Det är över och du har klarat dig

Idag. Läser allas statusrader på Facebook, alla stora ord och önskningar. Hoppet om förändring eller kanske fortsatt framgång. Jag vet inte, men i mig finns en sorgesam känsla. Ett år av kamp tar slut. Ett nytt år tar vid. Ett år som är blankt, ett oskrivet blad.
Jag saknar hoppsahoppsastegen. Fnissandet. Skrattiga kompisträffar. Kanske är det det jg ska önska om nästa år?
Men 2014 kommer kanske vara mitt mest produktiva år, eller snarare så var 2013 det. 2014 är kanske året jag får skörda? För nästa år kommer först boken Frisk och strålande hy på naturlig väg ut på Bonniersemic i februari. Och i mars kommer boken Hej klimakteriet! Ut på BonnierFakta där jag skrivit ett kapitel och i Oktober ska min blogg bli bok och ges ut på Pocketförlaget.
Man producerar bra med ångest i kroppen. Oro är en stor drivkraft.
Mitt löfte är att lära mig hantera min inre oro. Att hitta inre frid.
Att jobba med rädslan och den stora oron för att inte bli sjuk igen. För återfallet.
Men samtidigt det är bara ett halvår som jag varit fri från cancerbehandlingar eller av medicinska biverkningar av just cancerbehandlingarna. Så lite tid som gått och hur bråttom jag har och haft att bli jag själv igen. Men återigen måste jag påminna mig själv att tiden också är en bra kamrat. Att låta saker få ta sin tid. Att man inte kan skynda fram något hur mycket eller lite man än vill det. Tid. Tid är vackert. Att se tillbaka och känna att varje dag var lika viktig för att uppnå den där känslan jag önskar mig. Tilltro till livet och att alla sagor har vackra slut och att jag bara är i mitten av min livssaga.
Och alla ni som läser min blogg. Ni som kämpar med sjukdomar och rädslor. Ni som fått återfall, jag skickar alla mina förhoppningar om glädje mitt i sorgen. Med lugn mitt i kaoset. Med tilltro mitt i stormen. Att ni är mina hjältar alla ni som kämpar i motvind.
Jag önskar er alla som läser den här bloggen fler glädjeögonblick i livet. Mer sol på näsan. En varm kram när du behöver det. Förnöjsamhet och den stora konsten att se guldkornen i vardagen.
Jag önskar alla att vara friska, känna sig starka och älskade. Ett bra nyårslöfte kan vara att släppa in yogan i sitt liv. Det önskar jag er.
Mer yoga i tillvaron, eftersom yogan är en så bra vän att ta i handen när allt stormar både utanför en, men också inuti en. Hur jag krampaktigt hållit yogan i min hand både de bra dagarna, men också de ledsna, de rädda. de där dagarna som höll mig i sitt grepp, då rullade jag ut mattan och yogade mig lugn och glad. Men mest av allt önskar jag er alla framförallt mer andning. Andetaget som är vårt bränsle. Det som gör att vi lever. Och hur viktig är inte kvaliten på andningen? Hur viktigt är det inte att andas djupa och långa andetag. Med andetaget kan du lugna ner ilska och sorg. med andetaget kan du skapa energi och mer kraft i livet. andetaget är din bästa vän som lugnar dig när du är ledsen och som manar på dig när du behöver en liten extra spark därbak. Jag har använt yogaandningen som en livlina. fyllt på kroppen med bra andetag och andats mig ur ångest och oro. det önskar jag dig. Andas in allt det du vill ha i ditt liv. Mer glädje och energi och andas ut allt det där du vill bli av med. Det är över! Och du har klarat dig. Vad som än har hänt i ditt liv. Det är över och du ha klarat dig. Njut av det, för det ska jag göra. Tack Ludde för de orden. Ibland behöver man upprepa gång på gång sånt som är så viktigt.

ACP

Det kommer att komma fler såna här stunder i mitt liv. Ni vet när man har det bra. Som nu när vi är på Kanarieöarna och allt är lugnt. Bra. Då kommer ledsenheten över. Liksom pockar på. Kanske för att det finns utrymme. För att jag kan och har både tid och möjlighet att bli ledsen. Just nu behöver jag inte kämpa med någon cancerbehandling. Nu är bara en lugn period. Det kom över mig i morse, när jag vaknade tidigast som vanligt, hur mycket jag längtar efter att flamsa, skratta och våga tappa kontrollen. Kanske till och med våga dricka ett glas för mycket. Somna med sminket på efter en skrattig kväll med väninnorna. Visst är det så att jag kan det, egentligen. Men det ledsna är att jag inte vågar. Att det är just att ha kontroll som gör mig lugn. Jag har börjat våga att äta lite "fel". Men ganska snabbt kommer rädslan att jag ska bli sjuk. Kommer det någonsin att släppa den där oron för att bli sjuk igen? rädslan för återfall. Är det när fem år har passerat? De magiska fem åren. Å, jag skulle önska att det fanns som AA-möten(fast jag aldrig varit på något) för oss som drabbats av cancer. Eller finns det? Någon som vet. Skulle kunna heta AC, anonym cancer. eller ACP, låter bättre, nästa som en frihetsrörelse. jaaa, det är vad vi behöver en frihetsrörelse. För den hör jävla cancern är som en diktator som tar våra liv och fängslar oss i vår egen rädsla. Men jag vill inte vara rädd längre. Jag vill känna mig fri. Nej, nu ska jag yoga fast det är lördag. Sen ska jag njuta av värmen och solen. Umgås. Och när 2014 börjat sina stapplande steg, ska jag ringa några väninnor och hoppas på att de vill ta med mig ut i natten som kanske slutar med att vi sjunger "tänd ett ljus och låt det brinna..." Högt i porten när kvällen är på väg att avslutas. Jag vill inte att livet ska vara så allvarligt. Jag vill skratta mer. Mycket mer. 

långsamhetens dag

Juldagen.
Långsamheten infinner sig.
En dag när man gör ingenting, jo kanske går till gymet och lyfter lite tyngder.
Förväntningarna har avtagit. Nu bara några dagar kvar till nästa högtid, som har andra förväntningar med sig. Nyår.
Ett helt nytt år.
Men, det tar vi sen. Nu är julafton över.
Har ätit som en toka. Mest blinier faktiskt. Och umgåtts.
Vi firade ju med Mira och Anthony i söndags på landet. Så härligt. Det blev monopolspel och irish coffe.
Igår var vi hos min mamma och pappa på lunchen och sen till Rays syster och systerdotter. En fin jul fick vi. Där hos Babette blev jag kär i Michelles lilla Peanut. Och på riktigt, jag hade nästan glömt bort hur mycket jag älskar djur och alltid gjort. Att jag vill ha ett hem fullt av djur. Att jag älskade, älskade den där leksaken jag fick av nån. Ni vet bondgården med alla djuren. Som ett dockskåp, fast för djur.

Och så pendlar jag mellan det här.
Att lägga förväntningar åt sidan.

Nästa jul, kanske att jag volontärar nånstans där man behövs. För kanske är den ultimata glädjen, den sanna friden just ingenting. Det inre lugnet.
Hoppas ni, vad ni än gjorde och var ni än befann er, fick somna i ro och känslan av att allt blir bra. För att sagor alltid ska sluta med ett lyckligt slut.
Men tills dess, god fortsättning och njut av det som går att njutas av. 

P.s om ni vill hålla koll på mina kurser och lite sånt, kom med i min YOGAVITA-grupp på facebook Klicka här  och bli medlem. d.s

umgås är ledordet

Varje gång jag är här på landet så tänker jag att jag vill vara kvar. Stanna längre. Att det finns något helande i att vara här. Det lyser i våra fönster. Det är julstjärnor och elektriska julstakar som jag hittat på loppis. Det är så mörkt utanför att det nästan känns som att stå framför en vägg när man går ut på trappen för att kvällsrasta Pino. Man måste ha ficklampa för att våga sig på några steg. Pino däremot kastar sig ut. Skäller på mörkret. Liksom anfall är bästa försvar.
Det är dan före julafton. Vi är på landet. Hela lilla familjen. Våra barn. Och svärson.
Vi hade lilla julafton igår.
Vi drar ut på julen.
Kanske egentligen inte på julen, men det som julen står för. Att umgås.
Jag är en sån som får oro i hela kroppen inför jul, midsommar, nyår och födelsedagar. Det lilla i mig som blivit skadat. Hon som oroar sig för att inte bli firad. Eller för att katastrofen ska komma eller att den lurar bakom knuten.
Man kan välja det positiva spåret. Jag vet. Att nu är nu. Att det som varit, just precis varit. Att förlåta. Att gå vidare. Att inte bygga oförrätter på hög, så att det blir en mur av bitterhet inuti en och runtomkring sig. Att försonas med det som är en själv.
Inte alldeles enkelt. Men som att duscha sig själv ren.
Tvätta bort.
Städa.
Imorgon fortsätter vi med julen. Med mina föräldrar och bror. Med Rays syster och systerdotter. Umgås får vara ledordet.
Tänker på hur många man känner. Hur många bekanta man har i sitt liv. Men att de som är nära blir färre och färre. Och att det var en vetskap, som var viktig. Som jag lärde mig när jag blev sjuk. Vilka finns där när du faller?
Inte för att lägga skuld på någon. Men för att också lära mig att jag ska lägga min energi på rätt saker, på rätt personer.
Vad vill jag är en viktig fråga att ställa sig.
Att säga ja, men också nej.
Vi kommer alla att krackelera någon gång. Gå sönder. Tappa styrfart. Inte vara så hippa, balla, rätt. Inte så framgångsrika. Att livet är medgång och fall. upp och ned.
Vi kommer alla hamna där. Det spelar liksom ingen roll om vi köper de rätta jeansen.

