Indisk tvätt

Idag, som är en tröttdag efter en ganska sömnlös natt, längtar mina ögon efter Indiens sköna färger. Vilda och modiga färgval. Här har en kvinna tvättat sina fina saronger och hängt de på en tvättlina bland grönskan. Vi behöver mer färg i Sverige, det är helt uppenbart. Man blir glad av färg.

våga se diamanten

Vem är Jesus, har min bonusson frågat mig lite då och då. Och eftersom jag har en fabläss för religion, läste barnens bibel för Mira när hon var liten flicka och lärde henne kvällsbönen tidigt. Vet inte varför jag har det i mig? Men jag pratar gärna om jesus. Min bonusson vet det;)
På jullunchen hos mina föräldrar, frågade han min pappa Vet du vem Jesus är? Och så tittade han på mig och sa, att jag inte fick säga något.

Min bonusson vet redan vem han ska gå till om han vill få svar på mera filosofiska frågor.
Jag tänkte på det då.
Jag tänkte på att jag ändå, trots att jag varit så arg på mina föräldrar, att jag är så evinnerligt glad att just de är mina föräldrar.
De är öppna människor. Det är faktiskt det finaste man kan vara. Öppen i möten med andra människor, att man faktiskt SER andra människor.
Ser förbi titlar.
Ser förbi blingblinget som kan förblinda.
Utan verkligen ser.
De ser min bonusson.
De tar in honom.
Ger honom julklappar och säger att han är deras barnbarn.
Det bor liksom en bit Jesus i dem, och det blir tydligare för varje år som går. Ju äldre de blir.


Och vem var Jesus, om vi verkligen tänker efter.
Han var ett utomäktenskapligt barn.
Han växte upp hos sin bonuspappa.
Han var flykting och hemlös.

Så våga möt det okända. Se förbi det första du ser och våga att möta folk. Vem vet vad som döljer sig bakom det du först såg. En diamant.

alla är lika inför gud

Ibland chockas man över folks fördomar. Men det är lätt att hålla dem borta, inte bli berörd, särskilt om de som har fördomarna är en bit ifrån en. Men när man sitter mitt i en familjemiddag och en ingift i släkten häver ur sig rasistiska åsikter, hjälp. Jag var helt oförberedd.
Och när man konfronterade den personens åsikter, blev åsikterna värre och värre. De växte och bakom fasaden av att vara personen från landet, fanns en nedlåtande människosyn som gjorde mig så ledsen.
Jag är inte dum, jag vet att många har fördomar. Även jag själv. Men jag försöker jobba med dem. Men en sak är säker jag ser mig inte som mer värd på grund av min hudfärg. Och jag använder inte nedlåtande ord för människor från ett annat land, eller infödda svenskar som inte är blonda och blåögda.
Jag trodde att folk som är runtomkring mig var smartare än så.

En dum människa är en dum människa oavsett hur den ser ut.

En snäll människa är en snäll människa oavsett hur den ser ut.

Egentligen är det så enkelt.
Men nu fick verkligen rasismen ett ansikte och det ansiktet var närmre mig än jag trodde. Sånt gör mig rädd.

Gud är en yogi och han hör bön

Ja, Gud är nog en yogi och mina böner har han hört och jag känner mig så evinnerligt tacksam. Tack!
Min dator kraschade. Först fick jag virus i Indien, hem och laga hos min datahjälp, Engbohms på Norrtullsgatan. Säkert dyraste datastället i stan, men de är så trevliga och hjälpsamma. Sånt är mycket viktigt. SEdan åkte jag till Finland och där kraschade min hårddisk. Jag vet jag är en slarvmaja.
Två gånger på typ en vecka kastade jag mig, med andan i halsen, in hos Engbohms och nästan skrek om hjälp. Vilket jag fick, men väääldigt dyrbar hjälp. Hade säkert varit billigare att köpa en ny dator. Men har man ALLT i sin dator, så bara måste man få backup, och leta, leta efter allt i den. Bara några mejl har lyckats gå förlorade, annars tror jag faktiskt att jag har det mesta.Apuh!
Men, det är inte min dator egentligen jag ska skriva om, utan vad den lyckats med.
Jo, för när jag upptäckte att min utgifter under decembermånad skulle bli allt för stora. Slängde jag upp min önskan till de högre makterna.
Han, eller hon hörde min önskan och idag fick jag brev från författarfonden.
Yippie, ett skattefritt arbetsstipendium på en trevlig summa, som räddar julen och mina datautgifter. Tack, för att du också sporrar mig, att fortsätta skriva.

Uppmaning till alla yogafilosofiintresserade

Det här är en chans. Ta den! Alexander Medin är den yogalärare, han är certifierad Ashtangayogalärare (finns många auktoriserade, men FÅ certifierade i världen)och extremt kunnig när det gäller den yogiska filosofin och han PRATAR sanskrit. Nu kommer han till atmajyoti, Viveka Bloms fina yogastudio på Odenplan i februari nästa år.

http://atmajyoti.se/ws_alexandermedin.html


Workshop 19-21 februari with Alexander Medin
- Alla nivåer välkomna/All levels welcome -


This workshop is for all practitioners of Yoga seeking a deeper understanding in how to embody the simple principals of Yoga in a daily life – particularly off the Yoga mat. Very often people who practice Yoga sooner or later experience an incredible sense of Joy and Peace. Unfortunately this experience tend to fade as we encounter various stressful and difficult situations in life – or we may be pushing ourselves to an extreme in our daily practice resulting in nothing but frustration.
This course builds upon the traditonal form of Ashtanga Yoga as developed by Pattabhi Jois, from Mysore, India. The purpose of the workshop is to guide the practitioner into a deeper expereince of yoga through focusing on the main principals of Yoga, namely: Yamas, Niyamas, Asana and Pranayama.


The Classical Yoga philosophy according to Patanjali will be discussed and implemented on a practical level. The course is divided into five segments where each of the four limbs of yoga are treated separately. It is possible to join individual classes, but preference will be given to those that commit to the whole course.

Friday 17.30 – 19.30 Yama.
Here the focus is on Gentle Yoga. Exercises that make you relax, find inner quiteness and strength. The five different Yamas will be discussed, elaborated upon and explained. Why they are necessary and considered the very foundation in yoga and what are the actual fruits that come when they are followed properly.

Saturday 07.00 – 10.00 Niyama.
This is a dynamic class of Yoga focusing on Tapas and the importance of this to gain a greater awakening in Yoga. Each of the five Niyamas will be discussed and the main focus of the class is how to integrate a deeper understanding of yoga through merely physical practice.

Saturday 10.30 – 13.00 Asana.
What does it mean to be steady and comfortable in ones Asana Practice? How is it possible to let go of the constant stream of thoughts, emotions and ideas bombarding us in a steady stream of oppositions. Is it possible to gain greater freedom and inner peace from exercises that are apparently quite strenous?

Sunday 07.00 – 10.00 Pranayama.
This is also a traditional class of Asthanga Vinyasa Yoga, yet here the main focus is on better receptivity of breath. This will be done by implementing a particular way of breathing in various sequences in order to create greater expansion to the life force (Prana) from within. Specific breathing techinques will also be taught for preparation in meditation.

Sunday 12.00-14.00 Integration.
A summary of everything that has been covered so far, but with a focus on breathing techinques and relaxation. All questions will also be welcomed.

Plats: Atmajyoti, Norrtullsgatan 11

Pris: 1600 kr.

yoga för livet

Jag är en lycklig kvinna. JA, det är jag. Boken har tagit form. Den kommer ut till våren. Det är så härligt och jag är så glad att jag får använda mitt språk och mina tankar om yoga OCH att de får bli en bok - en bok till. Tack universum, tack.

Tillbaka

det är härligt att vara tillbaka efter två härliga veckor i Goa, men jag skulle önska att jag då och då kunde plocka fram ljudet av havet som slår mot stranden och värmen från solen. Men, vi lever i vårt stundvis ganska gråa land.
Men jag tänker behålla värmen i kroppen ett tag till. Det är två år sedan jag var i Indien och jag förstod den här gången att jag behöver Indien. Jag älskar moder India, jag måste dit ibland för att tillvaron ska bli lite enklare. Tanka min kropp med indisk energi helt enkelt.
Retreaten var jättebra. Vi hade fantatiskt kul, men det sätter ju också igång känslor. Många hade barn och familj hemma. Det är lätt att få skuldkänslor för att man reser iväg, unnar sig något. Jag hoppas att alla åkte hem med indiens kärlek i hjärtat och att det nu är lättare att ta itu med vardagen och julen som nalkas.
Nästa gång måste ni följa med. JA, det blir en nästa gång, boka november 2010.
I morgon reser jag till Finland för en workshop. Ska bli kul. Hoppas det är några från förra kursen i våras som kommer.
Jag ska bli bättre på inlägg. Jag lovar.

Snart i Goa

Det blir kanske ett litet uppehåll på ett par veckor. Det får ni stå ut med. Man vet aldrig med internetcafeerna i Goa. Nu rasar tydligen en cyklon i Goa också och jag reser dit i morgon. Hm, inte direkt vad jag såg fram emot, men det blir regnmassage istället för sol på näsan. Men det kanske är bra.
Men ni vet ju hur jag deppade i somras när halva sommaren regnade bort i Båstad.
Regn, dag efter dag kan göra en helt jäkla galen.
Som tortyr.
Att vara borta från älsklingen är också tortyr.
Jag har separationsångest.
En svår sådan.

Jag älskar att resa, men hatar att lämna. Svår kombination.
Men jag ska ta hand om mig själv i två veckor och boosta med kvinnokraft på kvinnoyogaretreaten.

Jag ska ta med boken Yogans väg av Osho. Den boken kan jag rekommendera. Den berättar ganska lättfattligt om vad yoga är för något.

jag rekommenderar att gå en Iyengaryogakurs

Jag var på Iyengaryogakurs i helgen med Monica Haar, från www.iyengaryogacenter.se. Det var Naomi Grosin, på www.inbalance.se som bjöd in henne till sin studio på Wollmar Yxkullsgatan i Stockholm. Och jag är supernöjd. Kände att jag lärde mig saker om min kropp, som jag kommer att ha stor användning av i mitt framtida yogande. Visserligen har jag gått för många Iyengaryogainfluerade lärare, och lärare som började som Iyengaryogalärare och sedan hittade sin egna stil, som häftiga Dona Holleman. Men det är hälrigt med bra lärare, och med stor erfarenhet som pratar ens eget språk. ;) Det sätter sig på något sätt djupare.

