magisk show

Jag trotsade min rinnande näsa och hostan, och tog mig till Stockholmspremiären av magikern Juliens Dauphins show igår. En av mina äldsta vänner Tintin Anderzon är hans assistent showen igenom. Jag har aldrig varit på en magisk show förut. Har ju sett alla de här filmerna, och alltid fascinerats av själva cirkuslivet. Det var liksom bra allting, stämningen, ljussättningen, musiken.
 Alltså, jag är ganska tagen, fortfarande. Det var som att få vara mitt i en saga. Flygande bord, duvor och spelkort som försvinner, utbrytarnummer. Och så den fantastiska Tintin som tillsammans med den från Hollywood kände "dvärgen" (jag vet man ska säga kortväxta, men i numret så leker han själv med det, och kallar sig dvärg) Ricky Dee liksom fulländade hela showen. Magi på hög nivå, som en spännande saga. Ja, som att vara mitt i Harry Potter typ. För en stund försvann jag bort, så där som man kunde göra när man var liten och faktiskt trodde att man kunde flyga, för att man drömt det.

Meningen med livet - Maria

Namn: Maria Boox

Ålder: 52 år

Civilstånd: I en relation.

Yrke: Yogalärare/Mentor

Bor: I Indien-Goa och Stockholm samt reser runt i hela världen.

Vad är meningen med livet?


- Meningen men livet kan variera för olika människor och variera i olika tider i en människas liv.Jag tror att en röd tråd i en människas liv är att göra det som behöver göras för att överleva på bästa sätt. På ett annat plan så tror jag att människans uppgift är att söka sig själv och leva utifrån vad som är sant för henne eller honom.

Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?


- För det mesta känner jag mig nöjd med mitt liv. Ibland kan vågor av ledsamhet komma över mig. Ledsamhet över det som aldrig blev och oro för det som ska komma. Men jag har en stark tro på livet och dess kraft och att allting är precis som det ska vara. Vågorna stillnar oftast snabbt.

Vilken är din livsfilosofi?


- Min livsfilosofi är att allting är precis som det ska vara och jag har en djup tillit till det. Att leva sant och kärleksfullt mot mig själv och andra. Livet är alltid i förändring. Släpp taget om det som inte behövs längre.  Ett citat av Tomas Tranströmer: "Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt. Du blir aldrig färdig och det är som det skal." 

Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?                      
  -   Lev i sanning även om den gör ont. Allting förändras. Våga vara sann även om andra människor blir besvikna.  Sträva efter att hitta den rösten som inte påverkas av hur du känner dig, om du är arg, ledsen eller glad. Lyssna inåt och lev utifrån den rösten och inte för vad andra tycker att att du ska göra. Följ dina drömmar och ge aldrig upp. Livet är en gåva. Älska så mycket du bara kan!

en anslagstavla

Å, vad jag älskar era kommentarer. Det är så härligt att läsa, som en levande anslagstavla, där man kan skriva sina grejer och vi samsas om en sak, vi gillar yoga. Men vi samsas också om hur olika våra känslor för yoga kan vara och kännas. Att vi har olika inställning, vi gillar kanske olika former av yoga. Men ingen skriver någon på näsan, om vad som är rätt, hur man ska tycka och tänka.
Allt är föränderligt.
Man kan ändra sina åsikter och tankar.
Människan är föränderlig.
Allt är inte stilla.
Det finns alltid en rörelse.
Det jag gillar idag, kanske jag inte gillar i morgon.
Som att Mira, 2 år älskade avocado och spenat, men när hon var 5 år, hatade det. Så ungefär.
Det är en tillgång att kunna ändra sig. En tillgång att kunna känna eller säga; Jag vet inte.
Man behöver inte ha svar på allt. Därför är det så härligt, när bloggen på nåt sätt blir en anslagstavla, med olika tankar, olika tankegångar.
Alla Olika, Alla Lika, typ.
Kram och njut av en solig lördag.

svar på frågor om Yogamattor

Jag får många frågor, både här på bloggen, men också till min mejl och ibland telefonsamtal.
Frågorna handlar ofta om vilken matta man ska köpa?
Ibland kan det kännas lite mäktigt att svara på samma fråga flera gånger, så nu har jag bestämt att jag svarar på frågor som egentligen inte är personliga, här på bloggen. Hoppas ni förstår och att ni skickar frågor hit. För hur som, det är alltid någon som känner igen sig.
Och så får vi se om jag kan svara, om jag har något svar alltså.
Yogamattor
Ja, det är ett kapitel i sig.
Jag säger verkligen inte att jag är en expert på något sätt och jag är skoningslös, även om man vill sponsra mig. För jag kan inte, vill inte göra reklam för sånt jag inte står för eller gillar. Så här får ni just mina tankar om mattor. Och tycker ni på annat sätt än jag, så skriv kommentarer, för det kanske också kan hjälpa en blivande mattköpare. För smaken är ju som baken delad... Och jag kanske glömmer viktiga saker, som ni hittat, kommit på eller upplevt med ett mattköp.

Bild 1.

Här ovan, ser ni några olika mattor. Jag rekommenderar att man köper en yogamatta på en yogastudio, alternativt en yogasajt. Stora sportkedjor gör tyvärr inte så bra yogamattor.
Jag kommer att prata om yogamattor som passar den mer fysiska formen av yoga(ashtangayoga, vinyasaflow eller vad den nu kan vara), och då behövs en matta som är någorlunda slitstark.
Den första mattan jag köpte, var som den blå mattan på första bilden. Den köptes på rulle och yogaläraren själv skar ut måttet på mattan. Mattan köptes av en återförsäljare i Tyskland. Jag tror de heter Yogamatsandmore. Det är en tunn matta och också ofta den matta, flera studios har som lånematta. Jag gillar den för att den är lätt. Det vill säga en bra resematta. Jag tar gärna med min matta när jag är ambulerande yogafröken och ger privatlektioner hemma hos folk eller på företag. Då är det skönt att ha en matta som inte är så otymplig och tung. Bör kosta mellan 300, max 400 kr. Den är lätt att slänga i tvättmaskinen. 40 grader, aldrig sköljmedel på en matta. Däremot slits den lätt.

Så min nästa matta var den här:

Bild 2.

