måndag 8 april 2013

Hej Göran Boll


igår blev jag så upprörd på en yogalärare som är skolad i medicinsk yoga, då hen menade att yogan kan förklara varför man får cancer på vissa ställen. Såna uttalanden får mig att vilja avsäga mig yogalärarrollen. Så jag satte mig ner och skrev ett mejl till Göran Boll som är den som håller i utbildningen av medicinska yogalärare. Här nedan kan ni läsa:

Hej Göran Boll, 
mitt namn är Karin Björkegren Jones. Jag är journalist i grunden, numera jobbar jag som författare och yogalärare. 
Jag kallar mig lite skämtsamt för yogaambassadör eftersom jag på mitt sätt sprider yogans förträfflighet. 
Jag har  fått många människor att våga yoga säger de. Jag har uppmuntrat människor att testa olika former och uppriktigt varit glad för din skull (för yogans skull) att du på många sätt fått bort flumstämpeln på Yoga och fått in den ända in till Karolinska. 
Just nu finns det en grupp som man kan ingå i på facebook om man är yogalärare. En person där bad om råd hur man skulle tänka med cancer och yoga.
Vi var några stycken som svarade. Bland annat jag och en annan kvinna som haft cancer.

Jag fick min cancerdiagnos i somras och har varit väldigt öppen med den. Jag har också använt mig av yoga genom alla behandlingar och som ett redskap. Andats mig igenom ångest och oro.
Sedan var det en kvinna som säger att hon är utbildad inom medicinsk yoga och att det är viktigt att man går till en yogalärare som är utbildad i medicinsk yoga. Hon skrev bland annat att det finns en massa restriktioner när det kommer till cancer och yoga.

Min fråga var då - "Du skriver att det finns mycket restriktioner. Vad är det för restriktioner?"

Hon svarar: - Karin beroende på vad det är för cancer och var den sitter någonstans, men tex vid bröstcancer är det viktigt att ej göra för mycket lymfastimulerande övningar…. Det finns en del att tänka på.  Sen är ju nästa fundering över varför man får cancer just där, i de eller den kroppsdelen, yogan förklarar ju som du vet en mängd om sånt som tex den västerländska vården ej kan förklara till fullo, Hoppas du fått svar på din fråga.

Här blir jag så fruktansvärt upprörd och ber henne berätta exakt hur yogan kan förklara varför man får cancer i vissa kroppsdelar. Hon flummar ut i en massa konstiga utlägg. Svarar inte på frågan i det öppna forumet, utan senare får jag ett privat mejl på facebook, där hon till slut skriver detta.

" Inom både medi yoga och holistisk yoga så får vi till oss att cancer är kopplat till chakrasystemet på olika sätt. En del har obalanser i rotchakrat, och andra har det i andra chakran.
Jag förstår om du tycker det låter flummigt och det är svårt att återg Återge. Jag säger inte allt jag vet till eleverna/klienterna och jag skuldbelägger aldrig någon. Nu Karin ska jag sova och vill du mig något mer är det bara att ringa. Allt gott/ " 

Jag blir så upprörd Göran. Du har lyckats med att få in yogan på sjukhuset och är det verkligen det här man lär sig på dina lärarkurser? 
Jag hoppas verkligen inte det. Ett skuldbeläggande utan dess like. Man får aldrig glömma att man bara är yogalärare, inte läkare eller terapeut (psykolog eller psykiatriker). När folk börjar agera som den här personen, förstör hon för oss andra yogalärare. Och om det kommer att fram att det är vad du lär ut på dina kurser, så är vi tillbaka på ruta ett att folk kommer att tycka att yogisar är ett gäng flummare. Och då är ju mycket av det arbete du gjort som är så bra förstört. Såna här argument älskar media. Det kan jag med över 25 års erfarenhet av media skriva under på. 

Hör gärna av dig.

Vänligen Karin

7 kommentarer:

  1. Fantastiskt! Tack för att du agerar!!!

    Jag satt på en tjejmiddag för ett tag sedan där plötsligt en av mina vänner säger att "alla sjukdomar skaffar man sig själv, kroppen vill tala om något för en"

    Pang! Som ett jävla slag i ansiktet. Jamenvisst, jag vill ju ha cancer, det är mitt eget fel. Om jag nu inte fattar varför jag fick det, hur ska jag då kunna bli frisk.

    Orkar inte med det där snacket. Skuld och straff, funkar bra på svenskar tydligen.

    Så återigen tack för att du tar upp det här!