Det är hur vi reser oss tänker jag. Att vi orkar gång på gång.

I morgon är det julafton. Tänk vad dagarna går fort. Bara det är en vetskap.

gråtmild afton

Idag tar hälsoskolan paus. Fortsätter i morgon, eller en annan dag. Njuter av ledighet. Och hittar saker på nätet. En gråtmild afton.

 Så här kan man också göra Jag har aldrig varit sugen på en tatuering.  Men nu när min kropp mest ser ut som ett lapptäcke, är kanske en tatuering nåt att tänka på. Eller så fyller jag i alla mina ärr med guldtråd. Det är ju beviset att jag varit igenom en skärseld.

"When the Japanese mend broken objects they aggrandize the damage by filling the cracks with gold, because they believe that when something’s suffered damage and has a history it becomes more beautiful.” – Barbara Bloom
 Jag är ett kantstött gods. Kanske tänker jag extra mycket på just ärret på min bröstkorg. Det stora. Jag har ju tre ärr. Men bara ett där bröstet en gång satt. Jag har fått en tid att träffa kirurgen. 9 januari. Jag börjar året med att få reda på hur de tänker om min rekonstruktion. Tid har gått. Det har börjat närma sig. Jag vet inte vad jag vill. Men jag lever och jag tänker på de som lämnat oss. De som lämnat familj, barn. De som inte klarade den här sjukdomen.
Det här är så hjärtskärande  klicka här Vi får aldrig glömma att den här sjukdomen, cancerjäveln tar liv.

I morgon är den stora demonstrationen. Önskar jag varit i Stockholm. Vill vara där i Kärrtorp, men nu är vi här och ska fira lilla julafton. Man måste också ta hand om det lilla livet. Men jag har skrivit på det som ska skrivas på. Hoppas du gjort det också.

Stockholm vår vackra stad. Tänk på de som har det tufft i jul, de som inte har ett hem, eller som vi ett sommarhus att fira jul i.  Sakta vi går genom stan

Det här måste vara vackraste låten  Magnus Carlsson och Petra Marklund. Som en godnattsvisa för oss som känner oss kantstötta, för oss som inte har den vackraste fasaden. Vi som krackelerar. För oss där det inte alltid blir som vi drömmer, men som ändå försöker. Igen och igen. Gång på gång.

Hälsoskola, del 3

vi fortsätter med hälsoskolan.
Idag tror jag att jag kommer att ta upp något som kan verka märkligt för många, men som jag gått och dragit med. Innan jag fick cancer. Jag delar ofta in mitt liv i före och efter cancern, lite så där som man gör med barnen. Livet innan barn och livet efter barn. Inget blir sig likt igen. Så tänkte jag då. Och så tänker jag nu.
Men innan jag fick cancer, det tre senaste gångerna jag var i Indien så blev jag så väldigt magsjuk. En gång var jag så sjuk att man ville lägga in mig på sjukhuset i Goa. Men eftersom jag då höll en yogakurs för en massa tjejer, fick jag liksom bita ihop och låtsas som att jag var frisk. Lite så är livet när man är egen företagare och kanske alldeles särskilt om verksamheten bygger på en själv.
Sedan blev jag i mars 2012, alltså alldeles innan jag fick diagnosen cancer, jättesjuk på min och Rays resa till Goa. Det visade sig att jag hade en bakterie och fick äta penicillin.
Jag har tänkt mycket på det där.
För hur magen mår är så viktigt för vårt övriga välmående. Hälsa börjar i tarmen säger man inom ayurvedan och jag undrar om inte även den svenska sjukvården börjar hålla med om det.


Probiotika hjälpte mig massor under cellgiftsbehandlingarna, då verkligen tarmarna och magen, ja, alla inre organ får sig en ordentlig smäll. Då är det verkligen viktigt att också hjälpa kroppen och underlätta för att den ska kunna göra sitt jobb. För kroppen jobbar hårt för att bli frisk och att ställa allt tillrätta, men ibland måste vi hjälpa den att läka och att göra ett bra jobb. Det här är en mycket bra probiotika med tillskott av tarmbakterier.  En god tarmflora är fundamentalt för en god matsmältning och för hälsan. Tarmbakterier är bra för att balansera mikrofloran i tarmarna vilken hjälper till med matsmältningsprocessen, avgiftning, eliminering av fekalier bland annat.

Så dit jag ville komma, i början av den här texten. Men jag tror, med stor säkerhet att jag fick en massa parasiter när jag blev så där sjuk och de i sin tur slog ut mitt immunförsvar. Att ha ett bra immunförsvar är A och O. Och det finns saker man kan göra för att höja sitt immunförsvar. Jag tar ju numera Iscador, som numera klassas som ett läkemedel. Det höjer immunförsvaret.
Men det som tyvärr hänt i mig är att jag känner lite oro för att resa till Asien. Jag pratade med Patrick, en av ägarna till Greatlife om det. Då tipsade han mig om:



DysBio-GI som är en av marknadens absolut bästa produkter för reducera svamp, candida, oönskade bakterier, parasiter eller andra skadliga mikroorganismer i magtarmkanalen. Den innehåller zink och vitamin B1 vilka är nödvändiga för produktionen av magsyra vilket i sin tur är det första försvaret mot att skadliga mikroorganismer når tarmkanalen. Både zink och vitamin B1 har dokumenterats som vara bristfälliga hos en stor del av populationen. DysBio-GI innehåller dessutom Oregon Grape Extract (Mahonia extrakt) samt oreganoolja vilka båda innehåller berberine som är kända för att stödja magtarmkanalen.

Patrick föreslog att jag skulle börja med DysBio-GI i mitten av januari om jag tänkte resa till Indien i februari. SEdan fortsätta äta medlet under min vistelse i Indien och även fortsätta en månad efteråt.  Jag ska INTE bli sjuk den här gången om jag reser till Indien. No way.

Och som vanligt ni vet väl att ni får 10 procent rabatt på ert första köp om du går in här och skriver YOGAVITA i kampanjrutan.

Go green. Grönt är skönt, grönt är livet. Grönt ger din kropp klorofyll, fyller din kropp med växtnäring. Du kommer märka skillnad vid din första gröna drink. Varje dag dricker jag en grön drink som jag pressat i min råsaftscentrifug eller i min Greenstar/kallpress.
Några nävar spenat
Några stavar Selleri
En pressad citron
Lite färsk ingefära
En gurka
Några Romansalladsblad.
Att juica grönt är nog den bästa rutin jag börjat med. Gör som jag, jag lovar att du kommer att må bättre

hälsoskola, lektion 2, mer om vitaminer

Idag fortsätter vi med kosttillskott som är bra bland annat för hjärtat. Eller egentligen för helheten. Allt hänger ju ihop. Vissa kosttillskott är bättre för vissa saker, men det är ju själva helheten vi eftersträvar. En sorts perfekt balans. Men även om vi tar de bästa kosttillskotten i världen så spelar det egentligen mindre roll om vi sover dåligt, äter dåligt, stressar och inte tränar eller vistas något i friska luften. 
Om man vill må bra. Om man vill uppnå perfekt hälsa, där allt är i balans, måste man satsa lite. Finns liksom inga genvägar till hälsa. Vad du sår får du skörda. Ibland tänker jag att jag kanske var tvungen att få ett cancerbesked för jag gick runt i villfarelsen att jag levde så hälsosamt. Och visst, det gjorde jag levde hälsosamt. Men idag, även om jag kan vara ledsen och känna mig sorgsen för vad jag genomgått med cancern, så mår jag rent fysiskt bättre än tidigare. Att ändra livet. Som att inte äta mjöl- och mjölkprodukter bara det i sig var ett så bra steg i rätt riktning. Att skippa sockret, var ännu bättre. Och att juica grönt. Det maximerade hela grejen. Men just juica grönt, dricka sin sallad. Det kommer jag tillbaka till, längre fram i min lilla hälsoskola.
Rutiner
Något som jag hade med mig när jag blev sjuk, som var väldigt bra, det var att jag hade disciplin. I flera år, 5-6 dagar i veckan, har jag tagit mig till en yogalokal, tidig morgon och gjort min yoga i mellan 1,5-2 timmar. Yogaandningen som syresätter blodet, ställningarna som hjälper, bygger styrka och som gjorde att jag kunde slappna av mitt i stormens öga. För det var stormigt under cancerbehandlingarna. Men också att jag hade verktyget som kunde mana på mig när jag behövde mer energi och kraft i livet. Därför kan jag tycka att ashtangayoga är en så bra yogaform. Det är en disciplin och en rutin. Rutiner är bra. Och rutiner är bra när man vill bli mer hälsosam och må bättre.

CoQ10 började jag med när jag fick hjärtsvikt. Ja, ni vet ju att jag inte behövde ta läkemedlet som hjärtläkaren på KI tyckte att jag skulle äta mot min hjärtsvikt. Men de läkemedel han skrev ut hade en lång radda av biverkningar och jag var ju hos honom på grund av en biverkning. Herceptin som är en del av cancerbehandlingen jag genomgick ger en massa biverkningar. Jag lyckades få tillbaka mitt hjärta till normalt genom akupunktur, Kettlebells och Q10.
CoQ10 fungerar även som en antioxidant och motverkar fria radikaler. Här kan du läsa mer om coQ10 Här kan du också läsa att CoQ10 också använts i cancerbehandling.

