dag 4, nu ere bara Rawfood

Dag 4, nu ere bara rawfood. Tänk att jag saknar gröna drinkarna. Jättemycket faktiskt. Det är så himlans fräscht att dricka grönt och på något märkligt sätt känner man att det är typ det enda man behöver rent näringsmässigt.
Här fick jag gårdagens leverans av världens bästa Josefine. Jag är så kort bredvid denna gasell, men glad.

Idag såg min meny ut så här:

FÖRST UT: Citronvatten med bergssalt. 1 probiotika, 1 D-vitamin, 1 Selen
FRUKOST: Hallon & spirulinayoghurt (det är ju inte några mjölkprodukter i, men svårt att hitta nåt annat ord än yoghurt, kräm?) med groddat bovete och torkade hallon, till det 1 Cellenzym

 Så väldigt smaskig

LUNCH: Suppersallad med avocadodressing och nån supergod grön krydda. Misosoppa. Till det 1 cellenzym
MIDDAG: Pasta mintpesto, taggiasca oliver, ruccola. Till det 1 cellenzym. Och fiberplus som blandas i 2,5 dl vatten. Och 1 tabletter magnesium
Och vi ska också ta chlorellatabletterna och dricka mycket vatten och örtte.

Idag var en fotodag. Vi har varit hos Ulla, som är en föredetta fotomodell. Hon var modell i Paris och New York, värsta pangbruttan och fortfarande så ball. Nu är hon 67 år och hon är precis lika nördigt intresserad som jag av att må bra. Ni vet inget vetemjöl eller socker. Slutade med kaffe för tre månader sedan och dricker också bara örte. Har varit vegeterian sedan 1972. Jag har känt Ulla i många år. Hon bodde bredvid mig när Mira var en liten flicka. Jag och Ulla brukade gå långpromenader med våra hundar. Då berättade hon om boken som hon skrev. Det här är typ 17 år sedan. Sina memoarer och de var så spännande att höra Ulla berätta om allt hon varit med om. Dessutom har hon varit drogfri i 24 år och det krävs ett stort fokus och en råvilja för att fixa. Så kul att hon vill vara med i nya boken.

Jag och Ulla dricker vetegräsdrinkar

 Snyggt med vetegräs i gröna drinkglas

När jag var hos Ulla ringde min onkolog. Hon har beställt ett nytt hjärtljud och hon berättade också att de tagit upp mig på en konferans på KS. Alla onkologerna tyckte att "min" onkolog skulle försöka få mig att fortsätta med herceptin och Tamoxifen. Men hon sa att hon respekterade mitt beslut. Jag blev lite låg av samtalet. Alla mina beslut som jag tar är tuffa beslut. Jag är ju så klart så rädd att jag gör fel. Men jag måste våga lita på att det blir bra nu. Jag kan inte leva i rädsla. Jag måste våga lita på att det är över nu.

Nu har jag precis kommit hem från AAA-kliniken. LarsOlof säger att det går åt rätt håll. Att mina njurar och levern mår bättre. Björn fortsatte att jobba med min axel. Han är ju naprapat och jobbar alldeles särskilt med triggerpunkter. Han liksom trycker bort det onda. Och jag kan säga att det gör så ont. I dag fortsatte han in i armhålan och det släpper. Känns nästan som förr i axeln. Men det är jobbigt med all vätska som jag har i kroppen. Men det kanske blir bättre med tiden. Det kanske ger sig. Hoppas det.