Alla yogaformer har verkligen något särskilt och i perioder passar vissa bättre för en, än andra. Man brukar ju säga att Iyengaryogan är precis, man använder redskap och står länge i rörelserna just för att man ska förstå rörelsen.
Ashtangayogan är mer förförisk, man dras liksom in i flödet och i utmaningarna. Jag älskar verkligen ashtangayoga, men det är lätt att tappa huvudet, precis som när man blir förförd. Visst det kanske funkar att köra på när man är ung, men om man vill ha en kropp att åldras i som byggs upp sakta men säkert är det bra att få in den där precisa kunskapen - också.

Jag vill hålla. Jag vill att min kropp ska hålla. Jag vill få in mer intelligens i mitt yogande, att verkligen förstå hur det ska kännas i kroppen när jag står i ställningarna. Så att jag inte bara står, eller bara gör. Även om det är superhärligt och skönt att bara köra.

Verkligen förena kropp, själ och tanke.

Så tipsa mig om bra iyengaryogalärare och om de ska hålla kurs, retreat eller workshop i Sverige.

man blir snällare av yoga

I dagens svd står det svart på vitt, visst kan man säga att det är bevisat då?
Här är länken:
http://www.svd.se/mathalsa/mathalsa/balansintervjun/artikel_3731647.svd

Störst av allt är kärleken

Det finns dagar man tvivlar. Det finns dagar man helst vill glömma, eller göra om. Men hur många tankar man än hinner tänka, så kommer man alltid till det största av allt - ja, det är kärleken. Kärleken till sig själv, till sina barn, sina föräldrar, sina syskon, sina vänner och sin partner. Det är det största. Det är det viktigaste när dagen tar slut.

Den här texten blev jag påmind av idag, den påminde mig om hur viktigt det är med kärlek i sitt liv. Efter en härlig lunch med min barndomskamrat T - hon som är feng shui-expert, gick vi in i en nyöppnad affär på Skånegatan. Där låg texten.

Såna här texter får mig att bli religiös. Jag är inte troende någon religion. Men jag tror på en sorts gud, eller en godhet. Jag tror den finns i var och en av oss. Vi bär alla på en bit av gud, det är min tro. Ordet Gud, kan få många att rygga tillbaka, men läs texten utan att lägga in någon värdering av religioner. Om du vill det, så välkommen. Men om du inte vill det, läs texten och bara känn hur den känns i dig.

Första Korinthierbrevet - kapitel 13

Kärleken

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara dånande malm eller skrällande cymbal.
Om jag äger profetisk gåva och känner alla hemligheter och all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.
Om jag skänker allt jag äger, och om jag offrar min kropp för egen berömmelse, men saknar kärlek, vinner jag ingenting.

Kärleken är tålmodig och vänlig, kärleken avundas inte, kärleken skryter inte, den är inte högfärdig, den är inte ohövlig, den är inte självisk, den är inte aggressiv, den är inte långsint, den gläds inte över orättfärdigheten, men gläds med sanningen. Kärleken överskyler allt, den tror allt, den hoppas allt, den uthärdar allt.

Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska få ett slut och tungotalen ska tystna
och kunskapen ska få ett slut. För vårt vetande har gränser och profeterandet har gränser. Men när det fullkomliga kommer ska det som har gränser få ett slut. När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Då jag blev man, lade jag bakom mig det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu har mitt vetande gränser, men då ska min kunskap bli fullständig, så som Guds kunskap om mig.

Nu består tro och hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken.

Feminas novembernummer

BILDTEXT: Kolla in fina fina tajtsen. Kommer från Pretty Yoga, Pretty Jos på St paulsgatan i Stockholm, syr finfina kläder att yoga i bland annat.




Jag har skrivit en artikel som finns i Femina, som är ute nu. Då kan man bland annat se de här fina leopardtajtsen som var sommarens favorit för mig. Perfekta att yoga eller bara strosa runt i. Om allt blir som jag vill, kommer ni kunna köpa Pretty Yoga kläder nästa sommar på Yogavita i Båstad.

pannkakor och promenad - det är en sån dag

BILDTEXT: Här sitter jag på stranden vid min favoritrestaurang La plage i Norra Goa. Om några veckor sitter jag här igen. Non vedo l'ora som man säger på italienska (typ jag kan inte bärga mig, så mycket längtar jag)

Ja, det är en sån dag. När man längtar sig bort och drömmer om värme och sol och bad och vågor och god mat OCH att kroppen känns lätt. Inte kall och stel och tung, som den här årstiden gör med kroppen. Man vill ha en belöning för att man står ut och för att man vet att det blir mörkare. Det här är bara början.
Vilka kämpar vi är här uppe i norr. Riktiga vikingar.
Nu är en så jobbig tid för kroppen. Kroppen vill helst ligga kvar i sängen, sova ett par timmar till. Inte vakna klockan sex och gå iväg till någon yogastudio. Nu är svårt. Men då kanske NU är en precis sån dag, då man ska dra täcket lite över huvudet. Ligga kvar en stund till, masa sig upp. Långsamt.
Så gjorde jag idag. Ingen yoga. Tog med Pino, min lilla hund på en promenad runt LÅngholmen. En timme och tio minuter i raskt takt.
Jag älskar att promenera.
Jag vet att jag snart kommer bli en vandrare. En sån med kängor och ryggsäck som åker runt om i världen och promenerar.
Stadsvandringar, vandringsleder och så Agneta Sjödin-vandringen.
Man blir glad av att promenera.
Jag vet, för jag intervjuade en gång den gladaste av de alla; Sickan Carlsson. Hon promenerar runt Rålambshovsparken, varje dag. Hon är smärt och glad - jättesöt helt enkelt. Det måste vara promenaden!
Yoga och promenad, är det bästa. Imorgon blir det både och. Idag är det promenad och pannkakor, såna dagar måste en yogi få ha i sitt liv.

YOGA FÖR KVINNOR I FINLAND 4-6/12-2009

Jag är glad. Jag är nämligen inbjuden igen till Jakobstad och Vasa i Finland för att hålla workshop i Kvinnoyoga. Två jättefina studios som drivs av snälla yogisar. Tack.
Förutom att jag själv tyckte det var jättekul att ha kursen i våras, så är jag nu inbjuden att hålla kurs för kvinnor på Finlands självaste självständighetsdag 6/12. Typ Finlands nationaldag.
Det måste jag säga är en mycket hedersam dag. Också det måste jag tacka för.
Självständighet är viktigt, samhörighet är också viktigt. Ska försöka förena det i kursen ;)


Om man är intresserad så kan man få mer info på respektive yogaskolas hemsida.
Jakobstad: www.yogaways.fi
Vasa: www.wasayogacenter.fi

Välkomna!!!

ett steg i taget är en bra början

Ibland ramlar fina texer över en, där man minst anar. Slötittade på tv i går. Zappade mig igenom det mesta. Hamnade i "Här är ditt liv", med Sven Wollter som överraskningsgäst. Skådespelerskan Maria Lundkvist intervjuades, hon läste upp några rader ur den här dikten. Jag googlade fram den i morse och kände att den här ska genomsyra min dag. För det är ju så, vi glömmer gärna bort oss själva, eller håller i oss själva - det där är ju olika från person till person. Men det är inte farligt att gå åt det håll man vill. Snarare är det farligt att alltid bara göra vad andra vill och inte följa sin inre röst.

Steget
Jag måste ge mig själv en dag,
då min tanke får sväva fritt.
En dag då jag tar mitt första steg
och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum,
resa mig upp och stå på golvet en stund
och fråga mig själv åt vilket håll ska jag gå.
Ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer.
När man går åt det håll man själv vill.
Jag måste fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
och mitt liv står utanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag:
– Vänta en stund.
Idag vill jag följa min egen röst.
Idag är jag ingens hund – ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer när man går åt det håll man själv vill.
/Kent Andersson

mamma är min första guru

Det är så härligt med kommentarerna jag får, de hjälper mig och leder mig in i olika ämnen som känns kul att skriva om. Som sökandet efter en guru.
I Indien är guru ganska vanligt. Där finns det många guruer, man följer en guru och helst samma guru hela livet.
Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om det, därför blir kanske det här inlägget lite vagt.
Det viktigaste med en guru, tycker jag måste ju vara att det är en kärleksfull guru, som leder med varsam och kärleksfull hand sina elever. Det kräver liksom att den här gurun jobbar och jobbat med sig själv för att inte vara färgad av fördomar, avundsjuka eller rädsla.
Jag känner till yogalärare och folk som kallas gurus som förbjuder sina elever att söka kunskap någon annanstans. Det tycker jag är heeelt fel.
Det är rädsla tror jag, rädsla för att man ska lämna gurun för ny kunskap.

Sharath, Gurujis barnbarn svarade på en fråga om gurus, att ens mamma är den första gurun. Det tyckte jag var fint. Förhoppningsvis gav hon dig en kärleksfull uppfostran i vad som är rätt och fel. HOn lärde dig empati, ansvarstagande och hon gav i den mån hon kunde en fördomsfri uppfostran. Att du växte upp med att alla människor har samma värde. Och om du inte växte upp med en kärleksfull relation till någon av dina förädrar - dina första guruer. Så förhoppningsvis har du kanske hittat någon annan som kunde fösa in dig på rätt sida av vägen. Det är aldrig försent att ge sig själv en bra barndom. Är det inte så en bok heter? I alla fall tycker jag det ger hopp om att man kan påverka sitt liv och sin barndom, så att man inte fastnar i sin barndom, och den blir anledning till att inte våga, kunna eller vilja leva ett bra och kärleksfullt vuxenliv. Vilket man gärna vill att alla ska kunna få chans till, oavsett var de kommer ifrån.

När jag började med yogan, var jag en latmask. Jag behövde en lärare som var lite sträng mot mig och manade på mig. Fick mig att vilja utmana mig själv och min kropp. Det var bra. Jag hade en sådan lärare. Sedan längtade jag efter filosofin och pratet om yoga. Vad som händer inuti mig, när jag vänder och vrider på min kropp. Då sökte jag mig till en annan lärare som kunde ge mig det. SEdan blev jag intresserad av att gå djupare än så, jag reste till Indien. Jag läste lite mer böcker. Det finns hela tiden mer att lära sig och för mig känns det naturligt att söka upp den som kanske har mest kunskap i just det jag söker. Därför tycker jag att man kan ha många gurus i sitt liv och liksom plocka ur russinen.