Å, vad jag tyckte det var dyrt. 500 kronor för tolv år sedan. Det här var i alla fall då lyxmattan. Och jag vet inte, men jag tror den kallades för Mercedesmattan eller liknande. Den är bastant, tung och från början gled man runt rejält, eftersom den var så hal. Men efter ett tag användes den in (läs; svettades in) och blev perfekt. Svår att tvätta, men man får tvätta av den med en trasa och lite diskmedel. Och hänga upp den på luftning då och då. Ni ser, det här är DEN mattan jag köpte då. En väl investering. Den är alltså extremt slittålig. Det syns inte att den har tolv år på nacken. Den har också varit ute och rest. Varit i Mysore och på andra härliga yogaställen. Jag blir nästan nostalgisk när jag tänker på det. Men den väger bly. Jag skulle inte rekommendera den här för någon som vill ha en matta som han/hon ska bära varje dag till sin yogalektion. Det här är en matta som lämpar sig att ha hemma, eller om din yogastudio tycker det är okej att du lämnar kvar mattan.

Alternativ till en sån här slitstark matta, är en matta som Yogamatsandmore, och studios som säljer från den grossisten, den heter Millenium. Brukar finnas i lila och vinrött. Det är en något lättare matta, men med samma kvaliteter som Mercedesmattan och den är billigare än Mandukamattan. Men är ändå typ samma matta. Se nedan, det var också länge min favorit. Den har jag i Båstad, när jag tränar hemma. För mig är mina mattor som smycken som står lutade mot väggen. Jag vet faktiskt inte hur många mattor jag har. Kanske tio stycken. Jag har provat de flesta mattor som finns på marknaden.

Milleniummattan är en matta jag verkligen rekommenderar. Den är tyngre, och perfekt för första serien. Man står bra på den. Det här tycker jag är en stadig, bra, slitstark och bra investering av matta. 400-500 kr, ungefär. 

Bild 3. Foto: Anneli Hildonen

Det går som sagt trender i mattor. Den vinröda mattan på första bilden, med sandfärgade tygmattan ovanpå, är en Mandukamatta. De finns i många snygga färger, är slitstarka och är väl en sån där "måstehamatta", eftersom den anses både snygg och trendig. Manduka, har många fina saker som man "måste" ha, som den där trasan som ligger slängd på den jättefina yogamattsväskan med buddor. Det var en helt onödig investering, för lite för många hundralappar. Du kan lika gärna ha en kökshandduk, eller en sjal. Eller som en rolig yogakompis sa, en mikroduk från Hemköp för 38 kr.

Bild 4. Foto: Anneli Hildonen

Den här oranga mattan är inte så slitstark. Köps från Yogamatsandmore. Också en yogamatta, som många yogastudios säljer och också har som lånematta. Jag har den i min yogastudio i Båstad. Den är mjuk, till en början ganska hal. Men det är de flesta mattor, så det får man stå ut med lite. Den här mattan gillar jag att ha när jag gör andra serien i Ashtangayoga och det för att den är mjuk. Det finns en stuns i den. Vilket är skönt för mina knän, som kan göra lite ont i bland och när man gör handstands och såna roliga grejer. Jag kan tänka mig att den är bra för dig som just har ont i knän och leder. 

En billig matta, som kostar typ 300-400 kr.

Bild 5. Foto: Anna Widoff

Haha, när jag bläddrade runt bland mattor, hittade jag just min lila milleniummatta, igen. Det här är från en yogaintervju med mig i tidningen Amelia för nio-tio år sen.  Så ni ser vad slitstark den är.

Bild 6.

Men så vill man ju tänka på miljön. Den här mattan från Yogiraj fick jag skickad till mig för att prova. Det är en ekologiskt framtagen matta, utan all den där kemiska skiten som oftast finns i en gummimatta. Den är bra på många sätt, den är klibbig och gör att det är ganska lätt att få fäste när man yogar. Den finns i två storlekar. Något tunnare och den här är den tjockare. Tyvärr lite tung, men framför allt är den dyr. Och en viktig sak, den är för ljus. Så även om man är noga att tvätta fötterna, och vara ren när man gör sin yoga, så blir den ganska snabbt ofräsch. Jag hoppas de hittar ett sätt att göra den mörkare. Plus är att man yogar på en matta som känns naturlig. Minus för att man blaffat på den en stor logga. Det är inte i min smak. Kostar 800-900 kr.

Tggmattor fick jag också en fråga om. Svettas man mycket är det smart att investera i en tygmatta. Den som ligger här ovanpå yogiraj-mattan kommer från yogastudion Atmajyoti. Det är en indisk tygmatta. De är fina och helt okej. Kostar 400-500 kr. Det braiga med att investera i en tygmatta, är ju just att man kan ta hem den och tvätta den enkelt i maskin. Jag har kommit på att jag nog inte använder tygmattan så mycket längre.

Den sandfärgade tygmattan köpte jag också på Atmajyoti. Tror den kostade 550 kr, den är fin och ett tag använde jag den mycket. Manduka gör också fina tygmattor.

Kontentan:

Investera gärna i en eller två mattor.

En något tyngre, slitstarkare. Helst i en mörk färg och inte ljus, eftersom en ljus matta oftast ser ofräsch ut efter ett tag. Svettas du mycket, är en tygmatta som du lägger ovanpå en bra investering. Skaffa gärna en lättare resematta. Då skulle jag ta en billigare variant.

vad är yoga?

Ja, då kör vi vidare med att jag frågar er, eftersom förra inlägget var så inspirerande... Och ni fullständigt översköljde mig med era kommentarer. Haha jag skojar. Jag ställer frågor, ingen svarar. Ingen kanske läser?
Jag vill ändå ställa er en fråga och jag skulle verkligen vilja att ni svarade.
Vad är yoga?
Vad är yoga för dig?
I den frågan kan du så klart, lägga in lite underfrågor som du svarar på. Som, vad har yogan gjort för dig? Vilken betydelse, plats har yogan i ditt liv? Har ditt liv, din inställning till dig, din kropp och själ förändrats sedan du började med yoga? Om du skulle beskriva yoga för någon som aldrig yogat, hur skulle du beskriva det.
Och negativa tankar, är också välkomna.

har ert sexliv blivit bättre med yogan?

våga yoga även i sängen

Det är lite fullrulle i mitt liv just nu, många bollar i luften och jag hoppas att allt går finfint. Jag lovar, lovar att skriva här först vad som händer, ja när det händer. Det är bara lite för mycket just nu, men det kommer att klinga av och bli en vardag även det. Ni vet hur det är i uppstarter. Men jag är glad. Men det kanske inte blir så långa inlägg här framöver. Men tills dess, här ovan är en intervju som jag fick skickad till mig idag.
Kan ni inte berätta, tänker att flera av er läsare är ju yogisar. Hur tänker ni?
Känner ni att ert sexliv eller kärleksliv förändrats till det bättre, sedan ni började med yoga?
 Och i så fall kan ni inte beskriva lite. Ni får så klart vara så personliga ni vill, men jag undrar verkligen om ni liksom jag känner att era kroppar blivit mer känsliga.
Jag kan uppleva att min kropp blivit mer sensibel, men det kan ha med åldern att göra. Vad vet jag.
 Jag tror att all sorts yoga, ja,  kan hjälpa oss att vara mer här och nu och njuta i stunden. Vad tänker ni?

