idag börjar min resa

Idag börjar den nya resan. Jag har varit helt ljusskygg sen jag fick beskedet per telefon att jag har inflammatorisk cancer i mitt ena bröst i torsdags. Knappt tagit mig ut ur lägenheten som vi hyr i Båstad. Jag har pendlat mellan rädsla, oro och misströstan. Skrivit testamente i huvudet, tänkt och oroat mig. Gråtit och varit räddare än jag någonsin varit i hela mitt liv. Att inte veta skapar ångest och oro. Att inte veta och gå och vänta på en möjlig dom, skapar monster i huvudet. Och de här dagarna har varit som att vara mitt i en mardröm. Tacksam för att jag har vänner och familj som slutit upp kring mig som ett skydd, mitt egna nätverk och de har hjälpt mig när jag vacklat alldeles. Jag ska inte säga att allt är frid och fröjd nu, men idag när jag (och mitt lilla crew) kom till radiumhemmet och gjorde alla tester man kan göra, så lättade ångesten något. Att jag har cancer är helt klart, men de tog också tester på mina lymfkörtlar. Det däremot oroar mig fortfarande. I morgon ska jag (vi) träffa kirurg och onkolog och prata om behandling. 

Nu börjar min resa och jag ska bli frisk. Det kommer att bli tufft, men jävlar vad jag ska kämpa emot den här cancern. Tack alla ni som hört av er. Tack, tack för alla era hejarop och positiva tankar. Det är fantastiskt härligt, era ord gör att jag inte känner mig ensam. Det här är en sjukdom som många kvinnor drabbas av, vi måste prata om det. Vi måste våga se det allra mörkaste och läskigaste. Jag är fortfarande Karin. Jag har levt och lever ett hälsosamt liv, jag lever i kärlek med min man. Jag äter bra. Jag dricker inte, eller i alla fall så sällan att det typ är som att inte dricka. Jag röker inte. Jag motionerar och tar hand om mig på bästa sätt. Ändå drabbades jag. Det kan hända vem som helst. och vi måste prata om det. Imorgon får jag domen och handlingsplanen. Jag håller er underrättade. Tack för att ni läser, tack för att ni skickar positiva tankar. Tack.