BIldtext: Anita Ekberg i La dolce vita (Ljuva livet). En kvinna som njuter av sina former, så till den grad att hon ställer sig i Fontana di Trevi och svalkar sin kropp i fontänen. Vilken amazon.
Känner att jag vill fånga upp tankegångar och en "kommentar" som jag fått, kände att mitt svar blev lite kort och att jag gärna vill filosofera lite kring det här med ideal.
Hej Karin!
Har precis börjat yoga och har precis läst hela din blogg, tack för en jättefin bok och en jättemysig blogg. Du inspirerar!Jag har en fråga och jag hoppas du inte tolkar den fel, den är inte menad som förolämpning...Men. Jag vill ju gärna gå ned i vikt av yogan och det står i många böcker att man "tappar överflödigt fett" med yoga. Många gurus är magra. Men du och även hon (viveka tror jag som du är på dvd med) är ju inte direkt supersmala utan har (som vi alla) lite armar och mage. Samtidigt så yogar ju du så himla mycket? Hur går detta till? // Anna C
Mitt svar: Ha ha, ja, hur går det till att man har lite mage och lite armar?
Man gillar mat, rätt och slätt. Jag gillar min kurviga kropp och jag vill inte vara trådsmal. Det är inte mitt ideal. Sedan får folk tycka vad de vill om hur jag ser ut.
Jag tror att man är olika kroppstyper, vissa lägger på sig ganska enkelt, oavsett sin träning. Medan andra väldigt lätt går ned i vikt. Det finns många väldigt på gränsen till anorektiska yogisar och det finns framför allt i Indien ganska många, för oss i väst sett, tjocka yogisar. I Indien ser man ju mullighet som något vackert - titta bara på de manliga Bollywood-stjärnorna. Men här i väst, ska man vara trådsmal.Om, jag inte hade yogat som jag gör, så hade jag förmodligen varit stor som ett hus. Så allt är relativt.
Men jag vill fortsätta att prata om det här ämnet, eftersom det ligger mig varmt om hjärtat. Vi kvinnor har extremt stora glasögon, förstoringsglasögon när vi tittar på våra egna kroppar i spegeln. Vi synar och tycker till om oss själva, ofta med en alldeles för negativ syn på hur vi ser ut. Jag har varit sån också. Jag har argt tittat på min kropp och önskat en massa saker. Hur den borde se ut, enligt vad jag trott den borde se ut. Det vill säga, jag har låtit medias bild av hur en perfekt kropp ska se ut helt osorterat bestämma min syn på mig själv.
Vad som hände när jag började yoga, var att jag plötsligt fick tillgång till min kropp på ett helt nytt sätt. Min blick blev plötsligt mycket snällare. Jag har den här kroppen och jag tycker så väldigt mycket om den. Jag rör på mig. Min kropp är flexibel och stark. Den är kanske inte perfekt i någon annans ögon, men jag älskar min kropp. Den är liksom jag. Jag kännare mig vackrare idag, som 45 åring än när jag var 22 och fick utvikningserbjudanden. ;))
Jag förstår att Anna, skriver för att hon vill gå ner i vikt och att hon kanske blir lite konfunderad när hon dels läser att folk går ner i vikt när de yogar. Sen ser man bilder på mig, som ju inte är trådsmal. Jag tycker om mat. Jag har alltid gjort det. Jag har aldrig bantat. Vet inte ens vad jag väger. Jag drömmer inte om att gå ner i vikt, men jag vill så klart känna mig fast i kroppen.
Vad jag menar och vad jag önskar är att kvinnor ska se lite snällare på sig själva. Och verkligen känna efter varför man vill se ut på ett särskilt sätt. Allt för många kvinnor har en osund relation till sin kropp och till mat. och det kan man ju tänka lite över. Äter jag för att trösta mig själv. Eller späker jag mig själv, tillåter inte mig själv att njuta? Det gäller att hitta medelvägen. Våga njut av din kropp, oavsett hur den ser ut.
Hej Karin!
