inspiration

Ibland lägger jag bara upp en bild som inspirerar mig. Som den här.
Kanske finns det också nåt bakomliggande som kommer att utkristallisera sig. Kanske nåt i stilen, vad vet man om vad människor kämpar med när vi bara ser fasaden? Eller vi kanske inte ens bryr oss om att se längre in, eftersom vi så ofta tror att alla andra är så perfekta.

Jag tycker det är så skoj med instagram, har följt den här tjejen ett tag nu Lyktan yoga
Blir helt fascinerad av att hon praktiserat sin typ av yoga sedan 2013 och att hon lärt sig själv om jag förstår rätt.


  Här är hennes liv med man, hund och barn.

eller som här, när hennes kille/man hjälper henne med ett lyft i köket och hon skrattar. Hon gör mig glad. Jag längtar så väldigt mycket efter lek och skoj, inte allvar. Inga pekpinnar. Det räcker gott för mig.

Fick det här mejlet i veckan från Frida. Och verkligen, vi kämpar alla med olika saker och vi måste prata mer om hur det känns, vad vi önskar. Men vi måste dela med oss, för hur ska man annars veta? Hur kan annars något ändras? Tack Frida för att du berättar.

Hej!
Jag tampas själv med bilden man måste vara smal och vig för att göra yoga. Grejen är att jag är ganska smal, och jag är rätt vig, jag kan stå på huvudet etc.. MEN jag har en liten påse på magen och kan inte stå på händer än. Bara dessa två små saker gör att jag inte är nöjd med mitt yogande. och jag kämpar dagligen med att förklara för mig själv att yoga inte handlar om det. Jag får kämpa som ett djur för att inte se mitt yogande som jag gör varje dag som ett träningspass som ska göra mig smalare och snyggare. Jag talar ständigt om för mina vänner och kollegor att yoga är för alla och att hur du ser ut spelar ingen som helst roll. Men att leva som man lär, det är svårt som fan.
Jag har nu kommit såpass långt att jag oftast accepterar att jag tänker så och sedan skjuter undan den tanken och lägger bort den så länge. Den återkommer varje gång jag ställer mig på yogamattan, jag accepterar att tanken finns där. Sedan lägger jag bort den igen. Förhoppningsvis kommer den någon dag inte dyka upp alls. Jag blir jätte arg när folk visar instagrambilder på så kallade perfekta yoga människor i olika positioner och att deras dröm är att få kroppar som dem o kunna stå på händer, för det är inte det Yoga handlar om! Men när jag själv kommer i de tankarna, hur kan jag då bli arg på andra? Jag har inte alltid rätt tankesätt och det måste jag lära mig acceptera. Det är bara när man accepterar sina tankegångar och inte kämpar mot dem som de så sakteliga försvinner. Egot kan man inte kämpa bort, det försvinner bara genom att man inte lägger någon energi på det.
Mvh Frida