Fiskoljan Eskimo-3 är så bra, det är den renaste på marknaden. Här kan du läsa mer om fiskoljan
Fiskoljan är bra för så många saker, ett riktigt allroundkosttillskott. Det här är vad du får:

• Sänkning av blodfetter och blodtryck och minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar
• Bibehåller blodkärlens elasticitet (bra för blodcirkulationen)
• Hjärnans kapacitet förbättras
• Ökar mängden serotonin (en må bra-substans) i hjärnan och lindrar depressioner
• Bekämpar inflammationer i hjärnans celler och blodkärl
• Cellmembranen blir mer mjuka och elastiska
• Förbättrar hudens kvalitet

Och du vet att du får 10 procents rabatt på ditt första köp om du går in här och beställer glöm inte att skriva YOGAVITA i kampanjrutan, så du får rabatten. 




En bra början på dagen är att börja med en bra rutin.
Citronvatten
Börja morgonen med att dricka en kopp varmt vatten med pressad citron. Det gör kroppen basisk, vilket är bra eftersom våra kroppar oftast är lite försurade. En försurad kropp har lättare att dra på sig sjukdomar.
Om du vill maximera till exempel förbränningen, så kan du blanda i lite cayennepeppar i citronvattnet. Och vill du ha en lättare tarmsköljning kan du lägga i en tesked bergssalt.
Fortsättning följer...

Hälsoskola; vitaminer, kosttillskott & wholefood, lektion 1

Det där med kosttillskott.
Hur ofta hör man inte, behövs verkligen det? Kosten borde vara tillräcklig. Och i den bästa av världar så, ja, kanske skulle det vara så. Eller så var det kanske så förr i tiden. Men nu är NU och handen på hjärtat lever vi verkligen i den bästa av världar? Verkar vår värld må bra?
Hur mycket hör vi inte om farliga utsläpp, grönsaker som är besprutade. En ekologisk banan är nyttigare än den besprutade bananen. Det vet vi. Det har till och med stått i tidningen!
Att köpa eko, är alltid en bra början. Men jag är i min fullaste tro att vi ändå behöver komplettera. Hjälpa kroppen att ta upp vitaminer, mineraler, antioxidanter och andra nyttiga godsaker för kroppen. För att må bättre.
Hippocrates som sägs vara grundaren av vår tids mediciner sa: mat är medicin och medicin är mat.
Ibland känns det tyvärr som om just läkemedelsbranschen frångått det alldeles.

Jag kan bara utgå från mig själv. Men jag får så mycket mejl, så många frågor om hur jag lever, hur jag tänker. Vad jag väljer. Ni är många som mejlar mig privat och vill ha råd. Jag kan inte råda.Jag hinner inte svara på alla mejl.  Jag är dessutom ingen expert. Men vem är egentligen det, allt går att vända på och belysas från olika håll. Ena dagen läser vi på löpet att kaffe är farligt, för att dagen efter läsa att kaffe är jättebra. Så tvära kast kan det vara och det handlar ju så klart om vem som gör undersökningen och vad man bestämmer sig för att titta efter. Därför måste man också våga tänka själv.
Jag vet bara vad som funkat för mig. Hittills. Därför tänkte jag ge er mina tankar om hälsa.
Lite mer komprimerat. Det blir min julklapp till er!

Först ut är vitaminer, kosttillskott & wholefood. Vill man vet mer, läs här om kostillskott behövs
Det är skillnad på kosttillskott och kosttillskott. De kosttillskott jag köper och det företag jag också samarbetar med kommer från Innate Response och är ekologiska från 100 procent wholefood, utan artificiella eller syntetiska tillsatser, dessutom är deras produkter fria från soja, gluten, mjölkprodukter, majs och vete och kan därför ätas av vegeterianer.
Bara det bästa är gott nog för dig. Det är så du måste tänka med allt du stoppar i dig in din kropp. Som ju är din motor. Så just därför är det bra att de kosttillskott du väljer är av hög kvalitet. Innate response är ledande på marknaden.

Dessutom så får du 10 procents rabatt på ditt första köp om du går in den här vägen och om du skriver in YOGAVITA som kampanjkod.

Jag har skrivit om D-vitamin, att det är viktigt att få i sig, och alldeles särskilt när vi typ lever våra liv i mörker. Är du dessutom mörkhyad i vårt solfattiga land Sverige, så behöver du äta en större dos av D-vitamin. Här kan du läsa om d-vitaminet och i höstas gick till och med Livsmedelsverket ut och uppmanade oss att ta extra tillskott av D-vitamin.







Magnesium började jag äta i våras, två tabletter varje kväll innan sänggående. och jag sover som en liten Törnrosa. Så här skriver man om Magnesium på Greatlifes hemsida. Magnesium aktiverar enzymer och är nödvändigt för kroppens proteinsyntes och kalciumomsättning. Magnesium spelar även en kritisk roll vid produktionen av kroppens energimolekyl nummer ett, ATP. Magnesium behövs även för att vissa enzymer ska fungera. Studier har visat att en stor andel av befolkningen har brist på magnesium. Brist på magnesium kan ge hämmad tillväxt, beteendestörningar, störningar i hjärtfunktionen bland annat.
Läkaren Carolyn Dean som har skrivit boken "The Magnesium Miracle" säger: "Magnesiumbrist kan orsaka symptom som oro, depression, muskelsvaghet, trötthet, ögonryckningar, sömnbesvär, minnessbesvär, nervositet och förhöjd puls."

och faktum är att bara genom att äta de här två kosttillskotten så mår jag bättre. Fortsätter följer på kosttillskott och lilla hälsoskolan för ett bättre, eller för bästa 2014.

jag är arg

För mig att få cancer gjorde att jag på ett sätt fick upp mina ögon. Ni vet hur jag kritiserar Cancerfonden och alla galor. Att vi som fått cancer, hela tiden ska statuera exempel för de som ännu inte fått cancer. Berätta våra historier. Visa vår bortopererade bröst. Visa ärren.
Vi är liksom förlorarna.
Vi som ska hjälpa alla som är friska att inte hamna där vi hamnat. För om man lägger pengar på ex Cancerfonden, så slipper man kanske få cancer. Tänker man kanske. Eller så tänker man att pengarna ska gynna forskningen.
Men jag vet inte längre.
För vilken forskning är det som gynnas. KOmmer den att hjälpa mig, ge mig ett bättre liv efter cancern?
Jag har blivit cynisk och tror inte längre på det där goda i någon större organisation. 
För vi då? Vi som blivit drabbade. Vem hjälper oss när den urdyra behandlingen är över och vi ska leva med sviterna hur cancerbehandlingen tog. Biverkningarna som för många är fruktansvärda. Kan vara ett hjärta som inte orkar slå, och kvinnan som fått biverkningar av herceptinet kommer aldrig mer att kunna springa. Aldrig hasta lite fortare. Hon lever, ja. Men allt har blivit, vad ska jag säga långsammare. Visst det är bra, men att behöva stå och pusta efter fyra trappsteg i en trappa, när man inte fyllt 50 år.
Eller det som ingen pratar om. Varför gör man inte det?
Det finns föreningar för oss Bröstcanceroffer. Men ingen pratar eller har tagit upp om att man oftast förlorar sexlusten när man går igenom en cancerbehandling och att sviterna kan sitta kvar långt efter. Alldeles särskilt om man äter antihormoner. Vilket är liksom kutym när man genomgått en bröstcancerbehandling. Minst fem år ska man äta antihormoner.
Ingen har pratat med mig om sexlusten som uteblir.
Jag fick själv ta upp det.
Patientföreningar för oss bröstcancerkvinnor, driv frågorna större.
För ofta känns det som att vi ska vara så tacksamma för att vi överlevt. Och att det nånstans ska vara okej med ett liv utan sexlust. Det är helt förbannat urjävligt att ingen av patientföreningarna driver de frågorna och tar upp det som en viktig del i en kvinnas liv.
När männen fick prostatacancer uppfanns viagra.
När kvinnor fick bröstcancer och sexlusten uteblev - uppfanns INGENTING.
Vi ska leva med vetskapen att mattan kan ryckas bort när som helst. Att cancern kan komma tillbaka. Rädslan för återfall utan att ha sexuell lust. För det finns en kraft i att vara sexuell och känna de känslorna. Sex är kraft. Kanske är det ett sätt att hålla oss på mattan, vi som drabbats? Sjukvården är inte jämställd. När jag fick mitt besked fick jag en ful rosa nesescär fylld med produkter jag aldrig skulle köpa. En påse med olika annonsblad om var jag borde köpa min bröstprotes eller huvudbonad, så att jag kunde fortsätta vara snygg. Nej, släng på bröstcancerkvinnor en rosa boa, när det egentligen är ett bra glidmedel och en kvinnlig form av viagra hon borde få. Blä, jag blir så arg när jag tänker på det.

