Det här regnet gör att gräsmattan växer i rekordfart. Vi klipper, räfsar, klipper och räfsar. |
När
jag var liten var jag ofta hos mina kusiner i rosa huset i Hamra på södra
Gotland. De var bönder och odlade vad jag förstår biodynamiskt. Jag tror till
och med att min farbror Lasse och Helga träffades på lanbruksskolan i Uppsala.
Sedan köpte de gården i Hamra och startade lantbruk. Året var 1956 om jag inte
minns fel. Jag älskade att vara där hos dem. Ett påsklov fick jag och min
kusin Torbjörn ta hand om en liten gård i Hamra. För så var det, man hjälptes
åt. Man hjälpte till. Inga datorspel. Inga heladagar framför teven för att de
regnade. Djur ska ha mat. Kor ska mjölkas. Idag är Torbjörn bonde på södra
Gotland. Jag längtar så efter kusinträff med min släkt på pappas sida. För de
har varit så viktiga för mig, präglat mig och kanske har jag förstått det nu.
Jag
har inte varit något "fan" av Bonde söker fru, men nu börjar jag
tänka att TV4 ändå trots allt gör en stor gärning. De lägger ett romantiskt
skimmer över livet på landet. Över livet som bonde och det är kanske bra. För
det kanske genererar fler som intresserar sig för marken. Det är just nu en
dramatisk minskning av unga lantbrukare, få lantbrukare är under 34 år. Det är faktiskt
katastrof för vårt samhälle, för vårt land, för jorden, för framtiden att så få
vill bruka jorden. Och ändå så säljer trädgårdsböckerna mer än någonsin.
Trädgårdsboken måste vara den nya tidens kokbok. Men mycket handlar om att så
på balkongen, cityodling och lite mindre småskaligt.
Livet
på landet. Om
jag hade varit ung hade jag utbildat mig till bonde. Jag hade gått en
biodynamisk utbildning i Järna. Jag älskar Järna.
Jag
hade startat ett litet jordbruk. Jag hade använt fåren som gräsklippare. Finns
det något vackrare än mark som fåren smaskat på? Typ gotländska änge.
Jag
har till och med tänkt att jag ska jobba för mat och husrum på Senneby trädgård
För att lära mig. Att lära sig bruka jorden. Att bli självförsörjande. Att bo på
landet och leva med naturen, att lära sig odla utan att skräpa ner vår jord med
en massa kemikalier, det är vackert. Men istället håller jag på en massa
självutvecklande. Går dyra kurser för att pilla runt i min egen navel, när det
kanske egentligen är mer läkande för själen att gå som lärling hos en bonde som
odlar biodynamiskt jordbruk
Jag
tycker att jag passar som bonde. Dessutom älskar jag hösten. Luften som
hösten har med sig. Temperaturen är lagom. Men framförallt hösten är skördetid.
hon drog sig tillbaka och blev bonde...
|
Bilderna från Järna är tagna av Anneli Hildonen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar