Ung cancer

Jag hoppas att sjukvården blir en av de frågor som folk kommer att tänka extra mycket på när det är dags att välja vilka som ska få regera vårt land. Det är en väldigt stor och viktig fråga. Och det är inte något man tänker på om man är frisk, men alla, läsa ALLA kommer någon gång i sitt liv vara utlämnad åt sjukvården. Det behövs en omruskning big time. Prioriteringar.
Jag är så tacksam för den sjukvård som hjälpt mig genom den här sjukdomen, men det finns saker som är mindre bra. Saker man kan rätta till, förändra och fixa. Och när man är sjuk har man ju liksom fullt upp med att bekämpa sin egen sjukdom.
På många sätt vill jag lämna det här med cancer bakom mig, men gång på gång stöter man på grejer som rör upp. Hur orättvist det kan vara i vården beroende på vem man är, var man bor. Hur mna blir bemött och vad man kan kräva.
Jag skulle önska att jag tillhörde föreningen Ung cancer. Det känns som de kämpar på ett modernt sätt för sina medlemmar. Som nu med försäkringskassan.

Snälla, kan ni inte låta en 48 åring få ingå i er förening? Jag har ju redan ert armband runt handleden. Det känns mer som jag. Den förening jag tillhör har ett rosa. Det är säkert många som tycker det är fint, men det är inte min stil. Dessutom blev jag nästan sur för den fulfula necessären som man fick när sjukdomen var ett faktum. Känns som onödigt bortslängda föreningspengar. Nej, jag önskar min förening vaknade till liv lite, för vi som drabbas blir bara yngre och yngre (vilket ju är väldigt sorgligt) men då behöver man damma av föreningen lite. Hör gärna av er, jag kan ge en massa förslag. Men då får ni anlita mig som konsult. Eller snegla lite på Ung cancer och kolla vad de gör. Bara ett litet tips.
Jag hamnade 93:a på Expressens lista över Årets kvinnor, jag tror Julia hamnade långt upp. Det är hon värd, så som hon kämpar för alla unga med cancer.