Meningen med livet - Lotta

Namn: Lotta Ramel

Ålder: 54

Yrke: Skådespelare / Regissör

Civilstånd/familj: Fristående med 2 vuxna barn

Bor: Södermalm / Stockholm

Vad är meningen med livet?

- Att göra gott. Och då menar jag GÖRA gott, att agera. Inte att vara god i största allmänhet eller kärlek i största allmänhet. Att gå runt och tro att man är god utan att göra goda handlingar är, enligt mig, inte meningen med livet. Att göra gott, däremot, för sina närmaste och också för dom som inte står en allra närmast, det är meningen med livet. Då infinner sig en tillfredställelse. Jag tror inte på lycka mer än korta glimtar som dyker upp då och då i livet om man har tur.

Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?

- Jag är tillfreds med mitt liv och den utveckling som jag har gått igenom, tack vare dess helhet. Sorger, bedrövelser och härligt lustfyllda stunder. Arbete, nyfikenhet och kommunikation. Som Alfons Åbergs farmor säger: ”Om man inte har tråkigt vet man inte vad roligt är”.

Vilken är din livsfilosofi?

- Om du tror att du inte har någonting med jordens problem att göra, då är du ett av dom.

Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?

- Försök att släppa taget, det är en konst. Stå upp för det kvinnliga könet det vill säga kämpa för jämlikhet. Våga vara arg istället för ledsen när det är befogat. Civilkurage.

Nyhetsbrev från Yogavita maj-juni

Nyhetsbrev från Yogavita

Kära yogisar, det känns kul att berätta att den här våren och sommaren händer det mycket på Yogavita. Sommarschemat är klart, och du hittar det på hemsidan: www.yogavita.se. Du kommer märka att det finns mycket tid till att yoga, så i år är det verkligen värt att köpa sommarkortet. Du yogar hur mycket du vill för 3 500 kr (gäller inte workshops) Eller så köper du ett 10-gångers kort 1800 kr.

I sommar kan du träffa och yoga för Karolina Zakrzewska, som ursprungligen är Helsingborgstjej, men bor i Goa på vintern. Karolina tränar dagligen för Rolf Naujoket och gör in i ashtangayogans tredje serie. Hon har gått Brahmanis teachertraining och assisterat Julie Martin, Maria Boox och Rolf. Nyheter för i sommar: vinyasaflow, restorativeyoga och några yogaklasser inriktade på handstands.

Så dags att boka in dina klasser och du har väl sett att Yogavita har två workshops i juni kommer Marian Papp och i augusti Petri Räisanen. Båda välkända och populära yogalärare, så boka din plats! Men vi har några helger kvar innan sommaren kommer:

MAJMÅNAD:

11-13/5 Yinyoga, hathayoga & Ashtangayoga på Yogavita i Båstad

Ashtangayoga Förberedande för Mysore & Mysore
Fredag 11/5 kl 18.00-20.00 Ledd klass
Lördag 12/5 kl 07.00-09.00 Mysore
Söndag 13/5 kl 07.00-09.00 Mysore
Var: Yogavita, Pomonaallen 3 i Båstad
Anmälan: yogavita@telia.com
Pris: 650 kr/för alla dagar. Drop in 225 kr betalas in på bg 5459-1201
Föranmälan krävs.

Hathayoga & Yinyoga
Söndag 13/5 kl 16.00-18.00 Hathayogan övergår till Yinyoga
Var: Yogavita, Pomonaallen 3 i Båstad
Anmälan: yogavita@telia.com
Pris: 225 kr föranmälan. Annars 250 kr dropin. Betalas in på bg 5459-1201
Föranmälan krävs

Lördag 12/5 Workshop i Viken på Sans och balans.
Bakåtböjningar. Vi går igenom ställningar för att försiktigt öppna upp ryggen och ge plats för en större andning. Här går vi igenom hur man kan jobba för att öppna i ryggen och gå djupare in i sina bryggor.
Tid: kl 14.00-16.00. Anmälan görs hör: http://www.sansochbalans.se/

JUNIMÅNAD:

2-3/6 Workshop med Marian Papp
Lördag 2/6 kl 09.00-16-00
Söndag 3/6 kl 09.00-14.30
Var: Yogavita, Pomonaallen 3 i Båstad
Pris: 2200 kr, då ingår Marians jättebra bok ”Ýoga på djupet” och en del forskningsrapporter

Vetenskapliga effekter av Yogaträning/Yoga på djupet
Workshop med Marian Papp på Yogavita.
Kursen är både praktisk och teoretisk och du lär dig mer om vad som sker i kroppen och vilka effekter yogaträning har i kroppen. Kursen är uppbyggd kring fyra teman där det finns mest forskning: Hjärta och kärl, andning bålstabilitet och rygg samt humörförändringar. Du får en genomgång om vad som finns forskat inom yogaträningen, du lär dig yogafysiologi och vi varvar detta med praktik och ser på vilka program som forskarna har använt. Detta är en unik fördjupningskurs som är baserad på medicinsk forskning.
I kursen ingår:
Marians bok ”Yoga på djupet” samt vissa forskningsrapporter.
Teer med lite tilltugg under hela kursen
Föreläsningar, Yogaklasser och laborationer. Varmt välkomna!

31/5 – 2/6 Workshop i Ashtangayoga/Mysore
För dig som vanligtvis går på Mysore/Ashtangayoga har jag lagt in tre kvällspass i samband med workshopen. Obs Nya tider!!!

Ashtangayoga Mysore
Torsdag 31/5 kl 18.00-20.00 Ledd klass
Fredag 1/6 kl 18.00-20.00 Mysore
Söndag 2/6 kl 16.00-18.00 Mysore
Var: Yogavita, Pomonaallen 3 i Båstad
Anmälan: yogavita@telia.com
Pris: 650 kr/för alla dagar. Drop in 225 kr betalas in på bg 5459-1201
Föranmälan krävs.