Med barn och familj är det svårt att resa till Indien och Mysore och helt gå in för vad yogan är genom att vara där så länge som kanske skulle behövas. Det finns speciella yogaskolor, eller utbidningar inom yogan Gurukul, om man är född brahmin. Men det verkar vara ganska tufft att utbilda sig till guru. ;) Förutom att du måste vara född brahmin, så måste du vara pojke och börja vid åtta års ålder tror jag det är. Är inte helt säker. ( Gurukul - får bli ett eget inlägg)

Jag var i alla fall i Mysore i nästan två månader och min dotter var med mig i tre veckor. Det var speciellt och kul att Mira fick se vad jag ägnar så mcyket tid till. och att hon fick komma till källan. Och jag kände faktiskt, att när jag tittade in i Patthabi Jois ögon, så var det en gurus ögon jag mötte. Och det jag slogs av, var att blicken var ett barns. Det fanns en sådan glädje och lekfullhet i den blicken. Man vet när man träffar en guru, för man ser det i ögonen och blicken som han eller hon ger dig.
Gurun ska vara som en förälder tycker jag och kunna stå emot att bli emotsagd. Precis som tonåringen ifrågasätter sina föräldrar. Inte vara rädd när "ungen" lämnar boet, för egna och nya upptåg och erfarenheter. Gurun ska känna sig så trygg att "ungen" kommer hem, när hon/han behöver. Band som binds med kärlek mellan människor, kan aldrig brytas. Men är banden fyllda av skuld, dålig samvete, utpressning eller vad det nu kan vara kommer alltid att brytas.
Om shanti, shanti, shanti

yogautbildningar

Jag får många mejl från tjejer och killar som vill utbilda sig till yogalärare. Vad härligt tänker jag, att så många hittat yogan och känner kallet att lära ut. Det är ju fantastiskt. En yogastudio på varje gata, man kan slinka in och ta en klass varsomhelst och överallt. Underbart. Och tack för att ni frågar mig!

Jag tycker det är svårt att guida folk, eftersom det finns så många utbildningar. Men samtidigt är jag fullt medveten om att många kurser kostar mycket pengar, så man vill ju inte hamna fel.

Frågan är vad du som vill bli lärare söker?
Och hur mycket kunskap har du redan nu om yoga?

Jag tycker det är bra att man hittar en lärarkurs som 1, lär dig att justera snällt och smart i alla rörelser och förstå kroppen. Kursen bör innehålla anatomi i någon form. 2, filosofi - det är bra att veta om var yogan kommer ifrån, att det faktiskt är en filosofi och inte bara en massa ställningar. Ja, den äldsta formen av självutveckling. Det händer mycket med de som utövar yoga, det kan vara bra om man har båda fötterna någorlunda på jorden, så att du inte blir rädd när din första elev börjar gråta på en lektion. Eller kanske blir urarg på dig ;) Ja, sånt händer. 3, Kursen ska lära dig, ge dig modet att våga vara dig själv som lärare och inte att du ska behöva "planka" någon annans sätt att lära ut.

Ett sätt kan vara att du går som lärling til en lärare. Det är så man lär sig yrket i Indien till exempel. Du väljer ut en lärare som du tror på, litar på och respekterar. Det är ett fint sätt att lära sig yrket, tycker jag. Själv har jag assisterat flera lärare.

Det finns ju egentligen inga snabblösningar. Mycket handlar om din egen träning, att du verkligen lägger ner tid på den. Känner efter hur det känns i kroppen, utmanar dig själv varje dag där på mattan. Och att man aldrig blir färdig. Efter min andra yogautbildning, hamnade jag i känslan att jag ville sluta ge lektioner. Jag kände mig jättedålig, och att det fanns så mycket att lära sig. Och det finns det, och det blev lättare när jag vågade se det som en utmaning. Och att man faktiskt inte kan kunna allt. Den bästa läraren är egentligen, den lärare som kan säga : Jag vet inte, men jag kan försöka ta reda på svaret.
Man blir aldrig klar som lärare. Ju mer du lär dig, desto mer ödmjuk blir du till lärandet, tror jag. Det tar liksom aldrig slut, för som lärare jobbar du med människor och varje möte är ett nytt möte. Och du kommer att ändra din inställning till yogan många gånger och du kommer att ändra ditt sätt att lära ut.
Men ett litet råd, var försiktig med folks kroppar. Dra aldrig in någon hårt.Gå hellre försiktigt fram. Tänk på att kroppen ska hålla hela livet.

Jag skulle föreslå att du går många helgkurser och testar dig fram bland lärare. Vem tror du på? Vem litar du på? Vem tror du kan ge dig den kunskap du behöver för att växa som lärare?
Man kan ha många lärare på vägen, vi har alla olika sätt att lära ut saker. Alltid lär man sig något, av någon.

Jag är oerhört tacksam för de lärare jag mött, och som så generöst delat med sig av sina kunskaper.

Jag rekommenderar yogautbildningar av: Alexander Medin - har hittills inte träffat på någon lärare som vet så mycket om sanskrit och yogafilosofin. Det är en ynnest att få ta del av hans kunskap och på svenska. Alexander ger också lärarutbildningar där man blir certifierad enligt yogaalliance - vilket är en bra organsiation och som på ett sätt varustämplar dig som lärare. Kommer regelbundet till www.atmajyoti.se. Alexander har en yogastudio i Norge.

Du kan gå in på deras hemsida och titta på var de har olika yogautbildningar.

Ron Reid och Marla Mekanesh - hittills de lärare som bäst lärt ut anatomi, justeringar och olika sätt att se på kroppen och hur man går in och ut ur rörelserna. Jag tror jag har gått tre eller fyra teachertraings med dem. De är fantastiska. Kommer varje år till www.atmajyoti.se. Ron och Marla har en yogastudio i Kanada.

Det är ju också viktigt vilken form av yoga du vill lära ut. Jag känner inte till den klassiska yogan, eller kundaliniyoga.

Här nedan kan du se min yogautbildning. Själv är jag sugen på att lära mig mer om anusarayoga och iyengaryoga.


Yoga utbildning:
Patthabi Jois och Sharath (Mysore, Indien och 2 retreats med Sharath i Goa, Indien)
Gittan Hendele och Anneli Bohman (Ashtangayoga Stockholm)(assisterat)
Lino Miele, Tina Pizzimento och Gwendolyn Hunt (Kovalam, Indien)
Petri Räisänen, Juha Javainen (Finland)(assisterat)(flera helgkurser med Petri)
David Swenson
John Scott
Maria Boox & Lotta Bertilsson (Yogashala, Stockholm) (assisterat)
Ron Reid & Marla Mekanesh (Kanada) teacher training (3x 3 veckors teachertraining under tre års tid)
Alexander Medin (Norge) teacher training vid två tillfällen (maj 2009 certifierad enl Yoga alliance)
Dena Kingsberg (Australien)en helgkurs och en två-veckors kurs)
Gabriella Pascoli (Goa, Indien)
Charlotte Lindström (assisterat)
Marc Darby (Kanada) Advanced yoga (helgkurs plus veckokurs)
Anne Noutio (Finland)
Danny Paradise
Rolf Naukojet (tv veckors kurs)
Sarah Powers, Yinyoga
Dona Holleman – teachertraining (Gardasjön, Italien)( en vecka i Italien och en helgkurs i Stockholm)
Kundaliniyoga hos Marie Öfvergård, Sthlm
Mindfullness med Ursula Nyqvist

Jag har assisterat: Gittan Hendele, Petri Räisanen, Alexander Medin, Maria Boox, Charlotte Lindström och Lotta Bertilsson i gravidyoga.

Det lilla ljus du har - låt det få lysa klart!

"Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest. Vi frågar oss; Skulle jag vara lysande, begåvad, fantastisk och förbluffande?
Egentligen hur kan vi undgå att vara det? Du är ett barn av Gud. Att du spelar liten gör inte världen bättre. Det ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra. Vi föddes till att förverkliga Guds härlighet inom oss. Den finns inte bara i några av oss - den finns i alla. Och när vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedelbart andra tillåtelse att göra detsamma. När vi gjort oss fria från vår egen rädsla gör vår närvaro andra automatiskt fria.
Nelson Mandela

Så tänkvärda ord, tycker jag.
Tänk om alla vågade skina så mycket som de skulle vilja. Jag har mött så många, som av rädsla för att inte förhäva sig inte vågat ta plats. Jag vet det kan handla om blyghet, men mycket tror jag handlar just om att man tror att man inte får ta hur mycket plats som helst. Ungefär som om att "ta plats" handlar om att stötta bort någon annan. Jag tycker visserligen att ordet lagom är ett bra ord, men inte när det kommer till folks personligheter. Näe, släpp fram ljuset.

gravidyogalärarutbildning i Stockholm 7-9/5-2010

Bildtext: det är min snart 18 åriga dotter MiraStina som ligger i den här magen på bilden...


Lärarutbildning i gravidyoga Stockholm:7-9/5-2010

Var: På Hälsans hus i Stockholm

Lärare: Lotta Ilona Bertilsson och Karin Björkegren Jones

Info: www.yogavita.se

Pris: 5500 kr

Kursen vänder sig till dig som redan är yogalärare och vill undervisa gravida eller redan gör det och vill fördjupa dina kunskaper och för dig som har en egen regelbunden träning. Kursen leds av Lotta Ilona Bertilsson som har undervisat gravidyoga sedan 1999.

Lotta har utvecklat en egen form av yoga för gravida kvinnor och för tiden efter förlossningen.

- Mitt mål är att förena den gamla österländska kunskapen med den västerländska attityden för att ge gravida kvinnor trygghet och välmående under graviditeten, men också för att förbereda dem både fysiskt och mentalt för förlossningen och tiden efteråt. Yogan har också visat sig vara ett effektivt verktyg för att hjälpa förlossningsrädda kvinnor.

Efterfrågan på gravidyoga har ökat, dels för att barnmorskor och mödravården sett att gravidyoga hjälper kvinnor som ska föda barn påett positivt sätt, men också för att yogaträning i sig ökat i Sverige. Så många kvinnor som tränat yoga, och sedan blir gravida för dem är det naturligt att fortsätta yoga även under graviditeten. Men det krävs kunskap om gravidyoga och om den växande kroppen. Därför måste man skilja på yoga och gravidyoga. Vilka yogaövningar som passar för en gravid kropp och vilka ställningar som måste tas bort – som kan vara skadliga. En gravid kvinna bör gå på yoga som är anpassad för graviditeten.

