jag ska bli frisk

Kära ni,
Igår träffade jag onkologen och en kirurg. Jag har inflammatorisk cancer, som finns i mitt högra bröst och har spridit sig till lymfkörtlar i samma bröst. Inflammatorisk cancer är en aggressiv form, och det är oroväckande och gör mig också väldigt rädd.
Jag kommer att börja med cellgifter redan nästa vecka. Jag kommer att få cellgifter sex gånger var tredje vecka.
Sedan kommer jag att opereras och efter det få strålning. Efter strålningen kommer jag, om allt går som vi vill, det vill säga bra, så kommer jag att vara tvungen att äta antihormoner i fem år.
Vårt största hot när det kommer till att få cancer, det är att vi är just kvinnor.
Därför måste vi prata om cancer.
Inte skämmas för att vi får det.
Inte tro att vi gjort nåt för att få det.
För så är det inte.
Mitt största fel, om man nu ska säga det... när det kommer till den här cancern är just att jag är kvinna och har kvinnliga hormoner.
Det är förmodligen mina kvinnliga hormoner som ställt till det för mig.
Vi kommer också att ta mer prover redan nästa vecka, för att se att det inte spridit sig i resten av kroppen. Jag är livrädd för det och känner stor oro för att göra den undersökningen.
Mitt skelett kommer också att undersökas.
Jag lägger nu all min tilltro till den svenska sjukvården som faktiskt är bäst i världen när det kommer till att behandla cancer.
Jag tror på tankens kraft, så därför fokuserar jag nu på det.
På att bli frisk och på att lita på att jag är i de bästa händer.
Vårt samtal igår på Bröstcentrum var ärligt. De hymlade inte med att det inte kommer att bli en jobbig resa, en fördjävlig resa rent ut sagt. Jag kommer att tappa håret och i och med cellgifterna så kan jag också råka ut för en massa infektioner. Det kommer att bli tufft. Jag kommer operera mitt ena bröst, hur mycket vet jag inte.
Jag kommer att vara trött.
Så, Nu måste jag samla alla min krafter.
Jag kommer att behöva vara fullständigt egoistisk och gå in för det allra viktigaste nu.
Det är att bli frisk.
Jag ska bli frisk.

Jag förstår att det skapar ångest, oro i er mina vänner som läser det här. Som fått veta om min cancer och jag förstår att ni vill mig väl. Jag vill bara be er respektera att jag valt den här vägen nu att bearbeta det här. Alla cancer är individuell, det är därför det är så svårt att hitta ett botemedel. Jag lovar er att jag kommer att göra allt jag kan för att bekämpa den. Jag kommer att äta bra, yoga så mycket eller lite som jag orkar, kan och vill.
Jag kommer att ta hand om mig själv på bästa sätt. Men jag vill vara med min familj och nära dem och kommer inte söka kunskap och hjälp i andra länder. Jag vill bli frisk nära min dotter, min man, min familj och mina vänner. När allt är klart och förhoppningsvis över, kommer jag ta till de alternativa behandlingsformerna för att stärka mig och kanske läka. Men jag kommer inte att göra det nu, nu ska Radiumhemmet få ta hand om mig.
Igår efter sjukhusvistelsen skjutsade min älskade vän Cissi mig till flygplatsen och jag tog flyget till Båstad. Jag/vi är i Båstad nu. Jag är så djupt tacksam för min lilla armada som finns runtomkring mig, tar hand om mig. Håller mig i handen, har telefonkedja med varandra, sitter med på möten med doktorer och antecknar allt de säger, så att jag slipper tänka på annat än att bara lyssna. Alldeles nyss fick jag hela samtalet med läkarna skickat till mig av älskade Hella, som skrev ner allt de sa och ställde frågor för att få tydliga svar.
Jag är i de bästaste händer och mitt i oron så stillas den av vetskapen att jag är omtyckt av de jag själv tycker så mycket om.

I morse gick jag upp med Karolina och yogade för henne i min studio. Det var skönt och jag kommer yoga för henne hela den här veckan. Eller så mycket jag orkar. I helgen åker vi alla upp till Stockholm.
Och sen vet jag inte.
Jag kommer inte att jobba som yogalärare den här sommaren. TYvärr. Men ni kanske möter mig i studion, som elev.
Jag kommer att lägga upp Yogavitas yogaschema på min hemsida. Så ni vet när Karolina kommer att jobba.
Jag kommer att behöva era positiva tankar, er kärlek och omtanke.
Jag står inför min största utmaning någonsin. Och jag kommer behöva era hejarop på vägen och jag vill ha en vinnarkrans när jag vunnit loppet.
Tack för att ni finns.
Och ta hand om varandra. Krama om någon du tycker om, säg hur mycket du gör det.
Vi behöver varandras kärlek. Vi behöver varandra.