Varmt välkommen

Karin Björkegren Jones

Mejl: yogavita@telia.com tel: 073-4198819

det är lite Putin över mig

Du ser INTE ut som på dina bilder. Det får jag höra ganska ofta. Näe, jag vet. Jag kan se olika ut, typ jämt. Ibland känner jag faktiskt inte igen mig själv. Men jag tror att det kan ha med att göra att jag ofta är sminkad på bilderna i böckerna och om jag är med i en intervju, medans de flesta träffar mig i privat och då är jag oftast osminkad.  Ofta får jag höra att jag är lik den här vackra, begåvade helt underbara människan. Jag har lite svårt att ta ta det:

Eller så tycker de att jag är lik:

Patricia Arquette. Jag kan se vad det är folk tycker att jag är lik dem på, men näe, själv tycker jag och har alltid tyckt att jag är lik den här killen:

och den här:

Jag tycker att jag är lik Putin och Halvan i duon Helan & Halvan.

Ser ni det jag ser?Men det kanske säger mer om min självbild att jag själv tycker att jag liknar olika män. Vem liknar du?

Jag kan ofta sitta framför teven och "komma på" vilka som folk är lika. Det är väääldigt roligt.

har du ett yogarum?

Jag har alltid drömt om ett eget yogarum, så kom jag på att jag har ju en hel yogastudio, så jag borde vara mer än glad. Men nu var det inte det som söktes utan:

Yogarum/mediation för plåtning sökes
Min kompis Ia söker för ett reportage:

Efterlysning!
Jag söker någon som inrett ett eget yogarum i sin villa och inrett det mysigt och fint. Ska vara till ett reportage för tidningen Vi i Villa. Skicka gärna bilder och mejl till mig på adress: ia@iawadendal.se. Toppen om du själv kan ställa upp på bild och visa upp rummet och berätta hur du tänkt och hur ofta ...du gör din practise där!
Hälsningar
Ia Wadendal
Frilansjournalist

 

Hör av er till henne, mejla henne en bild på ditt rum.

min religion är nog karma

För ett tag sedan läste jag Magdalena Graafs blogg: skillnad pa religioner och religion


Tänkte att jag inte orkade svara, men så hittade jag den här sången på youtube: vem är kungen i djungeln

En kristen kvinna som sjunger för dagisbarn (ser det ut som eftersom hon sitter på golvet, i barnhöjd)


Och så kände jag, alla år man sjungit kristna sånger i kyrkan, ja, hela min uppväxt. Jag är uppväxt med att prästen höll i skolavslutningen och det var faktiskt min 20-åriga dotter, som gick ut nian i Katarina Norra. Där var det ALLTID skolavslutning i Katarina Kyrka med präst OCH rektor.

Är jag kristen? Nej, jag är med i svenska kyrkan, men är jag kristen. Tror jag på Gud, näe. Men jag tror på något större. Jag har en tro. Jag tror på det goda.
Och jag tror på att göra gott, karma.
Min religion är nog karma. Det man gör för andra får man tillbaks på något sätt.
Men också behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Mina möten med olika religioner, har jag gjort att jag typ vill blanda alla. Plocka ut det gottigaste ur alla.
Jag skulle gärna vilja bikta mig, som man gör inom den katolska kyrkan.
Vad skönt att bikta sig. om man vet att man agerat fel, sagt fel, gjort fel och så får man recitera en bön 20 gånger, så har man liksom sonat sitt brott.
Efter varje yogapractice ber jag.
Jag ber för mig själv och alla jag älskar. De jag har nära, att deras liv ska vara kantade av kärlek, värme, uppskattning och att de ska vara friska och lyckliga.
Den stunden är särskild och alldeles speciell. MIN stund.
När min flicka var liten, läste vi Gud som haver barnen kär, och alldeles särskilt höll vi oss kvar vid det sista när man kunde lägga in sina egna önskningar.
Jag tycker Jesus verkar ha varit en häftig man.
Men främst av allt tror jag på det goda.

Vad tycker ni om Magdalenas inlägg, är det att åberopa gudarna när man sjunger AUM med barn?
Jag har inte barnyoga, men tycker nog att berättelserna om de indiska gudarna är just fina sagor, ungefär som Hans & Greta och Tummelisa.
Jag har haft lite barnyogaklasser, och jag har gjort en barnyogadvd. Där sjunger vi oooom, som blir oooomelett, och så skrattar vi.

Och så tänker jag på Indien, att det i de delar av Indien som jag varit, ändå samsas religionerna bredvid varandra. Och att första frågan i Indien, är vad man heter och sen typ vilken religion man tillhör. Mera för att det på nåt sätt är självklart att man tillhör en religion. Att det är viktigt, och sedan inte någon värdering om det är rätt eller fel att vara kristen, muslim, hindu, sikh eller katolik. Utan bara att man har en tro.

Att frågan vad man jobbar med, som är typ andra frågan man frågar här i Sverige, är helt underlägsen religionen.

Vad tycker ni?

Meningen med livet - Nina

Namn: Nina Rahm

Ålder: 45

Yrke: Formgivare

Civilstånd/familj: 1 barn, 2 styv barn, 1 man

Bor: Hammarbyhöjden

Vad är meningen med livet?

- Att få se barn växa upp, kärlek och ett spännande och roligt arbetsliv.

Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?

- Jag är nöjd. Ångrar att jag inte studerade mera och att jag inte skaffade fler barn.

Vilken är din livsfilosofi?

- Känn, prata, bearbeta, tänk och sopa en del jobbigt under mattan.

Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?

- Studera mycket så att du får ett roligt jobb, låt ingen bestämma över dig och skaffa inte barn för sent.