Tyvärr finns det inte gravidyoga överallt i Sverige, men trycket är stort, de tendenserna ser vi i Stockholm. Att träna yoga när du är gravid förbereder dig både fysiskt och mentalt inför förlossningen samtidigt som det gynnar både ditt och barnets välbefinnande. Yogaövningarna ger kroppen utrymme till vila. Förebygger stress och ökar kvinnans energi.

Med gravidyoga erövrar du de viktigaste verktygen inför förlossningen – förmågan att slappna av, fokusera och andas på ett medvetet sätt. Genom att träna gravidyoga före förlossningen, blir den gravida kvinnan hjälpt att lära känna sin kropp, lyssna på dess signaler och att lita på sin kropp – vilket i slutändan kan göra att kvinnan känner större trygghet under värkarbetet.

Andningen spelar en viktig roll inom yogan. Den medvetna andningen underlättar både en kroppslig och mental avspänning, vilket i sin tur gör att den gravida kvinnan kan hantera både känslor av oro eller rädsla. Genom yogaövningar lär kvinnan känna sin kropp, hon får större möjlighet att fokusera på barnet och därmed fördjupa kommunikationen med det ofödda barnet.

Lotta har hämtat information och kunskap hos barnmorskor och från att själv ha deltagit vid förlossningar. Hon började med yoga 1992 och har utövat Iyengaryoga, hathayoga och ashtangayoga och har under femton år deltagit i kurser, workshops och utbildningar med ett stort antal internationella lärare både i Sverige och i andra länder för att fördjupa och utveckla sina kunskaper om de fysiska rörelserna liksom om yogans historia och filosofi. Under flera års tid har Lotta undervisat i gravidyoga och utvecklat ett uppskattat koncept.

Kursinnehåll:
* Vad händer i kroppen under en graviditet?
* Den fysiska träningen. Vad är bra att göra/ inte bra att göra
* Viktigt att tänka på i undervisningen av gravida och under graviditetens olika stadier
* Bäckenbottenträning: Knipövningar är inte att förakta. Problem som inkontinens, hemorrojder och bråck kan lätt uppstå.
* Gravidyogaåkommor: hur tränar man yoga vid bäckenuppluckring till exempel. Yoga kan hjälpa vid besvär som kan uppkomma under graviditeten såsom foglossning, ryggvärk, ischias, åderbråck eller sömnproblem.
* Andningsgenomgång – andningen är A och O vid värkarbetet.
* Träningssekvenser – vi går igenom hur man kan lägga upp gravidyogaträningen
* Förlossningen – Hur kan vi hantera förlossningen med yogans hjälp
* Djupavslappning: I dagens stressade samhälle kan det vara svårt att vara gravid och lyssna inåt, med hjälp av en ledd djupavslappning, kandet bli möjligt för den gravida kvinnan, att slappna av och lyssna på sin kropps signaler.
* Förlossningsförberedande: Äntligen kommer dagen. Hur kan man jobba aktivt och också hjälpa sin partner. Här lär vi ut knep och berättaroch visar på de faser som ett förlossningsarbete genomgår.
* Träning efter förlossningen

Kursplan

Fredag 7/5

18.00-21.00Allmän information om att undervisa gravidaFakta om rörelser och undervisningBäckenbottenproblem och andra åkommorGraviditetens olika skeden och vad som är bra att tänka på

Lördag 8/5

9.00-12.00Frågor från gårdagen.Grupparbete – Att göra egna träningssekvenserGenomgång av sekvenserna

12.00 -14.00 Lunch + eget arbete

14.00-17.00 Vi tränar en utvald sekvensFörlossningen – hur kan vi hantera förlossningen med yogans hjälpAndning- och krystningsteknik

Söndag 9/5
9.00 – 12.00Uppföljning av lördag eftermiddag samt praktiskt arbeteDjupavslappning och meditation

12.00-14.00 Lunch + eget arbete
14.00-17.00Träning efter förlossningen! Viktiga saker att tänka på och hur och när en nyförlöst kvinna kan och ska börja träna.

Allmän info: Anmälan görs till Karin på: yogavita@telia.com

Anmälan är bindande.

Anmälningsavgift på 1000 kr betalas in på 5459-1201 senast två veckor efter bekräftad anmälan. Kursavgiften betalas senast 9/4Glöm inte att skriva namn och vilken kurs det gäller.

Vilka är vi:
Lotta Ilona Bertilsson: Ashtangayogalärare och gravidyogalärare. Håller också i populära hathayogaflowklasser på olika shalor i Stockholm. (Mamma till två vuxna barn) Sedan 1998 har Lotta hållit populära gravidyogaklasser på Yogashala på Södermalm i Stockholm. Lotta utvecklar ständigt sin kunskap om gravidyoga och har också gått och går bredvid barnmorskan Pamela Mohlkert på BB-Stockholm och närvarat vid förlossningar. Numera driver Lotta en yogastudio på Gran Canaria.

Karin Björkegren Jones: Dipl yogalärare enl Yogaalliance, journalist och författare. (Mamma till en tonårsdotter) Var programledare och redaktör för tre ashtangayogadvds som gavs ut hösten 2004 på Panvision. Våren 2008 kom Karins bok Yoga för kvinnor ut på Prisma bokförlag och maj 2008 gav Karin ut en gravidyogadvd i samarbete med tidningen Amelia. Våren 2010 kommer Yoga för livet ut på Norstedts förlag. Karin har gått bredvid och assisterat Lotta Bertilsson på gravidyoga och håller egna klasser. Karin driver studion Yogavita i Båstad. Dessutom var Karin doula på en väninnas förlossning.

yogagråt

Bildtext: Reproduktioner av gråtande barn var mycket populära i inredningen under 1970-talet. Över 1,5 miljoner bilder såldes enbart i Sverige men tavlorna spreds över hela världen.Nordiska museet har förvärvat ett gråtande barn. Eddie var ett av de mest populära motiven. Vi vet inte var Eddie bott eller vem som ägt honom. Nordiska Museet söker nu Eddie, och eller personer som har haft eller har gråtande barn i sin konstsamling.

YOGAGRÅT

Jag har gråtit så mycket i mina dagar. För många år sedan träffade jag en spåtant, hon sa att jag skulle gråta ett helt badkar och jag som då tyckte att jag redan då gråtit tillräckligt, kände väl inte WOW, tack för den infon. Men hon hade rätt.
Jag har gråtit mycket. Jag grät en massa efter mötet med henne.
Jag har också använt mig av min gråt, för att få som jag vill, för att lägga skuld, för att jag skäms, känner mig dum, Ja, jag har gråtit av så många anledningar. Säkert en massa krokodiltårar också.
Jag har gråtit av utmattning och av ilska också.
Eller när jag blivit riktigt rädd.
Men jag har också skrattar mycket om någon skulle tro att jag endast är en böl-Lisa.
Men vad som hände när jag började med yogan, var att jag kom åt gråten.
Gråten var inte bara ett utlopp av lite så där osorterade känslor, utan gråten bara kom. Som en rensning. En inre dusch.
Tårarna bara rann utmed kinderna.

Yoga öppnar på något sätt upp en.
Lossar på ens slutenhet och öppnar dörrar till ens små rum man hållit stängda för omvärlden, men kanske framför allt för sig själv.
Saker man kanske inte ens varit medveten om.
Jag har i alla fall aldrig varit med om renare gråt än yogagråten, så ofärgad av olika behov som på något sätt legat utanför det jag egentligen behövt. Som ett filter. Förr grät jag kanske av en anledning, nu är gråten renare.

Jag vet när det började. Jag hade kanske hållit på med ashtangayoga, lite mer än ett år. Jag var i Kovalam i Södra Indien med Lino Miele. Jag grät efter varje yogalekton. Jag grät för att jag tyckte att jag utsatte min kropp. Jag kände mig som en soldat. Jag hade svårt att förstå varför jag gjorde yogan. Det var så hårt och så mycket disciplin och jag ville att det skulle vara mjukare.
Idag vet jag att man kan förhålla sig olika till disciplin, att det inte behöver vara hårt och strängt.
Men jag grät väl för att jag tyckte lite synd om mig själv.
Men efter det, var det som om proppen släppte och yogagråten liksom drabbade mig.
Särskilt när jag sedan började med ställningar i andra serien, som är mer hjärtöppnare. (bakåtböjningar)
Då var det verkligen som om något bara släppte i min kropp och jag grät och grät.
Det bara rann.
Så jag brukade lägga en sjal över ansiktet och bara låta gråten rinna hej-vilt.
När jag gick ut från lektionen var det som om jag var flera kilon lättare. Som om en tung sten släppt.
Nu gråter jag inte alls lika mycket som förut. Jag kanske inte behöver det.
Ni vet väl, efter regn kommer solsken. ;)

Följ med till Goa i november

Kvinnoyoga-retreat i norra Goa 17-24/11-2009

Förläng semesterlugnet med en veckas yoga i Indien. Följ med mig på ett härligt kvinnoyogaretreat till norra Goa, Indien 17-24/11 -2009. Under en vecka yogar och mediterar vi, ett par gånger om dagen. På kvällarna samlas gruppen ihop för gemensamma middagar och för att tillsammans upptäcka vad Goa har att erbjuda. Tillsammans med resebyrån Inshapetravel anordnar jag den här resan. Mer info och för bokning gå in på http://www.inshape.se/ eller direkt på länken nedan:
http://www.inshapetravel.se/resmal/indien/indien_karinbjorkegren.asp?menulink=lander

Jag älskar Goa, och har varit där flera gånger.

Yabyum resort där vi bor ligger helt fantastiskt, gå in och titta: http://www.yabyumresorts.com/

Det kommer att bli jättemysigt. Följ med!

MIn bästa tid är nu, NU!

I senaste numret av icaKuriren kan man läsa om hur man behåller semesterlugnet kvar i kroppen. Här är en av ställningarna. Jag som gör "reklam" för det borde ju vara någon sorts expert, men sedan jag kom hem från Båstad så har det bara rullat på.

Jag har varit en urusel bloggare.

Men nu är jag tillbaka.

Men jag har varit bra på att yoga. DET är bra, för det gör att jag behåller stretchen och lugnet kvar i hjärtat, kroppen och sinnet. Så även när det rusar utanför. Och även om kraven på mig är omåttligt stora, både mina egna och de jag får för mig att andra ställer/sätter på mig, så hjälper verkligen yogan.

Jag drar inte iväg.

Jag blir inte helt tokgalen och sur.

Yogan håller mig intakt.