Å, så livet efter alla behandlingar. Var är rehabiliteringen?
Var fan är rehabiliteringen?
I söndags värkte min arm så mycket att jag var tvungen att vara hemma. Skulle ha gått på Tomas Böhms minnesstund. Hade så gärna velat gå. Tomas Böhm som hjälpt mig och min familj. Hade velat vara där. I stället hamnade jag i soffläge. Jag hade så ont i armen att jag grät.
Jag är rädd att strålningen förstört för mig. Förändrat styrkan i axel.
Den där molande känslan när det bara värker och värker.
Orkar inte alltid prata om hur det känns. Och hur kroppen mår. Vem orkar lyssna på någon som gnäller. Man får inte gnälla.
Har man bekämpat cancer och klarat sig, ska man vara tacksam.
Jag är tacksam, så klart. Men jag känner ändå att jag saknar ofta historierna om oss från oss.
Det som är FÖR oss.
Min gamla chef Madde skickade mig den här: One second
Först tänkte jag; Vad är det här?!
Liksom lite beredd på att vi skulle spökas ut, vara där för er som ännu inte blivit sjuka. Vara det där exemplet igen. Så blev jag plötsligt sååå glad.
Vi behöver skratta. Vi behöver glädje, värme omtanke.
Men vi behöver förändring.

se till mig som liten är

I de allra svartaste stunderna. När det är som mörkast i ens inre och det känns som att man gått vilse i en labyrint. Var hittar man ljuset då?
Hur hittar man ut, när man tror att man inte har den där kompassen, den där inre kartan som lett en rätt tidigare. Att hamna längst ner i hålet.
I den djupaste dalen.
Jag kommer ihåg mina ungdoms dalar. Innan jag lärde mig att "sån är jag". Hur rädd jag var. Hur otroligt orolig jag var att det var något fel på mig. Att jag inte skulle komma upp ur dalen. Att jag förevigt skulle vara kvar där nere i ledsamheten och oron. Hur många gånger har jag inte frågat terapeuter. Men har jag inte det, eller är jag inte lite si. Eller lite så. Visst är det något fel på mig?
Så hamnade jag i en djup dal. I min allra djupaste dal.
Inte den värsta dalen.
För det tror jag är att förlora någon man älskar. Att ens barn dör ifrån en. Att ens livskamrat dör. Om man nu ska värdera vad som är värst.
Men att kämpa med cancer och alla överjävliga behandlingar är nog min största utmaning.
Men mitt i mörkret hittar man ljus. Först kanske som små lanternor långtlångt borta i horisonten. För att sedan bli ljusglimtar allt närmre.
Jag är inte religiös på det sätt att jag ännu hittat en religion som jag vill tillhöra.
Kanske min egen religion. Skulle i så fall vara ljusets religion.
Karmayogan.
"Alla kommer till kassan"
Att allt man gör, blir som ringar på vattnet. Att det är bäst att vara schysst och behandla snälla med respekt. Men ryta ifrån när någon är dum.  Men om man är dum mot någon, utan att egentligen ha en rimlig anledning, så får man tillbaka.
Min farmor läste kvällsbön med mig som liten.
Jag har alltid älskat kyrkor. Älskat det heliga rummet.
Älskat att också kyrkor ska vara som fristäder.
Nunnor som gömmer flyktingar.
I kyrkans rum får man vara.
Jag gillar bikten. Tanken om bikten.
Jag tycker om de indiska gudarna. De man kan sjunga till om man vill ha mer kärlek, styrka eller vad det nu är man behöver i sitt liv.
Skulle vilja samla ihop allt det bra i världens religioner.
Ibland känner man bara att man vill tillhöra ett sammanhang. Ibland tänker jag att jag kanske vill bli religiös. Kan ni förstå känslan?
Hittade den här fint broderade tygbiten på landet. Tror den ska bli en tavla. För om man tar bort alla värderingar, och tänker att Gud är det goda för alla, nog är det lite så här man känner sig ibland.

tack för idag, tack för en underbart härlig dag

Ibland glömmer jag bort att jag varit sjuk. De dagarna har nu kommit. Det är så härligt. Så befriande. Att liksom oron, ångesten över att bli sjuk igen, för återfall liksom puttas undan. Skyfflas bort för det glada, roliga stunderna och dagarna. För livet som fortsätter oavsett vad som hänt.
Efter en dag fylld av möten, mötte jag upp Cissi och vi gick på julfest på teatern Brunnsgatan 4. Vi blev bjudna på en julshow, som var så skojig. Jag skrattade högt. Så himla härligt att få skratta. Det var som att sitta på första parkett på Roliga timmen och få serverat skojighet efter skojighet.
Förutom att teaterchefen Martina Montelius bjöd på nakenchock. Så hade Anna-lena Efverman knipskola, som var så skojig att jag nu kan lägga ner mina knipworkshops, eller ta till hennes knep.

Efter julshow och lite julkalas på teatern gick jag och Cissi och åt på Riche. Och min gamla barndomsbästis Cia jobbade som servitris. Tack för såna här bra dagar. Tack för en underbart härlig dag

bara medicin med biverkningar kan man få receptfritt - tack för den!

Igår klassades Iscador som läkemedel i cancerbehandling. Det är stort. Så igår när jag skulle hämta ut mina två väntande paket på apoteket, så inte fick jag reducerat pris. Inte gick det som ett subventionerat recept utskriven av en läkare, receptfritt och inte heller på högkostnadskortet. Men sprutorna som hör till, som också kommer som ett recept. De behöver jag inte betala för. Är inte det märkligt?
Jag skulle ju kunna sälja sprutorna på "plattan" och tjäna en slant.
Men att jag ska få höja mitt immunförsvar med hjälp av Iscador, som ju numera klassas som ett läkemedel. Nej, det går inte. Men skulle jag be om ett recept på något serotoninhöjande eller antidepressivt medel, så skulle jag få det utskrivet ögonaböj och gratis. Men Iscador som fungerar funkar som just ångestdämpande för mig men utan biverkningar. Nej, det går inte.
Kanske får man bara medicin med biverkningar på högkostnadskortet, eller receptfritt?!
498 kr paketet kostar Iscador. Det är mycket pengar. Jag betalar ungefär 500 kr i månaden för det. För de 500 kr skulle jag kunna göra en massa bra och härliga saker. Kanske till och med lägga undan och spara till pensionen.
Nej, att välja det alternativa är dyrt. Och att välja det alternativa, även om det klassats som läkemedel är fortfarande dyrt.

I morse var det svårt att komma upp. Jag vill bara ligga och dra mig länge länge. Men jag masade mig upp till yogan och när passet väl är avklarat är det så skönt. och som grädde på moset väntade fina julklappar. En av yogastudions elever hade varit i Goa och hon hade en fin T-shirt och två röda julstjärnor med sig från Karolina och gulliga Mimi hade lämnat Kriss Karrs bok till mig.
Tack snälla ni.

Idag ska jag ha t-shirten på mig, ska på några viktiga möten på stan. Kan vara bra att ha den meningen i huvudet; "All is coming".
Allt kommer till den som orkar vänta, och när du inte lägger några förväntningar eller tvingar fram något så kanske det kommer i samma sekund.


Igår hittade jag den här länken på Fotografiska museets sida på fb. lite glad blir man

Men jag måste, måste tillägga. Den alternativa världen är inte heller alltid så fin. Som här yogaglo tar patent på kameravinklar . Eller yogalektioner filmade från vissa vinklar. Dumskallar finns överallt. 

en dag att fira

Jag hade en så härlig dag igår, som avslutades med julglögg på BonnierFakta. Jag var inbjuden för att jag har skrivit ett kapitel i boken Hej klimakteriet! som kommer 8 mars.
 Först kände jag mig lite blyg, ni vet när man inte känner några på festen. Men det var så trevligt och det visade sig att jag kände så många, och flera gamla vänner från förr. Som jag hängt på discon och barer med i min ungdom och som nu ger ut böcker på BonnierFakta. Bland annat träffade jag Paolo Roberto. Vi har inte setts sedan jag blev sjuk. Men skrivit några rader till varandra på facebook och instagram. Det är så konstigt, eller det är det ju egentligen inte. Men jag kan prata om min cancer och göra det utan att få tårar i ögonen. Men när jag träffar någon jag tycker om, och som jag känt sedan länge så är det så svårt. För man vet att den andra vet att man haft det tufft. Men vi fick båda tårar i ögonen. Jag blir alltid glad när jag träffar Paolo. Första gången jag träffade honom var när han skulle vara gäst i talkshowen med Maj Fant som jag jobbade på. Kan det ha varit 1993-94. jag kommer ihåg att Mira var en liten flicka. Några år senare var vi båda programledare för talkshowen Menhallå på TV4 och Mira tittade fascinerat när han visade henne sin örntatuering som han har på ena armen. Nu är han en framgångsaga och äger 900 olivträd. Jag vill också äga olivträd...
Jag träffade också Lisen Sundgren som skriver så fina böcker. Hon kom med den stora nyheten  Läs här. Det här är helt fantastiskt.
Iscador klassas numera som ett läkemedel. Vilket jävla framsteg.
Alternativvården kommer närmre skolmedicinen.
Jag bekostar mitt iscador själv. Nu kanske jag slipper det. Har redan mejlat min onkolog.
Idag är en dag att fira.
Det är stort.
Och jag hoppas det är början till nåt nytt.

ge bort mig i julklapp

Så himla glad. Mina knipworkshops går så bra. Det är så roligt att ha dem.
Jag får flera tackmejl efter varje kurs. Tjejer som är glada för att de hittat knipet. Liksom lite förstått hur de ska knipa. Och som känner en glädje över att äntligen rikta lite uppmärksamhet till vårt undre liv. Ni anar inte vad det värmer.
Jag får ofta frågan om jag inte håller knipworkshops för män. Om inte män också behöver knipa. Jo, de behöver också knipa och skulle alldeles säkert behöva workshops, men jag vill bara hålla mina för kvinnor.
Men faktiskt efter en workshop, kom en kvinna i kjol och strumpbyxor fram och berättade att hon var en man. Och att han fått med sig en massa. Det kändes väldigt kul när han gick iväg med min knipbok under armen.

Idag fick jag också reda på att Knipboken sålt 6400 ex sedan den kom ut i februari i år. Det har inte ens gått ett år och den har sålt sååå bra. Tack universum för att du ser om mig.