Har precis börjat yoga och har precis läst hela din blogg, tack för en jättefin bok och en jättemysig blogg. Du inspirerar!Jag har en fråga och jag hoppas du inte tolkar den fel, den är inte menad som förolämpning...Men. Jag vill ju gärna gå ned i vikt av yogan och det står i många böcker att man "tappar överflödigt fett" med yoga. Många gurus är magra. Men du och även hon (viveka tror jag som du är på dvd med) är ju inte direkt supersmala utan har (som vi alla) lite armar och mage. Samtidigt så yogar ju du så himla mycket? Hur går detta till? // Anna C
Mitt svar: Ha ha, ja, hur går det till att man har lite mage och lite armar?
Man gillar mat, rätt och slätt. Jag gillar min kurviga kropp och jag vill inte vara trådsmal. Det är inte mitt ideal. Sedan får folk tycka vad de vill om hur jag ser ut.
Jag tror att man är olika kroppstyper, vissa lägger på sig ganska enkelt, oavsett sin träning. Medan andra väldigt lätt går ned i vikt. Det finns många väldigt på gränsen till anorektiska yogisar och det finns framför allt i Indien ganska många, för oss i väst sett, tjocka yogisar. I Indien ser man ju mullighet som något vackert - titta bara på de manliga Bollywood-stjärnorna. Men här i väst, ska man vara trådsmal.Om, jag inte hade yogat som jag gör, så hade jag förmodligen varit stor som ett hus. Så allt är relativt.
Men jag vill fortsätta att prata om det här ämnet, eftersom det ligger mig varmt om hjärtat. Vi kvinnor har extremt stora glasögon, förstoringsglasögon när vi tittar på våra egna kroppar i spegeln. Vi synar och tycker till om oss själva, ofta med en alldeles för negativ syn på hur vi ser ut. Jag har varit sån också. Jag har argt tittat på min kropp och önskat en massa saker. Hur den borde se ut, enligt vad jag trott den borde se ut. Det vill säga, jag har låtit medias bild av hur en perfekt kropp ska se ut helt osorterat bestämma min syn på mig själv.
Vad som hände när jag började yoga, var att jag plötsligt fick tillgång till min kropp på ett helt nytt sätt. Min blick blev plötsligt mycket snällare. Jag har den här kroppen och jag tycker så väldigt mycket om den. Jag rör på mig. Min kropp är flexibel och stark. Den är kanske inte perfekt i någon annans ögon, men jag älskar min kropp. Den är liksom jag. Jag kännare mig vackrare idag, som 45 åring än när jag var 22 och fick utvikningserbjudanden. ;))
Jag förstår att Anna, skriver för att hon vill gå ner i vikt och att hon kanske blir lite konfunderad när hon dels läser att folk går ner i vikt när de yogar. Sen ser man bilder på mig, som ju inte är trådsmal. Jag tycker om mat. Jag har alltid gjort det. Jag har aldrig bantat. Vet inte ens vad jag väger. Jag drömmer inte om att gå ner i vikt, men jag vill så klart känna mig fast i kroppen.
Vad jag menar och vad jag önskar är att kvinnor ska se lite snällare på sig själva. Och verkligen känna efter varför man vill se ut på ett särskilt sätt. Allt för många kvinnor har en osund relation till sin kropp och till mat. och det kan man ju tänka lite över. Äter jag för att trösta mig själv. Eller späker jag mig själv, tillåter inte mig själv att njuta? Det gäller att hitta medelvägen. Våga njut av din kropp, oavsett hur den ser ut.
Annas kommentar gör mig lite orolig för Anna. Om inte Karin är smal i DVDn med Viveka ja då har jag något fel på mina ögon. Läste annars en artikel om en tjej som blivit fri från sin anorexi med hjälp av Yogan och det är kanske närmast det som är yogan strävar till att skapa band mellan vårt inre och vårt yttre så att vi inte är främlingar för våra kroppar.
SvaraRaderaJag blir också orolig för Anna! Både Viveka och Karin är väldigt smala! Att väga mindre ser jag som ätstört och bör inte uppmuntras, inte ens i yogasammanhang där det finns en del knäppa ideer om att man inte är en bra yogi om man inte har ett BMI som visar undervikt.
