söndag 15 mars 2015

smörj smörj smörj


Jag älskar allt som är toppen för huden. Som gör att huden mår bra, känns härlig. Älskar stunden på morgonen och på kvällen, när man tvättar av sig. Man tvättar sig med ett fantastiskt ansiktsvatten som luktar apelsinblom och smörjer sedan in ansiktet och halsen och helst hela vägen ner till bröstet med en olja som är så len och luktar så gott.
Jag älskar den stunden.
Alltid gjort.
Och den där kärleken blev så mycket starkare och viktigare när jag var under cancerbehandlingarna. Hur jag kände att det fanns och finns en kraft i att smörja in sig. Låta den stunden bli en egen stund. Att inte snabbt klappa in krämen eller oljan i huden. Har sett så många kvinnor "slå in" in krämen, ungefär som att man straffar sig själv.
Tjejer sluta slå in era krämer. Tyck om den där kroppen, det där ansiktet.
Smörja in dig med kärlek. Liksom befäst kärleken till dig själv.
Och jag vet, det var inte enkelt. Det är inte enkelt att smörja de där ärren som numera pryder min bröstkorg. Men det finns en kraft i den där smekningen som sakta gör att man till slut älskar också det där som är så svårt att älska. Kanske acceptera att det nu ser ut, känns och är så här.
En sån kraft i det.



“If someone does not want me it is not the end of the world. But if I do not want me, the world is nothing but endings.” Nayyirah Waheed

 

 

I går skrev jag om att allt ryms i en hand. Precis så känns det. Min hand rymmer så mycket. Just nu är min högra hand ett par storlekar större än min vänsterhand. Den där svullnaden släpper inte. Kanske har jag fått ödem. Jag vet att det kan bli värre, att andra har det värre. Men jag är så fascinerad, så arg att rehabiliteringen för oss som gått igenom jobbiga, jävliga behandlingar är så ringa. Att det är så sjukt att man ska bara acceptera att man har fått ödem, åka hem från akuten med en svullen hand. Och jag är besviken att det inte verkar vara någon i sjukvården som kan nåt om ödem och svullna armar efter en bröstcanceroperation. Att allt jag fick var en snabb genomgång dagen efter operation och en timmes snabb genomgång om lymfsystemet på Radiumhemmet. Vet ni, jag tycker det är katastrof. Måste vara så många kvinnor som har samma eller värre problem än jag. Men det är som att vi inte ska säga ifrån, kräva mer. Vi ska vara tacksamma. Blä.
Har ni tips, råd, ge dem till mig. Jag samlar på allt, på information.


Så tillbaka till det där med insmörjning. Jag har dock känt att min hud behöver få det där lilla extra, så snubblade jag över det här: denna underbara olja


 Från nätaffären Turkos  Nu har jag använt den här oljan i ett par veckor och det känns som att huden blivit tajtare, liksom gladare. Jag vet den är dyr, men den är så dryg. Syns knappt att jag använt den fast jag använt den morgon och kväll i minst två veckor. Jag säger bara Bästa ansiktsoljan jag någonsin testat.

Så här efter vintern känns ju gärna huden lite trött. Ibland behöver man hjälpa den, jag passar på att tipsa igen om de fina erbjudandena som jag satt ihop med Greatlie Här hittar ni fina fina hudpaket

Går ni in här  och skriver YOGAVITA i kampanjrutan så får ni 10 procent på ert första köp.

Ha en fin söndag, nu ska jag gå och yoga.

8 kommentarer:

  1. Hej Karin! :) Tycker du strålar så fint och är så full av livsglädje både i dina texter och på bild. Minns att jag läste om dig i en gammal Amelia tidning för många många år sedan när jag var en ung ensamstående mamma och artikeln om dig kändes så stärkande. Det var någon bild på dig med långt hår som föll ner mot din dotter som då var bebis.
    Så för ett par veckor sedan var jag på Ica Maxi och hittade din bok "Jag vill fan leva!" och mindes den bild då från förr som etsat sig fast i mitt minne och talade till mig när jag hade det väldigt tufft då för många år sedan. :) Köpte boken. Håller ännu på att läsa den när tillfälle ges i en hektisk vardag och tycker du gjort en inspirerande livsresa på många sätt. Önskar dig en fin söndag! / Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å tack. En del kommer ihåg mig från den artikeln i Veckor revyn, var det faktiskt. Ja, jag var ensamstående mamma ända från start. Då, för 23 år sedan var det ett ovanligt sätt och jag kände mig ensam. Kul att du kommer ihåg det. Tack snälla för din fina kommentar. Ja, herregud vad livet kan göra med oss. Hoppas det där tuffa lagt sig för dig, att du mår bättre och Jag hoppas livet är snällt mot dig nu. Stor kram

      Radera
  2. Håller med dig om att man får dålig information om ödem efter operation. Jag hittade en lymfterapeut (Lotta på Fysioterapi Legitim på Fleminggatan) som gav mig förebyggande behandling.

    Apropå dit förra inlägg: jag såg gokväll i fredags, där tipsade man om en bok jag tycker verka vara mycket intressant; Män förklarar saker för mig. Den är skriven av Rebecca Solnit och utgiven på Daedalus förlag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja herregud det här med lymfödem. Min läkare ska ge mig remiss nu. Så jag väntar på det. tack för tipset på spännande bok. Kram Karin

      Radera
  3. Fina bilder på dig!

    Det bästa är väl rörelse!! Och massera dig själv längs med armen.

    Håller med om bristfälligheten i vård och information efter BC, man får verkligen känslan av att det räcker, att man ska vara tacksam! Jag har haft svårt att INTE känna det så. Har känt mig så himla tacksam.

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack! klart man är tacksam för att man lever, för att man fått vård. Men jag tänker att det ändå är en självklarthet att vi ska få vård, att det inte kan bygga på tacksamhet. At vi måste våga och kunna ifrågasätta, för att vården och eftervården ska bli ännu bättre. Jag ska få remiss till nåt lymfställe. Ser fram emot det. Varm kram Karin

      Radera
  4. Hej !
    Min mor opererade sig för bröstcancer för ca 3 år sen. hennes arm och hand svullnade upp på den opererade sidan. hon fick tid hos sjukgymnast som förskrev "stödstrumpa " för arm och handske för att hjälpa till så vätska inte samlas i handen. Lymfsystemet orkar inte själv rensa och föra tillbaka vätskan. har fungerat jättebra och idag kan hon ha de vissa dagar bara när det svullnar upp...Kram Tina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så svårt att veta vad som är bäst. Önskar det kom någon riktigt bra lymfexpert som tog tag i det här ;) Hoppas mamma mår bra idag. Hälsa henne från en bcsyster. Kram Karin

      Radera