Här tänkte jag ge er ett julklappstips.
Ge bort mig i julklapp ;)
Köp en Knipbok och boka en knipworkshop. Idag fick jag en beställning av en tjej som ska ge sin syster en knipworkshop i julklapp.

Här kan du köpa boken på antingen Bokus eller adlibris. En bra julklapp till en kvinna.

Här är bokade workshops. Men håll utkik på min hemsida för fler städer kommer att dyka upp under våren. Ska lägga upp några fler i Sthlm, Karlstad och Visby bland annat.

Stockholm:
6 januari Mer info här
19 januari Mer info här
15 mars Info och boka här

Viken, Skåne
10-12/1 Ashtangayoga, knipworkshop och föreläsning Info och boka här

En väldigt fin bok att ge bort, som jag gav ut för ett par år sedan, men som tyvärr inte sålt lika bra som Knipboken. Men som är den vackraste bok jag gjort. Här kan du läsa om den och bläddra lite i boken
Yoga Erotica är en alldeles fantastiskt fin bok att ge bort till någon du tycker om.


Du kan köpa boken på adlibris eller bokus

blame it on the boogie

Ibland vaknar man med oro i kroppen. Som om man har myror i hela kroppen, som biter, krafsar och har sig. det var ingen  skön känsla i kroppen när jag vaknade. En anledning till den här oron är säkert för att jag åt en massa socker igår. Ray fyllde år och vi firade också min systerdotter, som dessutom hade dansuppvisning. Kanske är det bara att acceptera, jag mår inte bra av bullar, kakor, tårta och sånt som jag absolut kan tycka är gott. Men jag tror inte att det är bra för mig.
Men det är inte alldeles enkelt att leva som jag vill leva, när alla runt omkring inte gör eller vill leva som jag. Jag vill inte äta mjölk, mjöl eller sockerprodukter. Inte kött. Lite fisk. Jag mår så mycket bättre när jag äter så. Men man kan inte ändra världen, inte ens den lilla världen som jag lever i, hur mycket man än vill och försöker. Så jag har lagt ner det och vi äter istället olika sorters mat. 
Jag vet inte om ni ser julkalendern? Jag tittar varje dag. Älskar den. Men i ett avsnitt så får stenåldersflickan äta godis för första gången i sitt livoch hon blir som en duracellkanin. Precis så känns det när jag äter sötsaker. Sen låg hon på golvet, helt utslagen och skrek efter mer godis. Som knark. Det var ett rätt roligt grepp. För socker är som knark. Man blir beroende.

Jag trotsade oron och gick iväg och gjorde min yoga och idag är jag tacksam för att jag tecknade upp mig på Juicy Sunday. Juicy sunday är ett samarbete mellan Josefine Jäger och Martin som driver Kallpressen på Svartensgatan 10 i Stockholm. Så idag ska jag bara juica braiga drinkar. Ser väldigt mycket fram emot nötmjölken som ska få avsluta hela dagen. Jag ska återställa mig själv.
Men innan jag får dricka min nötmjölk ska jag ha en knipworskhop på Odengatan 36 mellan 13-15 och sen iväg till min gulliga privatyogagrupp på söders höjder.

Så här såg det ut igår när ett femtiotal barn och ungdomar hade dansuppvisning och alla avslutade med att dansa till blame it on the boogie

så mycket klokskap

Så många gånger jag läst Mandelas texter på yogaklasser jag hållit. Så mycket klokskap. Inte bara tomma ord, prat utan innebörd utan genomlevd kunskap som bygger på erfarenhet.
Hella, en av mina kompisar skrev så fint på sin facebookvägg:
"Jag försöker sammanfatta den visdom Mandela bar på, den som jag och kanske vi alla behöver. Jag tror att det är typ "Visa var dina gränser går och förlåt alla som kränkt dom".

Oj, vad vi kämpar med att sätta våra gränser. Det stora jobbet tycker jag. Och hur många är inte gångerna som man låter folk passera ens gräns, så där bara ett halvt steg. Men det räcker för att man ska känna att de gått över ens gräns, men det gör att man mår dåligt och känner sig överkörd.
 
Jag skulle vilja lägga till en till rad i min kompis braiga sammanfattning. Och det är lite från texten ovan.
Jag förlåter mig själv för att jag då och då låter mig bli kränkt och jag förlåter mig själv för de tillfällen när jag kanske inte är stor nog och kanske omedvetet kränker någon annan.
För det är också svårt.
Att liksom förlåta sig själv för att man inte räcker, för att man inte alltid gör rätt, för att man kommer på försent att någon var dum mot en, eller att man omedvetet eller kanske till och med medvetet inte alltid var sitt bästa jag.

Jag kommer ihåg en gång på ett möte. En kollega kom alldeles försent. Men när hon stövlade in på mötet så sa hon: "Jag har redan förlåtit mig själv för att jag kom försent."
Så bra. För hur många gånger hade hon inte bannat sig själv innan hon kom in i rummet. Kanske varit arg för att väckarklockan inte ringt, för att dagislämningen inte gick så där lätt och smidig som man allra helst vill att den ska. Eller att bussen eller tunnelbanan var försenad. 
Det handlar om att släppa också. Inte fastna i repeat-känslan av att man är ett offer, att det är synd om en själv. Att alla andra är dumma, att ingen förstår en. Där är inte bra att vara, inte i längden i alla fall. Men det är inte lätt.
Släppa, förlåta och gå vidare.
Men man måste liksom försöka.

mer tillfreds

din tankar är viktiga läs om det här. Det är så viktigt att kunna vända på steken och hitta nåt positivt också i det riktigt överjävliga. Men samtidigt så får det inte bli så att folk låtsas vara glada och att allt är på topp, bara för att man måste det.
Bara för att lycklig är det nya svarta, eller vad man nu säger. 
Bland de jobbigaste kommentarerna när jag gick på cancerbehandling det var från folk som kunde kläcka ur sig; Tänk positivt.
Det fanns dagar när jag ville tjonga till dem med min handväska, bara så där tjofftjoff. Blev så arg. För just att vända på steken och skratta mitt i gråten, det var ju det jag gjorde större delen av tiden. Men jag behövde också andrummet, platsen där jag fick vara liten och gråta så där hulkande som bara småbarn får göra (i bästa fall).

Lycklig, är det verkligen en plats man hela tiden vill vara i eller på?
Njae, jag undrar om man kan vara lycklig hela tiden. Tillfreds tycker jag är en bättre plats att vara på.

Bildtext: Jag tror Pino är både lycklig och lite smårädd här. Han har alltid varit väldigt förtjust i Greta, både väldigt förtjust men också mycket respekt. Hon är äldre och större och tjej. Lite skräckblandad förtjusning...

Jag tror man måste ha pendlat mellan ytterligheterna för att kunna skratta på riktigt, känna glädjen ända in.
Det är märkligt att man inte gör signalsubstansprov i Sverige. Ni kommer kanske ihåg att jag skickade iväg mitt urin till Usa. Där visade det sig att jag hade höga serotoninvärden. Serotoninet är kroppens egna uppåttjack.
Det jag behövde var mer lugn och ro i mitt liv. Gaba - kroppens egna valium. Inte mer positivt tänkande...
Det finns många som har låga serotininvärden. Visst vore det toppen om vi kunde få reda på det?

För då skulle det bli enklare för oss alla och kanske inte kännas så kravfyllt när folk kom med Tänk positivt-grejen. För jag tror det är så att våra kroppar producerar olika saker. Vissa har lätt att vara i lugnochroläget, medan andra som jag har svårt med det. Jag har mycket energi, men det kan å andra sidan bränna ut mig. Såna som jag behöver lära oss att säga nej, medan den som behöver mer energi och aktivitet, kanske behöver säga mer Ja. Jag spånar, jag har kanske helt fel.
Igår åkte jag ut till landet själv, eller Pino var ju med så klart.
Jag hamnade i soffläge.
Sov som en liten bebis i soffan medan alla möjliga tv-program fladdrade förbi. Idag är jag utsövd. Har badat bastu, ska laga lunch efter en promenad med Pino och sen ta bussen in till Norrtälje för att hålla i en knipworkshop.
Jag lär mig att vara i ro.
Jag lär mig hela tiden att ta vara på lugnet, ladda ner batterierna. Ta det lugnt.
Nu när jag liksom har svart på vitt, efter signalsubstansprovet, tar jag stressen på allvar. Bokar liksom in lugn och ro-dagar med mig själv. Så viktigt.

Och behöver jag skratta. Tittar jag på en larvig film.

Bildtext: Att hitta det roliga i vardagen, jag tror jag är expert på det. Jag är en sån som kan gå runt och flina åt alla möjliga larviga grejer som här i väntrummet hos terapeuten. Även förr smugglades hundar in på möten.

knip in julen

I morse när jag öppnade min facebook låg det här fina inlägget och väntade på mig.
Hanna Egge-Granderts blogg där hon berättar om när hon gick på en knipworkshop hos mig.