min sanning är kanske inte din sanning

Hon är si och han är så. Jag skulle aldrig gjort, sagt, agerat, varit som hon. Hon är ingen bra fru, kille, pappa, mamma, bra vän och så där får man inte göra, jag hade ALDRIG gjort så.
Folk pratar.
Tycker så mycket om andra.
Lägger så mycket energi på vad andra gör, och sällan att det reflekterar över sig själva.
Hur de själva agerar, gör.
För när man pratar om andra på det sättet, sätter man ju sig själv ganska mycket på en piedestal.
Jag kan tycka att ju längre jag levt, ju mer motgångar och sorger jag mött, så måste jag säga att livet är inte så enkelt alla gånger. Och man handlar och gör fel ibland. Man blir ledsen, man sårar, man säger nåt taskigt till någon, man kanske inte menar det, men det sägs i stridens hetta.
Om jag utgår från mig själv, så vet jag att jag inte vill någon illa. Men ibland blir det fel, men det är ofta när jag bara ser det ur min synvinkel.
Men jag försöker att inte döma människor, folk gör så gott det kan.
Men jag säger bara terapi, terapi, terapi.
När man märker att man tänker och fnular mer på vad andra gör och hur och varför de tänker som det gör, ja, då kan det vara bra att gå och prata med en terapeut. Intressant att ta reda på varför man hänger upp sig så på andra.
Men tyvärr kan man ju inte tvinga människor att reflektera över sig själva och kanske lägga mer krut på att urforska sitt inre, än att snacka om andras val i livet.
Man kanske kan tro att yogavärlden är den snällaste och omtänksammaste yrkesbranschen. Men, nej, oj vad det kan babblas och tycks.
Det kan självfallet också uppmuntras och uppskattas också.
Kanske är det som vilken arbetsplats som helst, ni vet vad som händer på fikaplatsen, när plötsligt en går från bordet. Och någon säger; Hur är det med henne, e-g-e-n-t-l-i-g-e-n? Jag har hört, eller har hon inte blivit lite rund. Är hon gravid?
Och så är det igång.
Ibland får vissa nog, när det hamnar i det här snackandet om ens egen person. Det här gjorde mig glad. Nu har jag inte läst artiklarna om Charlotte Perelli och hennes nye kärlek. Men jag har läst löpen, och ur det förstått att hon träffat en man, som lämnade sin kvinna för Charlotte och inte nog med det, han lämnade sin fru när deras gemensamma barn var sjukt. Det finns alltid en annan sida. Min sanning är inte din sanning. Så det här gjorde mig glad och bestämde mig för att nästa gång vid fikat, om någon börjar prata "otrevligt" om någon som inte är vid bordet. Kanske säga: Kan vi byta samtalsämne? Jag har inte lust att prata om någon som inte är här. Säg det här till vederbörande istället? Eller varför säger du det här till mig? Eller blinka med ögat när jag går på toa, och säga; Kommer ni att prata om mig nu?

Läs det här, det är fint: Hej

nån sorts fnulande på meningen med livet

Det finns nog en anledning till att jag fastnat, ja, man kanske kan säga så, i tanken om Meningen med livet. Att liksom redan nu fråga sig vad den är och vad jag vill, vem jag är, hur vill jag att mitt liv ska vara och är jag nöjd. Mycket är så klart att jag närmar mig att fylla 50 år.
Jag försöker kanske summera mitt liv - so far. Men jag är också så intresserad av hur andra tänker om det. Hur tänker ni? Valen ni gör. Livsvalen. Och varför. Vad driver oss.
Det finns inga enkla svar.
Och kanske är det meningen.
Det är stora grejer, det är som att ligga på gräsmattan och försöka tänka sig ett universum som aldrig tar slut. Man vill att det ska vara en vägg därbakom sista stjärnan och planeten. Det blir nästan snurrigt att tänka att det kanske inte finns något slut, att det faktiskt kanske inte finns något svar. Att liksom just det är själva svaret, eller vägen, eller väggen.
När jag var ung och jobbade som journalist, slogs av att så många "äldre" som jag intervjuade, att de ångrade en massa saker i sina liv. Att de inte tog för sig. Lite större tuggor av livet. Att de inte vågade mer utmanade sig själva. Många män ångrade att de inte satsat mer på familjen. Att de lagt så mycket krut på sin karriär, att tjäna pengar, att uppnå status, att bli nån. Bli NÅGON i andras ögon.
Just det fastnade hos mig.
Vi drömmer kanske om framgång, att utvecklas, om en fantastisk karriär, att satsa på det man tycker är så himlans kul.
Men när allt glider på, och man jobbar lite för mycket, försöker nå sitt mål, så kanske några blir sårade på vägen. Man kanske satsar för mycket, och hujadejamig om man sen ångrar sig. Att man kommer på försent. Kanske kan vara lite bra, att fråga sig hur man vill att det ska bli sen, när man blir äldre. Den här låten skulle lika gärna kunna vara ett barns sång till en alldeles förmycket jobbande förälder.



Sinead OConnor


We used to go out
walking hand in hand
You told me all the big
things you had planned
It wasn't long
till all your dreams came true
Success put me in second place with you
You have no time
to love me anymore
Since fame and fortune
knocked up on our door
And i spend all
my evenings all alone
Success has made a failure of our home
If we could share
an evening now and then
I'm sure we'd find true
happiness again
You never hold me
like you used to do
Oh, it's funny what success
has done to you
You have no time to
love me anymore
Since fame and fortune
knocked up on our door
And i spend all my
evenings all alone
Success has made a failure of our home
Success has made a failure of our home
I never changed
I'm still the same
I never changed
Stop what you're saying
You're killing me
And am i not your girl?
Am i not your girl?
Am i not?

att skriva

Jag får ofta frågan från mestadels tjejer, hur de ska gå vidare i sitt skrivande.
Jag vill bara säga skriv, skriv, skriv och tror du på ditt skrivande, skriv ännu mer.
Alla bär vi på en historia och kanske just en historia som vill bli skriven. Många skriver dagböcker, reflektioner, tankar som hamnar i en fin bok som hamnar i en låda i skrivbordet. Flera vill kanske att historien ska stanna där, att det mest handlar om att skriva av sig. Men många vill komma ut, bli lästa av andra.

Att vilja skriva en bok verkar i alla fall vara mångas dröm.
Jag är uppväxt i en skrivande familj. Vad ska man säga äpplet faller kanske inte så långt från trädet.
Det har säkert både gett ett självförtroende, men också en onödig respekt, och också ett lite sämre självförtroende i vissa fall.
Jag tycker om att skriva, men jag är verkligen inte litterär, inte som min pappa. Men jag tänker att ju mer jag skriver, desto mer får jag ett eget språk och en dag så...
Min pappa gav ut sin första bok, som sexton, eller om det var sjuttonåring. Han har gett ut diktböcker och romaner och sen lärde han sig ryska och efter våra år i Moskva, började han översätta de stora ryssarna. Min pappa har översatt flera nobelpristagare.