När jag var i Mysore, för en massa år sedan. Jag är hjärtinnerligt tacksam för att jag fick träffa Guruji. Att jag fick vara ett par månader i en yogakänsla.

Hur som helst.

Ibland vill man säga något. Men man kan tycka att orden känns larviga, sedan vill inte jag i alla fall känna mig pretantiös. Utan att orden verkligen ska komma direkt ur mig och inte vara för uttänkta, så att de på något sätt förlorat sin kraft.

I alla fall, så fick jag tacka honom. Jag fick en liten stund med honom på kontoret. Jag tackade honom för ashtangayogan och för att om jag inte haft den i mitt liv, så hade jag blivit tokig. För så känns det ibland. Yoga har hjälpt mig ur så många situationer. Jobbiga situationer, sorgliga situationer, stressade situationer, you name it...

Jag brukar säga att yogan är min bästa pensionsförsäkring. Men jag måste utöka det.

YOGA ÄR MITT BÄSTA LYCKOPILLER

Så nu var det sagt.

Men med det menar jag inte att målet är att gå omkring och vara konstant lycklig. Nej, nej, nej utan mer att få vara i ett tillstånd där man mår bra, även om det är grått, gult eller rött omkring en. Min bästa tid är nu. NU!

snart dags att säga hejdå

tid flyger så fort.
Jag tror tiden går fortare när man blir äldre. Jag menar, jag tycker det var igår jag fyllde 40, men nu i augusti var det fem år sedan. Det gick så fort.
Men åren mellan 15 och 20, de sniglade sig fram. Ville aldrig ta slut.
Vad är det?
Är det för att man lär sig njuta av fulla drag när man blir äldre och därför går åren så fort?
Eller är det så att åren går fortare när man blir äldre?
I alla fall är min sommar i Båstad snart slut. PÅ söndag 23/8 är det dags att stänga stugan och kanske kommer jag tillbaka nästa sommar.
Jag ska säga hejdå till cykeln, som forslat mig genom byn så många gånger, backen upp och backen ner i ett enda svisch.
Jag ska säga hejdå till de fina rådjuren som springer i skogen ovanför de hyrda torparstugorna, och som ibland genar över tomten, för att de har bråttom.
Jag ska säga hejdå till ett hav och en strand som aldrig tar slut, utan bara fortsätter och fortsätter. Till ett bageri som bakar bröd, så man nästan vill gråta.
Jag ska säga hejdå till en by, som vissa veckor under sommaren väcks till liv så till den grad - att den faktiskt inte går och lägger sig och som de andra veckorna slumrar så där lagom.
Det finns något lugnt här. Något jag inte riktigt kan hitta i Stockholm. Dessutom är luften fuktig och det är så lätt att andas. Det råder mikroklimat i Båstad, det betyder lite snabbt att man året runt kan odla vindruvor här. Så det ÄR verkligen något extra med luften här i Båstad, kanske är det den jag ska säga hejdå till? Jag får val dra ett par extra andetag för stt klara av hösten vid Hornsgatan på söder. En av Europas smutsigaste gator. Där bor jag vintertid.
Men jag ska också säg hejdå till de här stugorna, med knasiga tapeter och knalliga färger.
Två modiga stugor, som inte bryr som om vad som är rätt eller fel.
Två stugor som inte kommer att hamna i sköna hem, men som varit enorm sköna att bo i.

Kom på min yogahelg i Norrköping

Yogahelg i Norrköping 18-20/9

Yogahelg för kvinnor på yogacentret Vayu i Norrköping

Fyll på med lite extra energi och kvinnokraft nu i höst. Yoga är ettkraftfullt verktyg som kan påverka kvinnors välbefinnande i olika stadier avlivet. Yogan kan lindra humörsvängningar i tonåren och vid PMS, minskaproblem under graviditeten och efter förlossningen samt under klimakteriet. Dessutom kan yogan lugna när du behöver det och ge energi när din kropp känns trött och orkeslös. Det här är en helg, där vi i egenskap av att vara kvinna närmar oss yogan.

Fredag 18/9 kl 17-19.30
Lördag 19/9 kl 8-10
Söndag 20/9 kl 8-10Pris: 700 kr

Läs mer på www.vayu.se och och anmäl dig på info@vayu.se eller per telefon 0733-842422.

07.08.09

magisk dag på alla sätt och vis.
numera heter jag Karin Björkegren Jones, mrs Jones, fru Jones.

Jag är så lycklig, hittar liksom inga ord som kan beskriva hur det känns.
Verkligheten överträffar dikten, så är det.

så tills dess länge leve brudparet

jag saknar honom heeela tiden

Ibland träffar man någon man känner, med den här hör jag ihop.
Inte ett plus ett är två, utan ett plus ett är - en. Inte symbios i negativ mening, utan någon sorts positiv symbios, som gör en glad, ger en energi.
Jag har träffat honom. Det tog lång tid, och det har varit några omvägar - en del jag kunde vara utan, men också fick jag en repris med min älskling tretton år efter vårt första möte.
Tack gud för att du ger människor en andra chans!
Jag har jobbat så mycket med att hitta mig själv. Vänt ut och in på mig själv och försökt ta reda på vem jag är och vad jag vill. Jag har varit så fruktansvärt nyfiken på mig själv, att jag nog snavat några gånger i min iver att hitta rätt.
Jag har hittat rätt nu.
Men inte på det sätt jag trodde. Jag trodde sökandet skulle handla om bara mig.

Men han, han som HAN är inte här nu. Inte just nu i alla fall. Vi har varit tillsammans varje sekund, nästan i två månader, men just nu är han inte här, men han kommer om någon vecka.
Jag saknar heeela tiden.
Jag vet telefonen finns.
Jag vet man ska klara sånt som att vara ifrån varandra, men jag vet inte om jag vill.
Jag vill vara nära. Jag vill att han ska veta vad som rör sig i mitt huvud.
Jag vill kunna vända mig mot honom och se in i hans ögon.
Jag vill till och med hinna bli irriterad på honom ;)
Nej, jag saknar och jag tänker att all den där egentiden, vad är det?
För att man ska navelskåda en massa ludd i naveln?
Förädla sig själv.
ta reda på vem man är.
men vad spelar all den tiden för någon roll om man inte har någon att vara med, leva med. Det är ju i relationen man växer som människa. Det är i relationen man ser vilket såll man egentligen är, och egentligen först då man kan börja arbeta aktivt på sin självutveckling.
neeej, jag mår bäst när alla är samlade, när min älskling alltid finns på en armlängds avstånd.
Men det häftigaste, det är att han förutom allt det där - att han får mig att må bra.
Så får han mig att tycka om mig själv.
Jag tycker om mig själv när jag är med honom.
Jag har inga skydd. Jag är jag, sårbar, stark, glad, ledsen, liten, stor och allt har en plats och allt får finnas.

min hund

Bildtext: Pino med radband runt halsen. En riktig liten yogi; Yogi Pino

Bildtext: Här sitter Pino i cykelkorgen.

unconditional love.

Jag har världens finaste, snällaste och duktigaste hund. En riktig liten yogi-hund. Jag är så kär i min hund. Varje dag är han med i min yogastudio och ligger och tittar på alla elever när de yogar. Han gör sig nästan osynlig. Han ligger helt tyst och stilla, men han skapar en sån stämning i rummet.

Det är nåt med djur.

Det är nåt med hundar - vissa kanske jag ska säga - som gör att vår puls sjunker och vi blir lugna. Djuren hjälper oss att slappna av, stressa ner och det är som att våra hjärtan blir större.

Pino vet att när eleverna lagt sig i savasana så kan han komma fram till mig. Han vet också; när jag yogar själv, att det är först när jag lagt mig ner i savasana som han kan komma fram. Då lägger han sig mellan min arm och min bröstkorg och så ligger han stilla tills jag är klar.

Han är så kärleksfull.

Vi har verkligen allt att lära oss av våra djur och kanske framför allt av människans bästa vän - hunden. Pino springer fram till alla som öppnar dörren och som gör sig redo för att kliva in i min studio. Han springer fram för att hälsa. Han vill visa att han finns och han välkomnar alla. Tänk om alla människor vågade vara så framåt, mot nya människor. Så öppna, men med det finns alltid en risk - tänk om man blir bortstött. Men Pino verkar nonchalera det, ungefär som att den risken är onödig att ens förvänta sig. Han lever av mottot "Vad man ger, är vad man får."

Pino förväntar sig det bästa av alla. Och vem vill inte bli bemött så?

Och tänk om man hade en svans, som man kunde vifta med när man var glad. Eller bara stolt sträcka på när man känner sig lite snygg och mysig och går gatan fram.

Det är inte konstigt att hunden fått ett par ställningar uppkallad efter sig.

Hunden är vår bästa vän.

Hel dag med yoga, frukost och spa-picnic på stranden.

Behåll sommaren i kroppen

– en hel dag med yoga, frukost och spa-picnic på stranden

När: Lördagen 15 augusti mellan kl 7.30 - 14.00

Vi börjar dagen med ett härligt morgonyogapass - hathayoga med inslag av antirynkyoga på
Hel dag med yoga, frukost och spa-picnic på stranden

Vi börjar dagen med ett härligt morgonyogapass - hathayoga med inslag av antirynkyoga på Yogavita med Karin Björkegren, som är diplomerad yogalärare enligt YogaAlliance . Efter vår klass serveras vi en härlig frukost av cafe Lyckligs Lena Mölder. Sen åker vi iväg till stranden med Lyckligs välfyllda picnickorgar för att strandSpa’a med herbalisten Lisen Sundgren, som driver Lisen Organics.


Så här ser dagen ut:


7.30 – 9.00 Hathayoga med inslag av antirynkyoga


9.00-10.00 Härlig frukost uppdukat på Yogavita


10.30 -14.00 Spapicnic


Var: Yogavita, Pomonaallen 3 i Båstad, för att sedan om vädret tillåter tillbringa resten av dagen på en härlig strand där vi spa’ar och tar hand om huden under uppsikt av Lisen. Vi tar självklart med Lena Mölders välfyllda picnickorgar


Pris: 700 kr

Anmäl dig till: yogavita@telia.com

tacksamhet

Ibland stannar man liksom till ett ögonblick, man är med om saker i livet som får en att ändra fokus. Eller så står man bredvid någon nära vän som inte behandlas alltför väl av livet. Man ruskas om och tvingas på något sätt att välja, - gå under eller välj livet.