    Kram
    L

    SvaraRadera
  2. Anna Rosén Rösiö8 april 2013 14:42

    Så j-la underbart skrivet!!! Vilket skitsnack. Vilka icke-svar. Pinsamt! Spännande att höra Görans svar... Pusspårej<3

    SvaraRadera
  3. Jag förstår inte varför man ska koppla samman sjukdom och skuld? Vad har dem med varandra att göra? Som jag ser det skapar man allt i sitt liv själv genom sina medvetna och omedvetna val. Jag förstår att det kan verka väldigt provocerande att få höra att man skapat sin sjukdom själv och att reagera med ilska och att känna att man gjort något fel.Så har jag själv reagerat, men när ilskan lagt sig insåg jag att jag då också själv kan skapa något annat istället.

    Det alla missar är att poängtera att man inte är en sämre människa på något sätt för att man har en sjukdom,eller att man har gjort något fel. Som jag ser det är allt energi och en sjukdom kan ses som en energiobalans. Det är inte roligt att vara sjuk, inte alls, men det finns lärdomar och erfarenheter som är ovärderliga för vår själsliga utveckling om vi är öppna och vill se att det kan vara så.

    Livet är evigt, vi inkarnerar många gånger och för varje gång skaffar sig själen nya erfarenheter, men vi har samma värde oavsett hur sjuka eller friska vi är. Kroppen kan vara sjuk men du, den du är, är det inte. Lek med tanken att det skulle vara så att man kan få en sjukdom därför att det är en obalans i ett chakra. Vad händer då om vi rättar till den obalansen? Jag tror inte att man blir sjuk endast av det, utan det ska mycket till innan det blir en sjukdom. Yogan är ju ett sätt att balansera sina chakran och en väg att hålla sig friskare och skapa hälsa.

    Samhällets och våra egna värderingar och syn på sjukdom behöver ändras som ett steg att få bort skuldtänkandet i samband med sjukdom för det är verkligen inte någons fel eller fel att vara sjuk. Att man skapar sjukdom själv är ett sätt man kan välja att se det på.

    SvaraRadera
  4. Att koppla samman sjukdom och skuld är ju något religionen tagit patent på. Min egen erfarenhet är att vissa yogalärare har sökt sig till yogan av vissa, fel, anledningar. Vi och dom, du och jag, hierarkier där någon står över annan. Det finns så många yogalärare som drivs av kärlek men också yogalärare som drivs av exhibitionism och narcissism, tyvärr. De senare har ett större behov av att markera maktstrukturer (hur väl det än är förklätt i kärleksbudskap). En människa med kärlek som drivkraft har inget behov av att skriva någon på näsan. Sann empati är att veta när man ska hålla käften.

    SvaraRadera
  5. Jag har egen erfarenhet av cancer flera gånger i mitt liv. Arbetar idag som samtalsterapeut (med fil. kan examen i beteendevetenskap och certifiering som uttryckade konstterapeut). Första gången jag fick cancer i mitt liv var när jag 21 år gammal studerade i Lund och skulle bli civilekonom. Då drabbades jag av en lyfmkörtelcancer som jag är övertygad om att jag utvecklade denna cancer av många olika orsaker. Dels tror jag att jag har en en benägenhet att få cancer/en slags fysisk sårbarhet (ingen i min släkt har haft cancer och jag har haft det 2 gånger och har inte fyllt 50 än) men jag är även idag övertygad om att mitt liv både när jag växte upp och under mina tidiga arbetsår med mycket stress och oförmåga att ta hand om mig själv, min kropp och min själ på ett för mig bra sätt. Jag trodde att jag tog hand om mig men det jag gjorde var tränade och jobbade alldeles för mycket. Det var ju så roligt och då trodde jag inte att det kunde vara så att kroppen tog stryk. Jag var ung!
    Sedan var jag frisk i 13 år innan jag drabbades av en aggresiv inflammatorisk bröstcancer (dubbelsidig dessutom) som 34 årig småbarnsmamma. Denna sjukdom hade föregåtts av en stor sorg då min pappa dog alldeles för ung, en depression i samband med flytt utomlands med två små barn att ta hand om (tror i efterhand att jag hade en förlossningsdepression som inte upptäcktes) och tuffa år som småbarns mamma i ett främmande land där jag inte kunde språket och inte förstod hur något fungerade. Kort sagt en mycket tuff tid hade föregått även denna cancer. Jag gjorde en undersökning av arvsanlag och genetik för att kunna se om min dotter riskerade att få samma sorts bröstcancer. Det fanns ingen genetik som förklarade min cancer och vi har ingen bröstcancer i släkten. Min cancer var inflammatorisk dvs utlöst av en långt gången inflammatorisk reaktion i kroppen som kunnat blomma ut pga icke fungerande immunförsvar. Jag hade innan jag flyttade till Italien en tid funderat på att byta yrkesbana då jag inte trivdes med att arbeta som ekonom. Jag var fast i ekorrhjulet med bekräftelse och hårt, stenhårt, och galet stressigt arbete. Jag fick inte ihop livet och kände mig ganska uppgiven. Då fick jag cancern. Jag tror givetvis att den är orsakad av fysiska faktorer i min kropp som jag inte kan råda över och jag tror på skolmedicinen - utan de starkaste cellgifter och strålbehandlingar hade jag inte varit i livet idag 16 år senare. Men jag tror också att min cancer, båda gångerna faktiskt, orsakades av att jag inte mådde bra och att jag levde i en stor både inre och yttre stress som slet ut mig och mitt immunförsvar.