Jag är väldigt stolt över min pappa.
Han är nog en av de smartaste, roligaste (och jobbigaste) jag vet. Min pappa är snart 80 år, nästa år faktiskt, men hans huvud är barnsligt, och smart. En farlig kombination. Men den bästa!
Med min pappa kan jag prata om händelser i världen och om Ceasar Milans senaste program. Den bredden. Han är med, han är så vaken och intresserad. Vad jag gillar det.
Men jag tror att det är också en viktig del i att vara författare, att ha ett lyssnande öra och ögon som ser, faktiskt ser. Att vara med i det som händer och att reflektera över vad som händer. Men också att sitta varje dag mellan kl 9-17 framför datorn (eller skrivmaskinen som det var förr) och skriva. Det är ett jobb, det är inte bara nåt som kommer över en som en skänk från ovan.
Det är ett staplande av ord, på varandra, efter varandra, som en stafett, en förflyttning. En framåtrörelse.
Många säger att första boken kommer som en skänk, men sen blir det något som måste värkas fram, varje dag, hela tiden, ord för ord.
Jag har fortfarande inte skrivit den boken.
Jag har skrivit flera böcker, men inte boken. Boken med stort B.
Och jag har också saker i byrålådan, texter, som jag har ett förhållningssätt till, där jag nästan känner mig naken, och ännu inte riktigt redo för att visa upp.
Jag vet inte om ni förstår vad jag menar, men en dag ska jag skriva den. Och det är det här jag menar är mitt dåliga självförtroende.
Det är här jag har mitt dåliga självförtroende. Att skriva en roman, är för mig att skriva på riktigt. Fast jag är medlem i författarförbundet, och fast jag skrivit flera böcker, känns det fortfarande lite märkligt att säga att jag är författare. Jag brukar säga att jag skriver om någon frågar.
För mig är en författare någon som har skrivit flera romaner.
När jag var ung skrev jag dikter och skickade in till förlag. Jag blev inte publicerad, men Jag är väldigt tacksam för jag fick fin kritik från förläggare, som tog sig tid att skriva tillbaka och svara mig. Ge mig tips, och som sa att jag var något på spåren. Det var fint. Jag skrev under pesudonym, eftersom jag hade träffat flera förläggare via min pappa.
Idag finns så många möjligheter för de som tycker om att skriva.
Hittade den här: petters blogg
Gå in och mejla svar till honom, varför du tycker om att skriva.
SEdan finns Berättaministeriet, som jag tipsat om tidigare här på bloggen. Som tar sig ut till historierna och uppmanar ungdomar att berätta sina historier.
Bloggandet, är också ett sätt att skaffa sig läsare, få ge uttryck för orden och se om någon tycker att det är bu eller bä. En sak som är viktig, det är att inte förlora sig i att bli omtyckt. För om du börjar skriva för att bli just omtyckt har du lite granna skrivit in dig i ett hörn.
Några jag känner började med att skriva en blogg på engelska. En matblogg:greenkitchenstories
den är en sån framgångssaga. Nu har de fått kontrakt med tre, läs TRE engelsktalande bokförlag, ett i Usa, ett i London och ett i Australien. Vilken deal. Och det härliga är att de också är helt underbara som personer.
Så mitt tips är att skriva så mycket du kan. Hitta ditt sätt att skriva. Hitta ditt språk och tro på att du har något att berätta. Kram och lycka till.

memorerad blick

Den här bilden är en av de kraftfullaste bilder jag sett. 1985 var den här bilden omslag på tidningen National Geographic, de där ögonen har alltid berättat så starkt. Ögonen är livets spegel och den här afganska flickans liv var en uppväxt i krig och vad det gör med människor. Det känns som man kan se det i de här ögonen. Det gör nästan ont att titta in i dem. Men jag måste, sorg, förtryck, förnedring, övergrepp, ilska, utsatthet som barn och människor utsätts för måste vi våga titta på. Det händer runt omkring oss och det gör ont, och det lilla man kan göra, måste man försöka göra. Jag har alltid undrat över den här flickan, alltid velat veta mer om henne. Vem var hon, vem är hon idag. Så hittade jag det här: afghan-girl

Det är tio år sedan det publicerades, jag undrar hur hon har det idag. Det ansiktet och de ögonen är som memorerade i mitt huvud.

Meningen med livet- Regina

Namn: Regina Nilsson

Ålder: Fysiskt känner mig som 30 år, erfarenhetsmässigt som 100 år. Gillar inte åldersfixeringen i vårt

samhälle.

Yrke: Management konsult inom telekom

Civilstånd/familj: Frånskild, 2 tonårsbarn

Bor: I Saltsjöbaden

Vad är meningen med livet?

- Kontinuerlig utveckling! Att ta till sig så mycket kunskap, förståelse och erfarenhet som möjligt. Att förstå och ha medkänsla till sig själv och sin omgivning. Att inse att vi, alla människor, faktiskt är sammankopplade.

Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?

- Absolut! Jag har fått erfara massor, har en underbar familj och fina vänner. Jag har upplevt kärlek, känner mig frisk och stark, har lärt känna många fantastiska människor, har rest mycket och bott på många intressanta ställen. Vad mer kan man önska?

Vilken är din livsfilosofi?

 - Erfar så mycket som möjligt och lär av dessa erfarenheter. Även jobbiga erfarenheter är bra, det är oftast de som är mest lärorika.

Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?

- Det blir flera råd. Res några gånger på egen hand till intressanta och ovanliga ställen och var öppen för möten med människor både på resan, men också när du nått målet.

Pröva på olika saker, båda vad gäller jobb och fritidsaktiviteter. Utmana dig själv och gör saker som du är rädd för, ofta! När du älskar, gör det fullt ut och utan rädslan att bli sårad

minnen

Här i Båstad finns en massa minnen nedpackade i olika lådor, den här bilden är ett sånt minne.

Jag och Mira luffar runt i Thailand.

För 18 år sedan.
När min lilla flicka var två år (och jag 29), fick jag ett stipendie från författarfonden. Det var inget jättestort, men det räckte till en resa för henne och mig en månad till Thailand, plus lite pengar som jag jobbat ihop själv. Oj, vad ont i magen och vilken oro jag hade innan vi åkte.
Att jag skulle åka själv med min lilla dotter.
Skulle jag klara det.
Alla de där oroliga tankarna, men jag kände att det var så viktigt.
Att liksom ta tillbaka makten i mitt liv, att fast jag var ensamstående mamma, ändå fortsätta att våga göra de där grejerna jag kanske längtade efter och MED min dotter.
Och sen den dagen har Mira varit en så bra reskamrat, och jag ser hur hon fortsatt att resa själv.

