Namn: Tina Lindgren
Ålder: 41 år
Yrke: Yogalärare/terapeut, leg. Sjuksköterska och snart blivande Barnmorska
Civilstånd/familj: Gift, 2 barn, 7 och 9 år.
Bor: Hammarbysjöstad
Vad är meningen med livet?
Ålder: 41 år
Yrke: Yogalärare/terapeut, leg. Sjuksköterska och snart blivande Barnmorska
Civilstånd/familj: Gift, 2 barn, 7 och 9 år.
Bor: Hammarbysjöstad
Vad är meningen med livet?
- Kärleken, den
ovillkorliga kärleken till mig själv och andra. För mig är kärleken till mina
två barn det största, att känna ovillkorlig kärlek oavsett vad som sägs, görs,
upplevs eller vilka prövningar föräldraskapet ger. Kärleken är den mest läkande
kraft som finns.
Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?
- Jag känner dagligen tacksamhet över mitt liv, hur det har
utvecklat sig och varje morgon efter mitt yogapass när jag sjungit mitt mantra
så ber jag en tacksamhetsbön. Länge levde jag med att vara mina prestationer, att vara en
”duktig flicka”, att lyckas med allt jag tog mig för och göra det bäst. Att
hinna med så mycket som möjligt var viktigare än att vara närvarande i det jag
gjorde. När jag började med Yoga i slutet på 90-talet gjorde jag det
för att jag sökte något annat, men egentligen var det mig själv jag sökte och jag
är mitt uppe i min resa att ”skala av”, förenkla och att leva utifrån mitt
hjärta. Jag strävar efter att lyssna inåt och ta beslut utifrån hjärtat och att
inte bara lyssna till sinnet. Inte vara rädd för att känna på det som är och ha
tillit till att jag vet vad som är bäst för mig.
”Succes is not the key to happiness. Happiness is the key to success. If you love what you are doing, you will be successful” (Buddha)
”Succes is not the key to happiness. Happiness is the key to success. If you love what you are doing, you will be successful” (Buddha)
- Jag känner mig oftast nöjd med mitt liv men jag har en sida i
mig som är tungsint och allvarlig som ibland tar lite för mycket plats, då kan
jag känna ledsamhet, sorg, rädsla och oro inför hur världen ser ut och över hur
livet är. Jag har sedan jag var barn haft en allvarlig och lite tungsint sida
och har lättare tagit till mig kritik än beröm.
- Jag försöker se mindre allvarlig på livet och ett av mina mål
är att skratta mer och ta emot beröm och kärlek. När jag ser tillbaka har allt som
skett i mitt liv haft en mening. Jag har lärt mig något av allt, både när det
har varit svåra och smärtsamma prövningar och när det har varit positiva
upplevelser. De största prövningarna har oftast lett till något som förändrat
livet positivt i slutändan.
Vilken är din livsfilosofi?
- ”Carpe diem” och att
allt är precis som det ska vara och känna tillit till det. Strävan är att leva
sant mot mig själv och andra, att livet är i ständig förändring och att våga
anta de utmaningar som livet erbjuder. Att vara förlåtande mot mig själv och
andra.
Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?
Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?
- Att vara en ung tjej idag är jättetufft, kraven är enorma så
mitt råd är att våga lita till din magkänsla och till ditt hjärta. Du vet vad
som är rätt för dig, var modig! Håll inte tillbaka dig själv, våga ta plats på
ett ödmjukt sätt och var stolt över dig själv. Ge dig själv kärlek och
acceptans, då kan du ge till andra och våga ta emot från andra. Jag har försökt vägleda mina barn tidigt i livet till att lyssna
inåt, lyssna på kroppen. Om magkänslan är fel så är det oftast så, våga säga
nej och lita på känslan. Håll inte allt inom dig utan våga lita på någon som lyssnar,
se till att ditt bagage blir så lätt som möjligt.
Hitta ett sätt att stänga av det ständiga informationsflödet,
mitt råd är att yoga, att balansera kroppen och sinnet med yoga och meditation.
Ju tidigare i livet du börjar desto bättre. ”My body is my temple”, så ta hand
om dig själv på allra bästa sätt och ha roligt.
Åh så fint och så klokt!!! Tack!
SvaraRaderaHej Karin!
SvaraRaderaJag skulle vilja be dig om hjälp. Jag har yogat, av och till, i flera år nu men aldrig fått till den där regelbundenheten. Det är liksom en hög tröskel att komma över, jag längtar aldrig efter det med kroppen utan bara i tanken, om du förstår vad jag menar. Jag är helt enkelt slö! Men jag skulle så himla gärna vilja få till ett regelbundet yogande, hemma (bor på landet och det finns helt enkelt inte möjlighet just nu att gå nånstans och träna). Vad rekommenderar du mig att börja med, för att få in den där vanan som jag så gärna skulle vilja ha? Jag har bestämt mig för att den här sommaren verkligen göra något varje dag åtminstone. Även om det inte blir ett helt yogaprogram.
Jag älskar dina böcker, jag har alla! Den nya, om knipande, ser jag fram emot!
Hälsningar
Maria