Det finns fortfarande ett par platser kvar på min knipworkshop i Norrtälje i morgon 3/12 kl 18-20 Här hittar du info och kan boka

Att vi lär oss knipa rätt är så viktigt.
Var tredje kvinna har problem med inkontinens. Det är en väldigt hög siffra.
Och väldigt sorglig.
Vi är bra på att vara frigjorda, att prata om sex och om saker som många kanske anser som privata. Men vi har svårt att prata om när det inte funkar.
När vi inte fixar det.
När det är sprickor i fasaden.
Jag är motståndare till att upprätthålla en fasad.
Visst ibland håller jag den också.
Jag berättar inte för alla om allting.
Jag kan vara personlig, men jag har en privat gräns.
Men att kvinnor går och lider i tystnad för att de känner sig dumma för att de kissar på sig när de nyser, hoppar studsmatta eller när de får ett host- eller skrattanfall.
Men att lära sig att knipa rätt är inte bara bra för att motverka inkontinens.
Nej, det motverkar livmoderframfall och bäckenbottenuppluckring/foglossning och hemorrojder.
Med knipet får du bättre och stoltare hållning, plattare mage, tajtare slida och intensivare orgasmer.
Hm, var det nåt mer.
Jo, skojsigare sexliv.
Så nog är det en bra julklapp till en väninna, syster, partner, moster eller vem du väljer att ge bort en Knip-bok till.
Här köper du boken på adlibris
Här köper du boken på bokus

Jag åkte ut till landet idag. Så glad att jag förberett med varma kläder, mysbyxor och sockor. Nu ska jag njuta av att vara på landet. Äta avocadosoppa och bada i vår infraröda bastu. Älskar livet på landet. Pino håller koll, och skäller på allt som rör sig.Imorgon tar jag bussen in till Norrtälje för att hålla knipworkshop på den fina yogastudion Karma mitt i stan.

yin och yang

Jag såg den här bilden på en kompis facebooksida.Yin och yang. Vår kvinnliga och manliga sida, om man nu ska prata så. Känns som att det är så där jag ser ut just nu. Kvinnlig vänstersida, och lite mer platt, manlig högersida. Känns ju kuligare att tänka att det skulle kunna tolkas så här som på bilden ovan. Är det Vishnu och Lakshmi?
Min akupuntör säger att jag har blockeringar i min högra sida, den manliga.
Jag tolkar det som att jag ska stå upp mer för det som är jag, ta för mig. Men också någon sort stabil, trygg grund. Liksom oruckad.
Ibland känns det som man aldrig blir klar med den där inre storstädningen. Det där sökandet och någon förståelse för att förstå varför man är som man är. Varför man gör de val man gör. Jag har flytt så mycket  mitt liv. Rest iväg, gått in och ut ur förhållanden. Jag har också valt en livsstil, frilanseriet, som också på ett sätt är ganska flyktigt. Men att stanna här och nu, vara i det som är. Det är en utmaning. Cancerbehandlingarna krävde att jag var kvar. Från de kunde man inte rymma, hur mycket man än ville det. Jag var liksom tvungen att vara kvar i det där överjävliga. Rida ut stormen. Jag tror det är viktigt. Jag tror det finns nåt i det.
I januari har det gått ett år efter att jag strålats. Då får jag skicka in om att göra rekonstruktion av mitt högerbröst. Jag har liksom inte riktigt bestämt mig, skulle helst vilja prata med en kirurg. Ni vet väga för och emot med vissa saker. Det är så mycket att ta hänsyn till. Det är ju ändå att ganska stort ingrepp och jag som hatar operationer och ärr. Hur har ni som gjort rekonstruktion tänkt? Vad ska jag tänka på? Har ni några tips. Tacksam för alla svar.

Det finns plats kvar på min knipworkshop på tisdag i Norrtälje. Knip den platsen! För mer info och bokning, klicka här.

Magnolia och knip

På söndag är det första advent. För ett år sedan var jag relativt nyopererad och försökte vänja mig vid det stora ärret och att vara enbröstad. Jag kanske aldrig vänjer mig vid min nya kropp och när jag kanske vant mig, ja då är det dags för min rekonstruktion.
Men jag tycker om min kropp. Den är stark och den är bra.

Nu på söndag, ska jag sitta i soffan på bilden och signera mina böcker Yoga för kvinnor, Yoga för livet, Yoga Erotica och Knip för bättre hälsa på superfina butiken Magnolia Across The Street.
Jag kommer att sitta där Söndag 1/12 mellan kl 12-15, du kommer väl förbi?

Jag hittade Magnolia under min cancerbehandling. Varje gång jag skulle till eller hem från Karolinska sjukhuset gick jag förbi Magnolia som ligger på Odengatan. Det blev många besök. Efwa som driver butiken var alltid så gullig mot mig, och så cool på samma gång. Redan vid mitt andra sjukhusbesök, nån gång i juli 2012 slank jag förbi butiken och  köpte en rosa kofta och ett par randiga byxor, sedan gick jag förbi där åtminstone någon gång i veckan, ibland fler. Jag handlade inte varje gång, men jag kände mig lite levande, när jag gick där och fingrade på olika fina skjortor och provade stövlar. Flärd och fina kläder gjorde livet lite roligare, lite finare, lite mer guldkant också när allting kändes överjävligt. För nog kändes det härligare att åka lite uppklädd och fin till sjukhuset, än att att strunta totalt i allt. Någon sorts överlevnadsstrategi. Min egen överlevnadsfilosofi "Livet är kanske inte så roligt, just nu, men jag gör vad jag kan för att det ska kännas lustfyllt."

När jag var under cellgifter och lite så där extra känslig mot infektioner fick jag komma in kvällen innan och handla på Magnolias utförsäljning, just för att slippa bli sjuk. Det var så himla gulligt. Jag och Anneli huserade på nedanvåningen och handlade massor med fina grejer till bra pris. Det är jag så tacksam för. Så när de frågade om jag ville signera böcker hos dem, så var svaret så klart JA!

Så har du vägarna förbi Odengatan 90 på söndag mellan 12-15. Kom in! Kom in och prata lite med mig. Jag tror Pino ska få vara med där också.

Obs, det finns några platser kvar på min knipworkshop Tisdag 3/12 kl 18-20 på Yogastudion Studio Karma i Norrtälje. Knip de platserna! mer info och boka här

gå med i naturskyddsföreningen

Vet inte om ni såg på nyheterna igår. Men kanske såg ni inslaget om vinet, och att det finns bekämpningsmedel och allergiframkallande ämnen som de inte skriver i innehållsförteckningen? Så här skrev Sanna Ehdin i sin blogg.
Så här skriver Aftonbladet idag.
Vilken tur att jag inte dricker vin, i alla fall inte särskilt ofta. Det här året har jag kanske druckit vin tre gånger. Men jag har precis som kvinnan i reportaget på nyheterna, ofta fått som en allergisk reaktion om jag druckit vin. Jag har till och med fått stora utslag i ansiktet om jag blandat rött och vitt vin.

Just nu känns det som att varje dag är fylld med information om hur förgiftad vår värld är. Det är lätt att man blir handlingsförlamad och känner, Vad spelar det för roll? Som den här kommentaren jag fick på ett inlägg:

"Så hur ska man göra för att undvika allt skit då? Då spelar det ju ingen roll hur mkt ekologiskt man än köper när all jord och åkrar ändå innehåller gift. Och dricksvattnet. Grönsaker, fisk, kött? Samma där. Vi är dömda att förlora :( Känns som att man lika gärna kan sluta anstränga sig."

 Jag vet, så kan man känna. Men man får tänka att man gör lite åt gången. Ett första steg kan vara att bli medlem i naturskyddsföreningen. De är fruktansvärt bra, de öppnar ögonen på oss. Det är så bra.

Men man får ju inte ge upp och efterlämna en soptipp till våra barn. Ofta drömmer jag mig bort och tänker att jag skulle blivit bonde. Jag skulle utbildat mig till något mer hållbart. Skulle vilja bli självförsörjande när det kommer till grönsaker.

Jag kan bli så arg på att det ekologiska alternativet. Det som är hållbart i längden är så mycket dyrare än det som inte är ekologiskt. Att det blir en inkomstfråga. Om en ekologisk gurka kostar 49 kr jämfört med det sämre alternativet 9 kr. Vad tror ni folk väljer?

Om man redan har ansträngd ekonomi. 

Hur skulle man kunna göra så att alla har möjlighet att köpa det bra alternativet? Vi behöver kanske inte mer rut och rot-avdrag. Det är kanske ett eko-avdrag som vi alla behöver, och då ska det verkligen inte vara inkomstbaserat. Något måste göras helt klart.

Nu ska jag ägna söndagen åt yoga. Dels min egen yoga, men också i eftermiddag då jag får ha yoga för min underbara lilla privatyogagrupp.

mjölkstockning = bröstcancer?

Jag är med i flera bröstcancergrupper på facebook. Det är mycket pepp i de grupperna, men jag kan bli väldigt låg också när jag läser om hur alla kämpar. Några som är mitt uppe i cellgiftsbehandlingarna, där behandlingen slår hårt och de mår så dåligt. Eller när någon skriver om återbesök och att man upptäckt att cancern kommit tillbaka.
Har man en gång fått cancer, så tror jag aldrig att man riktigt kan släppa den oron.
Jag har läst om unga tjejer som mitt i gravidlyckan drabbats av både bröstcancer och gynekologisk cancer. Sådant kan jag tycka är jobbigt att läsa. Väldigt jobbigt.
Men nu är diskussionen denna i en av grupperna.
På en bc-grupp (bc är förkortningen på bröstcancer) i Göteborg, har man börjat fråga om de bröstcancerdrabbade kvinnor som fött barn haft problem med mjölkstockning tidigare och i så fall i vilket bröst.

Så en av tjejerna som fått frågan i Göteborg, ställde den till oss på facebook. Behöver jag säga att listan på oss som svarade ja blev lång?
Och att många svarat att de haft mjölkstockning i just det bröst som de också opererat?
Så himla intressant och något som man borde lägga forskningspengar på.  För det skulle i så fall vara preventativ cancerforskning.