Vi åkte till Koh Samui först.
SEn tog vi båten över till Krabi och Railegh beach (eller hur det nu stavas) och avslutade på Phuket.
Vilken resa.
Jag är så tacksam för allt vi var med om, och hur fantastiskt snälla thailändarna var. Vi blev hembjudna till folk, och när vi skulle äta middag tog servitriserna Mira och matade henne.
Alla var så gulliga och snälla mot oss, och för bara några år sedan fick jag ett brev från ett ungt par som vi umgåtts ganska mycket med på Koh Samui, vi gick till och med på ett disco. Miras första discobesök... De berättade att de fortfarande var tillsammans och nu fått sitt första barn och de tackade oss för att vi umgåtts. DE tackade oss.
Jag kom dragandes med barnvagn, min lilla flicka och all vår packning och överallt alltid, alltid en hjälpande hand.
Den här resan var på nåt sätt magisk.
Mira slutade både med välling och med blöjor.
Jag tror nog jag älskar Thailand efter den resan.

att vara där man är

Jag är där jag ska vara.
Jag är i Båstad och fast det regnar och det mesta är alldeles grått därute, så är det det där lilla extra i luften. Det är liksom en förväntan, luften är lätt att andas, ja,ja tänker ni; Du har sagt det där med att det är mikroklimat i Båstad, kom med nåt nytt...
Njae, nåt nytt.
Det är väl det där med förväntan. Igår var det sol, Köpmansgatan var full av bilar och människor som flanerade och tittade i fönstrena. Leende människor. Känslan var, nu kommer snart sommaren.
Vi går liksom alla här och väntar på sommaren.
Jag har förstått, sedan jag började med ayurvedautbildningen, att det är mycket vata i mig. Nästan lite överskott, faktiskt. Min kropp vill ha värme. Min kropp vill ha massage med varm olja, den vill också ha olja invärtes. Jag vill helt enkelt smörjas. Eller, jag BEHÖVER smörjas.
Jag mår alltid mycket bättre när det är varmt. Jag är gladare, snällare, öppnare, mer jag, mera Karin.
Finns det platser, finns det årstider som stämmer mer ihop med er liksom där ni passar in, där ni känner er mer som er själva, eller som tar fram det bästa i er?

Så där, nu har jag svarat på några frågor com jag själv undrade över. Man måste svara snabbt, inte tänka så mycket.

Mitt namn: Karin
Favoritårstid: sommar
Favoritfärg: guld
Favoritplats: "nära havet vill jag bo"
Favoritland: Indien för själen, Italien för kärleken
Drömsemester: hawaii
Vill bli när jag blir stor: pudelkenneluppfödare och rik
Favoriträtt: blinier
Favoritblomma: pion

gjorde min dag

...och när vi inte rider kopplar vi av med Karin Björkegrens "40+ yoga".

Den här bilden och den här texten fick jag skickat till mig på facebook igår från Camilla. Hon och en massa tjejer har varit på ridläger på Mallorca. Jag blev så glad, det är en så fruktansvärt gullig bild tycker jag. Gjorde min dag. Tack!

en sorglig dag

Bildtext: Den här fina bilden på Walter har fotografen Cato Lein tagit.

Idag fick jag reda på att fotografen Walter Hirsch dog igår.
Och jag känner mig ledsen att jag inte hann träffa honom. Att jag lät det gå så många år sedan jag träffade honom. Men i slutet av februari tänkte jag så mycket på honom, ni vet när man känner att det är nåt särskilt och jag hörde av mig till honom på facebook.
Idag förstår jag att han varit sjuk en längre stund, så han kanske inte ens läst min hälsning.

Men jag hoppas att du kände att jag tänkte på dig Walter.

Bilden ovan, är första gången jag träffade Walter. Han plåtade Sanna och Larzas bröllop (bilderna hamnade sedan i boken Bröllopet). Året är 1986 och jag både röker och dricker och bilden finns i tidigare nämnda bok. Vi blev vänner här på festen och vi kom sen att jobba mycket ihop, i många år faktiskt. Genom Walter träffade jag många häftiga människor. Jag kommer ihåg när vi sålde in vårt första jobb hos Amelia Adamo på Aftonbladet. Det resulterade i många jobb för henne. Vi liksom följde med henne till Vecor Revyn och senare Amelia.  Jag gjorde intervjuer och han plåtade. Jag har egentligen Amelia Adamo och Walter Hirsch att tacka för att jag blev skrivande journalist. Att de trodde på den 22-åriga Karin. Jag och Walter gjorde också två lättlästa böcker ihop, Kompisen och Pommac & P-piller.

Walter fotograferade ofta mig, och han gjorde det så mycket att jag blev helt orädd att vara framför kameran och jag fattade att det egentligen inte handlar så mycket om hur du ser ut, utan vad du förmedlar i blicken och att man hittar ett sätt att vara ganska naturlig framför kameran.

Men det var också hans råd, hans uppmuntran och att man alltid kände sig som man var så fin. Vi, var också goda vänner och vi brukade också träffas och prata och för en tjej som är 22 år, var det så härligt att prata böcker, konst, foto, gå på bio och teater med en äldre man, som man inte har något förhållande med. Utan man är vänner.

Så idag går mina tankar till Walters söner Max och Sam, och alla som stod honom nära. Det är en sorglig dag idag och Walter var en alldeles särskild fotograf som fick alla människor att bli avslappnade och vackra i all sin enkelhet och det är alldeles stort. Det är stort.

Tack!

Tack för att jag fick vara med några år och att du trodde på mig, när jag själv inte gjorde det.

det bästa råd jag fått

the-mistaken-expectation-of-joy-in-yoga--tim-feldmann

Intressant artikel, och viktig på något sätt. Man blir inte en bättre människa av yoga, man kanske öppnar upp en dörr till ett inre rum, eller de inre rummen, men det räcker inte med att ställa sig på sin matta och göra lite rörelser.

 Och vad är en bra människa?

För mig är det att ta hand om sig själv, att veta sina begränsningar, att inte lägga över sitt kladd på andra. Att inte prata illa om människor, bakom ryggen, baktala alltså. Att i den mån det går vara så ofärgad du kan i dina möten med människor tills de bevisar motsatsen. Att inte ha en massa förväntningar på andra människor, att vara rädd om mig själv och att jag själv har rätten att bjuda in människor i mitt liv. Att jag inte har ansvar för någon annan, förutom min familj och av kärlek till mina vänner. Att ingen ansvarar för mig, att om jag är osams med en annan människa, inte har behov av att få med en hel armada som ska välja sida eller vara emot den jag kanske inte går bra ihop med.
Att våga välja bort personer i mitt liv som jag känner inte vill mig väl. och inte bli bestört och alldeles ledsen om någon gör det mot mig.
Att behandla andra som jag själv vill bli behandlad, att bli glad för andras framgång, att inte vara missunsam.
Att vara schysst mot de snälla, och vara stark nog att våga gå min egen väg, fast det kanske retar andra. Att följa mitt hjärta, och att försöka hålla hjärtat varmt och mjukt.
Jag vet inte, jag är så där härligt glad i hjärtat efter att ha ägnat en hel kväll med en av mina bästa vänner Cissi. Vi pratade och pratade och skrattade massor. och ibland tänker jag att humor är världens bästa vapen, att kunna skratta åt sorgligheter och ledsamheter. Det är så befriande. Och vi pratade minnen.
Vi har känt varandra sedan jag var 23 och hon 22 år och jag kom in på Bullenredaktionen på SVt och vi skulle jobba ihop. Det gjorde vi i fem år och under den tiden utvecklades en så fin och bra vänskap. Få människor känner mig så bra, utan och innan som Cissi och vi brukar skoja om att jag vet det mesta om henne, och igår hotade jag på skoj att jag skulle skriva hennes memoarer ;)


Men tillbaka till Tims artikel. Och märker man att det kommer upp de här känslorna som Tim pratar om, så kan det vara bra att gå djupare. För att inte lägga över sin frustration, förväntningar på andra, och framför allt att prata illa om andra.

