söndag 10 juni 2012

meningen med livet - Tina


Namn: Tina Lindgren
Ålder: 41 år
Yrke: Yogalärare/terapeut, leg. Sjuksköterska och snart blivande Barnmorska
Civilstånd/familj: Gift, 2 barn, 7 och 9 år.
Bor: Hammarbysjöstad 

Vad är meningen med livet? 
- Kärleken, den ovillkorliga kärleken till mig själv och andra. För mig är kärleken till mina två barn det största, att känna ovillkorlig kärlek oavsett vad som sägs, görs, upplevs eller vilka prövningar föräldraskapet ger. Kärleken är den mest läkande kraft som finns.
 - Kunskap och utveckling, att ständig utvecklas att vara i ett flöde och känna att jag är en del av helheten tillsammans med allt annat levande.
 - Att våga stanna upp, lyssna på hjärtat och känna närvaro, kärlek och tillit. Våga lyssna till och följa hjärtats röst, att leva utifrån vad som är sant för just mig.


Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?

- Jag känner dagligen tacksamhet över mitt liv, hur det har utvecklat sig och varje morgon efter mitt yogapass när jag sjungit mitt mantra så ber jag en tacksamhetsbön. Länge levde jag med att vara mina prestationer, att vara en ”duktig flicka”, att lyckas med allt jag tog mig för och göra det bäst. Att hinna med så mycket som möjligt var viktigare än att vara närvarande i det jag gjorde.  När jag började med Yoga i slutet på 90-talet gjorde jag det för att jag sökte något annat, men egentligen var det mig själv jag sökte och jag är mitt uppe i min resa att ”skala av”, förenkla och att leva utifrån mitt hjärta. Jag strävar efter att lyssna inåt och ta beslut utifrån hjärtat och att inte bara lyssna till sinnet. Inte vara rädd för att känna på det som är och ha tillit till att jag vet vad som är bäst för mig.


”Succes is not the key to happiness. Happiness is the key to success. If you love what you are doing, you will be successful” (Buddha)


- Jag känner mig oftast nöjd med mitt liv men jag har en sida i mig som är tungsint och allvarlig som ibland tar lite för mycket plats, då kan jag känna ledsamhet, sorg, rädsla och oro inför hur världen ser ut och över hur livet är. Jag har sedan jag var barn haft en allvarlig och lite tungsint sida och har lättare tagit till mig kritik än beröm.

- Jag försöker se mindre allvarlig på livet och ett av mina mål är att skratta mer och ta emot beröm och kärlek. När jag ser tillbaka har allt som skett i mitt liv haft en mening. Jag har lärt mig något av allt, både när det har varit svåra och smärtsamma prövningar och när det har varit positiva upplevelser. De största prövningarna har oftast lett till något som förändrat livet positivt i slutändan.


Vilken är din livsfilosofi?
 - ”Carpe diem” och att allt är precis som det ska vara och känna tillit till det. Strävan är att leva sant mot mig själv och andra, att livet är i ständig förändring och att våga anta de utmaningar som livet erbjuder. Att vara förlåtande mot mig själv och andra.

Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?

- Att vara en ung tjej idag är jättetufft, kraven är enorma så mitt råd är att våga lita till din magkänsla och till ditt hjärta. Du vet vad som är rätt för dig, var modig! Håll inte tillbaka dig själv, våga ta plats på ett ödmjukt sätt och var stolt över dig själv. Ge dig själv kärlek och acceptans, då kan du ge till andra och våga ta emot från andra. Jag har försökt vägleda mina barn tidigt i livet till att lyssna inåt, lyssna på kroppen. Om magkänslan är fel så är det oftast så, våga säga nej och lita på känslan. Håll inte allt inom dig utan våga lita på någon som lyssnar, se till att ditt bagage blir så lätt som möjligt.

Hitta ett sätt att stänga av det ständiga informationsflödet, mitt råd är att yoga, att balansera kroppen och sinnet med yoga och meditation. Ju tidigare i livet du börjar desto bättre. ”My body is my temple”, så ta hand om dig själv på allra bästa sätt och ha roligt.

2 kommentarer:

  1. Åh så fint och så klokt!!! Tack!

    SvaraRadera
  2. Hej Karin!
    Jag skulle vilja be dig om hjälp. Jag har yogat, av och till, i flera år nu men aldrig fått till den där regelbundenheten. Det är liksom en hög tröskel att komma över, jag längtar aldrig efter det med kroppen utan bara i tanken, om du förstår vad jag menar. Jag är helt enkelt slö! Men jag skulle så himla gärna vilja få till ett regelbundet yogande, hemma (bor på landet och det finns helt enkelt inte möjlighet just nu att gå nånstans och träna). Vad rekommenderar du mig att börja med, för att få in den där vanan som jag så gärna skulle vilja ha? Jag har bestämt mig för att den här sommaren verkligen göra något varje dag åtminstone. Även om det inte blir ett helt yogaprogram.
    Jag älskar dina böcker, jag har alla! Den nya, om knipande, ser jag fram emot!
    Hälsningar
    Maria

    SvaraRadera