det långsamma, varma och snälla

Foto Steve McCurry

Här kan du läsa mer 

Igår. Vi röjde som två galningar. Eldade som två galningar. I morse när jag vaknade hade jag träningsvärk från allt trädgårdsarbete. Vi ska fortsätta idag med. Rensa och röja. Jag luktar rök i håret, även fast det är tvättat.

Vilken lång helg. Vaknade väldigt tidigt. Tittade på bilder på nätet hittade den här bilden och blev så fascinerad. Det är en bild på Shaolinmunkar. Deras disciplin.  Jag blir så fascinerad av det. Av det som gör att vi får disciplin. Att hålla kvar vid något man tror på. Att ägna timme efter timme, dag efter dag, år efter år för att uppnå det där, vad det nu är man vill uppnå - kanske inre frid. En Bodhidharmas tålamod.

Jag skulle lätt kunna bli en nörd, gå in alldeles stenhårt för något. Ibland kan jag känna längtan efter det. I augusti ska jag på tre veckors rehabilitering på Vidarkliniken. Det är inget munkliv kanske, men det är en möjlighet att gå in i sig själv. Rensa och röja. Titta in. När jag bokade min plats så sa jag; "Förra gången fick ni ta hand om min kropp, den här gången ska ni få ta hand om min hjärna."

När man träffar läkaren på Vidarkliniken, efter sitt inskrivningssamtal bestämmer han vilka terapier man ska få. Förra gången fick jag eurytmi och bildterapi. Jag tror jag kommer att få andra terapier den här gången. I morse när jag vaknade alldeles för tidigt, innan jag tog mig upp, låg jag och tänkte på just det. Tänk att jag kommer att få den här möjligheten igen. Att få vara med mig själv i det där långsamma, varma och snälla igen.