jag hatar att stå vid sidan

sånt som gör en ledsen.
En dag kom min smala och långa dotter hem och var så ledsen. En tjej på hennes dagis hade kallat henne fetto. Lite märkligt med tanke på att hon faktiskt var väldigt smal och lång och tjejen som hade kallat henne det var lite mulligare. Men man kan ändå bli ledsen. Sårad och i värsta fall låta såna där dumma kommentarer ta plats i en och bli till någon sorts sanning i ens egna huvud och som växer sig kämpastor och gör att man inte vill göra saker för att man tror att man inte duger.

Jag kommer ihåg taskiga gliringar som jag fått när jag var barn eller under min utveckling till ung kvinna. Att min näsa var ful. Att min rumpa var stor. Att mina ögon satt tätt. Att jag är så kort. Att mina bröst var så stora.
blabla

fy fan, så mycket jag hört som gjorde att jag inte njöt. Att så mycket tid gick åt till att skämmas för saker. Istället försökte jag dölja mina stora bröst och tyckte det var jobbigt och satt typ hellre på kanten bredvid och tittade på när de andra badade nakna, skrattade och gjorde bomben, efter att vi olovligen tagit oss in på Eriksdalsbadet. Jag ville inte visa min kropp. Jag skämdes för att mina bröst var så stora.
Ibland känns det som hela tonårstiden liksom levdes vid sidan av. Bredvid. Aldrig fullt ut. Jag hatar att stå vid sidan. Att inte vara med. Inte känna sig inbjuden och med. Det är helt klart en av mina stora stöttestenar i livet. Och vad det triggades igång när jag var mitt uppe i cancerbehandlingarna.

När jag var tonåring tyckte jag inte om när någon tog kort på mig, höll ofta för min näsa. Bara för att någon dumskalle sagt att den var krokig som en häxas. Och för att när man var liten skulle man ha en söt uppnäsa. Haha men det tar jag igen med besked nu...

Läste Hillevis blogg och blev så ledsen. En förälder hade skrivit till henne och berättat om ett tråkigt museumbesök.

Visst ska vi njuta av livet, men skulle vilja tillägga NJUT AV DIN KROPP. Och med det innebär inte att köra slut kroppen och träna sönder den för att man kanske är arg på den. För att den inte ser ut som man vill att den borde.
Hur njuter man av sin kropp? Hur lär man sig skillnaden, så att man inte gör illa kroppen, utan just njuter av den, tar hand om den på bästa sätt? För visste ni att de som tränar alldeles för hårt också får ett sämre immunsförsvar. Kanske är vår stora uppgift i livet att lära oss att göra saker lagom?
Vad är att njuta av kroppen?
Hur tar du hand om din kropp?
Om det hade funnits ett massageställe härute på Väddö så hade jag bokat in en tid.