När jag födde Mira hade jag sådana problem med mjölkstockning. Det gick så långt att jag fick en stor tjock klump, dvs bröstböld i mitt högra bröst som också opererades bort.
Det här var ungefär två veckor efter att Mira fötts. Jag var tvungen att sövas och när jag vaknade upp i uppvakningssalen så saknade jag min lilla bebisflicka så mycket. Man vill ju inte vara ifrån sin lilla nyfödda bebis när man är relativt nyförlöst. Och när jag rullades mot rummet där jag skulle stanna ett par nätter, stod hennes pappa där med det lilla knyttet. Jag blev så glad. Mira fick bo med mig på sjukhuset. Vi sov i den smala sjukhussängen och hon låg och sov i min armhåla alldeles tryggt för att inte ramla ner.

Jag har sedan jag drabbades av cancer, tänkt att det är konstigt att jag fick cancer i just det bröst som också bröstbölden uppkom. Jag har tänkt att det bröstet och min högra sida kanske är lite känsligare än min vänstra sida. Liksom min problemsida.
 så läser jag det här i tidningen Hm, alltså har tankegångarna funnits, men att man bara följde upp kvinnor som haft mjölkstockning. Borde man inte vända på undersökningen?  Så tänker jag.  Borde man inte som regel fråga kvinnor som får bröstcancer om de haft mjölkstockning, eller problem med det bröst som cancern uppkommit i?
Då skulle nog siffran bli annorlunda. Eller vad tror ni?

Torsdag till söndag var jag här. När jag jobbade i Båstad så kom Eva Carloni ofta och yogade hos mig. Eva driver Trust - utvecklingskurser för kvinnliga chefer. Hon har haft kurser i många år. Det är så kul, men jag har yoga för dem på deras sammankomster. De går sin utbildning i 1,5 år och det är en så bra ide. Kvinnorna har höga positioner på företag i Skåne. Så jag får åka till Kristianstad och Drakamöllans gårdshotell. Så härligt att få insupa lite skåneluft.
Det är som att vara mitt i körsbärsdalen, ni vet Bröderna Lejonhjärta. I de här lilla huset med tageltak sov jag.

 Och i det här vackra helt fantastiska huset bor IngaLill som driver Drakamöllan.

 Omgivningarna är så vackra. Tänk att en grå, trist novemberdag kan vara så vacker. Nu ligger Drakamöllan precis på gränsen till Österlen. Men jag har alltid tyckt att Österlen är så himla vackert.

 Utsikten från frukostbordet.

Glömde ta med mig promenadskor, men mina ganska nyinköpta Hope-stövletter funkar som promenadskor. Älskar lagomklackar.

våga be om alternativ

det äts mediciner för miljardbelopp, men varför, varför blir vi inte friska?
Friskare?
Jag har alltid vetat att jag är en känslig sort, då menar jag när det kommer till mediciner. Jag har vetat att jag ofta och lätt får biverkningarna. Numera kollar jag alltid upp läkemedel i Fass innan jag äter dem.
Jag har hjärnröntgats på stora lasarettet i Reggio Emilia i södra Italien, efter att ha genomgått alla möjliga undersökningar, efter just en biverkning på ett voltaren-liknande preparat. Som i slutändan gjorde att jag fick sämre syn på mitt vänstra öga. Det var en på 100 000 som hade den risken. Så klart var jag just den.
Jag tar inte huvudvärkstabletter.
Jag avslutade antihormonbehandlingen, som liksom är någon sorts kutym om man haft bröstcancer. Det vill man att jag ska äta i fem år. Men när jag läste den långa biverkningslistan kände jag bara; NEJ!
Jag avslutade min herecptinbehandling när den gav mig hjärtsvikt som biverkning. Jag tog inte tabletterna som doktorn skrev ut, lyckades på eget bevåg jobba upp mitt hjärta till normalt igen. Genom att lägga många, ja åtskilliga tusenlappar på akupunktur, Q10, kettlebells och gröna drinkar. För så klart läste jag biverkningslistan på vad hjärtmedicinen skulle kunna göra.
Nu är mitt hjärta normalt igen. Ingen hjärtsvikt och jag slapp biverkningar av vad hjärtsviktsmedicinen skulle kunnat ge...
Jag har känt efter och läst så mycket info på nätet. Jag säger bara tack Google för all hjälp.
Läkarna sa att jag inte skulle göra det.
Idag tänker jag BULLSHIT. Läs så mycket du kan, gör research. Ta reda på. Var nyfiken. Det är så man får information.

LÄs den här Så bra skrivet.
Tänk efter före du stoppar i dig medicin. Jag är inte emot medicin som kan hjälpa, men ska man behöva ta mediciner ett helt liv och sedan mediciner för att häva biverkningarna?
Visst låter det helt galet.

Jag hade så jobbig pms en gång i tiden, jag hade också en depression när livet blev tufft. Jag gick till doktorn vid båda dessa tillfällen. De skrev ut serotoninhöjande medicin.
Jag tog minimini, inte ens en hel tablett med minsta möjliga innehåll. Jag sa också till min läkare, att jag känner direkt en effekt. Jag behöver inte höja min dos. Hon sa, så kan det inte vara och ville istället att jag skulle höja dosen. Istället slutade jag. Jag visste ju vad jag kände, men ändå åå förstod jag inte själv hur bra jag kände min kropp.
I samband med att jag bestämde mig för att avsluta antihormonbehandlingen, så hörde jag av mig till Mia Lundin (som skrivit Kaos i kvinnohjärnan). Hon är expert på kvinnliga hormoner. Hon jobbar i Usa. Jag fick skicka mitt urin till ett laboratorium i Usa. Där mättes mina signalsubstanser.
Det visade sig att jag  har höga, väldigt serotinhalter i min kropp.
Svart på vitt fick jag svaret. Jag är en glad jävel.
Så tänker jag när svenska läkare skriver ut serotoninhöjande medel lite som smågodis, utan att kolla hur det står till med om man har högt eller lågt eget serotonin.
Det jag däremot hade lite av, var Gaba, det vill säga kroppens egna valium.
Jag behöver mer lugn.
Mer ro.
Hade det varit en självklarhet att man kollar sånt här i den svenska sjukvården, hade jag kanske också där blivit rätt diagnosticerad. Jag hade kanske fått lugnande istället.
Men nu när jag vet att jag inte verkar producera gaba i samma utsräckning som jag producerar serotonin, så försöker jag nu ta itu med det. Liksom hjälpa kroppen.
För just nu har jag mycket oro i kroppen.
Oro att få återfall.
Oro att saker och ting kan förändras från en stund till en annan.
Jag hörde av mig till Vidarkliniken och till Inger Lundmark på Grinden. Hon är psykoterapuet, dramapedagog och hypnosterapeut. Det måste finnas andra vägar än receptutskrivna kemiska mediciner, med meterlånga listor på biverkningar.
Våga ifrågasätt läkarna.
Våga be om alternativ.
Läkarna är inte gud.
Jag längtar till den dagen när alternativvården och den svenska sjukvården samarbetar.

idag är en sån dag

Jag la ut den här länken igår åkrarna gödslas med p-piller på facebook. i natt har mina tankar också snurrat rejält kring det. Det är helt jävla galet.
Så undrar vi varför den hormonella cancern ökar?!
Vi vet att vi får i oss hormoner via vårt dricksvatten. För var ska alla läkemedel som vi stoppar i oss dagligen ta vägen? Och när det inte rensas ordentligt i reningsverken. Jag har skrivit det förut här på bloggen och nu helt uppenbart så gödslas våra åkrar med det överblivna slammet.
Vi får också i oss hormonstörande medel  på andra sätt, som via teflonpannor, olika förpackningar och liknande.
En enda stor coctaileffekt.
När jag var dagligen på sjukhuset fick jag höra av vårdpersonalen att de upplevde en ökning av den hormonella cancern.
Jag är med i flera bröstcancergrupper på facebook. Jag läser ofta om unga tjejer som fått cancer när de är gravida. Det är alltid hemskt, sorgligt och överjävligt när någon får cancer, men det är något som känns så himla fel och konstigt när unga tjejer mitt i gravidglädjen drabbas av cancer.
Det är något som inte stämmer.
Jag har mina teorier att vi kvinnor är lite som öppna mål när våra hormoner skjuter lite extra i höjden, eller i botten. Som när vi blir gravida och när vi är på väg in i klimakteriet. Man vet också att män som gjort behandling för att bli kvinnor, att det finns en ökad cancerrisk där.
Vi måste ta på allvar att den hormonella cancer ökar, för det kan inte vara rätt någonstans.
Det finns dagar när jag bara vill flytta till Järna och leva antroposofiskt, idag är en sån dag.

man gör det man kan

Wow, säger jag bara. Se det här klippet:  Sanningar om bröstcancer
Har nu skickat den här länken till min onkolog.
Kan vara dags att börja tänka på vad man äter. Tycker det är så konstigt att läkarna inte frågar en hur man äter och om man tränar när de ger en behandlingsplanen för att bli av med cancern.
Det är sååå viktigt. Men så länge som läkarna säger att man ska fortsätta att leva/äta som man gjorde innan, utan att ens fråga hur man äter, så tror jag inte att man kommer åt det. Var det inte Kopernikus som sa nåt i stilen, maten är vår medicin och medicinen är vår mat?

Fattar inte heller varför vi fortsätter att ha mammografi. Jag har instinktivt känt att mammografi är fel.
Min egna känsla. Men fan, vad jag fick kämpa för att slippa. Varför ska man alltid behöva kämpa för det man tror på?

