på en strand i ett varmt land och fick äta ekologisk frukt." Det kan man tolka som man vill, för mig lät det som att man tror att livet är enklare där det är varmare. Men det är det ju inte. Det är en illusion i mina ögon. Och vi reser på semester till värmen och kanske jobbar vi som du gör, men vi är sällan där några längre tider. Kanske har du levt i ett varmt land, jag har det inte. Jag vet med säkerhet att jag inte skulle fungera mentalt i ett varmt land, är det för varmt så fungerar jag sämre i tänkandet. Och självklart blir jag påverkad av olika klimat, precis som alla andra. En av mina dominanta doshor vill inte ha för mycket värme för jag har redan mycket värme inuti, pittan är stark i mig. Den andra doshan gör att jag mår sämst när det blåser mest men då får jag också förhålla mig till det. Att vinden utanför drar igång vinden inuti. Så ja, jag är lika påverkad som du av vädret, framför allt i övergångarna, när vi som nu längtar till våren. Men jag vill inte lägga för stor vikt vid det som är utanför mig, bara förhålla mig till det. Inte att det ska styra det. Och ja, jag äter d-vitamin året runt för att jag vet att vi får för lite sol i det här landet. Vi kan beklaga det för evigt eller förhålla oss till det. Vårt val.
SvaraRaderaStressen, ja jag vidhåller att jag inte tror att någon mår bra av det i längden. Och om man har klivit över den där gränsen i sig själv så blir man självklart känsligare tror jag. Men allt är ju bara vara jag tror och tog du illa upp så ber jag om ursäkt.
Fina Annika, jag är nog lite mästare på att ta hand om mig själv. Men jag är också ganska bra på att driva mig lite för långt. Lätt att hamna i den där snurren. Du behöver inte be om ursäkt för det du tror på. Vi tror olika och det är okej. Jag har levt i ett någorlunda varmt land. Italien. Jag vet att man har sina dippar även där. Men det jag tänker är att man blir mer utsatt när man lever i en stad. Dels har man sig själv och sina dippar. Sen har man sina närmsta relationer och deras dippar och så bekanta och deras dippar att förhålla sig till. Inte gå in i. Inte blev påverkade av. Så snurrar det på lite för fort runt omkring en. Och jag märker verkligen att mina ben börjar springa för att tempot runtomkring är så fort. Så blev jag sjuk igen och har legat tills sängs, för att jag inte hade mössa på mig och vinden var alldeles för kall. Om man saknar värmen runt omkring sig får man skapa värme i sin egen kropp, typ. Kram
RaderaKram kram, hoppas du är varm snart. Jag måste också komma ihåg mössa när det blåser :)
RaderaJag ör som Du, det snurrar för fort o för mörkt o kallt!
SvaraRaderaMåste bara ge en kommentar angående det här med vädrets betydelse.... Jag skulle definitivt föredra att bo i ett varmare land, speciellt när det är kallt och mörkt här hemma. Jag påverkas jättemycket av om det är soligt, varmt och ljust utomhus. Blir gladare, lättare om hjärtat och njuter av att känna solens strålar mot min hud. Detta mörker som vi har vintertid i norden gör att jag blir mer energilös, deppig och bara har lust att stänga dörren och krypa upp i soffan och vänta på att våren kommer igen. Gillar inte julen heller:) Och - det blir bara värre ju äldre jag blir! Nu kanske många rynkar lite på näsan men eftersom jag är intresserad av astrologi så vill jag påstå att som det eldtecken och lejon jag är, styrt av solen, är det inte så konstigt att jag känner sådan skillnad i min kropp och mitt sinne sommartid. Minns jag rätt så är väl du också lejon Karin? Kram!
SvaraRadera