I dagens Aftonbladet!!!!
Yogainstruktör Bette Calman var en av de första som började med yoga på 50-talet.
Foto: BARCROFT MEDIA
Bette, 83, är vigare än barnbarnen
Foto: BARCROFT MEDIA
Bette, 83, är vigare än barnbarnen
Har 11 yogaklasser – i veckan
LONDON. Yogainstruktören Bette Calman är 83 år.
Det hindrar inte henne från att vara vigare än sina barnbarn.
Iklädd en rosa overall och med perfekt fönat hår visar Bette upp vad hon kan. På 50-talet var hon en av de första i Australien som började med yoga.
Kroppen brukar väl bli stelare med åren, eller?
– Jag kan göra mer nu än jag kunde för femtio år sedan, säger hon enligt Daily Mail.
När andra i hennes ålder klagar över krämpor koncentrerar hon sig på svåra balanspositioner.
Hon sätter händerna på marken och lyfter hela sin kropp horisontellt under perfekt kontroll. Bette Calman visar upp avancerade övningar som visar prov på hennes fantastiska form.
Hon är fortfarande instruktör och har runt elva klasser – i veckan. Den smidiga stålmormorn har inga planer på att sluta med yoga.
– Jag blir aldrig för gammal. Kroppen är ett fantastiskt instrument.
Yoga håller mig ung, säger hon.
Källa: Ovan är en artikel från Aftonbladet som publicerades idag.
Det är det jag säger, Yoga ÄR din bästa pensionsförsäkring. Jag vill träffa Bette. Jag vill bli som Bette. Fy fabian vad det är härligt att åldras när man ser såna här kruttanter.
Ja jag läste artikeln i Aftonbladet på nätet igår och då tänkte jag på dig... på vad du sagt om "yoga som den bästa pensionsförsäkringen". Härligt med såna förebilder! Det är det som är så skönt, yogan är livslång och man blir aldrig färdig, precis som i livet i övrigt. Och det är så det ska vara... då slipper man tänket på prestationer och måsten, för man kan aldrig bli "bra" på yoga, bara leva i den efter sina förutsättningar... Allt hänger ihop, ju mer man lär sig om yoga, och om sig själv, ju mer ödmjuk blir man och vill lära mer... Tack Karin för din fina blogg, är inne här ofta och läser dina kloka ord. Marie
SvaraRaderatack snälla snälla du, vad glad jag blir!
SvaraRaderaVilken underbar bild! Vilken enastående kvinna. Känns skönt att man har tiden på sig!
SvaraRaderaDet kan man ju tänka på när man har en motig yogamorgon. Håller helt med, Tänk att kunna åldras med en sådan stolthet. Nu blev jag ännu mer motiverad att vandra yogaresan.
Anna
gud vad häftigt!
SvaraRaderaHej Karin!
SvaraRaderaHar precis börjat yoga och har precis läst hela din blogg, tack för en jättefin bok och en jättemysig blogg. Du inspirerar!
Jag har en fråga och jag hoppas du inte tolkar den fel, den är inte menad som förolämpning...Men. Jag vill ju gärna gå ned i vikt av yogan och det står i många böcker att man "tappar överflödigt fett" med yoga. Många gurus är magra. Men du och även hon (viveka tror jag som du är på dvd med) är ju inte direkt supersmala utan har (som vi alla) lite armar och mage. Samtidigt så yogar ju du så himla mycket? Hur går detta till?
// Anna C
För att vara kvinnor som fött barn tycker jag att både Karin och Viveka är supersmala.
SvaraRaderaDe har precis så mycket fett man behöver - inget överflödigt.
//Helén - av en annan åsikt
ha ha, ja, hur går det till att man har lite mage och lite armar? Man gillar mat, rätt och slätt.
SvaraRaderaJag gillar min kurviga kropp och jag vill inte vara trådsmal. Det är inte mitt ideal.
Sedan får folk tycka vad de vill om hur jag ser ut.
Jag tror att man är olika kroppstyper, vissa lägger på sig ganska enkelt, oavsett sin träning. Medan andra väldigt lätt går ned i vikt.
Det fins många väldigt på gränsen till anorektiska yogisar och det finns framför allt i Indien ganska många, för oss i väst sett, tjocka yogisar. I Indien ser man ju mullighet som något vackert - titta bara på de manliga Bollywood-stjärnorna. Men här i väst, ska man vara trådsmal.
Om, jag inte hade yogat som jag gör, så hade jag förmodligen varit stor som ett hus. Så allt är relativt.