SvaraRaderaFortsätt att vara stolt över hur ni ser ut, alla yogis, och istället för att bekymra sig över de som väger "mer" än anorektiker borde energin läggas på att bekymra sig för de som är för magra!
Man går ner i vikt av yoga men vad är det som säger att alla VILL det?
Njut av livet, yoga kan du utföra hur du än ser ut!
Hej!
SvaraRaderaTack så mycket för svar på min fråga, det var ett bra svar.
Till kommentarerna: Tack för omtanken. Ja, visst har jag lite skev syn på detta med vikt. För att vara tydlig, jag själv är överviktig och otränad, jag skulle ge båda mina lillfingrar för att se ut som Karin och kunna göra det hon kan :)
Frågan kom mer ur dels att jag precis börjat yoga och innan gjorde jag SATS styrketräning men gillade det inte. Jag vill så gärna gå ned i vikt, och hoppas så mycket yogan ska hjälpa mig med det. Dels så var jag faktiskt lite fundersam över att Karin som är elit-idrottskvinna kan man säga och kan göra så mycket fantastiskt med sin kropp - faktiskt ser ut ungefär som vem som helst. Jag hade läst att Karin yogar 2 h per dag 0 och om jämför det med de som simmar 2 h så tänkte jag det skulle synas mer. Att de som yogar varje dag är spinkisar (och jag säker inte att det är snyggt!) Men som sagt, jag vet ju faktiskt inte hur hon ser ut i verkligheten och jag fick ett bra svar... hon gillar mat och njuter av livet! Det är sunt!
/ Anna C
Anna - först måste jag säga att jag gillar att du frågar så där,eftersom det ju också skapar en diskussion. Vilket är bra.
SvaraRaderaSen tycker jag att du kan komma och yoga hos mig i sommar i Båstad, gå in på www.yogavita.se och kolla under schema. Då får du träffa mig, och då kan du ju se mig IRL. ;))
Inte omöjligt jag gör det! Har kollat din hemsida och det verkar toppen plus jag gillar Båstad! :) / Anna C
SvaraRaderaFör 20 år sedan tyckte jag smalt var snyggt. Nu när jag snart fyller 40 blir jag glad och fascinerad av starka kroppar. Karin och Viveka har fantastiskt vackra kroppar ur min synvinkel för de kan göra otroliga saker med dem - de är viga och starka, har få begränsningar. Vad ska man ha en smal kropp till om den är sladdrig och svag? Då är inte heller tanken stark...
SvaraRaderaHåller med Magdalena, jag ville vara spinkig förr men nu när man ser 40 åringar som är smala som pinnar så ser man hur otroligt osunt det kan se ut.
SvaraRaderaHar flera vänner som "aldrig" tränar men är smala ändå. Förr var man avis men nu ser man hur stark ens egen kropp är (om än inte spinkig) och hur sunt det ser ut.
Träning blir lätt en drog men jämfört med andra droger så känns den helt ok.
Saknar min yoga i Sverige. Har just flyttat till Connecticut i USA och här finns bikramyoga men inte i närheten av så proffsig som jag gick på hemma i Sverige.
Härlig blogg har du Karin, jag brukar spara dina inlägg och sätta mig och läsa när jag har gott om tid. Som idag.
Dina och Vivekas DVD går varma här hemma...underbart att ha dem.
Tack och hej från USA
magdalena, tack för komplimangen ;))kalaslotta, tack för dina snälla ord.jag gillar tanken att du yogar till dvdn i conneticut!!! Och kommer du förbi Båstad, kom och hälsa på. www.yogavita.se
SvaraRaderaSkrev precis ett inlägg om en kvinna i USA som har riktat in sig på yoga för tjockisar, hon kallar sin studio för Fat Yoga. Det fina var att hon inte alls fokuserar på yoga som ett sätt att bli smal, eller gå ner i vikt. Istället fokuserar hon på att bygga styrka, flexibilitet, balans, självacceptans och ett inre lugn, "piece of mind" som hon skriver. Och när vi väl känner det, har kommit dit, på riktigt, räcker väl det, eller?
SvaraRadera