Jag vet inte vad det är som gör att vissa går under, och andra just väljer att spränga sig upp ur asfalten, som maskrosen på en trafikerad stockholmsgata.
Kanske är det något med tacksamhet. Att känna tacksamhet för det man har oavsett vad som händer eller hänt i ens liv, glädjas över småsaker och inte vara enbart fokuserad på det stora, eller onåbara.

Ungefär som att man inte ska deppa ihop för att alla man bjöd in inte kom på ens fest, istället för att njuta med dom som kom. Jag tänker att också alla ens sorgligheter och svårigheter på något sätt blir medaljer på ens bröst, något man kan bära med stolthet.

Idag är en dag av tacksamhet, varje dag och varje liv som föds och får fortsätta leva är ett mirakel.
Snarts ska vi cykla ner till frikyrkan i byn och handla på deras loppis. Alla pengar går oavkortat till HIV- och aidsdrabbade barn i sex olika länder i Afrika. Jag känner stor tacksamhet för alla de fina människor, som så kärleksfullt kämpar för de svaga och de som behöver hjälp. Tack!

Jag tar en tur förbi frikyrkan varje dag, de har också ett mysigt fik där de serverar nygräddade våfflor. Jag ska ta bilder på kyrkan idag och lägga ut.

Igår köpte jag en broderad tavla med texten :

Var God varje dag, hjärtat har ingen vinter.

Det är fina ord och de tål att tänkas på.

jag vill vara en gypset

Bildtext: Har ni vägarna förbi Båstad, besök cafe Lycklig i Nötte backar. Öppet tisdag till söndag kl 11-17. Kommer att vara öppet året runt.

Läste om en bok som handlar om fenomenet GYpset, dvs att man lever ett sorts blandat liv som gypse och jetset. Man är inte rotad på samma sätt som en heltidanställd. Man tar dagen som den kommer mer, redo för att flytta någon annanstans om andan faller på.

Varför känner jag igen mig? Eller kanske varför vill jag känna igen mig...

Jag har i stort sätt i hela mitt yrkesverksamma liv varit frilansarbetare, det är svårt att leva ett nio till fem liv då. Jag har jobbat när andra är lediga, knappt tagit ut någon semester, men kunnat laborera med min tid på ett helt annat sätt än om jag hade varit anställd. Jag har kunnat gå upp direkt ur sängen, utan att borsta tänderna och sitta hela dagen framör datorn och skrivit iklädd morgonrock. Lyxigt och stressigt på samma gång.

Kanske är det för att jag på något sätt inte känner igen mig, eller kan inruta mig i ett nio till fem liv, som jag lever så här. Jag vet, det låter extremt larvigt. Men med det menar jag inte att jag bara glider runt i någon sorts lyxig tillvaro, nej snarare tvärtom. Till exempel tar jag sällan semester. Nu bor jag i två små hyrda torp i Båstad och jobbar hela sommaren med min lilla shala.

I höst, startar mitt andra jobb, skrivjobbet igen. Det vill säga ingen semester däremellan. Jag lever inte regelrätt, men varje sommar blir jag mer och mer varse att jag vill bo längre perioder här i Båstad. Jag skulle på sikt (en dag blir man kanske lite rik) vilja ha ett litet hus här och en pyttelägenhet i sthlm. Jag vill leva enkelt, så att jag nästan från dag till annan, kan rycka upp mina bopålar och flytta någon annanstans. Helst skulle jag vilja ha en inredd husvagn, då skulle den stå på åsen där min kompis Lena har startat sitt underbara kafe här i Båstad.

Vad det heter?

Jo, det heter Lycklig och det är precis vad man känner sig, när man sitter i hennes trädgård och dricker kaffe. Den här veckan jobbar min dotter Mira där. Det är hennes första sommarjobb.

varför ljuger folk?

"härligt med yoga synd bara att karin inte kan lära sig att stänga av mobilen under passen. aldrig mera att pass med henne, vet inte om hon är kvar hos inbalans men ett hett tips är att undvika hennes klasser! någon mer oengagerad lärare har jag aldrig träffat på!

Det stod om mina yogaklasser i dn idag.


http://www.dn.se/livsstil/livsstilsreportage/yoga-stress-bastad-1.898585


Någon hade bemödat sig med att kommentera artikeln. Se citatet ovan. Jag har uppnått den höga åldern, och har inte behov av att bli älskad av alla, så man kommer inte åt mig på sånt. Om det nu är det man vill.
Men när folk ljuger... Då blir jag riktigt irriterad.
Som om jag skulle låta min telefon vara på under en lektion?
Näe, det har aldrig hänt.
Men visst kanske en och annan tyckt att jag inte varit en bra lärare. Det kan jag inte säga så mycket om. Men skulle aldrig prata i telefon under en lektion. eller låta min telefon ringa och störa eleverna. Det stämmer inte.

Så istället tänker jag att den här personen är någon som är avundsjuk och som tycker att jag får för mycket uppmärksamhet som yogalärare. Skriv det istället, men ljug inte!!!!

det här är lycka för mig

Morgonstund i min fina fina yogastudio Yogavita i Båstad. Solen som sipprar in genom fönstret och som värmer en morgontrött kropp.


Det är lycka för mig att ta min nyinköpta begagnade cykel och cykla tidig, tidig morgon till min studio för att göra min egen yoga. Min alldeles egna yoga, en stund för mig själv i min egen studio. Byn sover fortfarande och jag har lämnat älsklingen sovandes hemma.

Efter mitt egna pass cyklade jag förbi bagaren. Båstad måste ha Sveriges bästa bagare. Här står morgonsrocksklädda människor i kö på morgonen för att handla frallor, danskt rågbröd, kanelbullar och wienerbröd efter ett dopp i havet.

Jag älskar livet här. Har hyrt ett jätte fint ställe. Två små hus, en fin trädgård med utsikt över bukten. I morse sprang en rådjursmamma över trädgården med sina två små bambis. Vi bor som på landet, Fast det är bara fem minuters cykelväg från byn.

Jag är lycklig.

uj uj vad tiden går

Det är något med tiden. Går den inte fortare än vanligt?, eller har jag ovanligt kul? Det går fort när man har roligt heter det ju...
Eller så är jag bara rätt och slätt lite stressad.

Jag hade en heeelt fantastisk vecka på Mallorca. Vad vi fotograferade för boken. Jag hoppas den blir lika fin som förra boken. Då menar jag alltså min nya bok som ska heta Yoga för livet och som beräknas komma ut till våren 2010. Tack Norstedts för att ni tror på mig och ger mig den här chansen att få skriva en bok till i ett ämne som jag brinner så för. TACK!

I morgon bär det av till Båstad och kurstart nästa vecka. Hoppas det blir en bra sommar.
Kom dit vettja!

och om ni inte kan komma dit, häng med till Goa, gå in på länken och läs.

http://www.inshapetravel.se/resmal/indien/indien_karinbjorkegren.asp?menulink=lander

om shanti

Meditera över Ganesha

Nu ska jag åka iväg i en vecka och fotografera lite för min kommande bok, så jag kommer inte gå in och skriva något här på bloggen på ett tag, tror jag...

Så jag tänkte ge er en liten utmaning.

Skaffa en jappa, det vill säga ett radhalsband med 108 pärlor. Finns att köpa på Govindas lilla butik och kanske också på indiska. Jag är inte helt säker på det dock.

Meningen är att du dagligen, under 40 dagar ska sjunga ett mantra för varje pärla. Det är alltså samma mantra man sjunger i 40 dagar. Så kan du sitta i 20 till 30 minuter. Ja, du kan lägga kortare på tid din jappameditation också, men kom ihåg - gå igenom varje pärla på halsbandet.

Allra helst ska du göra det innan din yogaträning, precis när du klivit upp ur sängen. Jappameditationen hjälper dig att ta bort stress, lugnar ner ditt tankesnurr och gör dig redo för en ny dag.

Du sitter i lotusställning och håller din jappa i högerhanden. Helst ska halsbandet vara gömt under en sarong, och det för att behålla kraften i halsbandet.

Här får du ett sanskritmantra som man sjunger till Ganesha. Ganesha: Kallas även Ganpathy, Ganpati, Ganesh och Gajanana och är son till Shiva och Parvati. Enligt legenden fick han sitt elefanthuvud efter en incident då Shiva kom hem efter en lång resa. Shiva kände inte igen sin son som under resan vuxit från barn till ung man. I vrede trodde Shiva att Ganesha var en älskare till Parvati och högg av hans huvud. När Shiva sedan upptäckte sitt misstag skickade han ut sina tjänare för att hämta det första huvud de kunde finna. Detta råkade sitta på en elefant. Det är också anledningen till att Ganesha är den gud som tillbes allra först, Parvati tvingade Shiva att lova att sonen skulle tillbes först av alla gudar. Kanske som en liten kompensation för att få leva med ett elefanthuvud.

Mantrat:

Om gamganaptaye namah

Sjung mantrat om och om igen, så att det blir som en inre meditation. Sedan när 40 dagar gått, så ska du få ett nytt mantra som du kan sjunga.

Bjud in kärleken i ditt liv

Bildtext: Mina broderade svanar.

Det här är galet. Jag försöker leta upp en bild av fotografen Henri Cartier Bresson, en egentligen mycket känd bild. Men nu är den som bortblåst. Den finns inte på nätet längre. Jag har redan suttit en stund framför datorn och letat. Jag får helt enkelt beskriva bilden, för att ni ska förstå historien.

En av min bästa vänner T, är min vardagshäxa. Hon kan som ingen annan ge en olika hemsidor där man kan höra härliga meditationer, eller ge en en bok "som man bara måste läsa".

Hur som helst T gick en utbildning i Feng shui.

Där fick hon reda på att om man hängde en kärleksbild i sydvästra hörnet i sitt sovrum, så skulle en relation komma in i bilden. Och vi var båda singlar då.

T valde en bild av Henri CB. En underbar bild. Det är en sjöman som kysser sin kvinna.

Det tog bara någon vecka efter att T hängde upp bilden i sitt sovrum innan hon fullkomligt bombaderades av uppvaktande män. Jag som också var singel och längtade efter att bli kär, tänkte att jag gör samma. Det dröjde ett par timmar innan en gammal dejt, som jag inte ville ha en relation med hörde av sig. Jag blev plötsligt väldigt uppvaktad, men inte av några seriösa.

Jag vet att det här låter konstigt, men det är sant...

Så började jag titta på bilden. Jag hade ju hängt upp fel bild. Den är fantastisk bilden, men det är INTE riktig kärlek. Förmodligen har sjömannen bara grabbat tag i en vacker flicka det första han gjorde när han äntligen kom av båten. En muckarbild. Inte kärlek, ut bara någon sorts euforisk glädje.