    Det är här jag ser att yogan kan hjälpa mig (och det har den gjort på många sätt). Den hjälper mig att bli mera medveten så att jag kan göra mer medvetna livsval som leder till att jag lever mitt liv mera i samklang med det liv jag vill och har behov av att leva. Att jag lyssnar på mig själv och ser min kropp som något mer än en maskin som bara skall fungera (så såg jag på den förut - det är sant!) och på detta sätt kan jag i efterhand se att jag bidrog till att leva ett liv som i längden inte var bra för min hälsa.

    Vissa blir utbrända, andra får hjärtinfarkt, högt blodtryck mm och en del får cancer. Jag fick cancer. Och jag är övertygad om att jag delvis bidrog till det genom mitt sätt att leva. Jag tror dock inte alltid att detta är fallet när man får allvarliga sjukdomar och jag tycker att man skall vara väldigt försiktig med att uttala sig om någon annan och dennes sjukdom. Jag hade inte velat höra detta av någon annan. Jag behövde komma fram till denna min egen uppfattning och sanning och det tog lång tid och var många vindlande vägar. Jag vill inte att någon annan trycker ner sin sanning i mig och talar om hur det är. Det är respektlöst och inhumant. Och det är precis så jag tycker att du har blivit behandlad Karin. Det gör mig upprörd.

    Tina Peldan Mediyogainstruktör under utbildning till Mediyogaterapeut/lärare

    SvaraRadera
  6. Så himla bra skrivet! TACK! Blir alldeles förstummad, hade ingen aning om att sådana idéer finns. Jösses.

    Stort tack för din insats!

    Kram M/läkare

    SvaraRadera
  7. För några veckor sedan hade jag en otäck upplevelse som lärde mig mycket om vad en yogalärare är och kan vara.

    Som nybliven yogalärare undervisar jag mindre grupper av människor. Just den här dagen skulle jag hålla en hathaklass för ett gäng föräldrar som också är maratonlöpare. Klassen började med att kvinnan som arrangerade mina klasser kom in och storgrät. Hon hade ett par timmar tidigare fått reda på att hennes bästa väninnas man och dotter omkommit när de campade i bergen, där ett stort klippblock rasade ner på dem under natten. Kvinnan som mist sin man hade haft sin dotter på skolan där jag var och en del andra föräldrar kände henne. Folk grät när de fick höra och stämningen var tung och sorgsen.

    Efter mycket prat och kramar var jag fortfarande ganska rådvill. Jag frågade om de hellre ville ställa in, men nej, de ville köra. Så jag körde min hatha rutin med en meditation om association av färg i slutet. Min undervisning kändes mycket otillräcklig. Under hela klassen satt jag och tänkte på att jag borde ändra ngt fundamentalt i det jag hade planerat för klassen. På ngt sätt hade jag tagit på mig rollen av healer och ville trösta de som tog min klass. Men det var totalt stopp i min hjärna eftersom jag var ganska skakad själv.

    Väl hemma diskuterade jag upplevelsen med mina lärarkollegor. Vad skulle jag ha gjort? Vad skulle jag ha ändrat? Min egen lärare svarade att jag hade gjort det jag skulle, jag hade hållit min klass och därigenom upprätthållit en plats där medkänsla och läkande kunde finnas.

    Baserat på den upplevelsen tror jag nu nu att vi inte är där för att trösta, förklara eller undervisa i hur och vad man bör göra när det gäller livsomvälvande frågor. Vi förklarar poser, andning och föreslår nya tankar i våra meditationer för att hitta nya hjulspår. Vi är där för att skapa en miljö där man kan finna svaren själv, oavsett om de är mentala eller fysiska. Man tar på sig ett enormt ansvar när man ska börja förklara varför saker sker. Vi är inte gud eller gurus. Inte ens om man studerar medicinsk yoga.

    Som näringsfysiolog tror jag naturligtvis på förebyggande hälsoarbete, men jag skulle aldrig säga till en patient att du har fått hjärt- och kärlsjukdom för att du åt feta mejeriprodukter i alla år. Hur kan jag veta det? Istället ser man framåt och ser vad man kan göra för att hjälpa individen.

    Nej Karin, jag förstår faktiskt inte vad skälet är att man måste förklara en tung diagnos som cancer, speciellt när man uppenbarligen har så dåliga kunskaper om det. Bra att du kämpar på. Jag ska fortsätta och läsa din blogg som jag tycker är enormt inspirerande.

    SvaraRadera