Så här säger Dr Christine Horner (se länken) om Mammografi:
- är felaktiga 80 procent av tiden (ger ett falskt negativt eller falskt positivt svar)
– använder tryck, vilket kan skada bröstvävnad eller potentiellt sprida cancer
– är inte effektiva för upp till 50 procent av kvinnorna (kvinnor med täta bröst eller implantat)
– kan leda till överdiagnos och överbehandling av icke-invasiv cancer
– kan leda till oroväckande förebyggande åtgärder som ”double mastectomies”, där man tar bort båda brösten kirurgiskt
  
När jag läste livsstilsförändringarna nedan (finns i länken som jag rekommenderar). Ser jag att det är så jag levt. Och jag är idag enormt tacksam för det. Enormt tacksam för att jag följt min inre röst. Lyssnat. 

10 enkla livsstilsförändringar för att minska din risk för bröstcancer (Du hittar dessa i länken ovan)

•  Minska radikalt ditt intag av socker / fruktos och bearbetade livsmedel. Normalisera din insulin och leptin nivåer genom att undvika socker och fruktos är en av de mest kraftfulla fysiska åtgärder du kan vidta för att minska risken för cancer. Tyvärr är det väldigt få onkologer som uppskattar eller tillämpar denna kunskap idag. Raffinerad fruktos är särskilt farlig, eftersom forskning visar att det faktiskt påskyndar cancer tillväxt. 
• Optimera din vitamin D-nivå. Helst bör vara över 50 ng / ml, men nivåerna 70-100 ng / ml kommer radikalt minska din cancerrisk. Varsam solexponering är det mest effektiva sättet att öka din vitamin D nivå, öka även ditt intag av vitamin K2 , antingen från livsmedel eller kosttillskott. 
• Gör intermittent fasta till en del av din livsstil. Intermittent fasta hjälper kroppen övergång till bränna fett istället för socker som främsta bränsle. Det finns bara två typer av bränsle, kroppen kan bränna kolhydrater / socker eller fett. Nästan alla som har cancer förbränner kolhydrater som främsta bränsle. Eftersom cancerceller frodas på socker är detta något som du ska undvika. För att vara effektiv, måste längden på din fasta vara minst 16 timmar. Detta innebär att äta enbart mellan klockan 11:00 fram till 19:00, som ett exempel. I Huvudsak motsvarar detta helt enkelt hoppa över frukosten, och göra lunchen till din första måltiden på dagen istället.

• Upprätthålla en hälsosam kroppsvikt. Det är viktigt att förlora övervikt eftersom östrogen produceras i fettvävnad. Lyckligtvis kommer det att komma naturligt när du börjar äta rätt och motionera. Intermittent fasta är också mycket effektiv för viktminskning och viktkontroll. 
• Få massor av högkvalitativa djurbaserade omega-3 fetter, såsom de från krillolja. Omega-3-brist är en gemensam bakomliggande faktor för cancer. 
• Drick ekologiska gröna juicedrinkar dagligen.
• Undvik att dricka alkohol. 
• Se upp för höga järn nivåer . Detta är faktiskt mycket vanligt när kvinnor slutar menstruation. Järnöverskott fungerar faktiskt som en kraftfull oxidant, och ökar de fria radikalerna vilket ökar risken för cancer. 
• Få ordentlig sömn, både i fråga om tillräckligt med sömn, och att sova mellan vissa timmar. Enligt ayurvedisk medicin, är det mest idealiska att sova mellan 22:00 till 06:00. 
• Om du har barn, amma helt i  sex månader. Forskning visar att detta kommer att minska din risk bröstcancer. 
• MITT TILLÄGG är skippa köttet och ät mer grönt, ekologiskt/kravodlade grönsaker så klart.

Man gör vad man kan. Drick en grön drink varje dag. I morse drack jag två. Jag har sån tur att jag bor precis bredvid den ekologiska affären Eat på Tegnergatan. Johanna gjorde två gröna drinkar till mig i morse.
Grönt dagsbehov - Check

lite info

Oj, mitt förra inlägg engagerade. Det är kul. Jag älskar när ni kommenterar. Jag kommer att skriva mer om mina tankar, men i det här inlägget  tänkte jag tipsa er om mina knipkurser.


Knip Torsdag 28/11 kl 18.30-20.30 i Stockholm  Ett par platser kvar

Knip Tisdag 3/12 kl 18-20 i Norrtälje

Knip Söndag 8/12 kl 13-15 i Stockholm FULLTECKNAD

Knip Måndag 6/1 kl 15-17 i Stockholm

Knip Söndag 19/1 kl 13-15 i Stockholm

10-12/1 -2014 är jag i Viken och kniper och håller i yogakurs. Mer info kommer!

Här är jag och Hanna som var en av deltagarna på helgens Knipkurs. Ser lite smågalen ut.

I söndags var det fullmåne. Då brukar yogisar ta ledigt. och om man yogar varje dag, kan det ibland vara skönt med de här "ledigheterna". Så i helgen hittade man mig på gymet, lyftandes tyngder och kettlebells.

Lite Rocky över mig...

here we go again

Ni vet att jag varit kritisk mot Rosa bandet och Cancerfonden. Jag fick det här mejlet nedan från Martina Frick Isberg, som ansvarar för Sociala medier på just Cancerfonden, efter det här inlägget om Rosa bandet galan

"Hej Karin. TV-galan "Tillsammans mot cancer" var en gala av Cancerfonden i samarbete med TV4-gruppen. Det är en ny satsning för att uppmärksamma alla cancerformer, inte bara bröstcancer. Pengarna som samlades in under oktober och under galan går till Cancerfonden. Ett av Cancerfondens mål har varit att organisationens insamlings- och administrationskostnader endast ska utgöra 15 procent av de totala intäkterna senast 2015. Tack vare högre intäkter och lägre insamlings- och administrationskostnader än beräknat uppnådde vi detta mål redan 2012. Under året användes endast 14,9 procent (så kallat SI-tal) av insamlade medel till insamlingsarbete och administration. Läs mer här http://www.cancerfonden.se/sv/Om-Cancerfonden/Fakta-om-Cancerfonden-/Kvalitet/
När det gäller Rosa Bandet stämmer det inte att vilka som helst får sälja rosa produkter. Cancerfonden har ett långsiktigt samarbete med våra samarbetspartner som har rättigheter att sälja rosa produkter under oktober. Här hittar du våra samarbetspartner http://www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/om-rosa-bandet/sponsorer/
Alla som gav pengar under tv-galan kan vara säker på att pengarna går till rätt ändamål och att Cancerfonden sedan fördelar pengarna enligt en väl utarbetad process. 2013 delar Cancerfonden ut 401 miljoner kronor till cancerforskning. Det är den hittills största summan som Cancerfonden kunnat dela ut till forskning under ett år. Med vänlig hälsning"

SVAR: Hej Martina och tack för ditt svar. Jag vet att intäkterna går till Cancerfonden. Och jag tycker det är bra att ni nu lite mer tydligt, om än inte riktigt tydligt visar att Rosa bandet-pengarna inte är öronmärkta för bröstcancer.
Kul att ni drar in mycket pengar. Jag tror vi alla som drabbats av cancer, eller har någon i vår närhet som drabbats av cancer eller kanske gått bort av den här överjävligaskitsjukdomen kan skriva under på att vi inget hellre vill än att hitta ett botemedel, men också att vi ska börja prata om varför cancern ökar i vårt samhälle.
Varför den hormonella cancern ökar till exempel? Jag har mina ideer, men jag är ingen forskare.
Det jag kritiserar är att ni tillåter vilka företag som helst att sätta loggan på sina produkter. Du skriver att ni INTE låter vem som helst sätta en Rosabandet-logga på sina produkter. Exakt vad är det som gör att ni väljer ut vissa?
Här är er lista: Olika sätt att stödja Rosa bandet Vår värld har blivit cancerogen. Det finns hormonstörande och cancerframkallande ämnen i det mesta nuförtiden. Man behöver inte vara Einstein för att fatta att allt sammantaget kan ge coctaileffekten, som vi sett flera dokumentärer om. Och som många människor varnar om. Flera av företagen här, tex Garnier massproducerar schampon, balsam, ja, listan kan göras lång där sammantaget ingredienser kan ge just en coctaileffekt deluxe. För mig rimmar det illa att de ska sälja sina produkter med en Rosabandetlogga på.
Folk vill göra skillnad. Känna att de hjälper till och lägger ett litet bidrag till cancerforskningen. Försäljningen på just varor utvalda av Rosabandet = Cancerfonden ökar.
Man får känslan att man just gör skillnad, man köper en bra produkt om väljer den med er logga på. Kan ni inte börja öronmärka, låt eko/rekoföretag som försöker göra skillnad, genom att välja de mer hälsosamma alternativ för oss och vår värld få sätta loggan på sina produkter.
Gör skillnad cancerfonden. Ni har makten, använd den. Sålla lite bland de som får sätta loggan. Låt loggan bli en logga som signalerar skillnad, på riktigt.

Jag har varit inne på er sida för att titta på just vilka ni ger forskarpengar, det är en gedigen lista. Många forskningar som är igång, fantastiskt. Men jag gick igenom 200, ska sätta mig och gå igenom alla. Men det är inte många som handlar om alternativ forskning, eller rehabilterande forskning. För mig är frågan hela tiden Varför får vi cancer? Kanske ryms den forskningen nånstans bland alla forskningsrubriker som ni väljer att ge stöd. Vad vet jag. Jag hoppas det.

Martina, jag vet inte om ni sett det här. Botemedlet mot cancer De behöver pengar. Vad fantastiskt härligt det vore om ni kunde hjälpa dem med finansieringen. De behöver pengar. För om det stämmer, om man kan hämma, ta bort cancer genom att ta DCA vore det väl värt att forska på?