Mysigt om det är det man är sugen på. Men det var inte jag, så jag tog ner bilden. Kände att jag inte behövde en massa korta relationer i mitt liv.

Så en dag fick jag av min kompis H en inflyttningspresent. En för hand broderad tavla med två svanar som simmar runt i en sjö. Den kändes arbetad och vi vet ju att svanar står för livslång kärlek. Jag har den i mitt sovrum i sydvästra hörnet - så klart... och två månader efter att jag hängt upp den, hörden HAN av sig. Min stora kärlek från femton år tillbaka. Det kunde inte bli något då, men något gjorde att han hörde av sig efter så många år. Det är ett år sedan nu och vi är fortfarande jätte kära. Vad jag vill ha sagt är, häng en kärleksbild i ditt sovrum. Lita på att kärleken ska komma till dig. Tankens kraft är större än vi tror, du måste bara bjuda in den.

Sorg

Ikväll tänds ett ljus i den indiska lyktan för släkten Jois. Må det skina så klart att de känner värmen som sprider sig.
Idag är det sorg i mitt hjärta och i alla andra ashtangisars hjärtan runt om i världen. Men kanske framför allt hos de som stod honom allra närmast, hans familj. AShtangayogans grundare, Guruji, somnade in vid lunch (svensk tid) idag.
Jag är glad att jag fick chans att möta hans varma ögon, En blick som var både barnslig och vis på samma gång. Och att få behålla det som mitt minne av honom.
Vila i frid

School´s out

På bilden uppifrån från vänster: Åsa, Marie, jag, Bella, Magnus, Helen, Anna, Bodil, Alexander, Nanna och Ellinor.

Så var det klart. Nu är jag alltså certifierad yogalärare enligt yogaalliance. Och gänget ovan, klarade det också. Obs, en viktig person fattas på bilden Zoyla. Och han där i vit t-shirt är alltså Alexander Medin vår lärare, som efter många år i London och asien, nu flyttar hem till Norge.


Idag är jag så trött så trött. Det var ju två mycket intensiva veckor i höstas, sedan var det självstudier i några månader... Ja, jag var lite slarvig med det. Men skickade ändå in några skrivuppgifter. Och så hade vi de här två intensiva veckorna som avslutades igår, efter skrivprov och muntlig examen.

Tänk vad snabbt man vänjer sig vid att vara i en grupp, så där så att man nästan känner sig ensam och övergiven när det är över. Även fast man har ett mysigt liv fyllt med vänner och älsklingen och barn. Vi "kejtrade" mat från Govinda. Supergott och massor med mat och efterrätt och lassi till ett mycket lågt pris, eftersom det var så mycket mat. Ett tips om man vill ha en billig lite större lunch, men inte bli bankrutt på köpet. Govindas är Hare Krishnas restaurang som ligger ¨på Fridhemsplan, i Stockholm.

Under lunchen gav vi Alexander vår avskedspresent. Vi köpte ett fint litet miniskåp på Raya på Odengatan, som vi fyllde med varsin sutra, för de dagar när Alexander kanske tvivlar på sig själv. Då kan det kanske vara skönt att bli lite "boostad" av sina elever. För vi har ju alla de där dagarna ibland när vi tvivlar på oss själva, eller bara känner oss lite allmänt smådeppiga eller sorgsna. Jag tror han blev glad.

Sen toppades dagen med ett 60års kalas utan dess like. En av mina bästa väninnor, C, hennes man H fyllde 60 och vi var hembjudna till dem. De var kanske 60-70 gäster, tror jag. De hade hyrt in en kock som vanligtvis jobbar på Paul & Norbert, legendarisk restaurang på strandvägen. Det var så fruktansvärt god mat, och jag passade på att skåla för mig själv också. Så tröttheten är ju inte bara för att jag är gått upp klockan fem varje morgon, utan också lite självförvållad. Men det var det värt. Och mina ganska breda yogafötter, är också trötta idag och har lite skavsår eftersom jag tvingade in dem i mina höga klackeskor.

Förhållningssätt

Bildtext: Yogans sk urfader Patanjali, vakar över mina böcker och läsglasögon - styrka 2, medan morgonsolen värmer honom.

Det har väl inte undgått någon att jag just nu går en utbildning med Alexander Medin, certifierad av Pathabhi Jois på den fina yogashalan på Odenplan, som drivs av Viveka Blom Nygren - Atmajyoti..?

Så nu är tankarna hundra procent JÅGA - yoga.

Jag har så svårt att lära mig uttal på sanskrit dock - och DET är en stor del av kursen. Det är som om min snart 45-åriga hjärna inte räcker till, till att mata in orden och hitta rytmen på uttalandet. Jag känner mig jättedålig, ungefär som när man rabblade glosor i skolan. När det inte fastnade.

Ibland undrar jag över mitt sätt att lära. I höstas fick jag ju reda på att jag knappt hade någon syn på vänster öga. Att jag liksom gått genom livet och bara sett allt på min högra sida. Nu förstår jag ju varför jag alltid börjar gäspa och blir sååå trött när jag öppnar en bok. Det tröttar ju ut det högra ögat, att allt bara hänger på det. Medans det vänstra får larva sig och vila - och vara i en ständig savasana... ;) (för de oinvigda är det ordet/ställningen för vila efter yogapasset.)

Vi hade ju också MA Jayashree & MA Narasimhan som lärare på kursen i Sanskrit Chanting och Indian Philosophy. De var helt underbara. De undervisar i Mysore, och har haft tusentals av studenter genom åren - och ändå fortsätter de med glimten i ögat att undervisa oss.

De sa något intressant. Den indiska traditionen är ju inlärandet, att lyssna, ta in och uttala om och om igen.

Om och om igen, tills det sitter. repeat, repeat, repeat...

Så har yogans filosofi förts vidare i generationer från guru till elev. Men vi västerlänningar, var inte alls så bra (hon använde så klart inte det ordet. Hon var mycket ödmjukare) på att verkligen lyssna och sen uttala. Att vi på något sätt är fast i ett sätt att lära oss, vi måste se - läsa - för att kunna uttala. Det där är intressant. Vi har liksom tappat den muntliga traditionen. Men vi har haft den, då när vi var lite mer religiösa.

Men jag hänger också upp mig på min röst, jag snubblar på att när jag sjunger låter det falskt. Och det som händer är att jag låter som värsta fulsångaren. Hemskt, hemskt, hemskt. Och jag som egentligen inte bryr mig så där jättemycket om att göra bort mig. Men man vill ju inte sjunga falskt och man vill inte känna sig som ett pucko, som har svårt att lära sig. Vilket dilemma.

Men det var ju inte det, det här inlägget skulle handla om utan:

Patanjalis Yogasutra 1:33.

Maitrikarunamuditopeksanam sukhaduhkhapunyapunyavisayanam bhavanatascittaprasadanam

Utan hur man ska förhålla sig i relationer till andra. Här låter ju SKA lite tråkigt, läs KAN istället. Det handlar om förhållningssättet- som man alltså kan välja, som i slutändan gör det enklare att leva. Att inte hänga upp sig på andra. Utan bara vara i någots sorts friläge - neutralitet. Fast ändå inte riktigt det. För kappvändare är bland det värsta jag vet, folk som inte har en åsikt eller låta mobbing etc bara passera för att de är så rädda för att tycka till, säga ifrån.

Utan, det här är svårt att förklara, för det handlar inte om att man ska bli spak och lam i sitt förhållningssätt, utan kanske kan man se det som riktlinjer att leva efter, som gör livet lite enklare och framför allt mer positivt.

Man ska helt enkelt försöka vara vänlig mot de glada. Inte blir sur och tänka - varför är hon så glad, utan just frånkoppla det från en själv. Att inte jämföra sig, kanske. Att tillåta andra att vara glada och euforiska och inte se det som ett hot mot sig själv.

Känna lycka för de duktiga. Att inte tävla och tänka negativt när andra människor lyckas.

Känna empati för de som tvivlar och känner sig dåliga. Inte tänka, vad har hon att vara ledsen, låg, deprimerad för.

Och för dem som är elaka och som man kanske har svårt med, bör man inta en neutral inställning. Jag brukar tänka bubbla, ibland funkar det. Jag tänker att jag är där i min såpbubbla och de där elaka kommentarerna kommer inte åt mig, eller energitjuven kan inte sno min energi, för jag har mitt tunna osynliga skydd.

De där meningarna, tog jag till mig direkt. De är jätte bra.

Det är sådan ynnest att få gå den här kursen med Alexander, att få grotta/gotta in sig i yogans oändliga filosofi med en person som lagt ner så många år, så mycket möda på att lära sig sanskrit och just förstå. Jag hoppas att han snart skriver en bok på svenska.

Det snurrar i mitt huvud - men jag tackar för de steg jag får använda moder jord som mitt golv

Så här ser det ut framför mig, en stor del av dagen. Vi chantar (och för mig går det inte bra, chanting är inte min grej... fast så ska man inte säga. det lär väl sluta med att chanting verkligen är min grej) och vi filosoferar en stor del av dagen, och pratar om hatha yoga pradipika och yogasutras. Och så meningen med yoga, så klart. Åsså, antecknar jag i min lilla bok - må den inte tappas bort!

Det är så härligt att bara få gotta sig i ett ämne som ligger en så nära hjärtat och som det känns som man aldrig kan veta för mycket om.

Yoga är som en outsinnlig källa - det finns inget slut - inget stopp.

Yogans väg tar aldrig slut, bakom varje hörn, varje sväng finns nåt nytt att upptäcka.

Idag lärde jag mig nåt fint.

När man vaknar på morgonen, kan man gnida handflatorna mot varandra och sen sätta händerna mot ögonen för att liksom väcka ansiktet. Och kroppen. Ge sig av sin egen energi.

Sen innan man sätter sina fötter på golvet, ber man moder jord om lov och förlåtelse för att man trampar på henne.

Så kanske man alltid ska tänka, inta en sorts tacksamhet för att mitt golv, är någon annans tak, men framför allt är det moder jords. Plötsligt får ett steg i taget en ny innebörd

Om shanti shanti shanti - en del översätter det gå i frid

En glad måndag

Idag är jag trött. Men glad. MYCKET GLAD.
Jag får skriva en bok till. Fick besked idag av min fina förläggare Susanne Trygve. Ett mycket glatt måndagsbesked. Ni får reda på sedan vad den ska handla om, men ni kan nog räkna ut ämnet... yoga.



