att göra en pudel

Vad är det som händer?
Cancern ökar i Sverige Det är cancerfonden som går ut med dessa siffror. För många blir det just siffror, statistik, men sjukdomen kryper närmre och närmre. Snart kommer alla att ha någon nära som drabbas/drabbats, eller så får de själva cancer. Att kämpa emot cancer är tufft. Behandlingarna är nästan överjävliga många gånger. Jag är tacksam för att vi har en bra och fungerande sjukvård i Sverige, men det är så viktigt att vi också ser till att den får finnas kvar.  Och att den ska vara jämlik, ja, rättvis. Idag vet vi att den inte är rättvis och det oroar mig.
Bra sjukvård ska inte vara en klassfråga.
För många, bland annat jag själv var det inte möjligt att vara sjukskriven på heltid, för vem sjuttsingen kan leva på 5700 kr i månaden. Det var vad jag hade att leva på om jag skulle ta ut hela beloppet. Att vara så sjuk, att gå på cellgifter, bli opererad och strålad, ja, utkämpa sitt livs kamp. Det är fan inte, jag tillåter mig att svära, särskilt lätt när man också oroar sig för ekonomin. Jag vet att jag är inte ensam.  Många har det så här. Det är på många sätt förnedrande. Och har man inte pengar så är också möjligheterna att leva hälsosamt inte en möjlighet. Allt blir en snurr. För att få i dig den näring som en ekologiskt odlad banan, måste du äta typ tio vanliga bananer. Klart man hellre vill äta den banan som ger en mest näring. Men tio billiga banander mättar i tio dagar. Var finns valet att välja en ekologisk banan om man inte har ekonomin?

Vi måste också börja ifrågasätta varför vi får cancer. Varför ökar cancern? Varför kan ingen svara på det. Är det vårt sätt att leva? Miljögifter? Läkemedelsindustrin?
Pengar måste läggas på just den formen av forskning, alltså varför vi får cancer.
Och pengar måste läggas på att hitta alternativ, varför forskas det inte på den alternativa vården?
Och borde inte de företag som tjänat stora pengar på att försura och förstöra vår jord, nu betala för det de gjort? Kan de inte lägga en "ekopeng" så att de ekologisk och rättvist odlade varorna blev billigare, så att alla har möjlighet att välja det bra alternativet?
Jag hade hormonell cancer i mitt bröst. Vad jag förstått ökar den hormonella cancern.
Varför gör den det?
Min mamma som är kemist. Herregud, jag trodde aldrig jag skulle höra henne säga det. Men hon tog upp det här med östrogenet som alla kvinnor med klimakteriebesvär ofta får utskrivet. Det östrogenet måste ju ta vägen någonstans. Vi kissar ut det. Förstå vad mycket överskottsöstrogen som måste finnas i vårt grundvatten. Idag vet vi att vårt vatten innehåller en hel del som vi inte vill ha i oss, som till exempel östrogenhalter, halter av antidepressiva medel.  Att reningsverken inte kan rena bort all skit. Det är väl en tidsfråga innan vi också kommer få det här plastproblemet, eftersom vi snart kommer behöva köpa vatten på flaska, som i alla andra länder.
Ibland blir det snurrigt i huvudet. Som en stor tova som jag inte vet var jag ska börja att försöka nysta upp. Liksom vad kom först hönan eller ägget?

Jag har en kollega, som numera blivit en "syster", en olyckssyster Pamelas blogg eftersom vi båda drabbats av cancer. Hon har skickat tidningar till mig som jag kunnat ta med till KS. Hon vet liksom vad man behöver när man sitter timmar på an avdelning och får behandling. För ett par dagar sedan fick hon reda på att hon ska börja med cellgifter. Ni som också fått cellgifter, vet hur överjävligt det är. Och jag tänker på de där dagarna när jag föll ner i det svarta hålet och trodde att jag aldrig skulle komma upp. Då var ert peppande, hejaropen, de gulliga smsen, inläggen på facebok och här på bloggen som karameller som gjorde mig så glad.
 I förrgår lanserades äntligen Kias tidning Le yogashop journal. Så glad att jag fick vara med i premiärnumret. Tittade på bilderna från Yogamarathon som gulligaste Penny, Anna och Viveka anordnade. Så mycket kärlek. Yogamarathon var som en jättekaramell.
Om jag inte varit tydlig förut, så TACK för ert stöd. Och tack för att ni läser min blogg.

Igår fick Pino en ny look. Och plötsligt fick att göra en pudel en ny innebörd.

Här sitter Pino på bussen på väg till Kerrys hundvård. Han ser ut som en liten gubbe, eller en flummare med tovigt hår.

Här ett par timmar senare är han slimmad och har en mer farlig look.