MIn bästa tid är nu, NU!

I senaste numret av icaKuriren kan man läsa om hur man behåller semesterlugnet kvar i kroppen. Här är en av ställningarna. Jag som gör "reklam" för det borde ju vara någon sorts expert, men sedan jag kom hem från Båstad så har det bara rullat på.

Jag har varit en urusel bloggare.

Men nu är jag tillbaka.

Men jag har varit bra på att yoga. DET är bra, för det gör att jag behåller stretchen och lugnet kvar i hjärtat, kroppen och sinnet. Så även när det rusar utanför. Och även om kraven på mig är omåttligt stora, både mina egna och de jag får för mig att andra ställer/sätter på mig, så hjälper verkligen yogan.

Jag drar inte iväg.

Jag blir inte helt tokgalen och sur.

Yogan håller mig intakt.

När jag var i Mysore, för en massa år sedan. Jag är hjärtinnerligt tacksam för att jag fick träffa Guruji. Att jag fick vara ett par månader i en yogakänsla.

Hur som helst.

Ibland vill man säga något. Men man kan tycka att orden känns larviga, sedan vill inte jag i alla fall känna mig pretantiös. Utan att orden verkligen ska komma direkt ur mig och inte vara för uttänkta, så att de på något sätt förlorat sin kraft.

I alla fall, så fick jag tacka honom. Jag fick en liten stund med honom på kontoret. Jag tackade honom för ashtangayogan och för att om jag inte haft den i mitt liv, så hade jag blivit tokig. För så känns det ibland. Yoga har hjälpt mig ur så många situationer. Jobbiga situationer, sorgliga situationer, stressade situationer, you name it...

Jag brukar säga att yogan är min bästa pensionsförsäkring. Men jag måste utöka det.

YOGA ÄR MITT BÄSTA LYCKOPILLER

Så nu var det sagt.

Men med det menar jag inte att målet är att gå omkring och vara konstant lycklig. Nej, nej, nej utan mer att få vara i ett tillstånd där man mår bra, även om det är grått, gult eller rött omkring en. Min bästa tid är nu. NU!