en sorglig dag

Bildtext: Den här fina bilden på Walter har fotografen Cato Lein tagit.

Idag fick jag reda på att fotografen Walter Hirsch dog igår.
Och jag känner mig ledsen att jag inte hann träffa honom. Att jag lät det gå så många år sedan jag träffade honom. Men i slutet av februari tänkte jag så mycket på honom, ni vet när man känner att det är nåt särskilt och jag hörde av mig till honom på facebook.
Idag förstår jag att han varit sjuk en längre stund, så han kanske inte ens läst min hälsning.

Men jag hoppas att du kände att jag tänkte på dig Walter.

Bilden ovan, är första gången jag träffade Walter. Han plåtade Sanna och Larzas bröllop (bilderna hamnade sedan i boken Bröllopet). Året är 1986 och jag både röker och dricker och bilden finns i tidigare nämnda bok. Vi blev vänner här på festen och vi kom sen att jobba mycket ihop, i många år faktiskt. Genom Walter träffade jag många häftiga människor. Jag kommer ihåg när vi sålde in vårt första jobb hos Amelia Adamo på Aftonbladet. Det resulterade i många jobb för henne. Vi liksom följde med henne till Vecor Revyn och senare Amelia.  Jag gjorde intervjuer och han plåtade. Jag har egentligen Amelia Adamo och Walter Hirsch att tacka för att jag blev skrivande journalist. Att de trodde på den 22-åriga Karin. Jag och Walter gjorde också två lättlästa böcker ihop, Kompisen och Pommac & P-piller.

Walter fotograferade ofta mig, och han gjorde det så mycket att jag blev helt orädd att vara framför kameran och jag fattade att det egentligen inte handlar så mycket om hur du ser ut, utan vad du förmedlar i blicken och att man hittar ett sätt att vara ganska naturlig framför kameran.

Men det var också hans råd, hans uppmuntran och att man alltid kände sig som man var så fin. Vi, var också goda vänner och vi brukade också träffas och prata och för en tjej som är 22 år, var det så härligt att prata böcker, konst, foto, gå på bio och teater med en äldre man, som man inte har något förhållande med. Utan man är vänner.

Så idag går mina tankar till Walters söner Max och Sam, och alla som stod honom nära. Det är en sorglig dag idag och Walter var en alldeles särskild fotograf som fick alla människor att bli avslappnade och vackra i all sin enkelhet och det är alldeles stort. Det är stort.

Tack!

Tack för att jag fick vara med några år och att du trodde på mig, när jag själv inte gjorde det.