Terapi, terapi, terapi..
Terapi i kombination med yoga är fantastiskt.
Så bra.

Det bästa råd jag fått, var från min egen syster, som jag allt för ofta i min ungdom använde som käpp. Jag åkte hem till henne när jag mådde dåligt, och jag var fullständigt ego i min egen sorg, mina egna ledsenheter och depressioner och ångestar, som en stor del av mina år till jag blev mamma typ, innehöll. Efter typ femtielfte gången sa hon och inte med någon skuld, men med en så stor portion sanning att det gick rätt in. Hon sa; Karin jag kan inte hjälpa dig mer, du behöver ta hjälp professionellt. Och det är viktigt och det var fullständigt nödvändigt.
För till syvende och sist, ens vänner är inte ens terapeut. I en vänskap måste det finnas ett rättvist givande och tagande. Visst ska man kunna prata problem med sina vänner, visst ska man kunna hjälpa och stötta sina närmsta vänner och kanske känna att man också får utrymme till det hos sina närmsta vänner. Men märker man att det går loopar i deras eller i sitt eget dåligmående. Att det liksom går runt runt och hela tiden kommer tillbaka, måste man lotsa vidare, så att de får hjälp professionellt. Och om amn märker att man mår så dåligt, måste man ta hjälp och inte använda sina vänner som käppar.
Det är vänskap för mig.

en sån där dag

Vissa dagar vill man bara dra täcket över huvudet och ligga kvar där hela dagen. Sedan jag kom hem från Goa, har det varit fullrulle och släcka bränder. Det var min första semester på två år, och när jag kom hem hopade sig möten, jobb i stora klasar och att-göra-listan var jättelång. Då blev jag sjuk, och det visade sig att jag hade fått såna där campobylacker, eller vad de nu heter = dåligt tillredd kyckling, fast jag inte ätit kött. Inte så kul och jag hade framför allt så ont i magen och i solar plexus.
Och när man har ont, ja då går allt som i snigelfart. Och jobben och alltdetdär jag borde göra/gjort hopade sig... igen. Så blev Pino sjuk, och han är på bättringsväg, för de som undrat. Men nu oroar jag mig för ultraljudet som ska visa om han har blåsljud på sitt lilla pudelhjärta. Så jag är inte på topp, och hade jag haft svans, hade det nog varit en ledsensvans. Eller orosvansen.
Och ibland undrar jag om det inte är så att oro föder oro. Ungefär som att gäspningar smittar.

Och så blev känslan, en olycka kommer sällan ensam.
Varför är det så?
Just nu är det motigt.
Och jag vill lusläsa Nisse Simonsons gladböcker om att man kan välja att vara positiv.
Det känns liksom som om jag försöker mig på komigennuråsteg, lite så där överdrivet hoppsahoppsasteg, för att göra det lite roligare. Men ett steg fram, känns som det automatiskt blir två tillbaks.
Nej, för böveln Karin ryck upp dig, skärp dig.
Ikväll ska jag dressa upp mig, sminka mig och träffa en av mina bästa kompisar, Cissi, på teatergrillen, och oj, vad vi ska babbla.
Jag ser framför mig hur jag ska skratta och kanske gråta lite. Vi brukar göra det när vi pratar om känsliga grejer. Ja, när vi pratar om livet och uppdaterar varandra om vad som hänt.
Det är väl den där gruppterapin vi gick på en gång i tiden.
RC, omvärderande parsamtal.
Världens bästa teknik, där man ger varandra tid att ta upp saker, och så får man lika mycket tid att själv ta upp saker. Låter kanske flummigt. Men, faktiskt en av mina bästa terapiformer jag gått.

Meningen med livet - Karolina

Namn: Karolina Zakrzewska
Ålder: 36
Yrke: Hotellansvarig på Sea Breeze Group of Hotels i Goa, Indien. Har en egen liten shala pa ett av hotellen. Yogalärare och yogaelev.

Civilstånd/familj: För närvarande i  ett något komplicerat förhållande. Min familj består av en underbar bror och syster, en fantastisk svägerska, världens bästa Emmy och en ny brorson, en vacker mamma och Villy. Far och Helle... Bästa vännina Johanna och hennes son Oliver.

Bor: Goa, Indien

Vad är meningen med livet?- Närvaro, medvetande,  omhändertagande, omtanke, utveckling och acceptans.  För mig är det det här för att jag har möjlighet att fokusera på mer empiriska och abstrakta ting. Om jag hade varit en fattig människa i Mumbais slum antar jag att meningen med livet hade varit annorlunda.

Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?- Mitt liv har varit en berg- och dalbana där jag ständigt har försatts i situationer, på grund av egna val, som också har utmanat mig på ett extremt sätt. Jag ångrar personligen inget av den här resan, för den har format mig till den människa jag är idag. Jag har haft tur att vara omgiven av vänner och familj som ofta har gett mig styrka när jag själv saknat den och som också har trott på mig när jag själv ibland tappat hoppet.

- Ja, jag är nöjd med hur mitt liv har utvecklats och att det är under ständig utveckling.

Vilken är din livsfilosofi?

- Närvaro, medvetande,  omhändertagande, omtanke, utveckling och acceptans. Att sprida så mycket kärlek och glädje som möjligt. Att ha i åtanke att livet inte enbart är en dans på rosor, det finns alltid två sidor av allting, och det är viktigt att komma ihåg att allt är under en ständig förändring och ingenting förblir detsamma. Det finns smärta och det finns glädje...det finns kärlek och det finns sorg...

Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?

- Älska dig själv och acceptera dig själv för den du är. Kärlek gentemot andra kommer först då du öppnar upp dig själv - för dig själv och också börjar älska dig själv för den du är. Det betyder inte att du förnekar det som är negativt, men det betyder att du långsamt går mot personlig acceptans. Var ärlig mot dig själv även om det kan vara smärtsamt att se sanningen. Var inte rädd for att lita på folk och var inte rädd för att öppna upp dig mot omvärlden. Slutligen, var inte rädd för att känna det du känner, var inte rädd for att lära känna dig själv.