snart dags att säga hejdå

tid flyger så fort.
Jag tror tiden går fortare när man blir äldre. Jag menar, jag tycker det var igår jag fyllde 40, men nu i augusti var det fem år sedan. Det gick så fort.
Men åren mellan 15 och 20, de sniglade sig fram. Ville aldrig ta slut.
Vad är det?
Är det för att man lär sig njuta av fulla drag när man blir äldre och därför går åren så fort?
Eller är det så att åren går fortare när man blir äldre?
I alla fall är min sommar i Båstad snart slut. PÅ söndag 23/8 är det dags att stänga stugan och kanske kommer jag tillbaka nästa sommar.
Jag ska säga hejdå till cykeln, som forslat mig genom byn så många gånger, backen upp och backen ner i ett enda svisch.
Jag ska säga hejdå till de fina rådjuren som springer i skogen ovanför de hyrda torparstugorna, och som ibland genar över tomten, för att de har bråttom.
Jag ska säga hejdå till ett hav och en strand som aldrig tar slut, utan bara fortsätter och fortsätter. Till ett bageri som bakar bröd, så man nästan vill gråta.
Jag ska säga hejdå till en by, som vissa veckor under sommaren väcks till liv så till den grad - att den faktiskt inte går och lägger sig och som de andra veckorna slumrar så där lagom.
Det finns något lugnt här. Något jag inte riktigt kan hitta i Stockholm. Dessutom är luften fuktig och det är så lätt att andas. Det råder mikroklimat i Båstad, det betyder lite snabbt att man året runt kan odla vindruvor här. Så det ÄR verkligen något extra med luften här i Båstad, kanske är det den jag ska säga hejdå till? Jag får val dra ett par extra andetag för stt klara av hösten vid Hornsgatan på söder. En av Europas smutsigaste gator. Där bor jag vintertid.
Men jag ska också säg hejdå till de här stugorna, med knasiga tapeter och knalliga färger.
Två modiga stugor, som inte bryr som om vad som är rätt eller fel.
Två stugor som inte kommer att hamna i sköna hem, men som varit enorm sköna att bo i.