Och jag är på teachertraining med Alexander Medin, så nu blir det nog korta inlägg från mig.
Men...
Om man är sugen på att höra min röst och mina tankar om yoga, så gå in på länken nedan. Jag blev intervjuad av finsk radio när jag hade min helgkurs i Vasa och Jakobstad.
Varför tycker man alltid att man låter larvig när man hör sin röst?

http://arenan.yle.fi/toista?id=2178893

niyama på 24 timmar

Så var det snart dags, att gå in i Niyama - på ett disciplinerat sätt ska jag låta mig själv utvecklas. Hela helgen till trots har jag kämpat mot influensan. Det är hemskt att känna sig sjuk när vädret utanför fönstret bara ropar till en: Kom ut och cykla i mig, kom och lägg en filt och sola lite med mig... Nej, jag har kurerat mig med c-vitaminchocker och homeopatisk medicin. Jag hoppas att jag är på bättringsvägen. Vill inte missa kursen, eller känna mig hängig under den.

Idag ska jag börja med första steget i Niyama nämligen Sauca - renhet. Jag ska städa hela lägenheten. Jag är dessutom tvungen till det, eftersom översta bokhyllan, gått sönder och alla böcker rasade ner. Vad ville universum ha sagt med det? Gör dig av med onödiga böcker? Läs mer böcker? Dags att städa, kanske? ;)

SEn när jag städat får vi hoppas att saṃtoṣa, dvs nöjdhet infaller. Så att jag kan njuta en stund innan jag sätter igång med tapas - elden som utplånar dåliga sidor och vanor. Där får jag nog stanna en stund och kämpa på lite.

Jag tycker det är intressant att man egentligen vet så lite om sig själv. Att man lägger så mycket tid på att lära känna andra, men den som står en närmast. Den man egentligen borde vara mest nyfiken på. Den har man inte helt lärt känna.

Ibland kan jag nästan bli lite rädd. Jag skulle kunna, om jag inte håller i mig rasa helt in i den yogiska filosofin. Jag vill bli lika bra på att storstäda mitt inre som jag är på att städa mitt hem. Jag vill att mitt sätt att se på saker, ska bli lika rent som mina nytvättade fönster. När inget, inte ens en tanke står i vägen, skymmer sikten eller förvillar. Nej, med tvättad, ren blick möter jag min omvärld. Så vill jag att det ska bli, men dit är det svårt att ta sig. Men det är ju därför jag yogar.
Om man använder tidningspapper blir de ännu renare... Ett städknep jag lärt mig.
Skvādhyāya - självreflektion, jepp. Det är bra att våga reflektera över sig själv. Varför man är, verkar, gör, tänker, bemöter på vissa sätt. Är det verkligen jag som gör det här, eller är det sättet jag tror jag är på. Eller är det på grund av mina misslyckanden och tilkortakommande som jag agerar på det här sättet - oreflekterat.

Sen är det väl dags för īśvarapraṇidhāna: hängiven tillbedjan av en högre makt. De skulle då vara att lyssna på yogans budbärare. Som då i det här fallet är Alexander.

Men samtidigt får man inte glömma att allt man slänger upp till universum kan bli bönhört. Hörde en intervju med Thomas di Leva. Att man ska vara försiktigt med vad man slänger upp för önskningar i universum. Så om man till exempel säger; jag ska inte bli sjuk. Så hör inte "gud" ordet inte. Så det som händer är att man blir sjuk, eftersom det var det gud hörde. Tänk om det är så att gud har aspberger syndrom, eftersom man inte kan använda ordet inte till en som har aspberger. Jag vet inte, en tanke bara från min ibland oreflekterade hjärna.

kroppsideal - fängelse eller frigörelse

BIldtext: Anita Ekberg i La dolce vita (Ljuva livet). En kvinna som njuter av sina former, så till den grad att hon ställer sig i Fontana di Trevi och svalkar sin kropp i fontänen. Vilken amazon.

Känner att jag vill fånga upp tankegångar och en "kommentar" som jag fått, kände att mitt svar blev lite kort och att jag gärna vill filosofera lite kring det här med ideal.

Hej Karin!
Har precis börjat yoga och har precis läst hela din blogg, tack för en jättefin bok och en jättemysig blogg. Du inspirerar!Jag har en fråga och jag hoppas du inte tolkar den fel, den är inte menad som förolämpning...Men. Jag vill ju gärna gå ned i vikt av yogan och det står i många böcker att man "tappar överflödigt fett" med yoga. Många gurus är magra. Men du och även hon (viveka tror jag som du är på dvd med) är ju inte direkt supersmala utan har (som vi alla) lite armar och mage. Samtidigt så yogar ju du så himla mycket? Hur går detta till? // Anna C

Mitt svar: Ha ha, ja, hur går det till att man har lite mage och lite armar?
Man gillar mat, rätt och slätt. Jag gillar min kurviga kropp och jag vill inte vara trådsmal. Det är inte mitt ideal. Sedan får folk tycka vad de vill om hur jag ser ut.
Jag tror att man är olika kroppstyper, vissa lägger på sig ganska enkelt, oavsett sin träning. Medan andra väldigt lätt går ned i vikt. Det finns många väldigt på gränsen till anorektiska yogisar och det finns framför allt i Indien ganska många, för oss i väst sett, tjocka yogisar. I Indien ser man ju mullighet som något vackert - titta bara på de manliga Bollywood-stjärnorna. Men här i väst, ska man vara trådsmal.Om, jag inte hade yogat som jag gör, så hade jag förmodligen varit stor som ett hus. Så allt är relativt.

Men jag vill fortsätta att prata om det här ämnet, eftersom det ligger mig varmt om hjärtat. Vi kvinnor har extremt stora glasögon, förstoringsglasögon när vi tittar på våra egna kroppar i spegeln. Vi synar och tycker till om oss själva, ofta med en alldeles för negativ syn på hur vi ser ut. Jag har varit sån också. Jag har argt tittat på min kropp och önskat en massa saker. Hur den borde se ut, enligt vad jag trott den borde se ut. Det vill säga, jag har låtit medias bild av hur en perfekt kropp ska se ut helt osorterat bestämma min syn på mig själv.
Vad som hände när jag började yoga, var att jag plötsligt fick tillgång till min kropp på ett helt nytt sätt. Min blick blev plötsligt mycket snällare. Jag har den här kroppen och jag tycker så väldigt mycket om den. Jag rör på mig. Min kropp är flexibel och stark. Den är kanske inte perfekt i någon annans ögon, men jag älskar min kropp. Den är liksom jag. Jag kännare mig vackrare idag, som 45 åring än när jag var 22 och fick utvikningserbjudanden. ;))
Jag förstår att Anna, skriver för att hon vill gå ner i vikt och att hon kanske blir lite konfunderad när hon dels läser att folk går ner i vikt när de yogar. Sen ser man bilder på mig, som ju inte är trådsmal. Jag tycker om mat. Jag har alltid gjort det. Jag har aldrig bantat. Vet inte ens vad jag väger. Jag drömmer inte om att gå ner i vikt, men jag vill så klart känna mig fast i kroppen.
Vad jag menar och vad jag önskar är att kvinnor ska se lite snällare på sig själva. Och verkligen känna efter varför man vill se ut på ett särskilt sätt. Allt för många kvinnor har en osund relation till sin kropp och till mat. och det kan man ju tänka lite över. Äter jag för att trösta mig själv. Eller späker jag mig själv, tillåter inte mig själv att njuta? Det gäller att hitta medelvägen. Våga njut av din kropp, oavsett hur den ser ut.

Yoga ÄR din bästa pensionsförsäkring. Här är beviset!!!

I dagens Aftonbladet!!!!

Yogainstruktör Bette Calman var en av de första som började med yoga på 50-talet.
Foto: BARCROFT MEDIA
Bette, 83, är vigare än barnbarnen

Har 11 yogaklasser – i veckan
LONDON. Yogainstruktören Bette Calman är 83 år.
Det hindrar inte henne från att vara vigare än sina barnbarn.
Iklädd en rosa overall och med perfekt fönat hår visar Bette upp vad hon kan. På 50-talet var hon en av de första i Australien som började med yoga.
Kroppen brukar väl bli stelare med åren, eller?
– Jag kan göra mer nu än jag kunde för femtio år sedan, säger hon enligt Daily Mail.
När andra i hennes ålder klagar över krämpor koncentrerar hon sig på svåra balanspositioner.
Hon sätter händerna på marken och lyfter hela sin kropp horisontellt under perfekt kontroll. Bette Calman visar upp avancerade övningar som visar prov på hennes fantastiska form.
Hon är fortfarande instruktör och har runt elva klasser – i veckan. Den smidiga stålmormorn har inga planer på att sluta med yoga.
– Jag blir aldrig för gammal. Kroppen är ett fantastiskt instrument.
Yoga håller mig ung, säger hon.

Källa: Ovan är en artikel från Aftonbladet som publicerades idag.

Det är det jag säger, Yoga ÄR din bästa pensionsförsäkring. Jag vill träffa Bette. Jag vill bli som Bette. Fy fabian vad det är härligt att åldras när man ser såna här kruttanter.

min yoga-stand-in

Bildtext: Min yoga-stand-in lever ett mer flashigt liv i Båstad.

När ashtangayogadvderna skulle lanseras, trycktes jag, eller en papperskopia av mig, upp i naturlig storlek. Jag försökte ju öka på min längd, skulle vara kul att få lite lååånga snygga ben. Tänkte att reklambyrån kunde väl vara lite schyssta...

Men, det var ingen som gick på det, så det blev en papperskopia i min exakta längd, 1,64 cm lång med en avtagbar låda på magen. Däri skulle alltså dvderna ligga.

Ibland var det liksom märkligt att "möta sig själv" på Åhlens dvd och skivavdelning.

Jag tog med "henne" ner till min yogastudio i Båstad, mest på skoj.

Hon hamnade i mina kompisars källare. Tills hon plötsligt fick ett eget liv. Hon bjöds med på middagar, träffade polska hantverkare som bjöd henne på öl och hon var på picnicar.

Lena, Pontus, Janne och Bittan nere i Båstad hade med min stand in på de mest knasiga ställen och så skickade de bilder från sina mobiler till mig och mitt avhållsamma yogaliv i Stockholm, så att jag kunde se hur hon for fram.

Ibland när livet är stressigt, skulle det vara skönt med en stand in, så man kan göra allt man tycker är skoj och allt man måste - utan att bli utbränd.