onsdag 7 oktober 2009

mamma är min första guru

Det är så härligt med kommentarerna jag får, de hjälper mig och leder mig in i olika ämnen som känns kul att skriva om. Som sökandet efter en guru.
I Indien är guru ganska vanligt. Där finns det många guruer, man följer en guru och helst samma guru hela livet.
Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om det, därför blir kanske det här inlägget lite vagt.
Det viktigaste med en guru, tycker jag måste ju vara att det är en kärleksfull guru, som leder med varsam och kärleksfull hand sina elever. Det kräver liksom att den här gurun jobbar och jobbat med sig själv för att inte vara färgad av fördomar, avundsjuka eller rädsla.
Jag känner till yogalärare och folk som kallas gurus som förbjuder sina elever att söka kunskap någon annanstans. Det tycker jag är heeelt fel.
Det är rädsla tror jag, rädsla för att man ska lämna gurun för ny kunskap.

Sharath, Gurujis barnbarn svarade på en fråga om gurus, att ens mamma är den första gurun. Det tyckte jag var fint. Förhoppningsvis gav hon dig en kärleksfull uppfostran i vad som är rätt och fel. HOn lärde dig empati, ansvarstagande och hon gav i den mån hon kunde en fördomsfri uppfostran. Att du växte upp med att alla människor har samma värde. Och om du inte växte upp med en kärleksfull relation till någon av dina förädrar - dina första guruer. Så förhoppningsvis har du kanske hittat någon annan som kunde fösa in dig på rätt sida av vägen. Det är aldrig försent att ge sig själv en bra barndom. Är det inte så en bok heter? I alla fall tycker jag det ger hopp om att man kan påverka sitt liv och sin barndom, så att man inte fastnar i sin barndom, och den blir anledning till att inte våga, kunna eller vilja leva ett bra och kärleksfullt vuxenliv. Vilket man gärna vill att alla ska kunna få chans till, oavsett var de kommer ifrån.

När jag började med yogan, var jag en latmask. Jag behövde en lärare som var lite sträng mot mig och manade på mig. Fick mig att vilja utmana mig själv och min kropp. Det var bra. Jag hade en sådan lärare. Sedan längtade jag efter filosofin och pratet om yoga. Vad som händer inuti mig, när jag vänder och vrider på min kropp. Då sökte jag mig till en annan lärare som kunde ge mig det. SEdan blev jag intresserad av att gå djupare än så, jag reste till Indien. Jag läste lite mer böcker. Det finns hela tiden mer att lära sig och för mig känns det naturligt att söka upp den som kanske har mest kunskap i just det jag söker. Därför tycker jag att man kan ha många gurus i sitt liv och liksom plocka ur russinen.

Med barn och familj är det svårt att resa till Indien och Mysore och helt gå in för vad yogan är genom att vara där så länge som kanske skulle behövas. Det finns speciella yogaskolor, eller utbidningar inom yogan Gurukul, om man är född brahmin. Men det verkar vara ganska tufft att utbilda sig till guru. ;) Förutom att du måste vara född brahmin, så måste du vara pojke och börja vid åtta års ålder tror jag det är. Är inte helt säker. ( Gurukul - får bli ett eget inlägg)

Jag var i alla fall i Mysore i nästan två månader och min dotter var med mig i tre veckor. Det var speciellt och kul att Mira fick se vad jag ägnar så mcyket tid till. och att hon fick komma till källan. Och jag kände faktiskt, att när jag tittade in i Patthabi Jois ögon, så var det en gurus ögon jag mötte. Och det jag slogs av, var att blicken var ett barns. Det fanns en sådan glädje och lekfullhet i den blicken. Man vet när man träffar en guru, för man ser det i ögonen och blicken som han eller hon ger dig.
Gurun ska vara som en förälder tycker jag och kunna stå emot att bli emotsagd. Precis som tonåringen ifrågasätter sina föräldrar. Inte vara rädd när "ungen" lämnar boet, för egna och nya upptåg och erfarenheter. Gurun ska känna sig så trygg att "ungen" kommer hem, när hon/han behöver. Band som binds med kärlek mellan människor, kan aldrig brytas. Men är banden fyllda av skuld, dålig samvete, utpressning eller vad det nu kan vara kommer alltid att brytas.
Om shanti, shanti, shanti

5 kommentarer:

  1. Otroligt skönt att läsa detta! Jag håller med dig i många delar. Däremot tror jag att en guru kan ge dig det du inte förväntat men som ändå är "rätt" för dig och då gäller det att man inte hoppar vidare till nästa för att det blir obekvämt eller att man blir besviken. Så ser jag på det.
    Men som du skriver, man ser i ögonen om man har hittat en guru eller inte. Min familj har träffat min guru - i Indien för några år sedan - (han är inte från Indien men var där samtidigt som oss) och efter den resan sa min son som då var 14 år att den häftigaste upplevelsen på hela resan var att se in guruns ögon - så mycket humor men framför allt så mycket kärlek. När jag möter hans blick känner jag mig helt accepterad som jag är!

    Jag lägger till din blogg hos mig om det är OK?

    SvaraRadera
  2. alexandra - tack DU!!! Kram
    Annika - så klart har du rätt i det, men jag tänkte mer att alla som läser bloggen är ganska vuxna, och förhoppningsvis inte hoppjerkor. ;) TYvärr har jag erfarenhet av människor som stannat hos "gurus" alldeles för länge och som gjort dem så illa. Men om man hittar den rätte, så varför inte stanna. Men det viktiga tycker jag nog ändå, att en guru ska kunna ifrågasättas. Ditt möte med din guru låter jättehärligt, berätta vem är han. Du får jättegärna lägga till min blogg hos dig.Kram

    SvaraRadera
  3. Vilket härligt inlägg och vilka kloka ord från Sharath och från dig.
    Jag tänker att det är så sant också så tänker jag så här;eller min Pappa.
    Åtminstone för en del.
    När jag föddes på 70 talet pluggade min mamma i Kpnhamn och pendlade från Malmö. Så det var min Pappa som gick barnvagn och matade utpumpat hela den första tiden tillsammans med alla andra mammor. Har nog alltid varit Pappas flicka. MEN nu först senare har det faktiskt blivit min mamma som är min "Guru" och det har jag yogan att tacka. Så många gånger som vi suttit tillsammans och pratat om livet, själen filosofi och det jag hör henne säga är plötsligt så självklart. Kanske att jag har öppnat mina ögon hon har säkert alltid varit så här klok, kanske att jag själv är min guru...
    kram kram

    SvaraRadera
  4. Vilket fint inlägg! Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver, även om jag aldrig haft en guru, letar fortfarande. =) Solhälsningar Anna

    SvaraRadera
  5. Karin! Jag håller fullständigt med dig, det gäller att inte stanna hos någon som inte är bra för en. Självklart ska en guru kunna ifrågasättas, annars faller allt som jag ser det :) Kruxet är väl bara att de flesta inte vågar fråga om det som inte känns bra inuti utan man stannar och kämpar på, gör som personer du sett som stannat alldeles för länge.

    Min guru heter Natanaga Zhander (Shandor Remete) och stilen heter Shadow Yoga, www.shadowyoga.com Enligt honom ska man vara sin stil trogen, annars krånglar man bara till det för sig själv. Allt för ens egen person. Men det betyder inte att man inte kan leta sig fram för att sedan hitta någon stil som passar!

    Kram!

    SvaraRadera